Margit Gennser EMU

Om Margit Gennser

Apoteken

ATP

EMU
Mer om EMU

Kontakt

EU och EMU

Margit Gennser är ordförande för
Medborgare för folkomröstning

Margit Gennser är ordförande i styrelsen för
Medborgare mot EMU

Margit Gennser Blog

EMU - en kritisk analys, Fischer & Co 1997

Margit Gennser on the Reform Treaty
European Journal Nov/Dec 2007

via European Foundation

Ur Sture Eskilsson "Från folkhem till nytt klassamhälle"

Det skulle vara historieförfalskning att påstå att jag ägnade dessa frågor någon speciell eftertanke inför folkomröstningen 1994... Några år senare ... var min uppfattning till en början att EMU visserligen var en riskabel idé som skulle utsätta medlemsländerna för onödiga påfrestningar, men om den ändå förverkligades var det väl lika så gott att Sverige anslöt sig.

De fanns emellertid de som tänkt mer på saken och började formera en motståndsrörelse. I spetsen gick Margit Gennser, moderat riksdagskvinna, känd för sin självständighet och energi. Att den stora pensionsreformen, efter många års utredande och förhandlande, hade förts i hamn i politisk enighet var hennes förtjänst. Vid sin sida hade hon vapendragaren Rolf Englund, tidigare medarbetare på Timbro och outtröttlig kritiker av kronförsvaret vid decenniets början.

De inviterade mig på lunch och framförde sina argument mot EMU och frågade om inte jag delade deras uppfattning.

forts. i boken på sidan 366 ff.

Rolf Englund

Sture Eskilsson "Från folkhem till nytt klassamhälle"

Är nationalstaten sämre än ett imperium - en superstat?
Min vision, min önskan, är att stoppa utvecklingen mot imperium och likriktning.
Margit Gennser i Svensk Linje nr 2/2005

Ur politik föds mycket ont - maktsträvanden, konflikter, dogmer och onödiga regler som hindrar nytänkande, mångfald och valfrihet. De motstående krafterna
Att en minskande politisk sektor skapar mer ”lycka” åt fler människor finns det talande exempel på. Det är bara att studera våra guldåldrar, t ex de två första decennierna efter andra värlskriget här i väst. När krigets gamla regleringar och planekonomiska ideal skrotades och ransoneringar, prisregleringar, import- och exportrestriktioner och andra begränsningar i människors frihet började avskaffas, blommade de välfärdsskapande krafterna. De planekonomiska idéerna var dock mer seglivade än vi, som trodde på en fri, dynamisk marknad, föreställde oss.

Att Sovjetunionen var en koloss på lerfötter ville inte den politiska eliten se och i väst fanns det starka och sluga förespråkare för planeringsideologin. Jean Monnet var en av dem. Han misstrodde ”vanligt folks” sunda instinkter och arbetade envist och målmedvetet för styrning uppifrån, dvs för en stor politisk marknad. Hans och sedermera Delors´ planideologi vann successivt över de fria marknadsidéerna, som bl a burit västtysken Erhards signum. Successivt försvagades den ekonomiska tillväxten och framtidstron och 70-talets unga generation krävde mer stat för att få mer fri service. Höjda skatter skulle betalas av andra och näringslivet sattes allt oftare i den politiska skamvrån. De lönsamma yrkeskarriärerna fanns inom politiken.

Men motkrafter växte fram. Reagan, Thatcher och här i Sverige Gösta Bohman blev effektiva kritiker av planekonomi och engagerade förespråkare för marknaden. De lyckades återställa frihet genom avregleringar - här hemma och internationellt. Själv har jag med jordnära förslag visat hur politikerna kan få mindre och valfriheten större svängrum.

Mina visioner har varit oglamorösa och praktiska - en mer begränsad kommunal sektor, färre statliga monopol - Apoteket borde avskaffas - ett förändrat pensionssystem med mer av valfrihet och marknadstänkande och liknande. En del av idéerna har fått genomslag men den politiska marknadens förespråkare ligger alltid minst ett steg före. Återvunnen frihet på ett område, motverkas direkt av nya större ingrepp på andra. EUs gemensamma marknad, som skulle ge större frihet, har lett till motsatsen. Starkare centralism och 90 000 sidor nya regleringar. Kommissionen och några stora länder inom EG (EU) har fått allt starkare maktställning.

Margert Thatchers frihetliga idé om en gemensam marknad bidrog till att underminera hennes frihetspolitik. Varför blev det så?

Hon och hennes idéer utgjorde ett hot mot politikens/byråkratins särintressen. Som en man ställde de upp för att försvara sina fördelar och privilegier. En allians av politiker och byråkrater är för de mesta oövervinnliga när det gäller maktstrider. Att eliminera Thatcher - marknadsekonomins försvarare - blev en lätt uppgift för bl a Delors och hjälpkrafter från Foreign Office och torypolitiker med andra ideal än Thatcher.

EU och friheten

De tankar som styr utvecklingen av EU är egentligen lika deterministiska som någonsins fascimens och kommunismens.

Ett land som står utanför EU eller euron sägs bli ”isolerat”, ”marginaliserat” och mister sin utvecklingskraft och sitt inflytande.

Precis som tidigare imperiebyggare och deras ideologiska vapendragare är EUs utveckling ”historisk bestämd”. Den ”enda vägen” bär mot en europeisk superstat. Några djupare resonemang och motiveringar för EUs överstatliga ambitioner finns inte. Borde inte detta utgöra en varning för EUs mångspråkiga och mångkulturella imperium?

Både ja och nej.

EU-etablissemanget har inte vunnit den sakliga debatten. Verkligheten i form av eskalerande arbetslöshet i Frankrike och Tyskland tillsammans med ett stelt och reglerat näringsliv och en allt sämre demografi gör inte imperibyggarnas ambitioner särskilt trovärdiga. Men trots detta tycks de ändå få igenom sin agenda.

Att bekämpa trosatser om ”Europas öde” och ”Europas enda väg” är alltid svårt. Att ställa känslomässiga och ”ideologiskt korrekta” åsikter mot sakliga och kyliga argument fördöms lätt som kall isolationism, extremism och xenophobi. Förespråkare för nationalstaten och nationalstatens suveränitet beskrivs i bästa fall som ”gammalmodiga”, i sämsta som själviska särintressen som inte vill uppge sin självbestämmanderätt för att överlåta besluten till Europeiska rådet (ännu ett nytt namn för ministerrådet), kommissionen och ECB.

Detta leder fram till den verkligt viktiga frågan.
- Är nationalstaten sämre än ett imperium - en superstat?

Svaret är ganska själklart. Det är bättre att styras av sina egna landsmän än politiker och byråkrater med ett helt annat språk och andra vanor. Chanserna för en bra regeringsmakt är större i nationalstaten än i en artificiell statsbildning utan en naturligt samhörighet, utan demos.

Varför har då vårt etablissemang med sådan förtjusning omfattat EUs mål ”an ever closer union”?

Peter Shore har en trolig förklaring i sin bok ”Separate ways”.

- Den engelska intelligensian är europeriserad. Den tar sin matlagning från Paris, sina semestrar i Toskana och sina åsikter från Bryssel. Deras patriotism utgör en slags ö av avvikande meningar.

Kanske är det den gamla vanliga förklaringen gräset verkar grönare på andra sidan staketet? Det kan tyckas vara en väl enkel förklaring till skillnaden i synen på EU mellan de brittiska och svenska etablissemangen och majoriteten av britter och svenskar.
Att den individuella friheten gynnas av förekomsten av många länder är en gammal sanning. Trivs man inte med en regering eller en viss livsstil kan man ”rösta med fötterna” eller i värsta fall fly som t ex hugenotterna på sin tid. Frihet gynnas av fria marknader men frihet kräver också möjligheter att flytta mellan olika länder. EUs integration, vilket inte nämns så ofta, begränsar faktiskt vår frihet. En del finner detta påstående felaktigt, ja paradoxalt. Det är inte förvånande. EUs paradnummer är ju de fyra frihetern- för varor, kapital, tjänster och människor. Men en bra sak kan alltid undermineras och det har skett via integrationspolitiken, alla lagar, finans- och valutapolitik, utrikespolitik etc kommer att likriktas. Friheterna att flytta finns men de tillåter inte individen att undkomma en regering de ogillar.

Min vision, min önskan, är att stoppa utvecklingen mot imperium och likriktning.

Det missnöje som växer fram mot hela den byråkratiserade EU-idéen är ingen isolerad företeelse i några få ”randstater”. Den börjar göra sig gällande t o m i EUs kärnländer. Det är sunt. Ett nej exempelvis till EUs grundlagsförslag i tidigare EU-trogna länder skulle hejda en utveckling som i allt högre grad gått ur kontroll.

Men vad händer konkret om exempelvis Frankrike och Nederländerna röstar nej till EUs grundlag? Kanske blir det nya, ännu konstigare förslag som med långsiktig envishet trumfas igenom i Bryssel. Byråkratin är bra på att betvinga oss och deras metoder går ut på att dölja sina avsikter och producera en oändlig ström av papper.

