|
Detta är en äldre version - för ny version klicka här
Unionens motto ska vara "Förenat i mångfalden".
Unionens valuta ska vara euron. Den 9 maj ska högtidlighållas i hela unionen som Europadagen till minne av Robert Schumans förklaring som inledde det europeiska integrationsprojektet. Läs mer hos EU Länkar - Nyheter - Tidigare ändringar svensk grundlag
When a reality TV show attracts more votes than an election,
democracy is in trouble. Mrs. Thatcher: They are not more European than we are. They are just more federal. The debate on the new European constitution is not an easy one. Is it a beast or a beacon?
It of course depends on your starting point and basic attitude towards the European Union. Margot Wallström blog 6/4 2005
Full text Top The - possibly fatal - conceit was to dress up necessary reforms of EU institutions in the guise of a constitution, A future document would then have to resolve the nature of the EU, rather than attempt to accommodate every possible view of it. The death of the notion that support for the European project requires support for every European initiative is a mark not of that project's failure but of its maturity. F A Hayek var en av förra århundradets stora liberala individualister. Han varnade tidigt för politisk maktkoncentration och kollektivism. För EU är det livsviktigt att få medborgarna i de olika länderna att "känna samhörighet" med EU och då krävs det propaganda. Vice ordföranden i EU-kommissionen, Margot Wallström, har utsetts till ”propagandakommissionär”. Måste svensk grundlag ändras för att Sverige ska kunna anta den nya EU-konstitutionen? Vid ett seminarium anordnat av Sieps, Svenska institutet för Europapolitiska studier, Regeringen anser att det inte krävs en grundlagsändring. Thomas Bull, docent vid Uppsala universitet, invände att beslutsformen visst har stor betydelse om den innebär att Sverige förlorar möjligheten att inlägga veto: Den franska folkomröstningdebatten förs numera på nätet. Särskilt nejsidan, som kanske med rätta anser sig styvmoderligt behandlad av etablerade medier, för fram sitt budskap i cyberrymde
The European Union's three biggest countries, Britain, Germany and France, go to the polls this month in a coincidence of votes that in different ways will manifest the kind of Europe Europeans want. "In France and Germany, a new phenomenon has emerged where people who are intrinsically pro-European are uncomfortable about the direction the EU is heading," said Mark Leonard, director of foreign policy of the Center for European Reform in London. En opinionsundersökning som publicerades i Paris Matchs nätupplaga visar en exakt jämvikt. 50-50, mellan lägren. Man undrar lite var anständighetens gräns går mellan halvsanningar och rena osanningar. Ur Riksdagens EU-debatt Three weeks ago, the political leadership of the European Union had no Plan B if the French vote No in their referendum on the EU constitutional treaty on May 29. This is no longer the case. Jean-Claude Juncker, the prime minister of Luxembourg, which currently holds the EU presidency, simply proposed to let the treaty ratification process continue The British position is that ratification should stop after a French No. It would let Tony Blair, the UK prime minister, off the hook because there would then be no need for a British referendum, which opinion polls suggest Mr Blair would lose. There exists an alternative Plan B that has generated some excitement in political circles in Paris and Berlin - the "core-Europe scenario". Under this plan, the constitution would be dropped, while France and Germany would agree bilaterally to enhance their co-operation in economic and fiscal policy. This could include the imposition of minimum tax rates or tax bands for some categories of taxation, and perhaps an attempt to preserve or strengthen their social model. But, whatever the long-term political and economic merits of closer policy co-ordination in the eurozone, there exists a seemingly insurmountable problem. The political leadership in Europe is so weak that such a bold plan is extremely unlikely to move beyond the drafting stage. A French No would turn Jacques Chirac, France's president, into a lame duck. In Germany, opinion polls suggest that the SPD, Chancellor Schröder's party, risks losing next month's state elections in North-Rhine Westphalia, Germany's most populous state, which it has governed since 1966. On May 30, Mr Chirac and Mr Schröder are far more likely to be preoccupied with their own political survival than with the next phase of European integration. The Group of Seven said in its communiqué that "we emphasise that more flexibility in exchange rates is desirable for major countries and areas that lack such flexibility to promote smooth and widespread adjustments in the international financial system, based on market mechanisms". More by Rolf Englund in The Financial Times In part, this new nationalism is a kind of geopolitical fundamentalism -- in which people cleave to old identities as a way of coping with the new stresses of globalization itself. A funny thing is happening on the way to a globalized economy: Even as national boundaries are getting fuzzier because of free trade and instant flows of capital, the world is becoming more nationalistic. Contrary to the assumptions of a decade ago, globalization isn't sweeping away national identities. In part, this new nationalism is a kind of geopolitical fundamentalism -- in which people cleave to old identities as a way of coping with the new stresses of globalization itself. After prodding other European nations for a generation toward its view of a unified Europe -- and after former President Valery Giscard d'Estaing took the lead in writing a new European constitution -- the French public is now leaning against ratifying that constitution. The old vision of a quasi-federal Europe must accommodate the new nationalism that is stirring across the continent. The French (and most other Europeans) want to guard their national sovereignty, their national culture, their national prerogatives, their protected national labor markets. These national traits may be inefficient, in a free-market sense, but a European constitution that tries to sweep them away will fail. Top The Economist: I debatten om ”Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa” är en inte oväsentlig fråga hur riksdagen kommer att behandla frågan med avseende på grundlagens bestämmelser. The Dutch government will bombard voters with reasons to support the treaty Carl Bildt: Financial Times editorial: There is poetic justice in the fact that Mr Chirac came face to face with the problematic nature of referendums in his TV appearance. He could have known in advance that extraneous issues such as high unemployment, the prospect of Turkey's EU membership and the sheer unpopularity of France's centre-right administration would be caught up in the campaign. In an ideal world, the constitutional debate should involve none of these issues. But the confusion of the constitutional treaty in a melee of issues and emotions highlights a wider divide between rulers and ruled in Europe. Put bluntly, the policies, practices and ideas that constitute the EU are failing to deliver what people want. When the organisation was conceived, it was possible to accept its top-down, elitist nature as one of several trade-offs to assist the noble goals of banishing war and shoring up the western side of a continent divided by the Iron Curtain. Fifty years on, today's European citizens feel none of the geopolitical imperatives of the founding fathers. Nor can many see advantages from the policies of greater integration - or "deepening" the EU - and enlargement, or "widening", that inspired the intermediate generation of leaders such as Germany's Helmut Kohl and France's François Mitterrand. Instead, today's enlarged 25-member EU is a cause of concern for many in France, Germany, the Netherlands and Italy. There are the spectres of Anglo-Saxon free-market liberalism and "social dumping", represented by low-cost labour from the new member states, which threaten hard-won and jealously guarded privileges. This undertow of discontent, reflecting unemployment rates of 10 per cent or more, helps explain the absence of a natural constituency for the constitutional treaty and the uphill struggle its supporters face in the 10 countries that have signalled that ratification will be by referendum.
