Top of page

---

Om små nationers karaktäristiska drag.
Richard Swartz, Kolumn DN 2010-06-12

I ett litet land känner alla varandra. Detta är bara en lätt överdrift. Eliten har gått i samma skolor, träffar varandra på samma middagar och utställningar, läser samma tidningar och är inte sällan släkt eller gifter sig med varandra.

Alla är i sitt inre övertygade om att sitta i samma båt. I den måste alla ro åt samma håll. Annars går det illa. Vad som uppfattas som ett allvarligt problem angår därför genast hela nationen. Den som vägrar att erkänna eller befatta sig med det riskerar att stötas ut ur gemenskapen. En sådan utstötning är det närmaste man nu för tiden kan komma gamla tiders landsförräderi.

Demokratin i ett litet land har ofta något formalistiskt över sig då det inte finns folk nog att ställa upp ett komplett andra, alternativt lag som skulle göra allting helt annorlunda. I ett litet land är kaféet alltid viktigare än parlamentet och förr eller senare blir var och en som kan läsa och skriva minister.

Full text

---

På bekostnad av nationalstaterna ställdes Europa i förgrunden och försågs med ett mycket operativt mål: freden var tvungen att säkras. Aldrig mer krig.
Det var en både enkel och begriplig målsättning, länge så framgångsrik att unga européer i dag mest rycker på axlarna åt den eftersom de tar fred som något självklart.
Det är det europeiska dilemmat – något nytt visionärt mål annat än just denna fred har Europa inte lyckats ställa sig.
Richard Swartz, DN 15/5 2010

Flyga och telefonera billigare än förr? Slippa köa vid gränsstationer? Lättare att studera eller starta företag utomlands? Pizza i Norrland och lax på Sicilien? Alltsammans utmärkt; dessutom landvinningar som till stor del kan skrivas det europeiska samarbetet till godo. Men ändå ingenting som givit norrlänningen eller sicilianaren en europeisk identitet utöver den lokala.

Under den nu krackelerade europeiska ytan – ett Europa utrustat med både flagga och hymn – verkar alla våra historiska egenheter, skillnader och egendomligheter ha övervintrat.

Full text

Euro remains on the right side of history
At stake in this struggle, ultimately, is the ideology of the omnipotent nation-state.
Tommaso Padoa-Schioppa, FT May 13 2010

Top of page

---

---

Håller de politiska argumenten för EMU?
Birgitta Swedenborg
Ekonomisk Debatt 2003, nr 4, s 20-26

Det är slående att många ekonomer menar att politiska argument talar för EMU-medlemskap, även om ekonomiska argument inte gör det. Artikeln granskar några av dessa politiska argument.
Jag vill tacka Hans Tson Söderström och Nils Lundgren för värdefulla synpunkter.

EMU är både ett politiskt och ett ekonomiskt projekt. Dess huvudsakliga konsekvenser är ekonomiska men dess yttersta syfte är politiskt, nämligen att genom närmare ekonomisk integration driva fram en närmare politisk union mellan EU:s medlemsstater. Den svenska debatten om EMU har hittills främst handlat om de ekonomiska aspekterna av EMU-projektet, men politiska argument anförs nu allt oftare till stöd för ett svenskt EMU-medlemskap. Dessa argument har stor sprängkraft men har inte utsatts för en tillnärmelsevis lika noggrann granskning som de ekonomiska.

Det kanske vanligaste politiska argumentet för EMU är att den monetära unionen är en del av det europeiska fredsprojektet och att Sverige måste visa solidaritet med detta genom att gå med i EMU. Andra politiska argument är att Sverige för att få inflytande inom EU måste vara med i EMU och det europeiska samarbetet fullt ut eller att ju fler länder som är med i EMU, desto viktigare är det för Sverige att vara med. Det är särskilt slående att många ekonomer motiverar sitt EMU-stöd med sådana politiska argument.

Men håller argumenten för en närmare granskning? Den frågan motiverar denna artikel.