Ska min vision om mindre politik och mer marknadsfrihet kunna uppfyllas måste motkrafter sättas in mot EU. Det behövs ”en tyst, ärofull revolution” som innebär att mycket av den beslutsrätt som överlåtits till den nya politiska mångnationella makteliten återtas, att aquis communutaire avvecklas och ersätts med en allt effektivare institutionell konkurrens. Länderna i Europa, små som stora, vet att när det behöver samarbeta gör de det.. Däremot behövs inte en toppstyrd integration.

Europas kulturella framgångar har vilat på ett värdefullt arv, vår världsdels unika geografi som bidragit till att skapa olikheter och mångfald. Detta har i sin tur stimulerat nytänkande, dynamik och utveckling.. Vår framtid bygger på att vi utnyttjar dessa våra historiska konkurrensfördelar som dessutom kommer att bli mer värdefulla med tanke på dagens tekniska utveckling, där storlek och stordrift inte längre bara betyder fördelar utan också tunga nackdelar.

Euron finns och de som har ersatt DM, francs etc med euron, fortsätter antagligen och hoppas på att det hela fungerar.

EU-byråkratin blir i stort sett överflödig och EU-skatten kan avskaffas liksom det mesta av den adminstrativa apparaten i Bryssel. EUs jordbruksstöd som utvecklats till ”en stor hjord av vita elefanter” måste avvecklas och ersättas med något bättre, antagligen olika i skilda länder. Det krävs säkerligen ett skickligt handlag för att en sådan förändring inte ska leda till olika former av obehagligheter.

Vad som ska bevaras av EU-drömmen är de fyra friheterna.

Den institutionella konkurrensen kommer att se till att de länder som har mest hindrande lagstiftning kommer att få sämre utveckling. Vad nu sämre utveckling är? Chirac värdesätter den franska sociala modellen högre än liberal marknadsekonomi och vill fransmännen hade det så, är det deras ensak.

De bör kunna välja sämre materiellt välstånd och den större ”trygghet” de tror att deras modell ger.

Min vision är enkel. Den bygger på väl beprövade liberala principer och syftet är att begränsa den politiska sektorns inflytande och storlek. Det otäckaste som kan sägas om den, är att det är en återställare.

Fast en återställare som raderar ut dåliga beslut fattade efter en god middag under sena nattliga förhandlingar kan endast göra saker bättre inte sämre.

Fast förstås, för kommissionärerna blir det mindre makt och betydligt kärvare ekonomi. Miljoninkomster blir kanske ett minne, men lätt fånget är lätt förgånget.

Jean Monnet

Peter Shore: ”Separate ways: Britain and Europe ”

The Economist om Ever Closer Union
The founding fathers of what is now the European Union—Jean Monnet, a French civil servant, and Robert Schuman, a French foreign minister of the 1950s—were convinced that the origins of conflict in Europe lay in the continent's system of competing nation-states.
As Schuman put it, “Because Europe was not united, we have had war.” Those founding fathers were determined to build a new union in Europe that would banish conflict for good.
Their building-blocks were economic, but their goals were political.

Europa och folken - EU:s demokratiska underskott och den europeiska identiteten
Ingmar Karlsson i boken "Europa och folken - en europeisk nation eller nationernas Europa?

Top

/Ett fortfarande obesvarat/ Öppet brev till fd Moderata partiledaren Carl Bildt

- Vi har inte tillräckligt mandat
att utan en folkomröstning fatta beslut om EU:s grundlag
Detta konstaterade Du hos Göran Rosenberg i TV4 2/12 2003.

Klicka här för hela brevet

Vi måste få folkomrösta om EU-konstitutionen!
Partiledarna vill inte förstå. Ansvaret för de förlösande orden:
”Låt oss få folkomrösta om vår demokratiska framtid”
måste därför komma från riksdagens talman.
Margit Gennser i Barometern 17/11 2004

Hösten 1994 sa svenska folket ja till EU-medlemskap. Det var ett klart ja utan entusiasm.

Oro för minskad självständighet framställdes som ointressant utom när det gällde särfrågor som alkohol och snus.
Att statsmaktens alla kärnområden – utrikespolitik, försvar, penningpolitik, domstolsväsende och straffrätt m m successivt skulle hamna inom EU:s ansvarsområde förnekades oavsett blockgränsen och blindheten för EU:s verkliga mål och utveckling utveckling har inte rubbats sedan 1994.

Nu ska Valéry Giscard d’Estaings konstitution antas av 25 EU-länder. Att den innebär att självständiga nationer som Sverige förvandlas till delstater i en superunion avfärdas som skräckpropaganda.

Beslutet att införliva konstitutionen i svensk rätt ska bestämmas över våra huvuden. Det förstärker den upprorsanda som visade sig i EMU-omröstningen, junilistans framgångar och ett rekordlågt valdeltagande (37 procent) i EUvalet.

Centralstyrda byråkratier är till nackdel för alla utom en elit med särskilda privilegier och okontrollerad makt. Medborgarna i gemen kan däremot räkna med påvrare liv och ett samhällsklimat, som premierar de lydiga och fogliga medan de stöter ifrån sig de dynamiska, rättrådiga och självständiga.

Partiledarna vill inte förstå. Ansvaret för de förlösande orden: ”Låt oss få folkomrösta om vår demokratiska framtid” måste därför komma från riksdagens talman. Okonstitutionellt, kanske men absolut nödvändigt!

Full text

Riksdagens talman Björn von Sydow

Början på sidan

Vad vi behöver är en seriös folkbildning och tydliga engagerande alternativ. Man kan inte ogiltigförklara folkets uttryckta vilja
Margit Gennser, före detta riksdagsledamot för moderaterna, har på DN Debatt den 2 februari i sak väldigt kloka och sakliga synpunkter - Dock drar Margit Gennser helt fel slutsats. Att ligga på sofflocket den 13 juni leder inte till förändring.
KG Svenson, socialdemokratiskt kommunalråd i Solna, DN Debatt 2/3 2004

Alla partier i riksdagen är rädda för ett lågt och sjunkande valdeltagande. Att väljare medvetet avstår från att rösta är, och upplevs med rätta, som ett misstroendevotum.
Ju lägre valdeltagande i EU-valet, desto tydligare blir väljarnas budskap till det politiska etablissemanget.
Margit Gennser i Timbros Smedjan 12/2 2004

I Frankrike finns fortfarande ett levande arv från Colberts merkantilism. Marknaden är från fransk synpunkt ”ociviliserad”. Ett typiskt uttryck för detta är den tidigare franske premiärministern Edouard Balladurs uppfattning att marknaden ”bygger på djungelns lag”.

Den tyska samhällsmodellen är mer korporativistisk, vilket inte är det samma som socialism. Den tyska synen på konkurrens är att den bör finnas men i begränsad omfattning. Konkurrens får inte vara illojal, vilket alltför ofta innebär att konkurrensen får beskäras genom lagstiftning, karteller och liknande. Tysk marknadsekonomi konstaterade Wall Street Journal (28/1-04) har ofta mer med retorik än med verkligheten att göra.

När Margaret Thatcher fick igenom EU:s gränslösa marknad, blev de nu beskrivna målkonflikterna tydliga. Öppnandet av gränserna krävde enligt EU-byråkratin och Tyskland/Frankrike en rad EU-harmoniseringar på ekonomins alla områden – för varustandarder, förpackningstexter, inom arbetsrätten etc, etc. Den nya fria rörligheten gav därför upphov till en flod av nya regleringar.

Det är mot denna bakgrund Thatcher senare konstaterade att begreppet ”Europa” innehåller ett stort mått av humbug. Det är inte endast nationella intressen som döljer sig bakom begreppet. Det är en rad klass- och gruppintressen som använder sig av ”europeisk idealism”, vars kännemärken är spetsfundighet, knep och jakt på materiella förmåner.

Tillbaka till svenska politiker och svenskt näringsliv. Uppfattade dessa de subtila mekanismer som låg bakom EU-federalismen? Jag tror det inte. Som riksdagsledamot under den tid EU-frågan var högaktuell, fann jag att EU diskuterades som ett ekonomiskt problem. De politiska, historiska och kulturella dimensionerna tycktes knappt existera. Gemensamt för kommunreformen och EU-inträdet var således de snäva, bristfälliga politiska analyserna.

EU:s successiva förvandling från ett samarbete mellan fria länder till en integrerad och centraliserad stat har börjat oroa svenskarna alltmer. Det är således inte förvånande att EMU-omröstningen hade ett högt röstdeltagande och gav ett klart nej till EMU, som uppfattades som ett led i en allt snabbare federalistisk utveckling, som redan nu har kommit långt.

Valdeltagandet i EU-valet 1999 var exceptionellt lågt för svenska förhållanden, 38 procent. Ett ännu lägre valdeltagande i år borde ge våra politiker en allvarlig tankeställare. EU-parlamentarikerna skulle i de flesta fall inte störas av sin bristande legitimitet. Detta gör det mycket lättare för väljarna att låta bli att rösta i EU-valet! Det amerikanska uttrycket "all politics are local" gäller också i Europa.

Det multinationella, multikulturella och multispråkliga EU-parlamentet kan omöjligen representera väljarna på ett bra sätt. Deras huvuduppgift är att förhandla om teknikaliteter i ett omfattande nät av lagar/regleringar. Detta är en mer destruktiv än positiv uppgift, eftersom regleringar hämmar tillväxt och utveckling. Den svenska representationen på 19 ledamöter av 728 är i realiteten betydelselös, vilket gör en röst i EU-valet meningslös…

Budskapet från väljarna skulle dock kunna göras ännu tydligare och skarpare. EU-parlamentarikernas löner och förmåner har förvånat skattebetalarna. Nästan 90 000 kronor i månaden med EU-skatt på cirka 20 procent var EU:s krav för kommande mandatperiod. Ministerrådet sa nej, men det kommer sannolikt inte att hindra att arvodena höjs senare.

