Jean MonnetDet var inte ett rop på fred och enhet från en bred folklig rörelse som drev fram första steget mot europeisk integration. Jean Monnet hade långt före Kol- och stålunionen grubblat på överstatliga institutioner men inte på folkligt inflytande över dem. Det var själva poängen: i motsats till folkvalda regeringar skulle Höga myndigheten inte hindras av nationella intressen. Syftet var just att motverka nationellt tänkande. Lena Andersson i SvD 26/5 2005 I en rescension av Annika Ström Melins ”Européerna. Arvet efter EU:s pionjärer.” Monnet liknas vid "en Gandhi" då hans europeiska engagemang helt och hållet styrdes av "allmänna, inte privata, intressen". Författaren och journalisten Kerstin Vinterheds nya bok
"Europa, det är jag. Om EU:s fäder och Europas identitet" I Frankrike, i Holland där frågan nu är aktuell värjer sig medborgarna. Om författningen inte blir antagen – och som det ser ut nu är det rätt sannolikt – betyder det att den modell som Jean Monnet en gång konstruerade har slutat fungera. Det låter drastiskt men är min slutsats sedan jag läst Annika Ström Melins ”Européerna. Arvet efter EU:s pionjärer.” (Atlantis). I förlängningen hägrade för Jean Monnet och de andra pionjärerna ett federalt Europa. De misstrodde nationalismen och de politiska passionerna. Om Europas styre kunde frigöras från dessa och ske på ett förnuftsmässigt, teknokratiskt sätt skulle vi få fred och välstånd i vår krigshärjade världsdel. Som Financial Times skriver: Nyckeln har legat i att skriva smarta lagar och fördrag. Detta fungerade hyggligt så länge det var få länder, de ursprungliga sex delade gränser med varandra, och så länge samarbetsområdet var tämligen begränsat. Dessutom var det europeiska samarbetet en del i motståndet mot sovjetblocket. Nu är allt annorlunda. Någon stämning för en federation har inte vuxit fram. Tvärtom går det att se åren efter murens fall som nationalstatens renässans. Inte märkligt alltså om EU-medborgarna är oroade och undrande. Inte heller överraskande att de tar tillfället i akt när EU-författningen läggs fram för dem att protestera. Om Annika Ström Melins ”Européerna. Arvet efter EU:s pionjärer.” hos Atlantis. Ur Financial Times ledare EU:s uppfinnare Jean Monnet såg nationalstaterna som roten till det onda som drabbade världen under 1900-talet. EU:s uppfinnare Jean Monnet såg nationalstaterna som roten till det onda som drabbade världen under 1900-talet. – De som är emot EU borde erkänna att Jean Monnets uppfinning – mekanismen för gemensamt beslutsfattande – har varit bra för Europa och fungerat effektivt. De som är för EU borde erkänna att denna mekanism innehåller problem. Den leder per definition till en ständigt ökad integration, sade hon vid ett seminarium i Stockholm på Europadagen, den 9 maj. EU-systemets sinnrika konstruktion hålls samman av en gemensam rättsordning EU-systemets sinnrika konstruktion hålls samman av en gemensam rättsordning med direkt effekt för medborgare och andra juridiska personer. Denna rättsgemenskap övervakas av vakthundar med relativt självständiga befogenheter, EU-kommissionen och EG-domstolen. När den politiska ledningen visar sig handlingsförlamad så kan juristerna ta över. Genom utslaget i fallet Marks&Spencer senare i år kan man räkna med att EG-domstolen tvingar en rad EU-länder, däribland Sverige, att anpassa sina regler till den gemensamma marknadens krav på icke-diskriminering. Om man får göra förlustutjämning inom det egna landet så skall man få göra det inom hela EU. Fallet blir ett pedagogiskt exempel på hur politisk passivitet straffar sig. Samma sak visar sig snart när EU-ledarna sopar det omstridda tjänstedirektivet under mattan. Det kommer naturligtvis att dyka upp på bordet igen, i en eller annan form. Om inte politikerna förmår enas om reglerna så utvecklas regelverket från fall till fall genom de tolkningar som görs av juristerna vid EG-domstolen i Luxemburg. Jean Monnet, EU-konstruktionens fader, ler i sin himmel ständigt stärkt i sin uppfattning att politiker kommer och går medan institutioner består. Den federala europeiska drömmen är en gammal kontinental dröm Margit Gennser i tal i Jönköping den 7 december 1999 |