Hela artikeln i utskriftsvänlig format - klicka här

---

Demokratier angriper inte varandra, men ibland måste demokratier stå upp mot diktaturer genom att gå i krig. Det är läget.
SvD-ledare 21/3 2003

Många miljoner människor har dött i förödande krig i modern tid i Europa, unga män i tröstlösa skyttegravskrig, hela familjer i utrotningsläger, 40.000 kvinnor och barn i bombmattorna över Dresden, 20.000 brändes ihjäl på samma sätt på en timme i mer okända Pforzheim - och så vidare. Oändliga rader av vita kors påminner dem som bor i Europas hjärta om hur nyss allt detta hände. Så otroligt många har offrat sig för demokrati och frihet i Europa. Det har kommit också Sverige till del. Nu byggs ett nytt Europa. Nu avgörs hur enigt, hur starkt, ekonomiskt och politiskt det ska bli. Nog är det konstigt om Sverige ska välja att ställa sig utanför en gång till.
Dagens Industri, ledare 03-03-03

Verdun, Auschwitz, Dresden, Katyn och Srebrenica. De enda argument som behövs för EMU är några ortnamn. Miljoner döda talar för europeisk integration, och det vore osolidariskt av Sverige att ställa sig utanför.
Niklas Ekdal, politisk redaktör DN 2/2 2003

Min skolning som ekonom säger mig att euron knappast är det avgörande fredsinstrument som dess fäder hoppades
Klas Eklund, SvD kolumn ledarsidan 22/2 2003

---

Europa nej-sidans bästa argument
Niklas Johansson Veckans Affärer 2003-02-10

Europas länder kommer alltid att styras av politiker som är lojala mot EMU-projektet. Som följer stabilitetspakten slaviskt. Och som aldrig kommer att plocka populistiska poänger genom att kritisera den europeiska centralbankens, ECB:s, räntepolitik. Tror ni på ovanstående påståenden? De är sällan uttalade i EMU-debatten, däremot underförstådda. Av dem som med säkerhet hävdar att EMU främjar politisk integration, stabilitet och fred på vår kontinent. Som om vägen från EMU ledde tillbaka till gyttjan, taggtråden och kulspruteelden vid Somme och Verdun.

---

"solidaritet med Europa, bl a som en nödvändig balans till ett USA, vars supermaktsdominans innebär ett växande problem för världen"
Stig Ramel SvD Brännpunkt 23/12 2002

Statsrådet Gunnar Lund, tog det stora greppet och
gjorde - helt berättigat - euron till fredsmyntet
DN-ledare 10/12 2002

"ett fredligare och friare Europa"
Aftonbladet 10/12 2002

"nejsägarna till höger och vänster"
SvD-ledare 10/12 2002

Pernilla Ström
DN 25/11 2002
Jag gillar inte franska protektionister, anslagsfiffel, byråkratier och oansvariga politiker som dumpar problem på grannarna. Och jag gillar heller inte bidragsstinna bayerska bönders oproportionerliga inflytande över EU:s hårresande jordbrukspolitik. Men jag föredrar att Schröder och Chirac pucklar på varandra över en grönkålssoppa i Bryssel än att de gör det nedgrävda i skyttegravarna vid Verdun och Somme.
Ytterst är det detta allt handlar om.

Slagsmål i vidgat EMU
Stefan de Vylder
SvD Brännpunkt 24/11 2002

Older Eurocrats in Brussels have often been driven by
a post-war idealism that may now be fading (freden)
The Economist 21/11 2002

Klyftan USA-EU kan inte undvikas
(Freden)
Per Ahlmark
DN 10 september 2002 19:20

---

Expressens politiske redaktör PM Nilsson:
Det finns tre skäl för Sverige att gå med i valutaunionen EMU
Expressen 1/6 2003

Det första är en bekräftelse på att vi är med i EU.

Europeiska unionen har det gemensamma myntet som en symbol för att unionen är en fast och beständig enhet och inte vilken klubb som helst.