In the short term, not much might change. The EU could continue using the clumsy instruments of the Treaty of Nice. But the psychological shock of a No vote in France would be huge. John Mauldin: Expressen ledare: It is almost impossible to overstate the importance of the French referendum on the European constitution for the future of the European Union. Czech President Vaclav Klaus has called for a referendum in his country on the EU constitution, which he opposes. Mr Klaus described the constitution as "a revolutionary document which will change everyone's lives". BBC 6/4 2005 Bit för bit läggs på plats i pusslet och bilden som träder fram är den av ett EU som en stormakt att räkna med. Full text Top The proposal for a new European Union services directive, issued when Frits Bolkestein was single market commissioner, is under attack from all sides. The new constitution, with its nonsense about a "social union", makes the wrong choices. Konstitutionaliseringen av de
grundläggande fördragen bekräftas, dvs. att fördragen snarare har karaktär av
överstatlig konstitution än mellanstatligt fördrag. Konstitutionaliseringen av de grundläggande fördragen bekräftas, dvs. att fördragen snarare har karaktär av överstatlig konstitution än mellanstatligt fördrag. Detta sker bland annat genom att principen om unionsrättens företräde kodifieras (artikel I-6). Det finns skäl att erinra om att grunden för upprättandet av en europeisk konstitution i princip lades redan i och med Nice-fördraget. Fru talman! I torsdags godkände Sveriges riksdag detta olyckliga avtal.
Parollerna från utrikesministern och från konstitutionsutskottets ordförande Per Unckel var att avtalet ökade effektiviteten och underlättade utvidgningen till nya länder. Inte är väl långbänk och beslutsförlamning tecken på ökad effektivitet?
Det är möjligt att Per Unckel och utrikesministern trodde på vad de sa. Aningslöshet är dock värre än ohederlighet, när de ska försvara våra intressen i Bryssel. Justitiekanslern JK: Högt över våra huvuden har ett grundlagsdokument för EU beslutats. Högt över våra huvuden har ett grundlagsdokument för EU beslutats. EU-konstitutionen öppnar i praktiken för en europeisk överstat med breda och mångfaldiga befogenheter att intervenera i ekonomi och samhällsliv. Tidningen The Economist har redan föreslagit en lämplig slutförvaringsplats för konstitutionen - i papperskorgen. Den som vill se ett Europa präglat av öppenhet mot omvärlden, begränsade statsmakter och fria marknader har all anledning att instämma. Istället för att vara begravda i protokollstext och glömda till och med av politikerna själva finns detaljer och regleringar nu katalogiserade i en överskådlig text. Med andra ord är konstitutionstexten i sig ett veritabelt smörgåsbord för de makthungriga skaror som vill ha fler politiska ingrepp i vår vardag. Det är ingen önskvärd förenkling. Att medlemsstaterna är underordnade unionen slås också fast. De ska ”underlätta att unionens uppgifter fullgörs och de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra att konstitutionens mål uppnås”. Varje åtgärd som ”kan äventyra” att något av ovanstående mål inte uppnås är alltså förbjuden. Tolkningen görs av EU-domstolen, känd för sin legala ”aktivism” i syfte att maximera makten för gemenskapens institutioner. Det innebär alltså att ett land som liberaliserar på egen hand kan få rejäla problem. Om vi inte själva röstar nej i Sverige kommer vi alltså att sitta med en grundlag som rättfärdigar i stort sett varenda politiskt ingrepp och som stadfäster EU:s rätt att centralisera ekonomisk politik, bygga upp ett militärt försvar och underkasta varje medlemsstat genom sitt tolkningsföreträde vid konflikt. Det är illa nog. Än värre är att de borgerliga partierna ihop med regeringen beslutat att denna EU-konstitution vare sig ska prövas i allmänna val eller i en folkomröstning. Istället kuppas den igenom av en riksdagsmajoritet som valdes innan det ens var aktuellt med ett förslag om EU-konstitution. Låt folket rösta om EU-konstitutionen! Förmodligen är det bara en tidsfråga innan statsminister Göran Persson basunerar ut att en folkomröstning
om EU:s nya konstitution ska hållas. Ändringar i
regeringsformen och riksbankslagen trädde i kraft 1 januari 1999. Både
kommissionen och Europeiska centralbanken anser dock att dessa ändringar
är otillräckliga 58 procent av svenskarna vill ha en folkomröstning om EU:s nya grundlag. - Tjaa, jag vill ju inte sticka under stol med att siffrorna är lite bättre än vi vågade hoppas. Vi gjorde en liknande undersökning redan i januari - och de nu aktuella siffrorna visar att EU-kritiken tilltagit i styrka. Säger Nils Lundgren, klädd i elegant blå kostym och orange slips - som sig bör: Junilistan har officiellt deklarerat att orange är "deras" politiska färg. Observera att Lilla Helgonet Margot Wallström
står bakom kommissionens förslag till tjänstedirektiv Two recent opinion polls in France indicated that opponents of the constitution now outnumber its supporters. The British, French and Dutch all have difficult referendums on the constitution. Germany has a general election in autumn next year. All are too scared of their voters to reach agreement on a more generous deal. Indeed, both Mr Chirac and Mr Blair have been notable for their reluctance to argue loudly in favour of "their" constitution. Instead they allow their acolytes to present the case in favour as "keeping Brussels at bay". No wonder the No voters are picking up support. Svenska socialdemokrater har i allians med allsköns protektionister motarbetat förslaget om en fri marknad för tjänster, det så kallade tjänstedirektivet. Nej, regeringen vill inte kännas vid att den är mot konkurrens, men i praktiken innebär invändningarna mot förslaget att inskränkningar görs i rätten att sälja tjänster över gränserna. Inget som kan tänkas utmana facket eller kollektivavtalen tillåts slinka igenom. Lägg till detta kraven från Frankrike och andra om att offentliga tjänstemonopol måste skyddas så återstår inte mycket av den fria
marknaden för tjänster. Direktivet går nu en osäker framtid till mötes.
