|
Göran PerssonTeveprogrammen med Göran Persson Hur Persson under åren från 1997 till EMU-folkomröstningen 2003 vacklat Handelsfrågorna skulle tas från honom. Men Pagrotsky hotade avgå och Persson vek sig. Den versionen ger avgångne statsministern Göran Persson själv i tredje delen av SVT:s dokumentär "Ordförande Persson" I intervjun som först nu blivit offentlig kommenterar Göran Persson: Samtidigt framgår med stor tydlighet hur Persson själv under åren från 1997 till EMU-folkomröstningen 2003 vacklat, och av och till själv varit motståndare till en svensk anslutning: Fichtelius, Erik På de 600 sidor som Erik Fichtelius redigerat träder en annan Göran Persson fram, Lästa i sitt sammanhang ter sig Göran Perssons personkaraktäristiker ofta nog balanserade, ibland till och med ömsinta. Inte minst gäller det motståndarna, Bo Lundgren och Lars Tobisson är hyvens killar, kunniga och arbetsamma. Carl Bildt har han svårare för, visst, likaså för Maud Olofsson, men det är när hon intar en allt argsintare oppositionsroll. I jämförelse med Tage Erlander, som såvitt jag kan påminna mig aldrig lät undslippa sig annat än förnedrande omdömen om sin motståndare Bertil Ohlin, ter sig Göran Persson som den hygglige kompisen som tyvärr tvingas konstatera att han måste angripa för spelets skull. Att ordförande Persson aldrig har lärt sig att ge lyckade komplimanger är en annan sak. Men om Erik Fichtelius och SVT:s anseende fått sig törnar genom dessa inspelningar har vi genom dem fått ett lika unikt och värdefullt politiskt-historiskt källmaterial. Det är fascinerande att på detta sätt få en väldokumenterad inblick i maktens mekanismer. Själv har jag nästan alltid tyckt illa om Persson, så illa att jag i förra valet för första gången på tjugofem år inte röstade på SAP. Persson har alltid förefallit mig stöddig och pompös. Min ovilja har emellertid fått sig en allvarlig knäck med denna bok och de föregående tv-programmen. Man möter, särskilt i boken, en argumenterande gestalt som väger för och emot, diskuterar alternativ och öppet visar sina tankar. Persson verkar därtill ha en politisk intuition som ofta når utöver mer rationella resonemang. Att Persson är en god retoriker har vi länge vetat. Men han är också en god stilist, som formulerar meningar vilka direkt går att överflytta till text. Inte bara begriplig text utan ofta även njutbar i sina träffsäkra ordval och metaforer. Aldrig ensam alltid ensam Persson aldrig var påtänkt som ledare. Han var partiets tredje eller fjärdehandsval. Han kom utifrån, från landsbygden, från kommunalpolitiken och han erövrade Stockholm, det socialdemokratiska högkvarteret och slutligen den yppersta maktpositionen som partiets ledare och landets statsminister. Behandlingen av Margot Wallström. Det betyder emellertid inte att boken saknar intresse. Den ger en god inblick i den politikens intimsfär – realpolitiska överväganden, personbedömingar, skvaller och förtal – som man sällan eller aldrig möter i det dagliga nyhetsflödet och det är naturligtvis en kunskap som vi som medborgare kan ha stort intresse av. Göran Persson, Ekots partiledarutfrågning, 21/8 2006 - Anser Du fortfarande att Sverige skall gå med i EMU? Jag har haft och har den uppfattningen. Dock har jag sagt att vi kommer inte att aktualisera frågan förrän det finns ett starkt folkligt krav på att så sker, därför att det här skall underställas en folkomröstning och nästa gång en regering lägger fram det här, och då talar vi om perioden efter 2010, så skall vi i så fall vara i ett läge där vi vet vet att vi har folket med oss. Sverige har klarat sig bra sedan vi sade nej men det grundläggande skälet, en liten öppen ekonomi på en stormig internationell kapitalmarknad, kan komma att utsättas för olika typer av spekulationer. Då ligger vi illa till. Det är det huvudsakliga skälet för min del. Det har det varit hela tiden. Han /Göran Persson/ prioriterar politisk och ekonomisk stabilitet, han är ytterst misstänksam mot partiets utopister och avstyr konsekvent radikala förslag. PM Nilsson: Hade vi fel om EMU?
Göran Perssons politiska år
förmörkades av den väldiga förlusten Statsminister Persson bygger all sin trovärdighet på påståendet att de borgerliga skapade den ekonomiska krisen på 1990-talet och att han fick reda upp den. Göran Persson om Margot Wallström Citatsamling Göran Persson om EMU
Göran Persson på regeringens website Från ja till nej, till kanske, till ja igen
Folkomröstningen kommer att ske när vi
är mogna att gå till svenska folket och säga EMU-beslutet större än
EU-beslutet Bild
på Göran Persson, Chirac och Anna Lindh
Den svenske statsministern Göran Persson rustade för strid om villkoren för EU:s utvidgning när han anlände för en andra dags förhandlingar med EU:s ledare. Lars Ohly: – Vi diskuterade budgetförhandlingarna i höst, och då sa jag att ”om det är så att ni går vidare med ratificeringen, då är vi inte med”. Då muttrade Göran Persson, ”jaja, det där har vi förstått”, säger Lars Ohly nu på fredagen. Men det var ju ingen som hörde något om det? – Göran Persson sa det sista han sa att ”jag kommer att förneka att vi har pratat om konstitutionen”. Så det sista han sa var att han skulle ljuga för medierna. Tillväxten går trögt.
Antalet personer i arbetsför ålder
som är i arbete är endast 63 procent.
Det är en oacceptabelt låg siffra.