Väljarna – uppdragsgivarna – bör därför ta över kontrollen av EU-parlamentarikernas förmåner. Varför inte sätta valdeltagandet i relation till lönen? Medborgarna får då möjlighet att sätta ett pris på parlamentets verksamhet efter den nytta de tycker parlamentarikerna gör. Ett 90 procentigt valdeltagande skulle ge full lön, medan ett valdeltagande på 30 procent endast skulle ge 30 procent av full lön. Partistöden skulle utsättas för samma resultatanknytning.

Full text

Se även
Lågt valdeltagande är effektivaste protesten
Det är bra att Nils Lundgren och Lars Wohlin tänker starta ett nytt EU-kritiskt parti inför EU-valet i juni. Det politiska etablissemanget vägrar att lyssna på väljarna och blir allt mindre representativt. Men den mest effektiva markeringen mot den växande EU-centralismen är att låta bli att rösta.
Margit Gennser (m), DN Debatt 2/2 2004

Top

Hur kan det komma sig att en före detta riksdagsledamot uppmanar till röstskolk. Det gör Marigit Gennser som inte tycker att folk ska gå och rösta i Europaparlamentsvalet.
Studio Ett måndag 2 februari 2004

Lågt valdeltagande är effektivaste protesten
Det är bra att Nils Lundgren och Lars Wohlin tänker starta ett nytt EU-kritiskt parti inför EU-valet i juni. Det politiska etablissemanget vägrar att lyssna på väljarna och blir allt mindre representativt. Men den mest effektiva markeringen mot den växande EU-centralismen är att låta bli att rösta.
Margit Gennser (m), DN Debatt 2/2 2004

Det är bra att Nils Lundgren och Lars Wohlin tänker starta ett nytt EU-kritiskt parti inför EU-valet i juni. Det politiska etablissemanget vägrar att lyssna på väljarna och blir allt mindre representativt. Men den mest effektiva markeringen mot den växande EU-centralismen är att låta bli att rösta. Ett lågt och framför allt sjunkande valdeltagande utgör en av de mest svidande protesterna för de politiska företrädarna. Deras legitimitet urgröps.

I julnumret av The Economist 1978 fanns en översiktsartikel av tidskriftens andre redaktör Norman Macrae. Titeln var "Politik - ju mindre desto vackrare" och i den ställdes obekväma frågor om den representativa demokratin - frågor som är ännu mer aktuella i dag än när de först ställdes för 25 år sedan. Den offentliga sektorn utvecklas allt mer mot en ny form av "imperialism", konstaterade Macrae. De "politiska" och "officiella byråkraterna" har i dag större kontroll över BNP genom rösträttsdemokratin än någonsin forna tiders präster, adel, kungar eller kapitalister.

EU strävar däremot mot centralism Redan 1991 luftade Delors idéer om att ta bort EU:s roterande representantskap, centralisera makten till Bryssel, ta bort medlemsstaternas vetorätt och kraftigt öka kommissionens budget till 2 procent per år. När hans framtidsvisioner kritiserades svarade han nonchalant att det var planer som först skulle bli aktuella om tio till femton år. Och nu är vi där! I förslaget till EU:s konstitution finns Delors gamla tankar med.

Nu har medborgarnas protester nått Sverige genom det kraftfulla nejet i folkomröstningen om EMU, som visar att riksdagens ledamöter över huvud taget inte delar sina väljares åsikter i en av dagens och framtidens stora politiska frågor. Även om en klar majoritet av svenskarna röstade nej till EMU är över 80 procent av riksdagsledamöterna för. Partitopparna i de stora partierna har snabbt förträngt sitt demokratiska nederlag och vägrar se farorna med en politisk elit som blir allt mindre representativ för sina väljare.

När valsedlarna har gjorts upp inför valet till EU-parlamentet har nomineringar och provval förbehållits en mycket begränsad krets partimedlemmar, inte minst inom de två stora partierna. I det moderata provvalet fick till exempel 400 av 80.000 medlemmar delta. 336 gjorde det! Valsedlar med enbart federalistiskt inriktade kandidater högt upp på valsedlarna gör de socialdemokratiska, moderata, folkpartistiska och kristdemokratiska väljarnas rösträtt till en chimär.

I en representativ demokrati som blir allt mindre representativ är protester nödvändiga. Den sannolikt mest verkningsfulla metoden är "exit", att låta bli att rösta. Ett lågt och framför allt sjunkande valdeltagande utgör en de mest svidande protesterna för de politiska företrädarna. Deras legitimitet urgröps.

Full text

Top

Vart är EU på väg? Kritiska röster om Unionens framtid
Söndagen 8 februari kl 10.30 –16.00 ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
Diskussion mellan representanter för olika kritiska perspektiv på EU: 14.45 –16.00
Synpunkter på nuläget. Finns alternativ till EU:s väg? Hur kan vi gå vidare med ett motstånd mot EU-staten.
Deltagare: Sören Wibe (s), Gustav Fridolin (mp), Margit Gennser (m), ordf Medborgare mot EMU, Mats Einarsson (v), Ingela Mårtensson, ordf Folkrörelsen Nej till EU, Henrik Dahlsson, generalsekr. TEAM
Full text hos Nytt Europa 23/1 2004

Rör inte valsedlarna!
Ett lågt valdeltagande - och då måste till slut de som driver det här projektet ute i EU och i Sverige lyssna på vad folken säger
Margit Gennser, Ekot 23/1 2004

Lyssna på din PC!
Det fanns ögonblick när jag kände stor sympati för min PCs förslag till stavning. När jag skrev ordet ”Giscard” ersatte datorn det omedelbart med ”discard” (kasta bort).
Margit Gennser, Svenska Nyhetsbyrån 11/12 2003

Gisela Stuart engelsk medlem i Giscard´s EU-konvent har publicerat en bok om konventets arbete.

- Det fanns ögonblick när jag kände stor sympati för min PCs förslag till stavning. När jag skrev ordet ”Giscard” ersatte datorn det omedelbart med ”discard” (kasta bort).

Stuart är en intressant EU-kritiker - tidigare en EU-fan, nu starkt kritisk.

Konventet hade formats av en oansvarig politisk elit som redan från början bundit sig för ett visst resultat. Det präglades dessutom av förakt för de nationella parlamenten och anglo-saxisk demokratisyn.

Alternativa förslag som kända ekonomer och statsvetare presenterade, behandlades som om de inte fanns. Att EUs politik kunde förbättras tillhörde det otänkbara.

Maskiner kan vara klokare än människor. Stuarts PC borde haft mer att säga till om.

Stuarts kritik av Giscard´s arbetsmetoder är hård och förödande. Avsiktligt fanns preliminära texter endast på franska. Giscard lyssnade endast på dem som ”han ansåg värda att lyssna på”. Övriga deltagare skulle inte tillåtas förstöra sköra överenskommelser. Den här arbetsmetoden krävde slughet. Stuart berättar om hur en smärre omskrivning av ett PM om försvarspolitiken presenterades vid midnatt på franska. Vid överlämnandet försäkrades det att dokumentet enbart innehöll språkliga ändringar! Den engelska delegationen upptäckte, det de inte skulle upptäcka, att hänvisningar till Nato hade försvunnit.

Det är samma typ av förhandlingsspel som EUs fyra neutrala stater - Finland, Irland, Sverige och Österrike - för närvarande är utsatta för. En klausul om ömsesidig försvarsplikt hade förts in i konstitutionen. De neutrala staterna kunde inte acceptera detta och förslog andra mjukare formuleringar. Det italienska mottagandet var svalt och Frankrike, Tyskland och Storbritannien kommenterade inte de fyra småländernas förslag. Den finske utrikesministern konstaterade bittert: ”De bryr sig inte om att tala med oss - allmogen!” Men ”allmogen” har fortfarande vetorätt men det fordrar förstås förhandlare med civilkurage och sådana tycks Sverige sakna.

På tisdagen (10/12) kom något som kallades ”kompromiss”. Försvarsklausulen var oförändrad. Däremot fanns ett tillägg som säger att ”den specifika karaktär som säkerhets- och försvarspolitiken har i några medlemsstater inte påverkas.” Vad innebär ”specifika karaktär”? Vad avses med ”några medlemsstater”? Är lagtexten tillräckligt klar? Nej och det är inte avsikten Tillägget ska enbart ge utrikesministern ett alibi och samtidigt lugna oss svenskar. Men låt oss tänka konkret!

Ett land har en nationell minoritet som utgör den dominerande befolkningen i ett stort, mäktigt grannland. Rätt eller fel; minoriteten i det lilla landet känner sig diskriminerad, vilket leder till hot och t o m krig från den store, starke grannen. Sådant har hänt förr och kan hända igen. Skillnaden är kravet på väpnad hjälp, hur vi än ser på konflikten.

Men stridsfrågorna kring konstitutionen är många fler. Här endast några axplock: Vetot försvinner. Det gäller utrikespolitiken och viss beskattning. Grundlagarna övertrumfas av EU-rätten Domstolarnas fria bevisföring försvinner - en EU-anpassning.