Kommentar av Rolf Englund:De som SvD kallar "allsköns protektionister" är EU:s högsta beslutande organ, som SvD annars brukar anse som ofelbara. När Frankrike haft sin folkomröstning om konstitutionen kan Barroso och hans medarbetare återkomma med ett omarbetat förslag som fortfarande ställer till stora problem för löntagare och konsumenter. Mr Chirac said he had chosen to have a referendum on the Constitution out of respect for French citizens and traditions. Europe's centralising dynamic must be checked
Sir, The signatories to this letter - more than 100 from universities and think-tanks in Europe - unite in rejecting the agreement reached by heads of state or government on the proposed constitution for the European Union. We call on the peoples of the Union to withhold ratification through their parliamentary representatives or through referendums. First, the proposed constitution paves the way for ever-more matters to be decided at an ever-increasing distance from the citizen. Instead of trying to provide a clear focus on what the Union can do best and leave the rest to member states and their regions, the constitution opens doors for the Union to pre-empt the role of other jurisdictions in an increasing number of fields. Second, the proposed constitution opens up numerous new avenues for increased regulation in Europe. It would undermine Europe's competitiveness in the world economy. Europe needs less regulation, not more. Third, by centralising policymaking the proposed constitution gives the state more power over the citizens and suppresses international differences in preferences and needs. The centralising dynamic has to be checked by institutions that do not have a vested interest in centralisation. Fourth, the fundamental purpose of a constitution to base the rules of political association on popular assent cannot be achieved with such a complicated and ambiguous document. Crucially important matters such as whether or not the Union has the power to tax or how the charter of rights is to be applied have been left deliberately obscure or have become hopelessly over-complicated. We do not deny that the proposed constitution contains some positive elements. But on balance it clearly makes things worse. It pushes people still further away from those who exercise power in their name. It must be rejected. For the complete list of signatories and their affiliations see the website Europhiles in France and Germany, the European Union's largest countries, face a worrying development: their governments appear to be becoming eurosceptic. So what could have turned the two nations that led European integration in the 1950s into hotbeds of anti-Brussels agitation? Robert Badinter, one of France's leading constitutional scholars and a former justice minister, says the French elite has belatedly recognised it has lost control of its creation. "The French saw a perspective that answered their historical desires to play an important role, if not a dominant role, in the European Union. Now they no longer recognise themselves in the project. It no longer exalts them." While France has a twin tradition of euroscepticism - nationalist on the right and social on the left - it is more recent in Germany. Berlin politicians blame the economic crisis that followed unification. It robbed the country of its status as the EU's economic role model and restricted its fiscal leeway, making it harder for Germany to act as the EU's financier of last resort, as it had under Helmut Kohl, Mr Schröder's predecessor. Risken för bakslag i den franska folkomröstningen överskuggar allt mer arbetet i EU. Det finns "i dagsläget" inte någon
anledning att ompröva regeringens inställning till en folkomröstning,
men "inget är hugget i sten".
Så sade statsrådet Jens Orback då nät-
verket Folkomröstning.nu i dag över-
lämnade en namnlista med krav på folk-
omröstning om EU:s grundlag. Men enligt Orbacks pressekreterare Olle Eriksson var det mer avsett som ett "allmänfilosofiskt" konstaterande. Regeringens hållning är att det inte ska hållas någon folkomröstning. Konstitutionen är en missad chans. Men jag är inte beredd att döma ut EU:s sätt att framskrida via trial-and-error för det. Tio tunga demokratiska skäl för att folkomrösta om EU-grundlagen. Tisdag 22 mars klockan 10.00 Vad som är fullständigt oacceptabelt är att den nu sittande
riksdagen, vald utan att frågan om EU-grundlagen behandlades i
valdebatten, skall fatta beslutet. Om folkomröstning i LOs yttrande över förslaget till ny EU-grundlag, mars 2005 Riksdagen kan utan grundlagsändring överlåta beslutanderätt till EU med tre fjärdedels majoritet alternativt med samma tillvägagångsätt som vid grundlagsändring. Mot bakgrund av detta och debatten i Sverige diskuterade LO-kongressen i juni 2004 frågan om det behövs en folkomröstning. LO-kongressens svar blev nej. Grundfrågan var om det finns någon principiell förändring i förslaget till nytt fördrag jämfört med de nuvarande fördragen som det svenska folket inte tog ställning till i folkomröstningen 1994. Förändringarna vad avser nya frågor på EUs dagordning ansågs inte vara av principiell karaktär, förändringarna speciellt vad avser arbetsrätten går dessutom i rätt riktning. Det ansågs till sist också omöjligt att säga ett enkelt ja eller nej till två så komplicerade regelverk utan att gå in på en mängd detaljer varför det inte är lämpligt med en folkomröstning. Det franska politiska etablissemanget vill, trots riskerna och trots erfarenheterna av den ytterst knappa ja-segern om Maastrichtavtalet 1992, förankra EU:s traktat i folkomröstning. Frankrike håller folkomröstning om EU-traktaten den 29 maj, något tidigare än väntat. Ja-sidan har stöd av president Chirac, hans borgerliga regering och av majoriteten inom såväl socialistpartiet som de gröna. Ändå finns det betydande oro för utgången av omröstningen. Nej-sidan har ökat med tio procent bara på några månader och når 40 procent Carl Bildt: Vi har inte tillräckligt
mandat Margot Wallström sätta upp en grupp "informerade journalister" som skall ge EU-konstitutionen sitt stöd. Tio skäl emot folkomröstning om EU-grundlagen Carl B Hamilton, folkpartiet, 3/3 2005 Margot Wallström är inte "Sveriges representant i Bryssel" Personligen vill jag förorda att beslutet i Riksdagen kommer efter valet år 2006. Det allra första som måste ske är att långt bättre förankra EU-samarbetet bland Sveriges befolkning. Det urusla valdeltagandet i EU-valet var en tankeställare för oss alla. Förslaget till ny författning innebär ett utmärkt tillfälle att engagera i en bred debatt om EU:s framtid. Förslag har väckts om en folkomröstning. Jag menar att denna fråga lämpar sig mindre väl för just en folkomröstning. Vi folkomröstar inte om vår egen författning. Varför då göra det om EU:s, särskilt som förslaget mest är en fråga om att tydliggöra EU:s uppgifter och att stärka beslutskraften. Däremot måste debatten få ta den tid som krävs för att möjliggöra en ordentlig genomlysning av alla centrala frågor. Personligen vill jag förorda att beslutet i Riksdagen kommer efter valet år 2006. Då säkerställer vi att vi får en ordentlig koppling mellan inrikespolitiken och de många frågor som avgörs på EU-nivå. Därtill får väljarna en möjlighet att välja både parti och person efter sina preferenser i EU-politiken. Slutligen får ett riksdagsbeslut om konstitutionen starkt ökad legitimitet genom att avgörandet tas först efter ett val. Det finns inga bärande argument för att också svenskarna ska folkomrösta om det nya EU-fördraget, eftersom det inte kräver några grundlagsändringar. Moderaterna är inkonsekventa om EU-grundlagen Vi minns debatten inför EU-parlamentsvalet i juni förra året då de etablerade partierna började tävla om att vara "EU-kritiska" - allt för att stoppa Junilistans valframgång. Moderaternas toppkandidat Gunnar Hökmark deklarerade stolt att kritiker till EU-centralism och detaljreglering minsann borde rösta på honom i stället för på Junilistan. Gunnar Hökmark var inte närvarande vid omröstningen, men moderaternas övriga EU-parlamentariker lämnade in en intressant röstförklaring. I den avvisar man flera av EU-konstitutionens grundbultar, exempelvis EU-presidenten och den så kallade passarellen som gör det möjligt för rådet att ta beslut med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet. Man anser det vara "grundläggande" att förändringar av konstitutionen måste godkännas av Sveriges riksdag och andra nationella parlament. Junilistan delar helt den analysen. Därför frågar vi oss hur moderaterna till sist kunde rösta för EU-konstitutionen i sin helhet! Moderaterna vågar tydligen inte stå för sin analys vid omröstningen, utan hukar för den konservativa gruppen de tillhör och accepterar förslag som de säger sig vara emot! Trots sin röstförklaring säger moderaterna ja till EU-presidenten och till att grundlagen ska kunna ändras utan godkännande i nationella parlament eller genom folkomröstningar. Demokrati betyder folkvälde. Alltså måste vi först finna ett folk. Folket ju fick rösta om en svensk anslutning till euron. Mot den bakgrunden kan man undra varför folket inte ska få rösta om EU-konstitutionen. DET FINNS TVÅ VIKTIGA anledningar till att debatten om folkomröstning har blivit infekterad i Sverige. Den ena är att folket ju fick rösta om en svensk anslutning till euron. Mot den bakgrunden kan man undra varför folket inte ska få rösta om EU-konstitutionen. Men euron borde inte ha varit föremål för någon folkomröstning heller. För den gemensamma valutan fanns med i det EUpaket som en majoritet av svenska folket godkände 1994. Carl Bildt: "Jag redovisade allt och dolde inget" Mer av Dagens Industri om EU och EMU Låt väljarna på valdagen nästa år