I ett antal EU-länder finns det
fortfarande alltför många som är
arbetssökande och arbetslösa. Vi står inför demografiska utmaningar som riskerar att underminera våra välfärdssystem. Varför skriver sig Göran Persson och hans hustru Anitra Steen, tidigare chef för Riksskatteverket, på sin gård i Södermanland? Förra statssekreteraren i utbildningsdepartementet, förra generaldirektören för Riksskatteverket, nuvarande chefen för Systembolaget och numera statsministerns hustru, Anitra Steen, säljer sin bostadsrättslägenhet på Kungsholmen. Realisationsvinsten torde bli ett beskattningsbart belopp på cirka tre miljoner kronor. Hon berättar att hon och maken ska skriva sig på statsministerparets gård Torp i Södermanland (Aftonbladet och Expressen 14 januari 2005.) Varför är de så angelägna att bli folkbokförda där innan de flyttat bosättning och verksamhet dit? Skatteverket ska vid en flyttningsanmälan vid dubbel bosättning pröva var de ska anses bosatta. Båda makarna har kvalificerat heltidsarbete i Stockholm och kommer att få endast en minimal jordbruksverksamhet på Torp. Det finns flera rättsfall i Regeringsrätten som visar att de ska folkbokföras där de har sitt huvudsakliga arbete. Göran Persson: – Ska vi ändå inte ha ett riksdagsval emellan? Nej, det ska vi inte Under tio år som politiker i regeringsställning har Göran Persson i förhållande till EU hunnit inta samtliga tänkbara positioner, från allmän likgiltighet över fundamentalt ifrågasättande till bullrande entusiasm – och tillbaka igen. Det nya EU-fördraget bekräftar ordningen med ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. I en tid då nationalstaten blivit för liten för att lösa samtidens frågor och människors vardagsproblem måste också demokratin bli gränsöverskridande. EU är ett uttryck för den politiska viljan att skapa en demokratisk motvikt till marknadskrafterna. Ett uttryck för länders vilja till samarbete för att möta problem som är gemensamma. Det nya EU-fördraget bekräftar ordningen med ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. En bred remissbehandling genomförs innan riksdagen tar ställning till förslaget. Om några månader fyller EU-landet Sverige tio år. Vi kan vara stolta över vad vi bidragit med i EU. Full sysselsättning, ökad jämställdhet och en ekologiskt hållbar utveckling är mål som drivits av Sverige. Mer om EU-grundlagen och kraven på folkomröstning även i Sverige om den På Metalls kongress i veckan som gick sa Göran Persson: - Vi förlorade EMU-omröstningen. Nu är saken den att vi kommer inte tillbaka med den frågan förrän vi känner att vi har ett starkt folkligt krav på ett medlemskap. Vi har en folkomröstning och den ska respekteras. Och det blir definitivt inte, som jag bedömer det, före 2010. Persson anser att det svenska folket får uttrycka sin
mening även utan en folkomröstning, genom de folkvalda i riksdagen.
Folkomrösta om EU:s grundlag Lotta Fogde: Medan Göran Persson står på partikongressen och talar om att EU ska bli en motvikt till det internationella kapitalet, undrar hans väljare varför regeringen gått med på att den fria rörligheten inom EU hittills skett på sådana villkor att den möjliggör lönedumpning och undergräver statliga monopol. Det var nog få svenskar som insåg att den Europeiska union vi gick med i för elva år sedan redan hade tagit stora steg bort från att vara ett mellanstatligt samarbete, och att farten i den utvecklingen bara skulle öka. För de svenska riksdagspartierna är det naturligt att direktöversätta sin politiska kamp till Europanivå. Det man vill i Sverige vill man även i EU. Politiken tar formen av långa önskelistor. Därmed uppstår ett politiskt vakuum. Det förs få resonemang om riskerna med att flytta beslut och institutioner längre från varje enskild människa, från naturliga språkområden och kulturgemenskaper. Regeringen borde ta konsekvensen av sin inställning i budgetfrågan och formulera rättesnöret att EU bör vara en gemenskap där många länder av vitt skilda karaktärer tillåts delta i en välståndsskapande gemensam marknad, utan att för den skull tvingas likrikta sina samhällen. Varje land kan behålla bestämmanderätten över vilka regler som ska gälla för att handla, investera och arbeta där, så länge landet behandlar inhemska och utländska aktörer lika. Denna enkla princip borde vägleda Sveriges agerande i alla typer av EU-frågor, inte minst de konstitutionella, och även dem där regeringen har höga ambitioner och vill mycket. I EU-valet i juni gäller det att stoppa högern,
för att kunna skapa en europeisk motkraft till det globala
kapitalet. Statsminister Göran Persson tycker
inte att det har skadat Sverige att det blev nej i folkomröstningen om
medlemskap i den Europeiska valutaunionen, EMU Det är värt att reflektera över och jag måste säga att jag har inte tänkt på det. Varför har jag inte tänkt på det och har någon annan tänkt på det, frågade sig Göran Persson. Om jag pratar och tänker högt, sa Göran Persson, som inledning till sin analys av EMU-läget, där han inte lät lika entusiastisk som för ut. EMU som projekt har inte haft någon lysande period den sista tiden. Det är alldeles uppenbart. Det har varit rätt skakigt och förlusten i folkomröstningen har inte gått att beskriva. På kort sikt har det inte skadat oss, men på lång sikt tror jag att det faktiskt är så att det kommer att fungera allt bättre. Vi kommer att vilja vara med i projektet och det kommer att skapa en hyfsad förutsättning för ekonomisk tillväxt, säger Göran Persson. Turkiet har en framtid som EU-medlem Vad kommer efter Persson? Går denna privata lycka och dessa romantiska framtidsplaner att förena med hårt och slitsamt regeringsarbete? Nyväckta frågor och lätt svindlande tankar, som vi kanske måste vänja oss vid. Få kan dock undgå att höra skillnaden på Perssons passion för skogen, den sakrala, och hans mer förströdda engagemang för politiskt framtidsarbete eller Europas författning Statsminister Göran Persson och
Anitra Steen har köpt en gård i Sörmland för 12,5 mkr
-Det känns väldigt roligt och bra, även om vi inte kommer att kunna flytta in förrän om ett eller ett par år, hälsar Persson via sin pressekreterare Anna Helsén. Gården, Övre Torp, ligger på en höjd utanför Sparreholm, bara några kilometer från Uddberga där Persson klappade kossor medan Gunnar Lund var på minnesmässa i Madrid. Till gården hör 190 hektar mark och 60 hektar vatten. Artikel med bild på gården hos Aftonbladet Replikskifte Göran Persson varnade i en intervju i Hufvudstadsbladet
på tisdagen för politiska spänningar om länderna i
öst inte börjar beskatta sina höginkomsttagare Statsministern säger rakt ut att hans dröm är
att om fem år ha en egen bondgård där han och hustrun Anitra
kan leva nära och njuta av naturen. - Vi funderar på att skaffa den någonstans i Sörmland och håller på att se oss om efter något lämpligt, avslöjade han vid en pressträff i Dalarna. Statsministern upprepade också att
