Margit Gennser (m) i Riksdagens Allmänpolitiska debatt oktober 1995

Herr/fru Talman!

Efter andra världskriget ifrågasattes Europa som civiliserad förebild. Arthur Koestler urtypen för en europé letade efter bättre civilisationer. Hans slutsats blev trots allt att Europa är unikt. Vår lilla världsdel, "en obetydlig utväxt" på det väldiga Asien, har genom sin litenhet och sin mosaik av skillnader lett till "idéernas korsbefruktning" och den moderna civilisationens framväxt.

Skillnader har varit utvecklingens motor men skillnader har också lett till bestialiska ogärningar. Koestler ville få oss européer att se olikheternas stora värde.

Jag är europavän långt före EU. Jag tillhör den generation som Koestler kallade "den tysta" - skeptisk till politik och storvulna politiska planer. Vi är alla nu EU-medborgare. Det är vår rätt och skyldighet att sätta upp ett varnande finger för sådant som verkar fel i EU-politiken. Jag är kritisk till EMU.

Frågan om EMU har i första hand behandlats som en ekonomisk fråga fastän den egentligen inte är det. Trots allt börjar jag med de ekonomiska argumenten.

1. Det sägs att en europeisk valutaunion drar lägre kostnader. Växlings- och informationskostnaderna blir lägre. Men vinsten med en valuta är liten, någon promille av BNP.
2. Ett annat argument är att det krävs en självständig centralbank för att skapa ett stabilt penningvärde. En europeisk centralbank och ECU sägs ge prisstabilitet. Jag och många andra anser att detta feltänkt. En institution är inte orsak till att det går bra eller dåligt i ett land. Det är sambandet mellan en rad olika förhållanden - kultur, näringslivsförhållanden, historisk utveckling, ja t o m enskilda karismatiska personers inflytande.
3. Ett område som är ett optimalt valutaområde har lämpligen en enda valuta. Vad kännetecknar ett optimalt valutaområde? - Geografisk arbetskraftsrörlighet. Den kan ersättas med fördelnings- och regionalpolitiska åtgärder eller flexibla löner/priser. God geografisk arbetskraftsrörlighet underlättas av språkliga och kulturella likheter, just det som inte kännetecknar Europa.

Makroekonomiska chocker som drabbat Sverige och dess omvärld de senaste 20 åren skulle aldrig ha kunnat rättas till bara genom högre geografisk rörlighet, arbetskraftsutvandring. Anpassning av hela landets pris- och lönenivå har skett genom devalveringar, som känts frustrerande. Orsak: de fasta växelkurserna.

Ändringarna har inte blivit kontinuerliga utan just dramatiska. I dag har Sverige och Storbritannien flytande växelkurser. Många felgrepp har på grund av detta rättas till.

Varför då en fast EMU-regim 1997, 1999 eller 2002? Varför inte konstatera faktum; en gemensam valuta kan ännu inte fungera från Palermo till Korpilombolo eller från Lands End till Jena? Varför inte avstå från stora centralstyrda lösningar och i stället låta den gemensamma valutan växa fram av sig själv kanske först inom mindre områden?

4. EMU är inte främst ett ekonomiskt projekt. Merparten av världens framstående ekonomer tror inte på EMU. Den gemensamma valutan är ett politiskt projekt, som bottnar i gamla motsättningar, rädslor och rivaliteter mellan Europas större stater.

Sprängkraften är stor: tyskarna vill ha sin D-mark och sin Bundesbank. Tyskar och fransmän ser med skepsis på den anglosachsiska finansiella marknadstraditionen. En gemensam valuta kräver en gemensam penning- och finanspolitik.

Risken är stor att många grupper kommer att betrakta sig som "överkörda minoriteter" och då kan man frukta att den mörka sidan av Europas historia upprepas i ny variant? Den folkliga legitimiteten för projektet är svagt. Varför ta en förfärande stor risk för misslyckande när vinsterna av projektet är små?

Vad händer om EMU misslyckas - hur återställer man kronan, pundet, DMen..? Problemet liknar att återskapa fisken från fisksoppan.

Helmut Kohls djupa bindning till den gemensamma valutan har varit Europafederalisternas hopp. Han har enligt The Times avslöjat Maastricht-illusionen genom att säga att "1999 är ett andrarangs EMU-intresse" och "utan EMU 1999 kollapsar inte världen". The Times konstaterar i sin förstaledare (med titeln "En EMUs död" 2 oktober) att

"det är nästan omöjligt att föreställa sig händelser som kan leda till en valutaunion inom en förutsebar framtid. Europafederalisternas slogan att "Europa måste byggas på en gemensam valuta (eller så blir det gemensamma Europa aldrig byggt") håller inte... Sanningen är att ett stabilt, samarbetsvilligt och rikt Europa måste byggas utan den gemensamma valuta, ( annars byggs det aldrig).

Hayek, en av våra stora européer, visar hur svårt problemet fasta och rörliga växelkurser är. Med prestigelöshet konstaterar han

Först trodde jag på fasta växelkurser. Regeringarna skulle hindras att använda rörliga växelkurser för att underlätta inflation. Men så såg jag hur inflation kunde importeras, då stödde jag rörliga växelkurser och så föddes idén att låta valutorna konkurrera. (Hayek on Hayek s. 150.)

Hayeks tankar har egentligen blivit verklighet först genom dagens teknik som ger sekundsnabb information om valutornas värdeförändringar. Detta talar for flytande kurser.

Sens moral: politiker i ett litet land i Europas utkant bör vara avvaktande och försiktiga till centralistiska nyordningar som EMU. Vår uppgift är att vara öppna för utveckling men ändå inte huvudstupa kasta oss in i "EMU-äventyret". I stället bör vi prestigelöst samtala om valuta- och penningpolitiska problem.

Många bättre lösningar än EMU ligger och väntar på oss.

Tillbaka till Margit Gennser EMU