få säga ja eller nej till EU-konstitutionen. Danmark ska hålla en folkomröstning om EU:s nya grundlag den 27 september. Det sa statsminister Anders Fogh Rasmussen på måndagen. Dansk grundlag kräver folkomröstning om EU-traktaten. Dagen valdes efter samråd mellan Anders Fogh Rasmussens två regeringspartier Venstre och Konservative och Radikale Venstre, Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti i opposition. Alla ingår i den så kallade nationella kompromiss som slutits om EU-grundlagen och alla står för ett ja till grundlagen. På nej-sidan och utanför den nationella kompromissen, står Dansk Folkeparti, regeringen stödparti och längs ut på vänsterkanten Enhedslistan. Top Om det inte ska hållas en folkomröstning borde konstitutionsfrågan ställas till medborgarna i ett ordinarie riksdagsval. Vi måste en gång för alla visa att tanken på en fungerande utvecklad europeisk union inte bara är en politikeridé utan något svenska folket önskar sig. Det sker enklast genom att folkomrösta om konstitutionsförslaget. Det är självdestruktivt när så många svenska politiker envetet hävdar att inget har hänt. Och att EU fortfarande bara handlar om marknader, och att konstitutionen är en betydelselös papperslapp (förlåt, papperslunta). Alltför många ser att så inte är fallet, och misstron sprider sig. Det var den misstron som förde junilistan in i EU-parlamentet. Ska nu dagens politikers tendens att ducka i debatten föda en septemberlista, som sätter käppar i hjulet för ett regeringsskifte efter valet 2006? Det rimliga är och förblir att alla de som tror på EU:s möjligheter och vill se en union med bred förankring också tar tjuren vid hornen? Vi måste en gång för alla visa att tanken på en fungerande utvecklad europeisk union inte bara är en politikeridé utan något svenska folket önskar sig. Det sker enklast genom att folkomrösta om konstitutionsförslaget. Riksdagens beslut om EU:s nya konstitutionella fördrag bör tas först efter nästa val, inte redan i höst som regeringen och de borgerliga oppositionspartierna gjort upp om. - Ansvariga politiker säger sig vilja ha en ordentlig debatt, men jag ser inga tecken på att man verkligen aktivt vill få igång debatten, snarare tvärt om, säger han. - EU byter inte karaktär på något fundamentalt sätt. Men det nya fördraget vidgar tveklöst EU:s kompetens på en rad områden. Vi får en större överlappning och därmed oklarheter mellan EU-rätten och den nationella rätten, säger han. Som exempel på detta nämner han att EU-rättens företräde framför nationell rätt blir fördragsfäst. Unionens domstol i Luxemburg får ökad kompetens. EU:s utökade rätt att lagstifta med kvalificerad majoritet (ingen vetorätt) inom straffrätten är en tydlig överföring av kompetens. Han är starkt kritisk till hur EU-medlemskapet har framställts i Sverige av ledande politiker. EU-medlemskapet har "sålts till folket" som en god ekonomisk affär för Sverige och man har förtigit EU:s karaktär av förpliktigande politisk gemenskap. Top Det är faktiskt inte odemokratiskt att medborgarna delegerar komplicerade frågor till riksdagen. Moderata ungdomsförbundet i Stockholm beslutade på sin stämma i dag med stor majoritet att uttala att de det nuvarande förslaget till EU-konstitution inte bör antas Sverige uppfyller alla inträdeskrav till EMU – inklusive kravet på två års stabil växelkurs för kronan. Det visar en analys som Dagens Industri gjort. ”Sverige är egentligen skyldigt att gå med när vi uppfyller alla inträdeskrav”, säger Ulf Bernitz, professor i Europarätt. Till skillnad mot Danmark och Storbritannien har Sverige ingen undantagsklausul som ger oss rätt att stå utanför EMU. ”Sverige är därmed skyldigt enligt fördraget att införa euron, vilket innebär att landet måste sträva efter att uppfylla samtliga konvergenskriterier, inbegripet växelkurskriteriet”, heter det i Europeiska centralbankens senaste konvergensrapport. Vi väljer riksdagsledamöter som vi har förtroende för, för att de ska fatta besluten åt oss i komplexa frågor som grundlagsfrågor. Inte ens svenska grundlagar har varit föremål för folkomröstning och ska inte vara det. EU:S NYA GRUNDLAG ändrar inte Sveriges förhållande till EU på så avgörande sätt att det skulle kräva en folkomröstning. Grundlagen är ingen ”massiv överflyttning” av makt från Sverige till EU, som miljöpartisterna hävdar. Inga nya beslutsområden flyttas till unionsnivå. Att vetorätten tas bort i 31 fall gör det något lättare att fatta beslut i en union med 25 länder, men betyder inte att Sverige riskerar att bli dramatiskt överkört i någon nationellt viktig fråga. EU är ett samarbete mellan stats- och regeringschefer som har stor förståelse för varandras behov av att kunna försvara beslut inför väljare. Det finns en väg mellan elitismens Skylla och populismens Charybdis. Om man är i grunden positiv till EU-projektet kan man peka på att den nya författningen sammanfattar mycket som redan är på plats: ett samarbete mellan suveräna stater där makten delegeras uppåt. De förändringar som sker handlar mest om att klara av utvidgningen. Den som är emot EU kan peka på just de områden där överstatligheten ökar. Framför allt handlar det om att EU får företräde i rättsliga frågor samt förstärkningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Även om man kan ifrågasätta graden av förändring från dagens mellanstatliga samarbete innebär kodifieringen i sig ett fall framåt för överstatligheten på just dessa områden. Vilken slutsats ska man då dra? Som kritikerna framhåller har EU valt att betrakta konstitutionen som ett nödvändigt led i unionens utveckling. Om dokumentet är komplicerat beror det på att EU är komplicerat. Och om EU ska förankras demokratiskt måste medborgarna ha rätt att ta ställning just till denna komplexitet. Sverige har valt att förlägga beslutet till riksdagen. Det är i linje med den svenska representativa demokratin. Men beslutet undermineras av att de politiska partierna av taktiska skäl tidigare har använt folkomröstningsinstrumentet på ett oansvarigt sätt. Bosse Ringholms plädering för den representativa demokratin efter turerna kring kärnkraften och EMU är ingen vacker syn. Det finns en väg mellan elitismens Skylla och populismens Charybdis. Som Olof Ruin och även DN:s ledarsida tidigare har föreslagit: skjut upp den parlamentariska ratificeringen till efter valet 2006. Då skulle konstitutionen föras in i den ordinarie valrörelsen och den osunda gränsen mellan svensk inrikespolitik och EU-frågor äntligen raderas. Syftningen var på DN:s ledarsida den 5 december 2004 Tre fjärdedels majoritet är ett strikt krav och en minst lika god garant för demokratisk förankring som beslut av två riksdagar med val emellan
Både vänsterpartiet och Junilistan har en poäng. Uppskjut riksdagsbehandlingen av EU:s grundlag till efter de allmänna valen i september 2006. Spaniards voted overwhelmingly in favour of a constitution for the European Union yesterday but the low turnout was likely to send worrying signals to nine other member states that will be submitting the EU charter to referendums over the next 18 months. Three out of four voters - nearly 11m Spaniards - backed the new EU charter. Official results showed 77 per cent voted Yes, against 17 per cent of voters who rejected the treaty.