EU-kommissionens näste ordförande bör vara en tjänsteman,
inte en före detta toppolitiker. Göran Persson gillar inte den idé om en "superkommissionär", som de tre ledarna för Storbritannien, Frankrike och Tyskland i onsdags förde fram på sitt minitoppmöte i Berlin. "Superkommissionären" skulle ges makt över alla de EU-kommissionärer vars ansvarsområden påverkar näringsklimatet: arbetsmarknad, ekonomi, konkurrenspolitik och miljö. Syftet antas vara att sätta näringslivets intressen framför till exempel EU:s miljöreglering, däribland skärpta krav på kemikalieindustrin. Frågor som drivits hårt av den svenska regeringen och miljökommissionären Margot Wallström: - En sådan superkommissionär är ingen bra idé, och det har jag framfört till Blair, sade Göran Persson, när han igår eftermiddag mötte den svenska pressen på puben Russell Arms i grannbyn Butler's Cross. För några veckor sedan kallade Persson i riksdagen Blair, Jacques Chirac och Gerhard Schröder "de tre galtarna". Men på torsdagen ville han inte framstå som alltför orolig över att de tre nu bökar ihop sig alltmer. Skulle Storbritannien, Tyskland och Frankrike etablera ett fastare
samarbete så får de naturligtvis en väldig tyngd i
EU-samarbetet, konstaterar statsministern. Skulle dessutom ett fjärde land
alliera sig funnes förvisso fog för oro. Varje land är fritt att odla sina nätverk,
påpekar han. Dagordningen för mötet med Blair var så diger att statsministern knappt hann upptäcka att den lantliga lunchen besto--d av lamm. Förutom EU:s olika aspekter så även Irak, Cypern, Turkiet, Ryssland, Nato. Men h Han uppskattade att få komma till Chequers, vackert inbäddat i grönskan bland Buckimhamshires pittoreska små byar. En ära som inte vederfars alla Tony Blairs gäster. Och Persson var tillbörligt imponerad. Statsministern upprepade också att EU-kommissionens
näste ordförande bör vara en tjänsteman, inte en före
detta toppolitiker. Vad vill Göran Persson med
Europa? Göran Persson leder en minoritetsregering och ett parti som i senaste valet, år 2002, fick knappt 40 procent av rösterna, historiskt sett en blygsam siffra för socialdemokraterna. Ändå är han den mäktigaste svenske statsministern i mannaminne. Ett skäl är att mandatperioden har förlängts från tre till fyra år, ett annat att den nya budgetprocessen, införd 1997, har stärkt regeringen gentemot riksdagen. Men det allra viktigaste skälet är att Sverige sedan 1995 är EU-medlem. Den europeiska integrationsprocessen drivs framåt av samarbetet mellan medlemsländernas regeringar. Ministerrådet är EU:s beslutande organ och de riktigt stora frågorna behandlas av stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet. EU-parlamentet fungerar mest som kontrollorgan. Och de nationella parlamentens inflytande i EU är begränsat, något som Persson demonstrerade när han ställde sig bakom förslaget om en EU-president - trots att riksdagsmajoriteten var emot. Göran Persson är rädd för "social turism". När Sverige var ordförandeland i EU lovade samme Persson att hålla den svenska arbetsmarknaden öppen. Det uppskattades i kandidatländerna. Särskilt som Tyskland och Österrike redan från början krävde övergångsregler. Utvidgningen - Europas enande - var den högst prioriterade frågan för Sverige. "Vi har en historisk chans att visa att det andra världskriget är helt utagerat och att kommunismen har fallit", sade Persson. Allt tydde på att hans engagemang var djupt och äkta. Han hade tillträtt som socialdemokratisk partiordförande och statsminister 1996 med följande kongressappell: "Nu är det hög tid att säga att våra från kommunismen befriade grannars sak är vår." Som EU-ordförande kritiserade Persson öppet de länder som ville begränsa den fria rörligheten inom unionen. Principen måste, menade han, gälla även nya medlemmar. Och så sent som i höstas konstaterade han, helt riktigt, att den oro som fanns i Frankrike inför Spaniens EG-inträde i samband med utvidgningen 1986 visade sig vara obefogad. Enligt EU-kommissionens bedömning blir det inte heller någon invasion efter den förestående utvidgningen: flyttströmmen uppskattas till cirka 100 000 personer om året. Efter förra årets svidande nederlag i euroomröstningen, där LO vägrade sluta upp på ja-sidan, och med en extra partikongress i faggorna vill Göran Persson inte drabba samman med arbetarrörelsens mäktigaste särintresse. Det vilar något paradoxalt över Göran Perssons Europapolitik: den är lika ombytlig som den är tvärsäker. Det var, sade han under sina första statsministerår, inga som helst problem för Sverige att stå utanför valutaunionen EMU. Persson visste alldeles bestämt att bara "fem, sex" länder skulle gå med vid starten 1999. Dessutom var hela projektet "skakigt". Men euron fungerade - och elva länder anslöt sig från start. Tvärsäkerheten låg honom i fatet under eurokampanjen: socialdemokrater på nejsidan kunde hänvisa till vad Persson själv sagt. Han hade kunnat vända det till sin fördel genom att påpeka att han efter omsorgsfull prövning kommit fram till att fördelarna med en gemensam valuta överväger nackdelarna. Det gjorde han inte. Den gamla tvärsäkerheten ersattes av en ny. Persson visste precis hur mycket en villaägare i Katrineholm skulle spara på lägre räntor om Sverige bytte kronan mot euron. Tvärsäker var Persson också i oktober förra året. Då gällde det eventuella försvarsförpliktelser i en framtida EU-konstitution, en besvärlig fråga för ett alliansfritt land som Sverige. "Hela upplägget är övergivet nu", förklarade en nöjd Persson. Ett par månader senare, i december, skulle EU:s stats - och regeringschefer ta ställning till konstitutionsförslaget. Toppmötet havererade visserligen, men i fördragstexten stod det att unionens medlemsländer är skyldiga att ge varandra hjälp "med alla till buds stående medel". En säkerhetsgaranti med andra ord. Sverige accepterade "upplägget". Mätning efter mätning visar att svenskarna är ett av unionens mest skeptiska medlemsfolk. Perssons eget parti är splittrat i synen på EU och hans regering samarbetar med två partier, mp och v, som vill att Sverige lämnar unionen. Men dessa omständigheter räcker inte som förklaring till statsministerns lappkast. Förhållandena var likartade 2001, då han glänste på den europeiska scenen. Vet han vad han vill med Europa? Jajamen. Kruxet är att det han vet att han vill idag är något helt annat än vad han visste att han ville igår, vilket gör det omöjligt att ens gissa vad han kan tänkas veta och vilja imorgon. Man skulle kunna kalla det politisk turism. - Skulle vi som ensamt land säga till Östeuropas
medborgare att hit är ni välkomna att jobba i tio timmar och sedan
få tillgång till våra sociala förmåner? Ja,
då är vi naiva, sade Göran Persson. Göran Perssons politiska år
förmörkades av den väldiga förlusten i
folkomröstningen om euron "som ju i sitt slag är utan motstycke".