Europa går inte självklart mot evig fred. Kontinentens historiska normaltillstånd är krig. Kalla kriget var ett fortsättningskrig på andra världskriget, som var ett fortsättningskrig på första världskriget, och så vidare ner i mörkret.

Det andra skälet till medlemskap i valutaunionen är ekonomiskt.

Om villaräntorna blir lägre eller högre med euron vet vi inte, förmodligen blir de lägre. Om priserna blir högre eller lägre vet vi inte heller, förmodligen sjunker de något.

Vad vi däremot vet är att 90-talets valutahandlare var en destruktiv och nyckfull kraft som förstärkte ekonomiska och politiska problem. Vi vet också att devalvering eller fritt fallande krona inte är något långsiktigt bra sätt att lösa ekonomiska kriser. Den politiken har skadat svensk ekonomi mer än något annat.

Carl Bildt: Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag. Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik. Ur Carl Bildts veckobrev v1/2002

I dag är det kav lugnt på valutamarknaden. Det ger stabilitet åt företagen och åt politiker. 90-talets perversa nervositet är borta. Ett nej till EMU skulle ge en signal om att Sverige vill fortsätta att smita från sina kostnadskriser genom sjunkande krona, vilket inte gynnar någon utom penningplacerare som kan kräva högre ränta för att låna pengar till svenskarna.

Det tredje skälet till att byta kronan mot euron är mentalt, eller känslomässigt.

Ett mynt är ett klassiskt sätt att symbolisera samhörighet. Folk som delar mynt bruka dela en politisk gemenskap.

Hur EU kommer att se ut är långt ifrån givet, men en sak är säker: Majoriteten av Europas länder har enats kring ambitionen att samarbeta för att göra vår del av världen bättre än den varit. Folkomröstningen den 14 september handlar ytterst om huruvida Sverige fullt och fast vill dela den ambitionen.

Rolf Englund:
Kav lugnt på valutamarknaden? Se dollarn

Full text

Mer ur Expressen om EMU

Tio skäl varför ja-kampanjen fallerar
Med 105 dagar kvar till folkomröstningen om euron sprider sig desperationen i ja-lägret.
Vad gör vi för fel? Varför sjunker stödet i opinionsmätningarna?
Hur kan det komma sig att gamla EU-vänner nu säger nej?
Peter Wolodarski, signerat, DNs ledarsida 2/6 2003

---

I valen 1932 fick Hitler 37 procent av rösterna och blev landets största parti. Bruning avgick, och inom ett år satt den tidigare obetydlige korpralen från Böhmen som ny tysk rikskansler. Historikerna har inte varit nådiga i sin dom över den ekonomiska politik som förde Europa till krigets rand. Men dagens EMU påminner inte så lite om guldmyntfoten.
Sören Wibe, Värmlands Folkblad 15/4 2003

EMU behövs för att klara freden i Europa, säger man. Men historien, som ibland innehåller ett och annat av värde, ger inget stöd för denna åsikt.

Den gemensamma valutan i Jugoslavien hindrade inte att landet slets sönder av inbördeskrig. Och Europas blodiga 1900-talshistoria visar inte att freden gynnats av ett monetärt samarbete av EMU:s typ. Tvärtom.

När Första Världskriget bröt ut var Europa förenat av ett valutasamarbete, "guldmyntfoten". Detta system liknade EMU i flera avseenden, med fasta växelkurser och rörliga prisnivåer.

Mellankrigstiden dominerades av en strävan att återupprätta guldmyntfoten. Detta förde fram krav på hård åtstramning, något som följdes av starka sociala spänningar. I Sverige steg arbetslösheten i början av 20-talet till 15-20 procent. Men de värsta konsekvenserna kom i Tyskland, där åtstramningarna direkt banade väg för Hitler.

Den 30 mars 1930 utsågs Heinrich Brüning till tysk rikskansler. Vid denna tid var Hitlers stjärna dalande och i valen 1928 hade nazistpartiet fått endast tre procent av rösterna.