Top Vi är övertygade att om riksdagen på initiativ av s-regeringen ratificerar EU-konstitutionen före valet 2006 så gör det ett framtida närmare samarbete mellan socialdemokraterna och miljöpartiet i det närmaste omöjligt. Kravet på folkomröstning är inte något nej-krav. Enbart kännedom om vad för sorts regeringar som utlyst folkomröstningar i tio EU-länder borde räcka för att bevisa detta. Men inte heller i Sverige är folkomröstning ett nej-krav. En ja-vinst är inte omöjlig och vore ett allvarligt bakslag för EU-motståndet. Ändå kräver vi, som är övertygade motståndare till EU-konstitutionen, en folkomröstning, på samma sätt som övertygade ja-sägare har utlyst folkomröstning också i länder där det inte är absolut nödvändigt av konstitutionella skäl och där ja-seger inte alls är säker, till exempel Frankrike och Storbritannien. Hur skall detta förklaras? Svaret är förstås enkelt, ett litet ord vars tillämpning tycks ha fallit i glömska bland svenska EU-älskare: demokrati. Det är uppenbart att en fullföljning av den planerade bortmyglingen av EU-konstitutionen från varje form av väljarinflytande, av de allra flesta miljöpartister skulle uppfattas som ett slag i ansiktet. Hur ett förtroendefullt samarbete efter valet 2006 skulle kunna baseras på en flagrant och utmanande kränkning av den gröna grundläggande övertygelsen och demokratisynen är för oss obegripligt. Förslaget till EU-konstitution innebär en massiv överflyttning av makt från nationell nivå till EU-nivå där möjligheten till nationellt veto avskaffas i inte mindre än 31 fall. Makten överflyttas till EU-parlament och EU-kommission och en sådan maktöverföring ska inte riksdagen själv kunna göra. Makt kan i en fungerande demokrati bara ges av folket, inte tas från det. Den sittande riksdagen har tydligt bevisat att man saknar representativitet i EU-frågor, medan en stor majoritet av riksdagsledamöterna var för EMU röstade en stor majoritet svenskar nej. I syfte att förhindra en folkomröstning i Sverige om EU:s nya grundlag har de fyra borgerliga partierna ingått en ohelig allians med självaste socialdemokraterna.
The French parliament on Thursday amended the country's constitution, clearing the way for President Jacques Chirac to accelerate the timetable for a divisive national referendum on Europe's constitutional treaty. While opinion polls show that about 60 per cent of French voters support the treaty, the government has been exhibiting increasing signs of concern about the outcome of the vote. French officials have hinted they could accelerate the timetable for the ballot from June to May to prevent the No campaign from gaining too much momentum. Riksbanken ger ut ett minnesmynt för att uppmärksamma att det är 100 år sedan unionen mellan Sverige och Norge upplöstes. The outcome of Sunday's vote is not in doubt: the Spanish remain among the EU's biggest supporters. But a low turnout would be an inauspicious start to a campaign of national referendums that could plunge the EU into crisis. The constitution can come into force only with the approval of all 25 member states. Most will push the treaty through national parliaments with little public debate - the old way of doing things. But up to 10 countries are to expose the treaty to a referendum - a strategy forcing Europe's politicians to explain their project to a public often ignorant about the EU, bored by it or outright hostile. If one or more countries reject the treaty, legally it would be dead. Five years of political effort could be lost - and the European Union's attempts to equip itself for the 21st century and make it more relevant in the world would be in danger. The Czech Republic, whose President Vaclav Klaus is the most elevated eurosceptic in the EU, is another potential trouble-spot. "I am not critical, I am 100 per cent against," Mr Klaus said of the treaty on a recent visit to Germany. Opinion polls show that about 60 per cent of French voters are in favour of the treaty. However, officials are concerned that the referendum could be influenced by issues not on the ballot paper: dislike of Mr Chirac's government, antipathy towards Turkey's entry talks and trades union opposition to the reform of France's 35-hour working week. Patrick Devedjian, industry minister, warned last week that this "coagulation of discontents" could jeopardise the vote. Other French officials are talking about bringing forward the date from June to May to cut short the No campaign. The Netherlands, planning a referendum this spring, has a volatile political climate, with the enlargements of the EU feeding growing popular concern over immigration. Almost half of Dutch voters are undecided, according to opinion polls, although the government is confident it can secure a Yes vote. Svenska institutet för europapolitiska studier Tillsammans med EU2004-kommittén och Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) ordnar SNS ett seminarium med anledning av att "Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa" kommer ut i bokform med kommentarer av statsvetarna Hans Hegeland (Sveriges riksdag) och Olof Petersson (SNS). Top Aldrig har riksdagen varit så i otakt med väljarna som när det gäller EU:s konstitution. I nuvarande riksdag finns en betryggande majoritet för att säga ja till EU-konstitutionen. Vad få vet är emellertid att det enligt regeringsformen endast krävs 25 procent av ledamöterna för att förkasta det hela. Efter ett riksdagsval, med nya kandidater, och kanske nya partier, kan detta antal lätt uppnås. Och detta är förmodligen ett skäl till att man redan före nästa val vill lotsa konstitutionen genom den nuvarande riksdagen. Att svenska folket tycks vara av en annan mening förefaller vara en måhända besvärande, men inte hindrande, omständighet. Konstitutionen framställs som ett betydelselöst dokument av den socialdemokratiska regeringen och de borgerliga allianspartierna. Den inställningen är ohållbar. Om konstitutionen vore harmlös, varför har man då beslutat om eller planerar folkomröstningar i fler än tio andra EU-länder? Tidigare ändringar av den svenska grundlagen för EU-anpassning Most opinion polls suggest that Tony Blair is likely to win the general election pencilled in for May 5 2005. "Should the UK approve the treaty establishing a constitution for the EU" is hardly a formulation to set electoral pulses racing. Deliberately so. Mr Blair's best - probably his only - chance of securing a Yes vote is to make the case that endorsement of the treaty represents affirmation of the status quo rather than an integrationist leap. But, Yes or No, the outcome will shape British politics for a generation. In the other big European nations the votes are about the direction of the EU. Were France to vote No in its referendum later this year, the treaty would fall. It is taken as a given, and probably rightly so, that rejection by the British electorate would also spell the end of Mr Blair's premiership. Even if he sought to stay in 10 Downing Street, Mr Blair would have lost all authority. A Yes vote