Freden
Could things go bad again?
I mean really bad – Great Depression bad, world war bad?
The kind of cataclysmic event my generation has learned to think belongs only in the history books.
Gideon Rachman, Financial Times, November 28, 2011
Italy’s eurosceptic economy minister Giulio
Tremonti:
I find this idea that the euro will bring peace and end wars
particularly odd.
Wars end when consumerism triumphs over
romanticism.
Financial Times
Det var en både enkel och begriplig målsättning, länge så framgångsrik att unga européer i dag mest rycker på axlarna åt den eftersom de tar fred som något självklart.
Det är det europeiska dilemmat – något nytt visionärt mål annat än just denna fred har Europa inte lyckats ställa sig.
Richard Swartz, DN 15/5 2010
As a way to think about it, the US fought its most bloody war over the question of whether or not to remain a union. I think you have to call that commitment. I think it is helpful to remember that commitments to an ideal can drive people into situations that others have a hard time understanding.
John Mauldin, 12 Nov 2011
There is no doubt that containment of Germany
– usually politely put as the banishment of war from Europe –
has been fundamental to the development of the EU.
Gideon Rachman, Financial Times July 17 2007
-
EUs grundläggande uppdrag är att vara en union för fred och
säkerhet.
Det var det som fick mig att bestämma mig för att
säja ja till EU, sade hon.
Sagt av Wanja Lundby-Wedin. Mer om
LO
RUDOLPH J. RUMMEL:
"Democracies do not
or virtually never make war on each
other"
Därmed faller, menar Rolf Englund, fredsargumentet
för EMU
The Greek reaction was one of outrage.
Finance minister Evangelos Venizelos was quoted by Kathimerini:
“Whoever puts before a people the dilemma of choosing between financial assistance and national dignity disregards basic historical lessons.”
Education Minister Anna Diamantopoulou /tidigare EU-kommissionär/ slammed the plan as “the product of a sick imagination.”
Eurointelligence 30 januari 2012
Bild-Zeitung
It has been estimated that it helped prolong the war in Europe through its usefulness to German domestic propaganda that used it to encourage further resistance against the Allied armies, and its suppressive effect on the German resistance movement since even after a coup against Adolf Hitler:
Wikipedia
Istället skulle en inre marknad, med fri rörlighet och en gemensam valuta, sprida välstånd från Tammerfors till Thessaloniki. Om vi lyckas ta oss över på andra sidan och rädda euron, återstår ändå många år av misstro mellan länder och
en känsla av att det var ”de andras fel”.
Therese Larsson, SvD Näringsliv, 29 januari 2012
Rolf Englund blog, 28 januari 2012
“The austerity that Germany wants to impose will push Europe into a deflationary spiral,” he told journalists.
“The fact that an unsustainable target is being imposed creates a very dangerous political dynamic.
Instead of pulling countries together, it will drive them to mutual recrimination.”
Financial Times 25 January 2012
The big questions will remain the same: where’s the financial backstop (ECB?); where’s a proper firewall (EFSF?);
and how to create a fiscal union from countries as different as Greece and Germany?
While the leaders wrangle without resolution, sovereign states will crack on.
Spain and Italy will reassure markets with their tough austerity plans but on the streets they will face dangerous civil unrest.
It will be the revolts, a sort of Mediterranean Spring,
rather than the continued financial traumas, that will eventually goad leaders into action
Louise Armitstead, Daily Telegraph, 28 Dec 2011
Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy kräver att en ny stabilitetspakt omedelbart införs inom EU.
Men bör inte frågan diskuteras först? Annars kanske man fattar beslut som sedan visar sig inte fungera.
Ett system med böter ... innebär det ett ingrepp i demokratin som
kan skapa konflikter mellan folken och därmed hota unionen.
Mats Persson, SvD Brännpunkt, 24 december 2011
Systemet hindrar viktiga investeringar. När Sverige byggde upp sitt järnvägsnät under 1800-talet tog vi upp stora lån av det slag som nu kan bli förbjudna.