Persson har ännu inga klara analyser av vad bakslaget berodde på och hur han, som är stolt över sin politiska fingertoppskänsla, kunde göra en sådan monumental felbedömning av möjligheten att få opinionen med sig. Med svenska folkets rungande nej till euron i folkomröstningen tog Sverige steget från att vara ett land som ännu inte gått med i valutaunionen EMU till att bli ett land som vänt det europeiska valutasamarbetet ryggen. Och det har märkts under hösten att Sveriges ställning i Europasamarbetet därmed har försvagats, säger Persson. I den grundlagskonferens som EU just lagt på is efter
sammanbrottet vid toppmötet i Bryssel förra helgen har Sverige
hållit en påfallande låg profil. Men det beror inte på
att Sverige efter folkomröstningen aktar sig för att sticka ut,
försäkrar Persson, utan på en vilja att ta ansvar för att
Europeiska Unionen får ett beslutsmaskineri som fungerar med 25
medlemmar. Just nu visar sig sprickor åt alla håll i Europasamarbetet: mellan gamla och nya medlemsländer, mellan länder som vill sätta sig över underskottsreglerna i EU:s stabilitetspakt och de som vill hålla på dem, mellan länder med olika syn på förhållandet till USA. Samt mellan unionens nettobetalare och bidragstagare, sedan sex välbärgade länder som Sverige som initiativtagare i veckan skickade ett brev till EU-kommissionen med budskapet att EU:s budgettak borde sänkas. Visst är läget bekymmersamt, tycker Persson,
särskilt problemen kring stabilitetspakten. Men han tror ändå
att EU kommer att ta sig ur även denna krisstämning när
konjunkturen vänder uppåt och när "vi hittar en
säkerhetspolitisk arkitektur". Det är en dämpad, lite okoncentrerad och ganska
hårt sliten Göran Persson som träffar klubben av stats- och
regeringschefer - "ett oerhört värdefullt nätverk". - Jag kan inte föreställa mig att vi ska bli klara i
december, sade Göran Persson innan det var dags att slå sig ned vid
middagsbordet på torsdagskvällen. Men nästa morgon sade han: -
Jag utesluter inte längre att vi blir klara till jul. Förkrossande nederlag i valet För statsminister Göran Persson var
det ett rejält bakslag att inte få väljarna med sig i
eurofrågan. Det är han inte sen att erkänna själv:
Anna Lindh och Göran Persson argumenterar för att
Sverige måste ha inflytande i EMU. Det är välkommet, men
uppdraget är svårt när de båda i andra fall hyllar myten
om det svenska utanförskapets fördelar. Göran Persson attacked Germany, France and Italy - the
eurozone's three biggest countries - for failing to prepare for euro membership
and undermining the eurozone economy Det är den så kallade stabilitetspakten som
fått Persson att börja sväva på målet Göran Persson har ända sedan
han blev statsminister tyckt att riksdagen borde få avgöra om
Sverige ska gå med i EMU eller inte. Men när Carl Bildt
föreslog folkomröstning insåg han att det skulle vara ett
politiskt självmord att avstyra en sådan. - Jag har aldrig varit anhängare av en folkomröstning.
När det blev den politiska lösningen tvingas man gilla läget.
Men det är absolut ingen idealisk lösning säger Göran
Persson i en intervju med Sydsvenskan. "EMU-frågan borde ha avgjorts i
riksdagsval" Göran Persson tycker att svenskarna borde ha fått ta
ställning till EMU som en fråga bland andra i ett vanligt
riksdagsval. Lappkastet beror på nej-sidans
kraftiga övertag i opinionen. Deras mest slagkraftiga argument är att
om man röstar nej så behåller svenska folket friheten att
ändra sig. Det har ju till och med statsministern sagt. Förvirringen är nu i det närmaste total. Enligt statsminister Göran Persson är ett ja i folkomröstningen inte längre ett bergfast ja. Men nej är inte heller nej. Den väljare som vill ha besked om vad som är bäst för Sverige har det inte lätt. Socialdemokraterna är splittrade i en ja- och en nej-falang. Det är också de andra partierna, ekonomerna, nya och gamla riksbankschefer, näringslivet och i stort sett alla andra grupperingar. Men Göran Persson, den viktigaste personen på ja-sidan,
hjälper sannerligen inte till att sortera begreppen. Tvärtom. Redan
vid jul meddelade Göran Persson att nej inte är nej för all
framtid. På sikt kan Sverige inte leva utan fullt medlemskap i den
ekonomiska och monetära unionen. Skulle svenska folket rösta fel, det vill säga nej, den 14 september blir det alltså en ny folkomröstning. Tidpunkten är dock oklar. I går virrade Göran Persson till det ytterligare genom att säga att ett ja inte heller är ett ja. I alla fall inte i den tappning som det hittills framställts. Ja-sidan har haft siktet inställt på att byta valuta den 1 januari 2006. Men Göran Persson vill nu göra folkomröstningen till ett avgörande enbart i själva principfrågan. Tidpunkten för valutabytet ska avgöras senare. - Men innan dess så ska vi förhandla och innan dess ska det här utvecklas på det sätt som vi tror och hoppas. Lappkastet beror på nej-sidans kraftiga övertag i opinionen. Deras mest slagkraftiga argument är att om man röstar nej så behåller svenska folket friheten att ändra sig. Det har ju till och med statsministern sagt. Ett ja är däremot ja för all framtid. Med sitt nya ja vill Göran Persson slå hål på nej-sidans vänta och se-argument. Han vill minsann också invänta rätt ögonblick. Enda skillnaden mellan honom, Leif Pagrotsky och Maria Wetterstrand är att han vill ha ett principiellt ja-beslut i ryggen. Det är den så kallade stabilitetspakten som
fått Persson att börja sväva på målet När regeringen har sagt att Sverige
avser att gå med i EMU från 1 januari 2006 så är detta
alltså inget garanterat datum? Vi har inte en tidpunkt på valsedeln nu i höst utan vi säger ja till den monetära unionen, vi säger ja till det tredje steget och sedan är det upp till regering och riksdag att besluta när vi kliver in. De här kraven som vi talar om, en stabilitetspakt som fungerar, ska självklart vara på plats, säger statsminister Göran Persson. Vi ska fastställa en knytkurs och vi ska
fortsätta se till att det här projektet fortsätter att utvecklas
bra. Det är en lång rad andra saker som ska göras, det ska
fungera naturligtvis. EMU-beslutet större än EU-beslutet Göran Persson: Sverige går bara med i "fungerande" EMU
Knytkursen - Stabilitetspakten Herre gud, tänker jag när jag på fredagsmorgonen lyssnar till statsminister Göran Persson i radions utfrågning om EMU. Vad håller han på med? I stället för att kraftfullt förklara
varför han anser att det är avgörande för Sverige att vara
med i euro-projektet ägnar han sig åt att diskutera ett eventuellt
haveri av stabilitetspakten. Perssons resonemang om stabilitetspaktens problem är i sak inte fel. Tyska ekonomin står mitt i en av sina värsta kriser, liksom den franska. Om detta resonerar Persson insiktsfullt. Han borde ha fortsatt med att förklara varför pakten, om än reformerad, trots allt behövs. Göran Persson - nejsidans bästa vän Det finns inget nej nu-ja sedan. Göran Persson måste
övertyga sina väljare om att läget har förändrats
sedan han ville vänta och se. Lena Mellin: Därför kan
ja-sidan förlora EMU-valet Munkavlen - Den sena starten - Man kan alltid ändra sig - Bråket med LO - Kampanjtaktiken The leader of the Danish Social Democrats in
the European Parliament, Torben Lund would like to see the European
Constitution turned down in a referendum next year. "I think it goes too far in giving away influence from the national parliaments to Brussels", Mr Lund said, according to Politiken. Mr Lund's crusade against the European Union Constitution started already on Tuesday, 12 August, when parts of an article, to be published on the European Parliament website, were leaked to Politiken. "We are 5 per cent from a real European federal state and claims about the independence of countries will have a more and more hollow ring", Mr Lund wrote in the article. "I am not sure the citizens are in any way aware of what is going on. All the changes are duly labelled in calming phrases", Mr Lund wrote. Göran Persson: Det blir ingen europeisk
superstat. Vi vill det inte. Våra franska vänner vill det inte.