would be equally momentous, and not simply because it would settle the argument of the past two decades about Britain's place in Europe. Many, perhaps most, in the Conservative party would accept the verdict of the electorate and move on. But Michael Howard's party includes a sizeable minority who will never be reconciled to sharing national sovereignty in Europe. They would choose to fight on, alongside the UK Independence party and other assorted remnants on the distant right. The result could be a Tory split and a realignment of British politics as profound as anything since Labour displaced the Liberals in the early decades of the last century Hitherto, the talk has been of a vote in the late spring or summer of next year. Nothing is fixed, but the murmurs in Whitehall now suggest that Mr Blair might well delay until September 2006. That should ensure that Britain is the last of the 25 nations to vote and thus cast the choice as one between continued membership of the European club and self-exclusion. That is probably the only way to win If the other 24 nations, among them fiercely independent Poland and sceptical Denmark as well as federalist Belgium, say Yes, should Britain cut itself loose? The treaty may pretend to create a constitution, but that description is a case of rhetoric substituting for reality. Instead, it mixes modest improvements in the Union's institutions with consolidation of what has gone before. What would happen if one of the 25 member states of the European Union refused to ratify the constitutional treaty? An intriguing possibility would be to split the EU in two - an outer part, in which all members take part, and the eurozone. The outer part would consist of a customs union, a common external trade policy, an internal market, a single competition policy and free movement of goods, services, labour and capital. This is essentially today's EU minus the eurozone and perhaps also minus the common agricultural policy, structural funds, and the common foreign and security policy. The politically strengthened eurozone would act as a hub for future economic and political integration. It would be the logical choice of a hard core because it would constitute the greatest degree of integration the EU had achieved so far. All EU countries should in principle have the right, but not the obligation, to join it. But membership would come with the implicit obligation to pursue further political integration. The eurozone would require a proper constitution. The outer part could exist on the basis of existing treaties, albeit revised. It would have no further integrationist agenda. The first of the referendums on the treaty is due to be held in Spain on February 20. The Spanish will almost certainly vote "Yes". But there will be at least nine further referendums, including in the UK, where opinion polls show a strong and increasing majority for a "No" vote. I know of few EU officials who expect all 25 countries to ratify the constitution. If some choose not to ratify, EU leaders will meet at a summit in 2006 to decide whether those countries should be asked to leave - a decision for which there is no legal basis - or whether they accept the politically unrealistic alternative of living without the constitution. It is not good politics perpetually to confront national electorates with the stark choice between accepting a deeply integrated Europe Union and leaving it altogether. There must be an another way. The ratification of the EU constitution, which has to be approved unanimously by all 25 member states, is supposed to be completed by the autumn of 2006. Mr Juncker, the Luxembourg prime minister, said there could be pressure to put off sensitive decisions because of their possible impact on national referendums. "I do see a danger of the possibility of getting bogged down due to a succession of long, difficult, ratification referendums in a number of member states," he said. With a national election expected this spring in Britain and in Germany in autumn 2006, Mr Juncker said he feared there would be pressure to "suspend" difficult EU decisions for domestic political reasons. Mr Juncker's most immediate priority is preparing a crucial EU economic summit in March, which will attempt to reinvigorate Europe's creaking economic reform programme. The summit will also hope to agree reforms to the EU's stability and growth pact, the five-year-old fiscal rulebook, which has fallen into disrepair after repeated breaches of its deficit rules by France and Germany. Mr Juncker wants the pact to put more pressure on countries to run surpluses in upturns, but says it needs to be more flexible "during times of the economic cycle when we have periods of stagnation or even recession". Such a loosening of the rules is being resisted by fiscal hardliners such as Austria and the Netherlands. Meanwhile, Italy is opposing plans to make the pact focus more on levels of national debt; its debt-to-gross domestic product ratio is the second highest in the EU at 106 per cent. Jacques Chirac faces a testing vote on the EU constitution in the early summer
Både vänsterpartiet och Junilistan har en poäng. DN har tidigare pläderat för denna lösning och nu har även statsvetaren Olof Ruin anslutit sig till denna ståndpunkt (DN Debatt 18/12). Fördelen är att väljarna då skulle kunna göra en samlad bedömning av vilket parti de föredrar och väga inrikespolitiken och EU-frågorna gemensamt. Det sätter press på partierna, som får sina omsorgsfullt lagda strategier för nästa valrörelse kullkastade. Men också på väljarna, som blir tvungna att ta ett helhetsansvar för svensk politik. Effekten i båda fallen vore att stärka demokratin. Sverige är i dag underställt unionen utan annat lagstöd än vad som följer av att riksdagen genom enkel lag har beslutat, att unionslagstiftningen "gäller här i landet". Regeringsformen förblev oförändrad. Om EG-rättens principiella företräde hade gjorts till en grundlagsfråga, hade saken behövt diskuteras från den utgångspunkten i en vanlig valrörelse. Den formella aspekten hade då lätt kunnat ta överhanden. Därför ansågs det säkrast att inte ställa problemet konstitutionellt. Regeringen är rädd för folket. Statsminister Persson fruktar mer överstatlighet genom EU-parlamentets maktyttring vid kommissionärskrisen nyligen, men om Göran Persson vill ha ett mellanstatligt EU, varför har han då skrivit under fördraget om EU:s grundlag. Denna stärker EU-parlamentet, EG-domstolen och överstatligheten, särskilt på bekostnad av de små medlemsstaternas reger-ingar och parlament. En svensk underskrift godkänner också Sveriges presumtiva inträde i EMU trots svenska folkets klara nej i folkomröstningen. Diskussionen om EU:s grundlag aktualiserar de grundläggande principerna bakom konstitutionella reformer, vilket Sverker Gustavsson nyligen utvecklat i UNT (5/11). Skall reformerna ske genom ändringar av grundlagens texter eller genom författningsomvandling, varigenom praxis blir gällande rätt under överinseende av