Nå, nackdelarna med pakten ska vägas mot fördelarna, nämligen att ansvariga politiker får ett internationellt avtal att stödja sig mot när de möter en populistisk opposition.
Nu vill Merkel och Sarkozy alltså införa ett system med böter. Man upphäver marknadens ”böter” genom att sätta upp en fond som ger billiga lån, men man inför administrativa böter i stället. Och dessa böter skapar fiendskap mellan länderna, till skillnad från marknadsräntan som är anonym och automatisk.
Vad är tanken? Ett svar kan vara att marknaden inte fungerar perfekt. Nej, det är sant. Men frågan är inte om marknaden fungerar perfekt utan om den fungerar bättre än ett politiskt system med böter.
Det är en öppen fråga – i själva verket just den fråga som måste diskuteras innan vi fattar några förhastade beslut.
Borde Grekland behålla euron?
Ref. till Mats Persson, Harry Flam, Gunnar Örn, Nouriel Roubinin och Otmar Issing
Danne Nordling, väldokumenterad som alltid, 3 oktober 2011
Mats Persson, Grekland och de rationella förväntningarna
Rolf Englund blog 2011-09-28
det vågspel som en finanspolitisk union skulle betyda.
Risken är påtaglig att politiken håller på att skena ifrån sitt folkliga stöd.
Gunnar Wetterberg, Expressen, 23 dec 2011
Unemployment in both America and Europe remains disastrously high.
Leaders and institutions are increasingly discredited.
And democratic values are under siege.
Paul Krugman, New York Times, December 11, 2011
sparked bellicose anti-German comments from French opposition politicians.
Leaders of far-left and far-right groups, and representatives of mainstream parties, accused Paris of bending to German diktats
Wall Street Journal, 3 december 2011
to permit Brussels (spelled B-e-r-l-i-n) to control the tax, spending and fiscal policy of euro-zone members.
Work on that final piece of the still incomplete architecture of a united Europe will begin at the next euro-zone leaders' meeting on Dec. 9.
At that meeting, the shark that is the euro zone will resume its forward motion.
Unless, of course, many of the member nations prefer leaving the euro zone to becoming part of what they have taken to calling the Fourth Reich.
Irwin Stelzer, director of economic policy studies at the Hudson institute, Wall Street Journal 28/11 2011
We’re not occupiers, says Greek task force
Horst Reichenbach, who was appointed leader of the task force in September, acknowledged in an interview he had
underestimated how much his German nationality would inflame local sensitivities and complicate his mission.
Financial Times November 25, 2011
“When I said yes to the offer, I was very much aware that the situation of German popularity was already very difficult,” said Mr Reichenbach, alluding to the mutual resentment that has developed between many Greeks and the country that has provided the biggest share of its bail-out.
“But nevertheless, I was surprised at the degree to which being German was a factor.”
Voters get angry, and sometimes violent, when their own politicians let them down.
But when they feel controlled and humiliated by foreigners, they become totally enraged.
That, I’m afraid, is the undeniable lesson of history.
Liam Halligan, DT, 19 Nov 2011
I himmelen så är polisen engelsk, kocken fransk, mekanikern tysk, älskaren italienare och allt är organiserat av schweizarna.
I helvetet så är polisen tysk, kocken engelsk, mekanikern fransk, älskaren schweizare och allt är organiserat av italienarna.
Hemska fördomar, inte sant
Where is the ECB Printing Press?
European regulators allowed their banks to leverage up to 450 to 1 on their capital,
on the theory that sovereign nations in an enlightened Europe could not default, and therefore no reserves need to be kept for “investing” in government debt. And with those rules, banks borrowed massively and invested it in government debt, making the spread.
It was an awesome free profit machine. Until Greece became a road bump. Now it is a nightmare.
Even if you only invested 4% of your bank’s assets in Greek debt, if that is more than your capital then you are bankrupt.
John Mauldin, 12 Nov 2011
It is hard for us in the US to understand, but the commitment of European leaders to a united Europe is amazingly strong. They will do whatever they think they must do (and/or can sell to the voters) to maintain the European Union.
