Annika Ström Melin, Axess nummer 9, 2006 ”Bryssel” betyder ingenting för dem

nejtillemu.com

Desillusionerade Europaanhängare längtar efter en
djupare mening med den gemensamma valutan

Greklands ekonomiska problem tvingar EU att ta ett nytt steg ut i det okända.
Vi sitter alla på första parkett och betraktar hur historien vrider sig, ännu ett stycke.
Unionen är en ofullbordad och därmed känslig konstruktion. Det verkar just nu inte särskilt troligt – men kanske hejdar sig unionen i steget och börjar tveka. Då kan det oavslutade bygget i stället börja krackelera.
Annika Ström Melin, Signerat, DN 12/3 2010

Annika Ström Melin, vårt lands mest kunniga journalist i detta ämne, ställer EMU-frågan på sin spets.
Rolf Englund blog 18/2 2010

Många euromoståndare i Sverige varnade för den politiska union som Issing förespråkade.
Statsminister Göran Perssons utdragna eurovånda handlade också om valutunionens konstruktion.
Går det att ha gemensam valuta utan att också ha gemensam ekonomisk politik?
Den frågan vände och vred Persson på under flera års tid.
Det borde vid det här laget vara klart att svaret är nej.
Annika Ström Melin, Signerat DN 2010-02-17

Euromotståndarna har rätt när de hävdar att monetärt samarbete kommer att leda till mer av gemensam ekonomisk politik i EU.
Deras misstag är att de tror att det inte behövs.

Otmar Issing hade alltså rätt när han på 1990-talet argumenterade för att en valutunion inte klarar sig utan en politisk.

Annika Ström Melin, vårt lands mest kunniga journalist i detta ämne, ställer EMU-frågan på sin spets.
Rolf Englund blog 18/2 2010

De två böckernas författare, Per Gahrton, Stefan Fölster och Johnny Munkhammar,
delar en kritisk grundinställning till en hel del företeelser i dagens Europeiska union.
Annika Ström Melin, SvD Kultur 26/5 2009

Nergelius anser att folkomröstningen om euron var ”ett fullkomligt gigantiskt fiasko för hela det svenska politiska och ekonomiska etablissemanget, utan motstycke i modern svensk historia”.
Efter folkomröstningen om euron 2003 har tystnaden emellertid varit nästan total, trots att hela det etablerade Sverige efter det totala nederlag som omröstningen utgjorde borde ligga på analyssoffan.
Annika Ström Melin, SvD Kultur 6/2 2008
i anledning av Joakim Nergelius, ”En olaglig folkomröstning. Sverige och EMU” (Santérus förlag).

Joakim Nergelius anser att folkomröstningen om euron var ”ett fullkomligt gigantiskt fiasko för hela det svenska politiska och ekonomiska etablissemanget, utan motstycke i modern svensk historia”.

Särskilt upprörd är han /Nergelius/ över att Carl Bildt föreslog att frågan skulle avgöras i en folkomröstning, utan att ta någon som helst hänsyn till de rättsliga förpliktelser som Sverige hade, och utan att fundera över att resultatet av omröstningen skulle kunna bli ett nej.

För egen del anser jag /Annika Ström Melin/ emellertid att det skulle ha varit orimligt att genomföra en så stor, planerad samhällsförändring som att byta valuta i Sverige utan att låta folket delta i beslutsprocessen.

Det handlar inte enbart om Sverige, utan om hela unionens besvärande demokratiska problem. Införandet av euron var ett omvälvande, långsamt verkande men ändå historiskt beslut som kommer att svetsa samman de länder som ingår. Liksom så mycket annat i EU infördes euron utan tillräckligt djup folklig förankring.

Men om Europa ska ha någon framtid, måste det finnas politiker som vågar gå till val på idén. EU:s förespråkare tvingas allt för sällan försöka vinna folkets stöd för sina åsikter, och förtjänar därför ett och annat folkligt nej.

Det är Carl Bildts fel eller förtjänst att sju miljoner väljare avgör om Sverige ska byta valuta eller inte.
Lena Mellin, Aftonbladet 22/8 2003

Det var synd att inte några fler riksdagsledamöter än Margit Gennser funnit mödan värd häromdagen att leta sig fram till
Cityuniversitetets presentation av antologin EU-skvadern - Om den Europeiska unionens konstitutionella framtid i redaktion av Nils Karlson och Joakim Nergelius.
Claes Arvidsson, SvD ledarsida 2001-11-30
Cityuniversitetets efterföljare Ratio

Desillusionerade Europaanhängare längtar efter en djupare mening med den gemensamma valutan, strukturfonderna och sjätte momsdirektivet.
Att formulera europeisk identitet och europeisk kulturell gemenskap anses vara en väg ur EU:s nuvarande politiska och existentiella kris. Nationellt identitetssökande ska mötas med europeiskt, nationell gemenskap ska ersättas av europeisk och nationell kultur med Europas.
Annika Ström Melin, Axess nummer 9, 2006

En person som bakom kulisserna har spelat en betydelsefull roll för EU:s jakt efter en identitet är Rob Rieman. Han är en brinnande förespråkare för den europeiska upplysningens ideal och grundare av och ordförande för Nexus Institute. Nexus Institute är en del av universitetet i Tilburg, och under Nederländernas EU-ordförandeskap 2004 arrangerade institutet en serie sammankomster om europeisk kultur, identitet och värderingar.

EU:s ordförandeland Österrike bjöd i januari 2006 in till en omskriven konferens i Salzburg, kallad Sound of Europe, dit Europas intellektuella och politiska eliter bjöds in.

Det enda som kan rädda Europa är, säger han, att politiker och intellektuella inser att Europa inte alls är borttagna handelshinder, utan en idé. Europa behöver inte en gemensam valuta, utan gemensamma värderingar.

– Varför röstade en majoritet av folket i Nederländerna mot EU:s konstitutionella fördrag förra året? Jo, därför att de inte kan identifiera sig med EU! Människor kan enbart känna samhörighet med någonting som kan ge inspiration och mening. ”Bryssel” betyder ingenting för dem – mer än regler, regler och regler.

EU:s uppfinnare Jean Monnet såg nationalstaterna som roten till det onda som drabbade världen under 1900-talet.
Han ville ha en federation
De som är för EU borde erkänna att denna mekanism leder till en ständigt ökad integration.
Annika Ström Melin på Europadagen, den 9 maj, 2005

Det var också i Maastricht 1991 som frågorna kring EU:s institutioner för första gången sköts på framtiden, till Amsterdam (1997).
Därefter har de valsat vidare till Nice (2000), Bryssel/Rom (2004) och nu till Lissabon.
När alla detaljer är på plats inbjuds allmänheten till diskussion. Till vilket syfte, undrade Annika Ström Melin i en syrlig kommentar häromdagen.
Ingenting i innehållet kan ju längre förändras.
Rolf Gustavsson, SvD 14/10 2007