Som Stuart påpekar fungerar EU och EUs utvidgning utan en ny konstitution. En ny konstitution fungerar däremot inte utan ett folkligt godkännande - dvs folkomröstning.

När mindre än 50% av befolkningen i EUs medlemsländer stödjer EU-projektet är det en skarp varning. Och när mindre än 30% stöder EU-projekt som i Sverige, bör statsministern träna att säga nej, nej, nej.

Det är bekvämt att säga ja!
De psykologiska mekanismer som får styrelseledamöter i Skandia, Vin- och sprit och Systembolaget att undvika opposition, styr också regeringscheferna i EUs ministerråd.
Margit Gennser, Liberala nyhetsbyrån, 6/12 2003

Giscard d´Estaings EU-grundlag är ingen inspirerande läsning. Allmänhetens mottagandet är också svalt. I Nederländerna och Danmark skulle endast 5 respektive 3 % av väljarna rösta för förslaget. I Tyskland är 11 % och i Frankrike, Spanien, Österrike och Finland så få som 10, 7, 6 och 4% positiva. Stabilitetspaktens kollaps har inte ökat förtroendet. Ekofins särbehandling av de stora länderna uppfattas som en varningssignal.

Den politiska elitens inställning till konstitutionen är inte väljarnas. Göran Persson och Tony Blair anser att EUs grundlag är ett ”expeditionsärende”, som inte kräver folkomröstning. Att Göran Persson skyr folkomröstningar efter EMU-debaclet och att Tony Blair fruktar referendum i EU-frågor är förklarligt. Brittiska diplomater lär ha fått i uppgift att ge sina franska ämbetsbröder en vink om att en fransk folkomröstning uppfattas som ”osolidariskt” av Tony Blair.

Varför vågar inte de två regeringscheferna följa sina väljare och rösta nej till grundlagen? Beror det på att de verkligen anser att den inte utgör något avgörande nytt? Om det är så: Varför lyckas de inte övertyga väljarna om detta? Eller beror åsiktsskillnaderna mellan medborgarna och de styrande på att konstitutionen skapar en ny maktstruktur, som är attraktiv för den politiska eliten men knappast för väljarna?

En artikel i Wall Street Journal (26/11) av den belgiske premiärministern Guy Verhofstad antyder svaret på frågorna.

Verhofstadt är en brinnande federalist liksom utrikesminister Joschka Fischer och andra kontinentala toppolitiker. Han döljer inte sina ståndpunkter. Den nya konstitutionen utgör ett stort steg på vägen mot en sammanhållen union, en federal stormakt.

På justitiedepartementets område med känsliga frågor som straffrätt, fängelser, polis och domstolsväsende ska EU-lagar antas med kvalificerad majoritet, inte konsensus. Samma gäller utrikes- och säkerhetspolitiken. I framtiden måste det också bli majoritetsbeslut gällande skatter och socialförsäkringar och EU-avgiften bör bli en EU-skatt.

Verhofstadt vill skapa tryck på tveksamma statschefer, precis som Gerhard Schröder, Jacques Chirac och Silvio Berlusconi gjort tidigare, för att avskräcka dem från att säga nej till EUs grundlag. Ett nej skulle vara ett ”historisk misstag”, skriver han. Att gå vidare på unionsvägen är oundvikligt.

Varför är det så viktigt för Verhofstadt att få igenom EUs grundlag. Den ska ”frigöra - emancipera” EU och ge unionen en plats på världsscenen. EU ska utveckla en trovärdig internationell politik, förankrad i ett eget EU-försvar och udden är - trots alla försäkringar om annat - riktad mot USA.

Federalisternas sätt att utmåla EUs konstitution som oundviklig har tack och lov punkterats av den brittiske utrikesministern Straw. EU kan fortsätta utan en ny konstitution är hans slutsats. Talet om ett oundvikligt beslut är enbart EU-retorik. Det är fritt fram för nej till grundlagen och folkomröstning.

Det är viktiga avgöranden som ska tas i Rom. Det gäller beslut i frågor som ligger nära medborgarna, t ex rättsfrågor och socialförsäkringar, men också stora frågor som utrikes- och försvarspolitik samt energipolitik. Den senare kan nämligen också övertas av EU genom majoritetsbeslut. Varför inte redan nu säga nej till förslag som går mot svenska intressen och öka vår förhandlingsstyrka?

Alla beslut som tagits från Maastricht till Nice har kännetecknats av oenighet och hätsk stämning. I botten har legat motstånd mot en federal utveckling. Varje ministerrådsmöte har dock slutat med enighet till priset av slarvigt utformade kompromisser. Varför är det så svårt att säga nej och hindra dåliga beslut?

De psykologiska mekanismer som får styrelseledamöter i Skandia, Vin- och sprit och Systembolaget att undvika opposition, styr också regeringscheferna i EUs ministerråd. Svagheten är densamma: Avvik inte från gruppens normer. Var inte ”obekväm”. Det är bekvämast så men vad tycker väljarna, aktieägarna och försäkringstagarna?

Pressmeddelande från Medborgare mot EMU
Stockholm 2003-12-08

Gennser: Stöd Bildts krav på folkomröstning!

Det är bra att Carl Bildt nu stöder kravet på en folkomröstning om den nya EU-grundlagen. Det säger Margit Gennser, ledare för de borgerliga EMU-motståndarna i ett uttalande.

Carl Bildt menade i TV4 i veckan att Sverige bör folkomrösta om den nya EU-grundlagen. Riksdagen saknar mandat från väljarna i frågan.

- Det är bra att Carl Bildt stöder kravet på folkomröstning säger Margit Gennser, ordförande för Medborgare mot EMU och tidigare moderat riksdagsledamot.

- Eftersom ett ja till EU-grundlagen innebär att vi samtidigt säger ja till EMU borde Riksdagen egentligen säga rakt nej till förslaget med hänvisning till EMU-folkomröstningen. Alternativet är att folkomrösta även om EU-grundlagen, säger Margit Gennser, ordförande för Medborgare mot EMU och tidigare moderat riksdagsledamot.

Tidigare har EU-konventets ordförande Valery Giscard d’Estaing samt en majoritet av konventsledamöterna rekommenderat medlemsländerna att folkomrösta. I sju länder, Danmark, Nederländerna, Irland, Spanien, Frankrike, Finland och Portugal ser det ut att bli folkomröstning.

EU-grundlagen innebär förutom obligatoriskt medlemskap i EMU även bland annat att mer makt centraliseras till EU och att EU-länderna får en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

Medborgare mot EMU

Bäva månde ja-etablissemanget. Ett nytt EU-kritiskt parti för borgerligt sinnade är i stöpsleven. Kd-riksdagsmannen Björn von der Esch är redo att ställa upp.
DN 5/12 2003

Storbritannien visar vägen
EU:s nya konstitution innebär att Sverige ger upp självständighet
Svenska energitillgångar, vattenkraft och outbyggda älvar, urberg som förvaringsplats för använt kärnbränsle och stora områden för vindkraft berörs givetvis också av art. III 157.
Margit Gennser, Barometern, 19/11 2003

EMU är inte främst ett ekonomiskt projekt
Riksdagens protokoll 1995/96:6
Onsdagen den 11 oktober 1995
Anf. 32 MARGIT GENNSER (m)

EU är inne på fel väg. Unionsvägen passar inte ett Europa med olika språk, olika historia och olika traditioner.
Ja till samarbete, ja till handel, ja till institutionell konkurrens, men nej till en alltmer svällande byråkrati och
nej till en önskan att skapa en superstat.
Riksdagens protokoll 2000/01:107 Onsdagen den 9 maj 2001
Anf. 85 MARGIT GENNSER (m):

EU-kritiker hotar med egen lista till Europavalet
Margit Gennser och Nils Lundgren överväger en gemensam lista för EU-kritiker oavsett partifärg
SvD 24/10 2003

Trots en halv miljard kronor i insats led ja-sidan ett av de största nederlagen i de svenska folkomröstningarnas historia.
Nu försöker de ta revansch genom en felaktig historieskrivning
Margit Gennser Dagens Industri 22/9 2003

Debattskriften "EMU – ett demokratiskt dilemma"
beskriver valutaunionens politiska dimensioner, men också dess effekter på folkstyret och på EU:s utveckling som helhet. I fyra essäer beskrivs fyra av EMU:s demokratiska dilemman:
Drude Dahlerup, Henrik Dahlsson, Margit Gennser, Sverker Gustavsson och Kerstin Jacobsson

augusti 2003
klicka här

Bästa argumentet för ett nej är att beslutet brådskar inte. Försiktigheten är det väsentliga. Det är inte det minsta farligt att stå utanför
Margit Gennser intervjuad av Kristianstadsbladet 5/7 2003

Fromlet tillstår inga samband mellan Tysklands negativa utveckling och euron och det gör inte heller Anders B Borg i sitt genmäle.
Margit Gennser SvD Brännpunkt 29/6 2003

Gennser: Ge besked om EMU-skatter
- Istället för att strö omkring tomma löften måste Göran Persson ge besked om EMU-vardagens krassa verklighet. Hur mycket kommer företagare och konsumenter att behöva betala i skatt till EMU-bufferten? Hur mycket ökar krånglet av att skattenivåerna går upp och ner efter ekonomins svängningar? Blir det ett korporativt råd av fack- och näringslivshöjdare som dikterar finanspolitiken i framtiden?
Pressmeddelande Stockholm 2003-06-27