As a way to think about it, the US fought its most bloody war over the question of whether or not to remain a union. I think you have to call that commitment.
While I am not suggesting that Europe is getting ready to start a civil war, I think it is helpful to remember that commitments to an ideal can drive people into situations that others have a hard time understanding.
Om man har en sedelpress går man inte i konkurs
Det tråkiga för länder som är med i EMU, som t ex Grekland, Spanien, Italien, Irland och Portugal är att
hela deras statsskuld, liksom alla privata skulder, är i euros, vilket för dem är en utländsk valuta,
i meningen att landets centralbank inte kan framställa mer av den med viljekraft.
Rolf Englund blog 4 november 2011
Det mest förödande med dödsskjutningen av ärkehertigen för snart hundra år sedan var att skottet fick dominoeffekt.
Ett komplicerat nät av fördrag och avtal om ömsesidig hjälp utlöstes och ledde till att Europas länder ställdes mot varandra,
trots att det inledningsvis inte fanns någon plan på att sätta i gång ett stort krig.
DN huvudledare 13 november 2011
De hårda villkor som fredsavtalet innebar för Tysklandlade dessutom grund för det missnöje som medverkade till nazisternas framgång. Det andra världskriget kan därför delvis ses som en fortsättning på det första.
Gemensamma institutioner och väl etablerade former för diskussioner och beslut förhindrar att motsättningar blir våldsamma. De högsta politiska ledarna träffas regelbundet och känner varandra väl. Samarbetet i EU ger förutsättningar för att dagens svårigheter ska kunna lösas.
13 July 1914:
Austria delivers an ultimatum to Serbia, inter alia demanding the suppression of all activities directed against the Austro-Hungarian monarchy,
and a judicial inquiry into the assassination of the crown prince led by Viennese officials.
28 July 1914:
Austria declares war on Serbia following Belgrade's refusal to accede to all the demands of the ultimatum.
”Och det kommer att sprida sig till Frankrike, Portugal och Spanien och andra länder”
”Många känner sig lurade. Eurokraterna försökte genomföra en politisk kupp när euron infördes, i syfte att skapa en europeisk stat.
Men befolkningen i Europa vill inte ha en sådan stat. Nu ser vi motreaktionen”
DI 23 sept 2011
Risiko für eine „Revolution, einen Staatsstreich oder einen Bürgerkrieg“ als „hoch“
Griechenland liegt damit gleichauf mit Algerien, Bahrain und Iran.
Schlechter sind nur Libyen, Ägypten und Somalia.
Bild-Zeitung 10 Juli 2011
Man undrar vad EU:s grundare, som var fast beslutna att få ett slut på det Europa där stormakterna bekrigade varandra i allt blodigare krig, skulle säga om dagens EU.
Unionen håller på att bli ett slags monster som växer okontrollerat i alla riktningar.
EU håller på att bli ett överhetsprojekt där en liten privilegierad elit berikar sig själv.
Carl Rudbeck, Sydsvenskan 27 juni 2011
Euro-Krise
Vergiftete Staaten von Europa
Es wird gelästert und kritisiert. Es ist eine paradoxe Situation
- die Währung, die Europa eigentlich aneinander binden soll, spaltet den Kontinent zunehmend.
Der Spiegel 9 december 2010
Det var en grandios idé om Europa, på gränsen till det utopiska,
och var i sista hand idén om att små folk med konstiga språk hade allt att vinna på
att förena sig med varandra i stället för att bekriga varandra.
Göran Rosenberg, kolumn DN 24 augusti 2010
The European creation myth of the 1990’s (“Europe must accept supranational political and economic structures to prevent future conflict”) may be flawed. Such a flaw, to the extent that Europeans no longer believe it, may explain a lot of things, from public referendums rejecting the EU constitution
Stocksthatpay 21/11 2010
It makes sense if seen as part of a broader effort to create a United Europe, both politically and economically. A few years ago, Swedish and Dutch politicians responsible for mobilizing support for the EU Constitution referred to “Yes” votes as necessary tribute to honor the dead from the Second World War, and more urgently, to avoid the pre-war divisions which led to it.