Tyskarna vill heller inte ha någon. Det är kulturminister Marita Ulvskog som varnat för en superstat. Det gjorde hon i Falun vid hennes första och sannolikt sista inhopp i EMU-debatten i förra veckan. Göran Persson kan nu utan att bli motsagd krossa hennes argument. - Det blir inga Europas förenta stater, det kan jag lova!
utbrast Lena Hjelm-Wallén. Carl Bildt Från ja till nej, till kanske, till ja igen
Nu hänger det tyvärr på Göran Persson
Perssons Vägskäl Vad jag tycker är fel är när inget politiskt
mål anses vara värt att sätta makten på spel för
eller avgå på eller, ja faktiskt, riskera partiets enighet
på. Sverige måste med full kraft kunna vara med i den process
som formar det framtida Europa. Vi vill utveckla strategin för att
nå full sysselsättning och modernisera den europeiska
välfärdsmodellen. Barnomsorgen ska byggas ut. Många handlingar
från Europeiska centralbanken bör kunna vara offentliga. Enskilda
personer och företag måste kunna tillvarata sina rättigheter
bättre. Ett nej till euron skulle vara ett bakslag för våra
möjligheter att påverka, skriver statsminister Göran Persson i
ett nytt åttapunktsprogram för den svenska EU-politiken. Göran Persson: För mig har euron blivit en ideologisk
fråga Anna Lindh och Göran Persson
argumenterar för att Sverige måste ha inflytande i EMU. Det är
välkommet, men uppdraget är svårt när de båda i
andra fall hyllar myten om det svenska utanförskapets fördelar.
Att ett land står sig själv närmast är inget konstigt inom utrikespolitiken. Varje stat har att definiera sin politik efter de förutsättningar som gäller. Den svenska linjen har, liksom de flesta andras, av tradition valts för att i första hand bevara Sveriges oberoende. Likväl känns tanken på att "vänta och se", liksom all detaljerad sifferexercis, futtig. Det är att sätta det kortsiktiga egenintresset på för hög piedestal, det är att låta andra ta ansvar för det som gynnar också oss. Det verkligt nedslående är att detta på intet sätt är nytt - anhängarna av "vänta och se" kan sägas fullfölja en otrevlig linje inom svensk utrikes- och säkerhetspolitik. SVERIGE HAR LÄNGE valt att stå vid sidan om. Neutralitetspolitiken var under många år den oantastliga ledstjärnan. Den sågs som roten till allt gott, den gav oss (det vill säga socialdemokratiska regeringar) en "unik" ställning och en "unik" röst på världsscenen. Det var också neutralitetspolitiken som gjorde att vi länge höll oss utanför den europeiska gemenskapen. När denna politik inte längre var hållbar, när inte ens regeringen förmådde att konstruera fall där Sverige skulle kunna vara neutralt, blev det alliansfriheten som blåstes upp. Det är utanförskapet som är det centrala - därav Anna Lindhs och Göran Perssons kategoriska, men illa motiverade, nej till ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Det går förvisso inte att rakt av jämföra medlemskap i Nato och i EMU. Men likheterna är stora. Det handlar om integration, om Sveriges plats i ett europeiskt sammanhang, om gemensamt ansvarstagande och om att slå vakt om friheten och demokratin. Mekanismerna i den svenska debatten är därför också likartade. Skillnaden, och den är inte oväsentlig, är att i EMU-frågan driver statsministern och utrikesministern tesen att Sverige endast kan få inflytande om vi är med där besluten fattas. - De åren vi talar om, fram till 2013, det är då projektet växer fram. Då växer EU med ytterligare tio, kanske tolv nya medlemsstater. Det är då det avgörs vilka spelregler vi ska ha ute i Europa, framhöll Göran Persson som en förklaring till sitt och Lars Leijonborgs angrepp på dem som förespråkar "vänta och se" (se DN Debatt 31/8). Anna Lindh har till och med betonat vikten av att Sverige är med och tar ansvar för att europrojektet blir en framgång. Hittills har dock stats- och utrikesministrarnas selektiva tro på ansvarstagande och inflytande haft svårt att slå rot. Det tycks finnas ett reflexmässigt motstånd mot att fullt ut ta del i byggandet av det nya Europa. Det tycks finnas ett reflexmässigt motstånd mot att ta ansvar för det som förenar oss i Europa. Tyskar, fransmän, holländare, greker och miljontals andra ska prova om euron fungerar - gör den det så kanske, kanske kan vi tänka oss att komma med. Tyskar, fransmän, holländare, greker och miljontals andra ska ha en ömsesidig försvarsgaranti för att trygga freden på vår kontinent - lyckas de är allt frid och fröjd, och skulle kriget komma, ja då ska Sverige sluta sig i sitt skal. Roten till detta står att finna i neutralitetspolitiken, i myten om att vi är speciella och om att den lilla minoriteten svenskar i Europa på något egendomligt sätt skulle klara sig bäst på egen hand. Det är ingen enkel myt att slå hål på - särskilt inte när de som nu försöker slå hål på den samtidigt tillhör samma myts främsta företrädare när medlemskap i andra organisationer kommer på tal. Utanförskapet - EMU-debattens vanligaste retoriska
grepp Från ja till nej, till kanske,
till ja igen Euroskeptikernas grepp om opinionen är starkt. Men Persson har ingen anledning att ge upp. Svenska folket har sedan EU-inträdet 1995 ofta bytt åsikt om EMU. Lika ofta som han själv. Göran Persson var en varm anhängare av valutaunionen när han var finansminister. När han blivit statsminister 1996 började han tvivla. För att något år senare ta kraftigt avstånd från EMU. Nu är Göran Persson åter tvärsäker. Så säker att slår fast att det inte finns "ett enda vackert argument" mot att rösta ja den 14 september. Sydsvenskan har kartlagt den svenske statsministerns väg mot EMU. En väg som också blivit det socialdemokratiska partiets och regeringens. När Persson har sagt ifrån har det blivit så. Men vid folkomröstningen den 14 september hotar partiets väljare att göra uppror. Det skulle betyda ett svidande nederlag för Persson i den fråga han kallat "den viktigaste i vår tid". Det var vid ett EU-toppmöte i Florens midsommarhelgen 1996 som statsminister Göran Persson luftade sina första tvivel mot EMU. Den europeiska valutaunionen fanns då bara på pappret. Först tre år senare skulle en centralbank i Frankfurt ta över Europas räntepolitik och först ytterligare tre år därpå skulle de färggranna eurosedlarna och mynten spridas på marknaden. Som finansminister i Ingvar Carlssons regering hade Persson varit positiv till planerna. Minnet av hur penningstinna valutahajar