EMU är i gungning
Antingen tvingar EMU-problemen EU att snabbt bli en centraliserad superstat eller så spricker EMU
Margit Gennser, SvD Brännpunkt 16/6 2003
Margit Gennser är ordförande i Medborgare mot EMU och var riksdagsledamot (m) 1982-2002
klicka här

Kommentar av Margit Gennser med anledning av uppropet “A Voice for Millions”
Stockholm 2003-05-14

Likriktningen breder ut sig
Efter att i mer än 30 år ha arbetat för ett marknadsliberalt Sverige, med vad detta innebär av tolerans för olika åsikter och olika lösningar på problem, känns det svårt att se hur likriktningen tycks breda ut sig, om inte i näringslivet så i näringslivets organisationer.
Margit Gennser, Dagens Industri 7/5 2003

Det är uppenbart att Tysklands mer än tio år gamla ekonomiska problem inte beror på den fyraåriga euron
/Replik på Medborgare mot EMU:s Margit Gennser och Kurt Wickman/av Svenskt Näringslivs Johnny Munkhammar och Fabian Wallen
SvD Brännpunkt 24/4 2003

ECB:s uppgift allt omöjligare
Margit Gennser
ordförande i Medborgare mot EMU, riksdagledamot (m) 1982-2002
Dagens Industri 14/2 2003

"Euron har förvärrat de tyska problemen"
Replik på Johnny Munkhammar (Svenskt Näringsliv)
Margit Gennser
Hallansposten 27/1 2003

Margit Gennser tycks underskatta ECB:s kompetens och oberoende
när hon påstår att ECB kommer att anpassa penningpolitiken till de tyska behoven.
Hubert Fromlet Dagens Industri 23/1 2002

Om vi säger nej till EMU gör vi hela EU en tjänst
Margit Gennser
Dagens Industri 19/12 2002

Keep Sweden out as long as Britain stays out
Margit Gennser
The Bruges Group

Lilla My lämnar riksdagspolitiken
Carl Bildt har kallat henne ”vår officiellt deklarerade och certifierade dissident om EMU”.
Timbros Smedjan Publicerad 2002-09-19
av Carolin Dahlman, journalist

Uppmanar du till skolk i riksdagsvalet?
SvD 10/8 2002
Reporter HANS O ALFREDSSON

Väljarna måste ta kommandot!
Årets val gäller bl.a. ett vilande grundlagsförslag med ändringar av 10.2 och 10.5 i regeringsformen (RF).
Inga löften om att kassera det vilande grundlagsförslaget, inga röster från oss väljare! Varför rösta, när det gör detsamma om våra lagar stiftas i Stockholm eller i Bryssel!
Margit Gennser i Barometern 2002-08-03

Näringslivsprofiler och tidigare riksbankschef varnar för EMU: "Medlemskap är slutet för Riksbanken"
DN Debatt 2002-07-02

Ett medlemskap i EMU är utomordentligt farligt för svensk ekonomi. Sverige skulle förlora möjligheten att bedriva en självständig ekonomisk politik. Vi skulle avskaffa vår självständiga riksbank som fört en framgångsrik penningpolitik och begränsat inflationen. Vidare får vi permanent högre skatter och sämre välfärd. Det skriver bland andra tidigare riksbankchefen Lars Wohlin samt näringslivets Rune Andersson och Per-Olof Eriksson, som bildat en alternativ motståndsgruppp mot EMU.
(Margit Gennser är ordförande för Medborgare mot EMU.)

Statsminister GÖRAN PERSSON (s) i riksdagen 2001-02-15:
Vi kan väl göra en liten arbetsfördelning. Om jag klarar den socialdemokratiska sidan, så kan Margit Gennser ta den moderata. Och sedan hjälps vi åt med att bekämpa det här med överstatlighet och federalism och allt sådant, så tror jag nog att det blir lite bättre.

Anf. 170 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3. Detta är mitt sista anförande i Sveriges riksdag, och jag hade önskat att jag inte hade behövt hålla det.
Ändringarna i regeringsformen innebär att riksdagen successivt kan avhända sig det mesta av sin beslutsmakt till EU, vilket innebär att främmande politiker utan någon bindning eller mycket ringa bindning, kunskap eller något ansvar inför oss svenska medborgare kommer att bestämma i mycket hög grad om vår politik och besluta om våra lagar.

Mer från riksdagsdebatten om grundlagen

EU-makt kan bli fråga för folket
SvD 2002-06-06

Jag vill värna svensk suveränitet
Margit Gennser i SvD 2002-06-05

(Nej till) Godkännande av rambeslut om en europeisk arresteringsorder
Anf. 50 MARGIT GENNSER (m):
Snabbprotokoll 2001/02:110 Onsdagen den 22 maj 2002

The Swedish second best solution
By Margit Gennser, for The Bruges Group, April 2002

Boken "EMU - en kritisk analys", Fischer & Co, 1997

Brev till riksdagens samtliga ledamöter 2002-01-17
Mandatperiodens betydelsefullaste proposition
2001/2002:72 skulle vi ha läst under juluppehållet. Dom flesta av oss missade.

Motion till riksdagen
av Margit Gennser (m), Björn von der Esch (kd) och Sven Bergström (c)
med anledning av prop. 2002/02:72
Ändringar i regeringsformen – samarbetet i EU m.m.

Betyder våra grundlagar något?
Margit Gennser 2002-01-16

Gitter de sätta sig in i de stora frågorna?
Margit Gennser i Barometern-OT
december 2001

Till Sveriges Riksdags Talmän

Ska vi ge upp vårt självstyre?
Nicefördraget är slutet för Sveriges självstyre.
Finanstidningen 2001-11-30

Motion till riksdagen 2001/02:
Avslag på proposition 2001/02:8 om Nicefördraget.

Vad händer? Vad händer med vårt land och vår framtid om vi antar EU:s förslag till konstitution? Den frågan ställer sig många svenskar men svaren finns inte här hemma. En del finns däremot utomlands - i brittisk press.

Konventet EU-konventet i Laeken öppnades den 28 februari 2002 och ambitionerna var högt ställda. Konventet i Laeken skulle bli lika berömt som USAs konvent i Philadelphia 1787. De två konventen hade dock inte mycket gemensamt. Delegaterna i Philadelphia var ansvariga inför sina medborgare och hade en kraftfull antifederalistisk opposition.

Laekenkonventet var en "insideraffär" för EU-veteraner utan kontakt med den europeiska allmänheten. En sådan kontakt var heller inte önskvärd. Konventet skulle stärka EU-institutionerna inte medborgarnas rättigheter. Den 76 årlige Valéry Giscard d'Estaing, Italienaren G Amato och belgaren Jean-Luc Dehaene utgjorde konventets presidium. De var ärrade politiker med stark federalistisk övertygelse.

Giscard d'Estaings och Dehaenes politiska förflutna var dock något tvivelaktiga. Bokassadiamanterna och den belgiska Dutrouxskandalen solkade Giscard d'Estaigns respektive Dehaenes demokratiska legitimitet. Konventets 105 utnämnda, inte valda, delegater hade en roll som lydiga statister. Deras uppgift var att godkänna Giscard d'Estaigns förslag utan krångel. EU:s stats- och utrikesministrar förväntas sedan vara lika medgörliga.

Tyskland, Frankrike och Italien har dessutom beslutat att inga ändringar ska göras i texterna. Vrenskas medlemsstaterna hotar förbundskansler Schröder med att dra in bidrag. Den nya konstitutionen är politiskt oundviklig! Varför då bråka!

Vad innebär förslagen? Enligt Göran Persson och Tony Blair mycket litet nytt. Att förslaget kommer i kollision med de svenska grundlagarna förnekar Persson. Att britterna skulle få folkomrösta om förslaget avvisar Tony Blair blankt.

Finansminister Brown har däremot framfört stark kritik mot Blairs EU-politik och allvarliga varningar kommer också från självständiga regeringstjänstemän. Gordon Browns återinträde "i tjänsten" efter pappaledighet gav eko i världspressen. Pappatiden tycks ha räckt till både byte av blöjor och studier av EU:s konstitution (250 sidor svårgenomtränglig text). Läsningen fick Brown att kräva en bindande försäkran att den nya europeiska konstitutionen inte ska leda till en federal europeisk stat med harmoniserad beskattning och samordnad ekonomi.

Varför tog Brown risken att kritisera sin premiärministers EU-politik? Att låta bli hade varit värre. Att som finansminister vara ansvarig för en ekonomi bestämd av Bryssel är liktydigt med politiskt självmord. Browns opposition är självklar men hur kan den svenske finansministern vara så tyst?

Om inte annat borde han lagt märke till hur beskattning utan möjlighet att påverka eroderat partikamraternas politiska trovärdighet i Stockholms landsting. Skatteutjämningsbidraget och Euskatter har stora likheter. Av ren självbevarelsedrift borde Ringholm och Persson lyssna på Brown. Eller satsar de stenhårt på en framtid som höga EU-funktionärer?

