"Dålig start för valutaunionen"

Margit Gennser, 7 juli 1999 i Sydsvenskan

Euron har fyllt ett halvt år. Den brittiska tidningen The Times observerade märkesdagen med en vemodig sammanfattning av eurons första halvår.

"Det har blivit ett sjukligt barn tvärtemot alla spådomar om en fet och livfull valuta", skrev The Times. De allra stoltaste av eurons tillskyndare spådde så sent som i julas att dollarn skulle falla snabbt och utan återvändo. Dollarns roll som reservvaluta skulle krossas av den unga euron.

Men nu vid sexmånaderskontrollen tycks allt vara annorlunda. Eurons värde i förhållande till dollarn har sjunkit med mer än 12 procent, och i förhållande till pundet och kronan har eurons värde också minskat.

I en debattartikel i Sydsvenskan 1 juli gav kristdemokraten Ulla-Britt Hagström en helt annan syn på euron. Den kan fritt sammanfattas så här: euron har artat sig väl och skyddar mot risker och spekulation. Motsträviga länder som Sverige riskerar att hotas av utanförstående och dåliga ekonomiska utsikter. Att inte byta kronan mot euron hotar enligt Hagström t o m jämställdheten mellan man och kvinnor.

En sak är ovedersäglig. Euron har - om framgång skall mätas med styrka - haft ett katastrofalt första halvår. Hagström tycks vara benägen att sätta likhetstecken mellan en valutas styrka och framgång. Hennes slutsats gällande euron och jämställdhet bygger på detta. Män i de stora export företagen kan komma att få sin lön i euro, medan den offentliga sektorns kvinnor får hålla till godo med kronor om vi inte snabbt ansluter oss till EMU.

Hennes djärva slutsats är att kvinnor i den offentliga sektorn med kronlön förlorar på en stark euro och en svag krona. Utvecklingen hittills ger henne knappast rätt. Kommer hon att få rätt i framtiden? Det beror inte på euron och EMU. Helt andra krafter bestämmer.

Euron är svag därför att ekonomin i Euroland är svag och har varit det minst ett decennium. Höga skatter och en reglerad arbetsmarknad utgör några av de grundläggande orsakerna. Arbetslösheten har legat på 10 procent och högre det senaste årtiondet i EU:s kärnstater. Frankrikes experiment med 35 timmars arbetsvecka skapar knappast ny dynamik.

Tysklands, Italiens och Frank rikes svårigheter har dessutom förvärrats av Maastrichtvillkorens svältkur. Tysklands fall till kommer också de oväntat höga kostnaderna för återföreningen. En svag euro måste därför upp fattas som positivt för EU:s problemtyngda kärnländer. Det är därför troligt att euron också på något längre sikt blir en svag valuta. Hagström behöver således inte oroa sig för "jämställdheten" om Sverige låter det bero med euron ännu en tid.

MEN ÄR DET INTE Europeiska centralbanken (ECB) som styr eurons värde och inte Tyskland? Kommer inte ECB att höja eurons kurs genom att höja räntan? Knappast nu. Inflationsmålet är inte hotat, eftersom den tyska ekonomin väger tungt för inflationstalet. Inflation är i dag i huvudsak ett problem för små länder som Irland och dessa påverkar endast ECB:s penningpolitik marginellt.

Hagströms förmodan att små länder har samma påverkan som stora på penningpolitiken vid "bankens sammanträdesbord" är blåögd. Det är storleken, tyngden, i ett lands ekonomi som påverkar besluten.

Räntepolitiken bestäms av de stora ländernas ekonomiska utveckling inom EMU. Att vara liten och lite annorlunda, t ex att ha en avvikande konjunkturcykel, en ovanlig branschstruktur och andra exportmarknader, är till nackdel i en stor valutaunion.

Den fråga som Hagström borde ställt är om Sverige har en näringslivsstruktur som är tillräckligt lik kontinentens. Svaret är viktigt.

De kontinentala länderna har under lång tid prioriterat handeln med grannländerna, medan man mot länder längre bort ofta tillämpat handelshinder av olika slag. Sverige har sedan 1800- talet varit inriktat på frihandel. Dessa olikheter har givetvis påverkat våra handelsmönster, våra konjunkturmönster och vår ekonomiska struktur långt mer än vad vi dagligdags är medvetna om. Det är sådana olikheter som gjort Storbritannien till en "motsträvig europé"och det är också sådana olikheter som talar för en svensk "vänta och se"-attityd.

Försiktighet är en dygd som jag inte trodde föraktades av kristdemokraterna.

Mer om EMU