drev upp räntan till femhundra procent och fick kronan på fall den svarta hösten 1992, då Carl Bildt regerade, var färskt. EMU skulle vara bra för Sverige, ansåg Persson. I en debatt i augusti 1995 med moderaternas dåvarande ekonomiske talesman Bo Lundgren pläderade han för ett medlemskap. "Frågan om Sveriges deltagande i valutaunionen EMU:s tredje steg är en lika stor fråga som EU-medlemskapet", sade Persson. Ett par månader senare avslöjades Mona Sahlins kontokortsaffärer. Sahlin, som då sågs som Ingvar Carlssons givna efterträdare, tvingades ta "time out" från toppolitiken. Och Göran Persson seglade plötsligt upp som statsministerkandidat. I december 1995 reser han tillsammans med Ingvar Carlsson på EU-toppmöte i Madrid. Där enas EU:s ledare om att döpa den nya valutan till "euro" samt att skapa ett ekonomiskt och monetärt institut (EMI) i Frankfurt, en föregångare till Europeiska centralbanken, ECB. På socialdemokraternas kongress i Stockholms Folkets hus i mars 1996 väljs Persson till partiledare. Han håller tacktal och tar emot ett stort fång rosor. Sedan konstaterar han på en pressträff: "Ett eventuellt svenskt medlemskap i valutaunionen är sannolikt det viktigaste beslut jag kommer att vara med om att ta." Men under den första tiden som statsminister börjar Persson tvivla. Flera EU-länder brottas med kraftiga budgetunderskott. En diskussion om att euron kan urholkas av medlemsstater som missköter sin ekonomi har tagit fart i Europa. På EU-toppmötet i Florens i juni 1996 är detta ett hett ämne. Efter en välfylld buffé med toscanska läckerheter talar Persson för första gången om sin oro inför några svenska journalister på Grand Hotel. Han spekulerar om att EMU inte bara innebär en gemensam räntepolitik, utan också krav på en samordning av ländernas hela ekonomiska politik. Det skulle innebära ett hot mot den svenska skattefinansierade välfärden. "Vi måste diskutera vilka befogenheter EU ska ha. Kanske måste EU ha makt att säga till ett land som missköter sig att nu måste ni spara i er offentliga sektor", säger Persson. Ett halvår senare har hans motstånd ökat. I samband med ett EU-möte i Dublin i december säger han att planerna på en valutaunion "hackar sig fram". Och i en debattartikel i Svenska Dagbladet utvecklar han sin oro för att EMU kan förvandla EU till en europeisk superstat: "Skall skatter och annan inkomst- och utgiftspolitik föras upp på en gemensam övernationell och politisk nivå förutsätter det, såvitt jag förstår, att ett reformerat EU-parlament skall besluta om skatter på europeisk nivå ... Då omvandlas EU till något helt annat än det EU som svenska folket efter viss vånda och lång och uppslitande debatt sade ja till", skriver Persson. Under 1997 tycks statsministerns motvilja mot en valutaunion bara bli starkare. I debatter och tal beskriver han EMU som "ett skakigt projekt". Vid partikongressen i Sundsvall i september läggs partiets linje fast: Sverige ska inte ska delta i EMU från starten 1999 - utan "vänta och se". I oktober samma år publicerar Veckans affärer en intervju med Persson som än i dag ofta citeras av EMU-motståndare: "Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram." Valrörelsen 1998 är Göran Perssons första som statsminister. Den präglas av socialdemokratiska löften om mer pengar till vård, skola och omsorg. Persson tar hem spelet. Men när regeringsmakten är säkrad börjar han åter vackla i EMU-frågan. En lång tid är det oklart var han egentligen står. Men i november 1999 gör Persson klart att han bytt åsikt igen. "Det är omöjligt för oss att säga nej. Vi har bara två möjligheter. Ja, vi vill gå med nu. Ja, vi vill gå med senare", säger han i en debatt. Varför bytte Göran Persson ståndpunkt? Något tydligt svar har han själv aldrig gett. Men tre faktorer påverkade honom säkert starkt: EU hade blivit rött. Socialdemokratiska regeringar hade tagit makten nästan överallt. I slutet av 1990-talet regerade Poul Nyrup Rasmussen i Danmark och Paavo Lipponen i Finland. Lionel Jospin ledde den franska regeringen. Tony Blair och hans New Labour drev en allt mer Europavänlig linje från London. Och i Tyskland styrde Gerhard Schröder en rödgrön regering. Göran Persson, som i början av sin karriär känt sig obekväm i EU-samarbetet, befann sig plötsligt bland idel vänner. Han trivdes allt bättre och blev allt mer Europavänlig. EMU trädde faktiskt i kraft i den 1 januari 1999. Elva av EU:s femton stater knöt sina valutor till euron. Centralbanken ECB i Frankfurt tog över räntepolitiken. Och det visade sig fungera hyggligt. Dessutom skulle Sverige bli ordförande i EU våren 2001. Att leda unionen under de viktiga förberedelserna för att sedlar och mynt skulle släppas och samtidigt själv ha sagt nej till EMU var inget som tilltalade Göran Persson. I mitten av mars 2000 fastläggs den nya svenska linjen på socialdemokraternas extra EMU-kongress i Stockholm, en kongress som föregåtts av ett stort rådslag med studiecirklar och seminarier runt om i landet. Efter hård debatt beslutar partiet att säga ja till EMU. En folkomröstning ska fälla det slutliga avgörandet. Men tidpunkten för den knyts till två
förutsättningar: Det svenska EU-ordförandeskapet blir en succé. Till det avslutande toppmötet i Göteborg i juni 2001 kommer USA:s nyvalde president George W Bush på besök. Inte ens gatukravallerna som förvandlar Avenyn till ett slagfält kan förmörka Perssons himmel. När opinionsmätningarna visar att en majoritet av svenska folket är mer positiva till både EU och EMU än någonsin förkunnar Persson: "Jag har inte svävat på målet. Jag tycker vi ska gå med. Men jag har en enorm respekt för frågan." Sensommaren 2002 har eurosedlarna och mynten varit i omlopp ett halvår. Många svenskar har upplevt det praktiska i att slippa växla till olika valutor på sin Europasemester. Opinionen är fortfarande EMU-vänlig. Trots det försöker Göran Persson undvika EMU när valrörelsen drar igång, eftersom han vet att partiet är splittrat. Först när valsegern är säkrad och regeringsförhandlingarna med vänsterpartiet och miljöpartiet i hamn anser Göran Persson tiden mogen för en eurodebatt. Då går det snabbt: Den 16 november ger socialdemokraternas förtroenderåd klartecken till en folkomröstning om EMU. Den 17 december kallar Persson partiledarna till överläggningar i Rosenbad. Där spikas att den 14 september 2003 ska bli