Brittiska regeringstjänstemän har slagit larm om att Storbritannien kan förlora kontrollen över sin Nordsjöolja och årliga skatter på 5 miljarder pund. Det är handelsdepartementet som varnar efter att ha studerat art. III-157 "energi och energitillgångar" i konstitutionen. Oron är berättigad. Handelsdepartementet vet att EU kommer att stå inför en lång och djup energikris med krav på investeringar i biljonklassen. Den föreslagna artikel III-157 med makt att ta över energipolitiken är då välkommen för EU och övertagandeprocessen är enkel. Storbritannien förlorar sin vetorätt och majoritetsbeslut gäller.

Syftet med EU:s nya befogenheter beskrivs mycket allmänt: "Unionen ska säkra en fungerande energimarknad, skapa en säker energiförsörjning och främja en effektiv energianvändning." EU-domstolen ska tolka vad som avses och då vinner Bryssel, allra helst som det ligger både makt och pengar i vågskålen.

Svenska energitillgångar, vattenkraft och outbyggda älvar, urberg som förvaringsplats för använt kärnbränsle och stora områden för vindkraft berörs givetvis också av art. III 157.

Vi svenskar bör lyssna på varningarna från Storbritannien. Vi bör kräva att regering och riksdag direkt avvisar förslaget till konstitutionen. Vågar de inte själva säga nej bör de omedelbart fastställa datum för folkomröstning eller utlysa nyval. Våra riksdagsledamöter har vare sig begärt eller fått mandat att sälja ut Sverige.

MARGIT GENNSER

EU-kritiker hotar med egen lista till Europavalet
Margit Gennser och Nils Lundgren överväger en gemensam lista för EU-kritiker oavsett partifärg
SvD 24/10 2003

Helst en folkomröstning om EU:s framtida grundlag, annars en gemensam lista för EU-kritiker i valet till Europaparlamentet i sommar. Vinnarna i euroomröstningen höjer nu sina röster igen.

Moderaten Margit Gennser, tidigare riksdagsledamot och en av de ledande borgerliga EMU-motståndarna, vill att partierna släpper in EU-kritiker på sina valsedlar till Europaparlamentet.
- Om de är kloka så gör de det, säger hon.

Blir det nej överväger hon och Nils Lundgren, socialdemokrat och nationalekonom, en gemensam lista för EU-kritiker oavsett partifärg.
- Vi kräver att partierna accepterar det. Utrikesminister Laila Freivalds har ju sagt att svenskarna i valet till Europaparlamentet ska kunna visa vad de tycker om det nya fördraget. Då måste de som är emot också ha något att rösta på, förklarar Margit Gennser.

Förutsättningen är att partierna tillåter partimedlemmar att ställa upp på en sådan valsedel. Om de inte gör det finns alltid "risken att det öppnar för ett nytt parti", tror Margit Gennser.

Hon är djupt kritisk till det egna partiets positiva inställning till EU:s nya författning.
- Att moderaterna i sin motion till riksdagen är så intresserade av det försvars- och utrikessamarbete som föreslås förvånar mig. Det måste väl ändå handla om kärnan i nationalstaten.

Det allvarligaste, som hon ser det, är att EG-rätten får företräde framför svensk lag inklusive grundlagarna och att det blir EG-domstolen, i likhet med en författningsdomstol, som får avgöra kompetensfrågor mellan EU och medlemsstaterna.

Regering och riksdag borde göra en ordentlig analys av om inte förslaget strider mot grundlagen, hävdar Margit Gennser. Statsminister Göran Persson sade emellertid så sent som i tisdags att någon sådan prövning inte behövs. Han avvisade då på nytt en folkomröstning.

- Man ska ha en folkomröstning. Det är en väldigt viktig fråga, förklarar däremot Margit Gennser och ansluter sig därmed till den socialdemokratiska nejgeneralen Sören Wibes uppfattning.

Konventet

Wibe kräver omröstning om EU-grundlag
Björn von der Esch(kd) vill också att frågan ska avgöras i en folkomröstning.
SvD 2003-10-21

Nils Lundgren

Början på sidan

Det svenska etablissemangets nederlag i euro-omröstningen kan jämföras med lanseringen av Ford Edsel på 1950-talet. Bilen var osäljbar trots de mest omfattande marknadsundersökningar, reklam- och pr-aktiviteter. Trots en halv miljard kronor i insats led ja-sidan ett av de största nederlagen i de svenska folkomröstningarnas historia. Nu försöker de ta revansch genom en felaktig historieskrivning.

Ja-sidan hävdar att det bara är vänsterväljarna - de lågutbildade, de ekonomiskt svaga, bidragstagarna, glesbygdsborna - som röstat nej och avgjort folkomröstningen. I verkligheten är det de borgerliga väljarna som säkrat nej-resultatet. Hade dessa väljare röstat som i EU-valet 1994 hade ja-sidan segrat. Ja-majoriteter av betydelse finns bara i Stockholms län. I Skåne är resultatet mycket jämnt, endast 0,4 procentenheter till ja-sidans favör. Skånevalet avslöjar att många borgerliga väljare från ja-partierna (m, fp och kd) har valt att lägga sin röst för nej-sidan. Sällan har valmanskåren röstat så lika i olika delar av landet.

Dåliga kunskaper och "fast i det gamla" har varit en vanlig förklaring från näringslivet och ja-partierna till valresultatet; nej-röstarna skulle inte ha förstått villkoren för framgång i ett modernt samhälle. En lustighet är att företagen i Strömsund har en högre tillväxt än genomsnittet för svenska företag, samtidigt som Strömsund har rekord i nej-röster, 86,3 procent. Det blir en bedövande nej-majoritet - även om man skalar bort dem som står utanför arbetsmarknaden (Se Jan Edlings artikel.) Ekonomin spelade större roll för nej-röstarna. Ja-sidans anmärkningsvärda valförlust borde leda till självrannsakan, inte till kritik av väljarna. Förlusten är lätt att förklara.

En ekonomi i fritt fall i början av 1990-talet minskade tilltron till våra politiker. It-kraschen, vidlyftiga affärer i ABB, Skandia och andra storbolag och nu Svenskt Näringslivs slösaktiga kampanj för euron förstärkte misstron mot etablissemanget och dess förmåga att handskas med både pengar och information.

Strömmen av rapporter av tvivelaktig kvalitet om EMU:s överlägsenhet skapade inte tilltro, och det gjorde inte heller ja-sidans informatörer som var bättre avlönade än kunniga.

Medlemmarna i organisationen Medborgare mot EMU hade stor erfarenhet från näringsliv, universitet och politik och en "gammaldags" respekt för kunskaper och intellektuell ärlighet. Redan under hösten 2002 publicerades uppmärksammade artiklar i Dagens Industri men också i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Dessa präglade debatten under våren 2003. Opinionssiffrorna svängde, och från maj 2003 hade nej-sidan ett stabilt försprång med 10-15 procentenheter. Kunskaper vann över glättade pr-insatser.

Förståelsen för de risker EMU skapar bredde ut sig, och den bäddade för bra kontakter över tidigare oöverstigliga politiska blockgränser. Detta leder inte enbart till en djupare insikt om ekonomiska problem, utan också om olika sociala och politiska villkor. Det är ökad förståelse av detta slag som gör det möjligt att städa undan en rad gamla politiska missgrepp.

Början på sidan

EMU är inte främst ett ekonomiskt projekt
Riksdagens protokoll 1995/96:6
Onsdagen den 11 oktober 1995
Anf. 32 MARGIT GENNSER (m)

Herr talman! Efter andra världskriget ifrågasattes Europa som civiliserad förebild. Arthur Koestler, urtypen för en europé, letade efter bättre civilisationer. Hans slutsats blev trots allt att Europa är unikt.

Vår lilla världsdel, "en utväxt" på Asien, har genom sin litenhet och sin mosaik av skillnader lett till "idéernas korsbefruktning" och den moderna civilisa- tionens framväxt.

Skillnader har varit utvecklingens motor, men skillnader har också lett till bestialiska ogärningar. Koestler ville få oss européer att se olikheternas värde.

Jag var europé långt före anslutningen till EU. Jag tillhör den generation som Koestler kallade "den tysta" - skeptisk till politik och storvulna politiska planer. Det är min rätt och skyldighet som EU-medborgare att sätta upp ett varnande finger för sådant som verkar fel. Jag är kritisk till EMU.

Frågan om EMU har i första hand behandlats som en ekonomisk fråga, fastän den egentligen inte är det. Trots allt börjar jag med de ekonomiska argumenten.

1. Det sägs att en europeisk valutaunion drar lägre kostnader.
Växlings- och informationskostnaderna blir lägre. Men vinsten med en valuta är liten, någon promille av BNP.

2. En europeisk centralbank och ecu sägs ge prisstabilitet.
Jag och många andra anser att detta är feltänkt. En institution är inte orsak till att det går bra eller dåligt i ett land. Det är sambandet mellan en rad olika förhållanden - kultur, näringsliv, institutioner, historisk utveckling, ja t.o.m. enskilda personers infly- tande.

3. Ett område som är ett optimalt valutaområde har lämpligen en enda valuta.
Vad kännetecknar ett optimalt valutaområde? Jo, geografisk arbetskraftsrörlighet. Den kan ersättas med fördelnings- och regionalpolitiska åtgärder eller flexibla löner/priser. God arbetskraftsrörlighet underlättas av språkliga och kulturella likheter - just det som inte kännetecknar Europa.