domstolar? Grundlagsutredningen inför EG föreslog på sin tid, att EG-rättens företrädesrätt framför svensk lag och grundlag öppet skulle redovisas i en enda heltäckande "plattläggningsparagraf" i regeringsformen (SOU 1993:14). Dåvarande statsministern Carl Bildt vågade dock inte föreslå svenska folket en sådan naken kapitulation inför EU, av rädsla för att förlora folkomröstningen om anslutning till EU. Carl Bildt får nu som ledamot av författningskommittén ta ställning till plattläggningsparagrafen ännu en gång. Den återkommer nämligen i EU:s grundlag: "Konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner genom utövande av de befogenheter som den har tilldelats, skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt" (Art. 1: 5a). There are two reasons why the constitution is important: Uppskjut riksdagsbehandlingen av EU:s grundlag till efter de allmänna valen i september 2006. Naturligtvis kan ett uppskjutande av riksdagens beslut i fråga om EU:s grundlag till efter valrörelsen 2006 ge Junilistan extra anledning att engagera sig i denna valrörelse och ställa upp kandidater till riksdagen. De fem partier som bestämt sig för en annan beslutsordning ser säkerligen denna lista som en icke önskvärd konkurrent om medborgarnas röster. Ändå kan jag inte tycka att denna oro skall få utgöra skäl mot en ordning som ur demokratisk synpunkt ter sig betydligt mer tilltalande än den som de fem partierna kommit överens om. Ett uppskjutande av den svenska riksdagens ställningstagande i frågan om EU:s grundlag med ett år utgör knappast heller något problem för beslutsprocessen inom unionen i dess helhet. Över huvud är tidtabellen när det gäller hela detta projekt tämligen osäker. Många folkomröstningar kommer att äga rum nästa år, och blir det ett nej i någon av dem - särskilt om det sker i ett stort EU-land - återstår många nya förhandlingar. Kanske man över huvud misslyckas med att samla sig kring en grundlag. Mer av Olof Ruin - plattläggningsparagarafens fader Carl Bildt: Vi har inte tillräckligt mandat ÖPPET BREV TILL F D MODERATA PARTILEDAREN CARL BILDT
Om nu de borgerliga och socialdemokraterna i förening ska börja driva kampanj om EU-grundlagsfördraget kommer detta att resultera i ett surfläge för Junilistans inomsvenska avläggare. Regeringen "slår fast" = "påstår" Regeringen slår fast att förändringarna inte innebär någon svensk grundlagsändring, alltså att det inte handlar om att mer makt förs över till EU. Att vissa beslutsformer förändras, från att alla måste vara överens om ett förslag till att majoriteten är för ett förslag, innebär enligt regeringen inte att Sverige lämnar ifrån sig mer makt till EU. På onsdagsmorgonen 8/12 har de borgerliga partiledarna överläggningar med statsminister Göran Persson om hur folkupplysningen kring EU:s nya grundlag ska bli så bra som möjligt. Men regeringen är redan färdig med argumenten som ska bli offentliga strax före jul. På onsdag möts Göran Persson och de borgerliga partiledarna Elva av EU:s medlemsländer väntas ordna folkomröstning om unionens nya konstitution, och de svenska nejpartierna vänsterpartiet, miljöpartiet och Junilistan tycker att också de svenska väljarna borde få ta ställning vid valurnorna. Men socialdemokraterna och de borgerliga tycker att riksdagen ska ta beslutet om EU-konstitutionen. Samtidigt har de svårt att förneka behovet av bättre folklig förankring för den nya EU-författningen. EUs grundlag: "en ny sorts politisk entitet som är något mer än vanligt internationellt samarbete men något betydligt mindre än en ny statsbildning"
Ändå måste väljarna få möjlighet att delta i en bred, offentlig debatt kring den nya konstitutionen. Ett alternativ är att riksdagsbeslutet förläggs till hösten 2006, efter nästa val. Då skulle konstitutionen föras in i den ordinarie valrörelsen, och den osunda avskiljningen av svensk inrikespolitik från Europafrågor brytas. Men eftersom det sannolikt skulle gynna de EU-kritiska partierna håller både socialdemokrater och borgerliga emot. Vissa är mot konstitutionen därför att den är för överstatlig, som stora delar av den svenska vänstern eller den brittiska högern. Andra för att den är för lite överstatlig, som till exempel den minoritet inom det franska socialistpartiet som förespråkade ett nej eller vissa mer principiellt hängivna federalister. På en rad principiella punkter är författningsförslaget ett steg framåt. Alla medborgare i EU-länder blir också unionsmedborgare, deras grundläggande rättigheter definieras och vikten av deras demokratiska deltagande i EU:s beslutsprocesser understryks. Att EU genom författningen dessutom får ställning som en juridisk person stärker också Europas möjlighet att spela en internationell roll. Den som är positiv eller har blandade känslor måste ta ställning till om dessa förbättringar när det gäller demokrati, medborgarskap och internationellt engagemang uppväger riskerna med att anta en författning som inte ger några garantier för att den framtida utvecklingen för EU:s institutioner blir precis som man själv önskar. Rolf Englund: Pikant nog är Barbro Hedvall på DNs ledarsida en av dem som räknar sig till den federalistiska förtruppen. Med ett rungande "ja" gav de franska socialisterna, PS, sitt stöd till EU:s nya grundlag, vid sin interna omröstning på onsdagskvällen. Another unlikely group is lining up to take sides with European eurosceptics: Centerpartiets Maud Olofsson diskuterar direkt med statsminister Göran Persson om hur EU:s nya fördrag ska behandlas i Sverige. Trots att inte ett enda kommatecken kan ändras i fördraget kan det på så sätt komma fram synpunkter som kan få betydelse för riksdagens behandling av frågan, tror hon. Britter och svenskar har ett viktigt gemensamt Europaintresse, På 1960-talet fruktade de Gaulle att ett brittiskt EG-inträde skulle hota den gemensamma jordbrukspolitiken. I dag hotar Storbritannien, tillsammans med de nya medlemsstaterna, den franska föreställningen om ett inåtvänt Europa, avskilt från eller rent av fientligt mot USA. I dag sätter sig Frankrike mot Storbritannien inte för att det inte skulle vara tillräckligt "europeiskt", utan för att Frankrike fruktar att Storbritannien kan ha blivit europeiskt på ett sätt som hotar Frankrikes egna syften. Storbritannien, tillsammans med de nya medlemsstaterna, är mer positivt inställt till USA:s utrikespolitik än vad de sex grundarstaterna - och också Sverige - är. Britter och svenskar har ändå ett viktigt gemensamt Europaintresse, och det är att bevara ett mer löst organiserat, utåtriktat Europa än det mer integrerade Europa Tysklands utrikesminister Joschka Fischer förespråkar. Alla den franska femte republikens presidenter, från de Gaulle till Chirac, har haft en Europaidé. Det är en idé grundad på fransk hegemoni och med ett Tyskland - oförmöget att hävda sig på grund av minnet av nazismen - som underordnad och medgörlig partner. Tidigare artiklar av Bogdanor: Utmaningen är att finna ett sätt att mobilisera folkliga känslor för byggandet av Europa. Möjligheten är att skapa ett mera demokratiskt Europa.