dagen då svenska folket avgör om kronan ska bytas mot euron. "Det känns befriande att vi är där nu", säger statsministern efter mötet. Men i början av året åker Persson på ett bakslag. Förhandlingarna med LO går i baklås. Facket är splittrat. LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin är visserligen för EMU. Och Metallbasen Göran Johnsson är en hängiven eurovän. Men andra fackliga ledare med Handels Ninel Jansson i spetsen är emot ett svenskt medlemskap i valutaunionen. I det läget kräver LO statliga buffertfonder för att säga ja till EMU. Pengar ska avsättas i goda tider och användas i dåliga för att stimulera ekonomin och skapa jobb. Regeringen är överens med facket om att det behövs nya vapen att reglera konjunkturen med när makten över räntan flyttar från Stockholm till Frankfurt. Men buffertfonder vill Persson inte ha, det räcker med en stram budgetpoltik som tryggar ett rejält överskott i de offentliga finanserna. Parterna kan inte enas. LO vägrar därför att säga ja till EMU och ställer sig neutralt. Därmed går Persson miste om en viktig kampanjpartner. Samtidigt visar nya opinionsmätningar att EMU-vindarna har vänt. Nejsidan har kopplat greppet. Och Persson börjar visa tecken på desperation. På ett möte med partistyrelsen i slutet av april håller han räfst och rättarting. EMU-kritiska ministrar och statssekreterare som driver kampanj kommer inte att tolereras, slår han fast. Försöket att lägga munkavle på partikamrater slår dock snabbt tillbaka mot Persson själv. Plötslig hamnar hela massmedias fokus på euroskeptikerna Leif Pagrotsky, Margareta Winberg och Lena Sommestad. I sitt förstamajtal i den gamla hemstaden Katrineholm försöker Göran Persson misstänkliggöra EMU-motståndare genom att koppla samman dem med rasister och kommunister. "Nejsidan har inte ett enda vackert argument", hävdar han. Sommaren 2003 står Göran Persson i spetsen för en splittrad rörelse. EMU-motståndet bland svenska folket är starkt. Och enligt opinionsmätningarna har stödet för det socialdemokratiska partiet rasat. Sveriges statsminister hotas av det största nederlaget i sin politiska karriär. Det kan också bli hans sista. Nu hänger det tyvärr på
Göran Persson
Skulle du köpa en begagnad bil av denne man? Nehej, men en gemensam europeisk valuta då? Det blir allt tydligare att Göran Persson inte övertygar i rollen som säljare av Europatanken. Trots en lång rad fördelar - inflytande och delaktighet i EU, lägre räntor, mer handel och investeringar - är en klar majoritet fortfarande skeptisk till euron, en månad före folkomröstningen. Försäljningsargumenten är oslagbara, så varför får Persson inte in foten i dörren? Listan över orsakerna är tyvärr också lång. Lättast att se är de taktiska tabbarna. I vintras sade statsministern att det kunde bli ytterligare folkomröstningar längre fram vid ett nejresultat i år. Det var en avdramatisering av den vänta-och-se-attityd som Persson själv stod för tidigare, och som nu dröjer kvar hos hans väljare. I EU-omröstningen 1994 bidrog stämningen av kris och brådska till att övertyga de tveksamma på marginalen; nu när det går något bättre för Sverige blir den bakvända reaktionen att vi reder oss bäst själva. Statsministern misslyckades med att få upp LO på vagnen, och så började hans ministrar kampanja för både ja och nej. Leif Pagrotsky, Marita Ulvskog, Margareta Winberg och Lena Sommestad gör sitt bästa för att undergräva den egna regeringens Europapolitik. Det borde chefen ha funderat på när han värvade dem. Talet i Björkvik förra söndagen speglade inställningen att EMU-frågan inte är särskilt viktig. Oavsett hur det går tänker Persson sitta kvar och fortsätta samarbetet med vänster- och miljöpartiet. Politikens innehåll spelar ingen roll bara maktförhållandet består. Det är som det brukar vara i Sverige. Den sega debatten om buffertfonder bidrog också till känslan av att det är riskabelt att vara med i EMU men riskfritt att stå utanför. De strategiska misstagen är än värre men svårare att upptäcka, som skogen för alla träd. Dit hör förstås att över huvud taget lyfta ut en enskild del av EU-samarbetet i en folkomröstning. Vi har redan röstat en gång. Det är inte lyckat att vara med i EU till hälften eftersom det kostar mer än det smakar. Det håller inte att välja en riksdagsmajoritet som står för en viss politik och sedan förkasta den politiken i separata omröstningar. Men gjort är gjort. Även om skälet till folkomröstningen är socialdemokratins inre splittring så måste resultatet givetvis respekteras för överskådlig tid. Ett nejresultat vore en protestyttring, och om den inte tas på allvar blir misstron mot det politiska systemet ännu större. Genom att stänga dörren till fullt medlemskap 1996 med politiska argument tappade Göran Persson den lilla styrfart i Europapolitiken som företrädaren Ingvar Carlsson trots allt jobbat upp. Hans allmänna motstånd mot ökad överstatlighet verkar i samma riktning. Budskapet går inte ihop. Ytterligare ett krux är socialdemokraternas beskrivning av den isolerade svenska välfärdsstaten som den bästa av alla världar. Vår valuta har urholkats stadigt i förhållande till omvärlden. Vår ekonomiska utveckling de senaste trettio åren har varit klart sämre än jämförbara länders, vilket drabbar den generella välfärden hårdare än det drabbar de redan rika. Utanförskapet har varken politiska, ekonomiska eller sociala fördelar. Men så länge det dominerande partiet inte gjort upp med sina egna myter är det svårt att övertyga någon om behovet av förändring. Än är det inte för sent. Strategi och taktik i all ära, men den 14 september handlar det om ett personligt vägval vid val-urnan som blir Sveriges vägval i världen. Ska vi tillhöra samma kategori som Vitryssland, Moldavien och Island eller samma kategori som Tyskland, Frankrike och Finland? Ska vi vara med och ta ansvar för det första projekt i historien som skapat enighet och välstånd i Europa utan blodbad - eller kan vi inte motstå den lilla njutningen att jävlas med det så kallade etablissemanget? Ansvaret är väljarens, men ingen enskild aktör betyder så mycket för utgången som Göran Persson. Ska han hinna sona sina gamla synder på 35 dagar måste han göra tre saker: Tala mer om visionen av ett enat, fredligt Europa. "Jag föddes i Vingåker, växte upp i Sverige och fyllde 50 år i Europa. Så har världen vuxit för mig, precis som den vuxit för andra i min generation", skriver Persson i den nya tankeboken "Vägskäl". Det är en bra början. Perssons Vägskäl I dagsläget ser det ut som en majoritet av det svenska folket kommer att tacka nej till en bättre ekonomisk utveckling genom att rösta nej till euron den 14 september. Det är i och för sig inte ovanligt. Det som är udda är att det (s)tora partiet står på samma sida som de flesta ekonomiska experter: euron har gynnsamma ekonomiska effekter. Inför folkomröstningen är socialdemokraterna en