Makroekonomiska chocker som drabbat Sverige och dess omvärld de senaste 20 åren skulle aldrig helt kunnat rättas till genom högre geografisk rörlighet, genom arbetskraftsutvandring. Anpassning av hela landets pris- och lönenivå har skett genom devalveringar, som känts frustrerande. Orsaken är de fasta växelkurserna. Ändringarna har inte blivit kontinuerliga, utan därför dramatiska.

I dag har Sverige och Storbritannien flytande växelkurser. Många felgrepp har rättats till. Varför skall man då ha en fast EMU-regim 1997, 1999 eller 2002? En gemensam valuta kan ännu inte fungera från Palermo till Korpilombolo eller från Lands End till Jena. Vi är för olika. Varför låter man inte i stället en gemensam valuta växa fram av sig själv underifrån eller t.ex. först inom mindre områden?

4. EMU är inte främst ett ekonomiskt projekt.
Merparten av världens framstående ekonomer tror inte på EMU. Den gemensamma valutan är ett politiskt projekt, som bottnar i gamla motsättningar, rädslor och rivaliteter mellan Europas större stater. Sprängkraften är stor. Tyskarna vill ha sin D-mark och sin Bundesbank. Tyskar och fransmän ser med skepsis på den anglosachsiska finansiella marknadstraditionen. En gemensam valuta kräver en gemensam penning- och finanspolitik. Risken är stor att många grupper kommer att betrakta sig som "överkörda minoriteter", och då kan man frukta att den mörka sidan av Europas historia upprepas i ny variant. Den folkliga legitimiteten för projektet är svag. Varför ta en stor risk för misslyckande när vinsterna är små? Vad händer om EMU misslyckas - hur återställer man kronan, pundet, D-marken? Problemet liknar att återskapa fisken från fisksoppan.

Helmut Kohls djupa bindning till den gemensamma valutan har varit Europafederalisternas hopp. Han har enligt The Times avslöjat Maastricht-illusionen genom att säga att "1999 är ett andra-rangs EMU-intresse" och "utan EMU 1999 kollapsar inte världen". The Times konstaterade den 2 oktober: "det är nästan omöjligt att föreställa sig händelser som kan leda till en valutaunion inom en förutsebar framtid. Europafederalisternas slogan att ´Europa måste byggas på en gemensam valuta´ håller inte. - - Sanningen är att ett stabilt, samarbetsvilligt och rikt Europa måste byggas utan den gemensamma valutan".

Hayek visar hur svårt problemet med fasta och rörliga växelkurser är. Med prestigelöshet konstaterar han i "Hayek on Hayek" på sidan 150: "Först trodde jag på fasta växelkurser. Regeringarna skulle hindras att använda rörliga växelkurser för att underlätta inflation. Men så såg jag hur inflation kunde importeras, då stödde jag rörliga växelkurser och så föddes idén att låta valutorna konkurrera."

Hayeks förslag underlättas av dagens teknik som ger sekundsnabb information om valutornas värdeförändringar. Det talar för flytande valutakurser.

Herr talman! Politiker i ett litet land i Europas utkant bör vara avvaktande och försiktiga. Vår uppgift är att vara öppna för utveckling men ändå inte huvudstupa kasta oss in i "EMU-äventyret". I stället bör vi prestigelöst samtala om valuta och penningpolitiska problem. Många bättre lösningar än EMU ligger och väntar på oss. Låt oss börja samtala och avsluta debatten.

Utskriftsvänlig version

Början på sidan

EU är inne på fel väg. Unionsvägen passar inte ett Europa med olika språk, olika historia och olika traditioner.
Ja till samarbete, ja till handel, ja till institutionell konkurrens, men nej till en alltmer svällande byråkrati och
nej till en önskan att skapa en superstat.
Riksdagens protokoll 2000/01:107
Onsdagen den 9 maj 2001
Anf. 85 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Betänkandet från konstitutions- och utrikesutskottet kallas EU:s framtidsfrågor. Det ska främja en bred debatt om EU:s utveckling. Opinions- stödet för EU är i Sverige på precis samma låga nivå som för 25 år sedan. Konstigt? Nej, inte för den som har läst dagens betänkande. Svaren är få och otydliga. Vad innebär Niceavta- let? Vad innebär rättighetsstadgan för vårt nationella självstyre, för vår svenska lagstiftning och för vår parlamentarism?

Min motion K366, Nya EU-avtal och folkomröst- ningar, ansågs inte höra hemma under ämnet EU:s framtidsfrågor. Motionen berörde dock den viktigaste av alla framtidsfrågor, en stat eller en hybrid av fransktysk modell. Den berörde Niceavtalet, rättig- hetsstadgan och på det riktigt konkreta planet den lagstiftningsteknik som EU använder sig av för att få igenom nya avtal. Jag ska vara opassande konkret gällande lagstiftningsavtalet.

Amsterdamavtalet som följde upp Maastrichtav- talet innehöll 8 titlar, 34 protokoll och 58 deklaratio- ner men också 300 sidor ändringar och tillägg till alla tidigare avtal. Det hela var och är så krångligt att British Management Data Foundation gav ut en hel bok på enbart 350 sidor som ställde samman texterna från de olika avtalen i en tabell med tre kolumner, som gjorde det möjligt att se vad förslagen innebar. Utan denna bok hade de brittiska parlamentsledamö- terna haft det lika svårt som vi i Sverige att förstå EU:s avtal och fatta vettiga beslut. Det är väl också därför som de brittiska parlamentarikerna är de mest insatta, de mest vrånga i EU-frågor och de mest kun- niga kritiker som finns av EU:s ambitioner.

Min slutsats i motionen var att nya avtal kräver avsevärt längre handläggnings- och motionstider och ett mycket bättre beslutsunderlag. Avtalen berör nämligen hjärtpunkten, den svenska suveräniteten. Drastiskt uttryckt handlar det om ifall Sverige ska finnas kvar som självständig nation eller inte. Det finns ingen viktigare fråga för oss svenskar. Därför krävs beslutande omröstningar om alla avtal.

Det är synd att min motion inte behandlades. Den hade även i detaljer kunnat bidra till lite bättre texter i betänkandet. Avsnitt 5.2 t.ex. hade kunnat bli mer läsvärd. Antagligen hade slutsatserna också blivit radikalare.

EU är inne på fel väg. Unionsvägen passar inte ett Europa med olika språk, olika historia och olika traditioner. Ja till samarbete, ja till handel, ja till institu- tionell konkurrens, men nej till en alltmer svällande byråkrati och nej till en önskan att skapa en superstat. Förbundskansler Schröders förslag häromdagen är oroväckande.

Förenklingar av fördragen räcker inte för att göra EU mer folkvänligt. Att diskutera detaljer i kompe- tensfördelningen mellan EU och medlemsstaterna räcker inte. Det krävs djupgående förändringar av fördragen för att kunna förena vår och andra länders självständighet med samarbete, fri rörlighet och in- stitutionell konkurrens, som i sin tur leder till korsbe- fruktning och utveckling för att bevara det europeiska arvet. Jag ber av denna anledning att få avstå från att stödja reservation 2. Den är bättre än utskottstexten men inte tillräckligt bra. Jag kommer att avstå från att rösta i den omröstningen.

Symtomatiskt är att betänkandet om framtidsfrågor behandlar en demokratisk självklarhet - offentlighetsprincipen. Öppenheten är något främmande för EU. Det har varit en seg kamp om de förbättringar som nu gjorts, men fortfarande finns goda möjligheter att hemligstämpla det som inte ska synas.

Jag stöder reservation 1. Kafkas mardrömmar hör inte hemma i vårt land.

I samband med skandalerna vid EU-kontoret här i Stockholm avskedades en s.k. lokalanställd. Hon ville få fram motiveringarna till varför hon avskildes från sitt jobb. Det fick hon inte. Det fick inte heller tings- rätten. Man sade att de var hemligstämplade under community law, och den lagen står över svensk lag. Lägg märke till två saker, dels att vi här talar om en svenska som var lokalanställd här i Stockholm - det är sådant som man brukar tala om i kolonier - dels att svensk lag måste underordna sig community law här i Stockholm, i Stockholms tingsrätt.

Jag tycker, och det är därför som jag har gått upp och sagt de här orden, att det är viktigt att skydda vårt land och våra medborgare. Det är för mig den viktigaste framtidsfrågan.

1) EMU skapades av politiska skäl och syftar till att driva på den politiska integrationen. Men EMU försöker säljas med ekonomiska argument.

2) När ett land förlorar räntan och växelkursen som "säkerhetsventil" vingklipps demokratin. Men riksdag och regering måste ändå ta det politiska ansvaret för välfärd, lönebildning och sysselsättning. Det skapar politiska spänningar.

3) EMU grundas på en tro på en "naturlig" ekonomisk och politisk ordning som står över intressekonflikter i samhället. Det kan leda till en avideologisering av politiken som riskerar att försvaga demokratin.

4) EMU syftar till att centralisera makten och på sikt omvandla EU till en stat med egen beskattningsrätt. Förslaget till ny grundlag visar att det är en politisk realitet. Grundlagen ger EU symbolerna och makten att agera som en stat.