Europa håller på att framkalla den farligaste av
politiska klyftor - den mellan den politiska klassen och folket. On Wednesday, the Socialist party, which forms the chief opposition to the government, will vote on whether the party should campaign for or against the constitutional treaty in the national referendum that Jacques Chirac, the president of France, has called for next year. The result could have momentous consequences for the Socialist party, for France, and for Europe. Dominique Strauss-Kahn, one of the French Socialist Party's most senior figures, has warned of the possible "breakdown of Europe" if his party's members reject the European Union's constitutional treaty in an internal vote next week. Det europeiska samarbetet: Ska det växa åt det federala hållet eller sträva efter att hålla så mycket som möjligt på det mellanstatliga planet? Själv tvekar jag inte: det federala spåret för åt rätt håll. Barbro Hedvall DN 21/11 2004 Jag skulle jag betrakta en ratificering av EU-konstitutionen före riksdagsvalet 2006 som en krigsförklaring som dödar varje tanke på en mp-s-regering för överskådlig tid. Med tanke på förekomsten av gröna strömningar inom s-partiet och Göran Perssons nystart för det gröna folkhemmet finns det ändå anledning att tro att för de traditionella miljöfrågorna vore en mp-s-regering bättre än varje annat möjligt alternativ. Problemet finns på annat håll. Enligt miljöpartiets övertygelse betyder nuvarande inriktning att EU obevekligt stegvis utvecklas till en federal stat där Sverige får ställning av ett sorts utkantslän, något som svenska folket aldrig accepterat. För mp är det en huvudfråga att stoppa denna utveckling och styra om det europeiska samarbetet så att vi får ett i huvudsak mellanstatligt all-europeiskt samarbete med endast begränsade överstatliga inslag. Ibland låter det som om Göran Persson har samma syn. En folkomröstning om EU-konstitutionen är inte bara det enda sättet att ge framtidens EU-politik demokratisk legitimitet. Det är också det enda sättet att skapa grundval för en mp-s-regerings EU-linje, eftersom båda parter givetvis måste acceptera folkomröstningens utfall som bestämmande för regeringens handlande (vilket inte betyder att de måste ändra övertygelse och åsikt!). Om däremot Göran Persson skulle göra allvar av sitt hot att tvinga igenom en ratificering av konstitutionsfördraget redan nästa år, vilket skulle göra väljarna helt överspelade, betraktar jag frågan om en rödgrön regering som avförd från dagordningen. För egen del, och jag är inte ensam inom miljöpartiet, skulle jag betrakta en ratificering av EU-konstitutionen före riksdagsvalet 2006 som en krigsförklaring som dödar varje tanke på en mp-s-regering för överskådlig tid. Vi måste få folkomrösta om EU-konstitutionen! Circle of Barbed Wire The EU "constitution" has been put forward by a body known, in a deliberate and rather disgusting parody of the Philadelphia Constitutional Convention, as the European Convention. Its chairman was Valéry Giscard d'Estaing, a former French president so ineffectual that he was easily defeated in 1981 by Francois Mitterrand. Blair has signed us up to the sharia of Euro-enthusiasts My first reaction, on hearing that Rocco Buttiglione was considered unfit to be the EU Justice and Home Affairs Commissioner because he follows Roman Catholic teaching on sexual matters, was anger. The Treaty of Rome, largely conceived by three Catholics – De Gasperi, Schuman and Adenauer – was signed at the heart of Western Christian civilisation in 1957. It was intended to mend and advance that civilisation. Yesterday, the leaders of EU member states met, again in Rome, to sign the new European Constitution, from which all mention of God has been excluded. Is active religious belief a disqualification from taking part in the government of modern Europe? My anger rose further at the astonishing virulence of an article by Matthew Parris in The Times last week. Parris is a brilliant writer and usually a thoughtful, humane man, but here he was beside himself. "Kick him out," he yelled, in reference to Mr Buttiglione, and, "I say: enough of tolerance." He said that Mr Buttiglione had "indeed been the victim of anti-Christian discrimination, and that such discrimination is now in order". Parris wanted people with "anti-modern beliefs" excluded from public positions unless they agreed not to act on such beliefs. We have been here before. The men who first used the guillotine after the French Revolution believed that organised religion was anti-modern. So did Hitler. So did the Communists who ran half of Europe from the end of the war until 1989. There are many million people alive today who experienced "modern" government and would not care to return to it. They are also, unfortunately, many million people who experienced it and, as a result, are dead. I notice that two of the commissioners presented to the European Parliament at the same time as Mr Buttiglione were once active in Communist government in their countries. The parliament approved them. The main reason, though, for refusing to get angry is the job itself, the one that Mr Buttiglione didn't get. He was going to be Justice and Home Affairs Commissioner, in charge of civil liberties. Why do we think that the European Commission should be in charge of our justice and our home affairs? Why does the job exist? Like most things in the EU, it has crept up on us. For years, the EU was only an "economic community". Justice and home affairs first feature in EU treaties with Maastricht in 1991, and have been moving forward ever since. Now we have ideas such as the common European arrest warrant and a common asylum policy. We are also moving towards a pan-European prosecuting magistracy and the granting of executive powers to Europol, which is supposed to be no more than a body for police co-operation, rather than a European police force. Most of these powers, in fact, are not in the treaties – they are simply pushed forward on the basis of summit communiqués and suchlike. But they will be cemented by the European Constitution, and the Charter of Fundamental Rights contained within it. When the European Parliament recently interviewed all 25 potential commissioners, it asked each whether he or she would feel free to implement their bits of the European Constitution now, without waiting for the national referendums and ratifications on the subject. Only six out of the 25 said they should wait. One of the 19 who wanted to go ahead without democratic approval was Mr Buttiglione. The Charter of Fundamental Rights is an amazing document. It veers between the high generality – "spiritual and moral heritage", "dignity, freedom, equality and solidarity" – and the weirdly specific: "Everyone has the right of access to a free placement service." It says that trade unions must be consulted by employers. Everyone has a right to a "high level" of this and that – healthcare, environmental protection, ciabatta, whatever. The key point about the Charter is not so much what it says, as how it will be implemented. It will give the European Court a much wider basis for making decisions. Until recently, most European decisions have been economic. Now they will be cultural. This is about what sort of lives we should lead, and it gives legal authority to European judges and bureaucrats to tell us how to lead them. Since the European Court is staffed only by judges who believe in ever-closer European integration, it will make its decisions in that light. The constitution is the sharia of the Euro-enthusiasts. To be sure, the judges' world-view is politically correct. They are part of the enormous international industry of "human rights", which obsesses about wheelchair access but not about abortion, about asbestos but not pornography. They like positive discrimination (the charter explicitly says so), dislike national independence. With the vast new scope granted them under the charter and the constitution, they will surely act like the Warren Supreme Court in the United States in the 1960s and 1970s, pushing through an essentially political agenda under a legal guise. But the real objection to all this is not that what the court wants is wrong. It is that it shouldn't possess such powers. The US Supreme Court is a body set up by a single nation and appointed by the elected president of the nation, with the approval of Congress. It has properly granted authority – the right, as it were, to be wrong. The European Court should have no such right because it arises out of no such nation, with no such consent. So we should resist it, whether its judges adhere to the Sermon on the Mount, the Koran or the gospel according to Matrix Chambers. But yesterday in Rome, Mr Blair signed up to its vast new power. Tony Blair is to use Britain's presidency of the European Union next year to launch a referendum on its constitution in the spring of 2006. The prime minister, who has staked his political future on the referendum, believes the period of EU leadership will turn public opinion in favour of the treaty. Ministers are set to publish | |||||||