Men Brüning ansåg att den allt överskuggande ekonomiska uppgiften var att balansera statsbudgeten och att se till att marken höll värdet mot guld.

Detta krävde enligt hans orubbliga övertygelse en järnhård deflationspolitik: nedskärning av statsutgifterna, minskning av löner och pensioner, av sociala bidrag. Svaret lät inte vänta på sig: I valen i juli 1930 fick nazistpartiet 18 procent av rösterna och 107 mandat i riksdagen. Marschen mot makten hade börjat.

Men Brüning vägrade att ge sig. Under 1931 lämnade land efter land guldmyntfoten men inte Tyskland. Systemet skulle försvaras till varje pris.

I januari 1932 hade de arbetslösas antal stigit till 6 miljoner. En femtedel av befolkningen levde på bidrag. Arbetslöshetsunderstöden hade sänkts från 90 till 50 mark. Och den väg som Bruning trodde skulle leda till frihet förde honom och Tyskland till undergången.

I valen 1932 fick Hitler 37 procent av rösterna och blev landets största parti. Bruning avgick, och inom ett år satt den tidigare obetydlige korpralen från Böhmen som ny tysk rikskansler. Katastrofen var ett faktum.

Historikerna har inte varit nådiga i sin dom över den ekonomiska politik som förde Europa till krigets rand. Men dagens EMU påminner inte så lite om guldmyntfoten. Det gäller, nu som då, att bevara den penningpolitiska regimen, hur smärtsam den än är för enskilda nationer och människor. Länder som halkar efter i konkurrensen måste betala genom sänkta löner.

EMU för inte till fred. Euron kommer i stället att öka de sociala spänningarna både inom och mellan länderna. Om femtio år kommer historikerna att förundras över den kollektiva dårskap som drev Europas politiker att satsa allt på detta projekt.

Mer om Brüning, Hitler, Churchill och Keynes

---

Svensken vill ta ansvar för freden
Olle Schmidt(fp) EU-parlamentariker
SvD Brännpunkt 25/11 2002

Euron handlar i hög grad om solidaritet mellan Europas folk, ett gemensamt politiskt projekt över gränserna och ett gemensamt mynt, som tydligt visar att bonden i Österbotten bryr sig om vad som händer fiskaren i Porto.

Mina år i Bryssel har lärt mig att det finns inget argument som så strider mot EU:s gemenskapstanke som den i Sverige ofta framförda devisen; "det säkraste är att vänta och se".

Hur skulle Europa ha utvecklats om ledstjärnan varit den svenska vänta-och-se-principen?

Jag tror faktiskt att svensken är beredd att kasta av sig försiktighetsoket. Det må kosta en del av den egna självbilden. Men idag sextio år efter andra världskriget är jag övertygad om att vi svenskar vill ta vår del för att bevara stabilitet och säkerhet i Europa. Och EU:s framtid är intimt förknippad med den gemensamma valutan.

Full text

Början på sidan

---

Older Eurocrats in Brussels have often been driven by
a post-war idealism that may now be fading
The Economist 21/11 2002

A generation is growing up for whom “Europe” often means not peace, but bureaucracy and technocracy. For many of today's young, the old slogans no longer work.

Indeed, when Germany's then chancellor, Helmut Kohl, seven years ago said that European integration was a matter of “war and peace”, his words were widely misinterpreted in Britain as a threat, and seemed embarrassingly overblown to many others. Although European leaders often like to say that they put their faith in young people to carry forward the great political project, youthful idealism does not always translate into support for the EU.

There is indeed a rather dismal group called the “Young European Federalists” who issue statements and turn up and sing songs at summits. But it is difficult not to feel that the real young idealists are the ones demonstrating against the EU from the other side of the barbed-wire barricades.

European federalists are searching for a new argument with which to energise the young. Building a superpower to rival America is at times touted as a new rationale to replace “war and peace”. Mr Pirzio-Biroli is not convinced. He believes that European identity for today's young is a matter of cultural interchange, not political transformation. Young people are now instinctive rather than idealistic Europeans, at ease with the idea of crossing frontiers, working or studying in other European countries, but not preoccupied by any need to “build Europe”.