Författare : Drude Dahlerup, Henrik Dahlsson, Margit Gennser, Sverker Gustavsson och Kerstin Jacobsson

Pressmeddelande14 augusti 2003

Länk debattartikel Aftonbladet 14/8 2003

Ladda ner skriften i pdf-format här

Hämta Acrobat reader här

Margit Gennser har varit nej-sägare i många år. Boken ”EMU – en kritisk analys” skrev hon 1996. Året därpå kom boken ut och hon är mäkta stolt över den. – Jag skrev redan då att Tyskland skulle få problem

Hon agerar i frågan som medborgare, inte politiker. Enligt henne är EMU ett riskfyllt beslut. De politiska och långsiktigt ekonomiska riskerna är stora. Men värst är brådskan. – Sverige bör vänta och se hur det går för EMU-projektet. Det krävs ett par konjunkturcyklar. Att skynda in för att det sen kommer så många fler av de nyare EU-länderna är elitens skäl. Det är makten det handlar om. Hon har vid fler än ett tillfälle kallats ”Lilla My”. – Eftersom jag inte varit så hemskt lydig, säger hon och ser minst sagt klurig ut. Folk är benägna att springa i flock. Självständighet får man inte särskilt mycket belöning för, men man får ett gott samvete.

Min slutsats var, och är fortfarande, att det är bättre att vänta och se. Jag gick emot mitt parti och hela det politiska etablissemanget. Men det var vad jag kom fram till, säger hon och plirar med de bruna ögonen. Huvudsaken var att den kom ut, fortsätter hon. För henne är EMU-frågan med andra ord gammal och hon säger att hon känner sig förskräckt. – Över oviljan till att ärligt tänka igenom problemen. När Göran Persson säger att det nog får bli buffertfonder i alla fall för att blidka LO nu när ja-kampanjen går dåligt, handlar det bara om egenintressen. Han siktar på att bli EU-president och gör det som gynnar honom.

– Jag kan inte fatta hur moderaterna kan gå in i ett projekt som är så fjärran marknadsekonomi som det kan vara. I en marknadsekonomi råder individens förnuft och så lite regler som möjligt. I EMU skapas makt på den politiska sidan och det kan man inte ha om man vill ha marknadsekonomi. Hon är å andra sidan också överraskad över den socialdemokratiska vändningen.

Läs hela intervjun här

Början på sidan

Kommentar av Margit Gennser med anledning av uppropet “A Voice for Millions”
Stockholm 2003-05-14

An alternative model for the Future of Europe (pdf)
submitted by
Rt Hon David Heathcoat-Amory, MP,Jens-Peter Bonde, MEP (Denmark, European Parliament),
Margit Gennser, Rt Hon William Hague, m fl

Den oro för den europeiska utvecklingen som kommer fram i uppropet “A voice of Millions” måste tas med allra största allvar. Den djupgående förändring som EU-konventet avser att föreslå strider på många punkter mot både våra svenska och europeiska traditioner. Europas mångfald har varit vår styrka. Det är mångfalden som legat bakom den västerländska civilisationens utveckling.

Att riva ner hinder för handel och skapa bästa möjliga förutsättningar för rörlighet för människor, för kapital och för varor och service har varit en strävan inte minst för oss i Sverige under lång tid. Ja, utvecklingen av vårt välstånd började när vi rev ner ålderdomliga regleringar och handelshinder vid mitten av 1800-talet. Sverige har således en mycket lång tradition som ett öppet land mot omvärlden. Det var därför vi svenskar med uppskattning en gång anslöt oss till EFTA men också hoppades på en ännu större frihet inom EU.

Dessvärre har EU i växande utsträckning utvecklats åt fel håll. Detta innebär inte att EU ska överges utan det är viktigare nu än någonsin att arbeta för ett EU som utvecklas i en annan, mindre byråkratisk och mer frihetlig riktning.

EU har i dag en rad brister som kan sammanfattas på följande sätt:
Demokratin har i alltför stor utsträckning ersatts av förhandlingspolitik fjärran från medborgarna.
Lobbying har blivit en alltför mäktig kraft som om det vill sig illa skapar grogrund för grov korruption.
EU:s lagstiftning har i allt större utsträckning blivit en detaljlagstiftning som skapar hinder både för enskilda människor och för företag, dvs.ger upphov till motsatsen till en dynamisk utveckling.

EU har också i växande utsträckning använt offentliga medel till propaganda, vilket kan skapa misstro mellan medborgare och den styrande eliten. Skatter och offentliga medel måste handhas med integritet och ansvar. Tyvärr har inte så alltid varit fallet inom EU. Beslutsfattarna har alltför ofta försökt tysta väl underbyggd kritik i stället för att rätta till olika missförhållanden. Allra viktigaste är dock frågan om vårt och andra länders självständighet.

Top of page/Början på sidan

Utanförskap ger färre företag och fattigare folk, det var rubriken på styrelseproffset Peggy Bruzelius artikel den 12/4. Ord som "utanförskap och fattigdom" skapar olust men knappast analytiskt tänkande

Ett avsnitt i artikeln är emellertid betänkligt på ett helt annat sätt: "Inte så att jag vill förneka att det finns många i näringslivet som är skeptiska (till EMU). Även i min omgivning, har det blivit legitimt att vara emot."

EMU handlar inte i första hand om ekonomi, utan utgör en byggsten för att skapa en europeisk stat som ska ersätta Europas olika länder. Ett ja till EMU innebär i förlängningen att vårt lands självständighet och suveränitet urholkas och äventyras. Att som Peggy Bruzelius med förvåning konstatera att det inom näringslivet blivit legitimt, tillåtet, att ha en egen mening om EMU är därför anmärkningsvärt. Näringslivets företrädare brukar ju göra sig till tolk för marknadsekonomi och entreprenörsanda. Bägge dessa företeelser kräver självständiga individer, inte sådana som går i takt och tänker efter diktat.

Efter att i mer än 30 år ha arbetat för ett marknadsliberalt Sverige, med vad detta innebär av tolerans för olika åsikter och olika lösningar på problem, känns det svårt att se hur likriktningen tycks breda ut sig, om inte i näringslivet så i näringslivets organisationer.

Peggy Bruzelius hävdar att Sverige inte har politiska förutsättningar att på egen hand skapa bra och flexibla institutioner, exempelvis inom socialförsäkringen. Sverige har nu ett reformerat pensionssystem som fått internationellt beröm, och som många länder kommer hit för att studera. Det fanns - fastän få trodde det - politiska förutsättningar för denna stora reform. I Bryssel och Strasbourg strejkar däremot EU:s egna tjänstemän mot förslag om ändrade pensioner. I Tyskland väntar man sig en het maj mot ganska begränsade förändringar inom socialförsäkringen.

Full text

Medborgare mot EMU - ATP - Svenskt Näringsliv

Början på sidan

ECB:s uppgift allt omöjligare
Margit Gennser
ordförande i Medborgare mot EMU, riksdagledamot (m) 1982-2002
Dagens Industri 14/2 2003

Chefsekonomen Hubert Fromlet kommenterade den 23/1 min artikel om EMU av den 19/12. Hans kritik löd så här:

"Jag motsätter mig starkt Gennsers underförstådda anklagelse att ECB (Europeiska Centralbanken) inte fullgör sitt uppdrag - ECB tänker på euroländerna som helhet och företräder inga som helst nationella intressen."

Alla vet dock att absolut rättvisa inte finns, lika litet som en fullt oberoende centralbank. Storleken på ett lands ekonomi måste till exempel påverka ECBs beslut, och politiska hänsyn kan inte alltid uteslutas.

Även den för sitt oberoende så beundrade tyska Bundesbank har ibland tvingats följa politiska signaler, trots skadeverkningar på D-marken. Den politiska turbulensen efter "murens fall" försvagade Bundesbank.

Motsättningar uppstod också mellan regeringen och centralbanken i början av 1990-talet, då Bundesbank avvisade den monetära unionen mellan Väst- och Östtyskland till kursen 1:1. Chefen för Bundesbank tvingades avgå, trots att hans varningar om en svällande penningmängd var befogade. Tysklands återförening och Frankrikes pris för återföreningen blev politiskt viktigare än penningpolitiken, och den politiska lösningen blev EMU.

Det är således en utopi att tro att en centralbank i en demokrati kan vara helt politiskt självständig. Politisk stabilitet underlättar däremot oberoendet. EMU bedömdes helt efter politiska kriterier. Tyskarna ansåg att EMU skulle innebära export av den tyska finansiella modellen. Frankrike trodde däremot att EMU skulle stärka Frankrikes monetära suveränitet. Sådana inbyggda målkonflikter kan i längden endast leda till en mer politiserad bank.

"15-timmars bråket" 1998 om ECB-chefens halverade mandattid, ett nytt sysselsättningsmål i Maastrichtavtalet 1997, avstegen från EMU:s strikta inträdesvillkor och en haltande ekonomisk utveckling inom euroområdet, allt detta försvagar ECB. Jag har aldrig påstått att ECB missköter sin uppgift, som Fromlet försöker påskina. Däremot blir ECB:s uppgift att vara politiskt oberoende allt omöjligare, även med tanke på växande ekonomiska obalanser.

Inflationen varierar nu mellan 4,7 procent på Irland till 1,1 procent i Tyskland, vilket ger Tyskland för hög realränta och förstärker landets konkurrensproblem, medan Irland blir överhettat. Jürgen von Hagen, professor i nationalekonomi i Bonn och medlem av Bundesbanks