enda röra. Partiet har sagt ja. Som Persson säger i sin nya bok Vägskäl hade Sverige redan kunnat vara med fullt ut i EMU. Vad han däremot inte säger är att Sverige redan har tackat ja till euron - och att folkomröstningen därför är onödig. Perssons vacklande ställning understryks av att det är flera ministrar som har fronderat mot regeringens ståndpunkt. Bristen på lojalitet bland statsråden har opinionsmässigt inte kunnat ersättas av munkavlen. Persson flirtar med antiamerikanismen genom att lyfta fram EU som motvikt till USA - för fredens och miljöns skull. Han betonar euron som en fortsättning på den integrationsprocess som har givit Europa fred. Kort sagt EU:s övergripande politiska betydelse. Valet handlar om att Sverige bör vara en del av detta, innanför. Som det heter i boken: "Jag föddes i Vingåker, växte upp i Sverige och fyllde 50 år i Europa." Att Vägskäl - och Göran Perssons nya argumentationslinje - kommer att räcka till för att jag ska få sova gott natten till den 15 september är jag dock ännu inte övertygad om. "Rösta ja för dina barns
skull" Persson ägnade den här gången inte så mycket utrymme åt de, som han hävdar, ekonomiska fördelarna av ett medlemskap. Men, hävdade han, det är sannolikt att räntor och priser kan bli lägre som en följd av ett medlemskap. Och det är viktigt att också säga ja till euron för att behålla eller ha tillgång till mesta möjliga inflytande över politiken i EU, hävdade han. Och Sverige är inte för litet att påverka, påstod han.
- Vi får inte alltid som vi vill, men vi har gott anseende
och man lyssnar på oss om vi har goda argument, sade Persson och
framhöll att EU kan vara den enda realistiska part i världspolitiken
som kan balansera ett annars allsmäktigt USA.
Han lovade att de vallöften han och partiet ställde ut för ett år sedan, före riksdagsvalet, ska uppfyllas under mandatperioden. Och riksdagen kommer att se likadan ut efter folkomröstningen, försäkrade han. En förebild finns: den insats Göran Persson gjorde
under ordförandeskapet i EU Persson framhöll att EU kan vara den enda realistiska
part i världspolitiken Göran Persson: För mig har euron blivit en ideologisk
fråga Margit Gennser, ordförande för Medborgare mot EMU,
frågar i sitt brev till statsministern: Vi ser att avsaknaden av nationell penningpolitik ställer
nya krav på politiken. Göran Person bedömer det som orealistiskt att en
uppgörelse Det har funnit en stark tilltro till den
socialdemokratiska kampanjmaskinens förmåga att vända nej till
ja. Så här långt har jakampanjen varit
tämligen misslyckad - och rent av kontraproduktiv. - Det gäller att vi behåller stödet bland
männen och samtidigt hittar ett sätt att nå fram till
kvinnorna Enligt DN/Temo har nejsidan nu ett opinionsövertag på
16 procent, ett betydligt större övertag än nejsidan hade vid
samma tidpunkt inför EU-omröstningen 1994. Göran Persson är orolig naturligtvis, "det har jag varit
hela tiden, men det ska man vara i en valrörelse". Han hoppas nu att fler
ska vakna upp till situationens allvar. DN:s siffror visar att ja-sidan nu vinner terräng bland
männen men samtidigt förlorar ytterligare stöd bland kvinnorna.
Persson är nöjd med sin regering, fast fem i den
är opassliga till den 15 september. Göran Persson är Frankrikes man Även jag har en gång sagt:
låt oss vänta och se hur det går. - Även jag har en gång sagt: låt oss
vänta och se hur det går - Vi tror inte någon går ur, då havererar
alltihop. Jag vill att ni ska bestämma inte marknaden sa
statsminister Göran Persson. Frågan om makten, om var och av vem
besluten ska fattas, är själva skärningspunkten mellan ja- och
nej-partiernas ställningstaganden. Där ja-sidan vill vidga
politikens makt och inflytande genom gemensamma beslut i EU och EMU gentemot
marknadens och det globala kapitalets kraft, varnar nej-sidan för en
elitstat där medborgarna i de enskilda länderna förlorar
möjligheten till självständiga beslut. Vi upplever nu en lågkonjunktur utan valutaoro.
Göran Persson 1997: Göran Persson 2003: Göran Persson har bestämt sig för att EMU är
bra för Sverige, men han har inte bestämt sig för vilka argument
han ska betona han testar istället i upptakten av sin kampanj, vad
som går hem bäst hos publiken. I en vanlig valrörelse
måsta man som politiker, av och till, erkänna att oppositionen har
rätt. Även om man inte gör det offentligt. Här känner
jag att det inte finns ett enda argument mot som jag tycker är varken
vackert eller hållbart. Göran Persson kommer inte att använda sig av
något öppet avgångshot inför den 14 september. Göran Persson sätter inte sig själv i pant
för ett ja i folkomröstningen. Nejkampanjen kan inte vara en integrerad del av en regering som
säger ja till euron Det kunde ha varit en scen ur
Gudfadern; Leif Pagrotsky, Marita Ulvskog och deras statssekreterare ges ett
erbjudande som de inte kan tacka nej till från familjens rådgivare
Lars Stjernkvist. Fler sådana försök
att med demokratisk centralism stävja den socialdemokratiska splittringen
och jasegern är förlorad. Medborgarnas ljumma inställning till
sakfrågan, om användningen av Europas valuta även i Sverige,
kan lätt förvandlas till en het symbolfråga om pampväldet
i socialdemokratin, till en förtroendeomröstning om Göran
Persson. Gissa hur många borgerliga väljare som då med
entusiasm kommer att masa sig till vallokalen för att rösta
ja. Persson ägnar hela talet åt att
argumentera för eurons ekonomiska fördelar och han är ganska
oblyg i sina vädjanden. En EMU-anslutning ger högre tillväxt och
mer pengar till välfärden. En EMU-anslutning gör att vi skulle
kunna betala de strejkande kommunalarna bättre löner. En
EMU-anslutning gör att en så illa åtgången kommun som
Katrineholm skulle kunna få en bättre ekonomi. Expressens ledarsida är, liksom regeringen,
för ett medlemskap i valutaunionen EMU. | ||||||||