Mr Pirzio-Biroli responds as might Valéry Giscard d'Estaing, the former French president now chairing the EU's constitutional convention, who recently set this cat among the pigeons: that inviting Turkey to join the EU is “the kind of decision that can only be taken by people with no sense of European history”.

Full text

Början på sidan

---

Klyftan USA-EU kan inte undvikas
(Freden)
Per Ahlmark
DN 10 september 2002 19:20

Min främsta invändning mot Kagan är att han på en avgörande punkt undviker att vara tydlig. När han belyser Europas utveckling tycks den bero på EU:s institutioner och regelverk. Men avgörande är naturligtvis att alla EU-medlemmar, och nästan alla kandidatländer, är demokratier.

Eftersom fria nationer aldrig krigar mot varandra är det lätt för européer att känna sig säkra på att närområdet inte går till angrepp.

Men villkoret för Europas uppskruvade tro på sin egen trygghet är att USA inte delar den. Ty Amerika vet att dess motståndare inte är några ömsinta socialliberaler.

Ungefär hälften av FN:s medlemmar är diktaturer. Många av dem är oerhört brutala. Flera av de värsta tyrannierna kommer snart att plåga världen med kemiska, biologiska och nukleära vapen. Amerika var förr det enda land som kunde befria Västeuropa från Hitler och därefter avskräcka Sovjet att inte utvidga sitt välde.... mer

Början på sidan

---

"EU kommer aldrig att förlåta amerikanerna att de räddade euro-péerna tre gånger under 1900-talet: första världskriget, andra världskriget och kalla kriget."
Per Ahlmark i DN 2002-06-19

---

Dagens Industri 2000-12-12:
Det nya Europa formas inte i stövelklädd marschtakt, utan snarare i någon sorts danspiruetter i tåspetsskor.
Om Europa hade fortsatt som under första halvan av 1900-talet skulle vi nu ha genomlidit ytterligare två stora europeiska krig. EUs fäder såg en möjlighet att undvika det genom att väva ihop de forna fiendernas ekonomier.
Fred och ekonomiska framsteg byggs dock i samarbetsformer som ter sig märkliga för många svenska betraktare.

---

ATT ÄNTLIGEN FÖRENA öst och väst är EU:s djärvaste och viktigaste projekt - en historisk möjlighet att skapa en alleuropeisk fredsordning och att konsolidera demokratin i hela Europa.
Margot Wallström på DN Debatt 2000-10-22

Livlig handel befäster fred
Bo Lundgren i Brev till Ledarsidan, SvD 2000-10-13

Alf Svensson om Freden
Ur Snabbprotokoll 2000/01:9 Onsdagen den 11 oktober

Ekonomiskt samarbete som gav 50 år av fred Dagens Industri, ledare, 2000-05-09

Hans Lindqvist: Inför Europadagen: Fredsvisionen är rätt - EU-modellen fel

Freden - Timothy Gordon Ash: "EMU är bra för freden"
Det var också oklart varför en gemensam valuta skulle hindra dem, om de nu skulle vilja föra krig. Medan förberedelserna för EMU pågick föll inte mindre än tre europeiska federationer med gemensamma valutor sönder, Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien, två av dem med åtföljande blodspillan. Därefter, inom tre månader från eurons lansering, befann vi oss direkt in blandade i ett krig i Europa.

Freden - Hugo Hegeland: "Anita Gradin, liksom andra kommissionärer och orealistiska visionärer hävdar att myntunionen är ett fredsprojekt."

Freden - Hugo Hegeland: Det behövs inte längre någon gemensam valuta för att Frankrike och Tyskland inte längre skall starta krig mot varandra.

Freden - Ulf Nilson i Metro 2000-03-01 Nu måste EU världsanpassas

EMU är värt ett försök - Pia Nilsson i Aftonbladet 2001-04-01
Pia Nilsson är VD Fondbolagens Förening

---

Början på sidan