The snag with Germany’s idea (insolvency rules)is that it goes too far
It is hard to see how such a plan could be imposed, let alone enforced. It would place the debtor nation in a position of colonial submission.
If ever agreed to, this would be politically explosive.
FT editorial July 13 2010
Nice video
BBC 30/4 2010
Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalos kritiserade Tysklands hållning till den grekiska krisen och påpekade att hans land aldrig har fått någon ersättning för de ekonomiska följderna av den nazityska ockupationen under andra världskriget.
DI/TT 2010-02-24
EU elites must have been chastened by the outpouring of anti-German feeling in the Greek parliament last week.
Ambrose Evans-Pritchard 21 Feb 2010
Han samarbetade villigt med den tyska ockupationsmakten.
Wikipedia
Democracy: The European crisis
Europeans leaders and officials are running out of ideas as was witnessed at the Sarkozy-Merkel summit in August.
The dilemma is that the EU project has got way ahead of where most people are.
Gavin Hewitt, BBC Europe editor 5 September 2011
Many are openly saying the eurozone will only escape this crisis if it becomes a "transfer union"; that the debts of individual countries become the debts of the bloc as a whole. But such a giant step would require the zone to become both a fiscal and political union.
That would be a fundamental challenge to democracy. Such a change could not be nodded through.
German Finance Minister Wolfgang Schaeuble acknowledged that last week when he said a new EU treaty would be needed to transfer further economic and financial policy powers to Brussels.
So the eurozone crisis is fast becoming a test for democracy in Europe.
The dilemma is that the EU project has got way ahead of where most people are.
Om små nationers karaktäristiska drag.
Richard Swartz, Kolumn DN 2010-06-12
I ett litet land känner alla varandra. Detta är bara en lätt överdrift. Eliten har gått i samma skolor, träffar varandra på samma middagar och utställningar, läser samma tidningar och är inte sällan släkt eller gifter sig med varandra.
Alla är i sitt inre övertygade om att sitta i samma båt. I den måste alla ro åt samma håll. Annars går det illa. Vad som uppfattas som ett allvarligt problem angår därför genast hela nationen. Den som vägrar att erkänna eller befatta sig med det riskerar att stötas ut ur gemenskapen. En sådan utstötning är det närmaste man nu för tiden kan komma gamla tiders landsförräderi.
Demokratin i ett litet land har ofta något formalistiskt över sig då det inte finns folk nog att ställa upp ett komplett andra, alternativt lag som skulle göra allting helt annorlunda.
I ett litet land är kaféet alltid viktigare än parlamentet och förr eller senare blir var och en som kan läsa och skriva minister.
Grekland har ingen chans att klara sig undan en omstrukturering av sina skulder.
Då är lika bra att använda pengarna till att rädda de tyska bankerna som är engagerade i Grekland med 40 miljarder euro, anser Schäffler.Frank Schäffler, FDP, medlem i parlamentets finansutskott
Tomas Lundin, SvD Näringsliv 13 maj 2011
Faktum är att Tysklands heta kärlek till EU har svalnat på senare tid. Årtiondena efter kriget då man kämpade för att bli accepterad – och helst också omtyckt – är historia, precis som den gamla sanningen att Frankrike bestämmer och Tyskland betalar.
The key issue in Europe now is not the merits of the single currency but the parlous state of its banking system.
Philippe Legrain, Eurointelligence 11.01.2011
Not since the Second World War has Europe been at such a perilous crossroads.
A project intended to bring once-warring nations closer has ended up only tearing them apart.
Throughout the continent, there is now almost universal disillusionment with the single currency
and the alleged benefits its supporters claimed it would bring.
Jeremy Warner, DT, 14 Sept 2011
The longer Europe’s debt crisis persists, the more likely it is that some kind of catastrophic denouement will plunge the world back into deep recession and possibly even long-lasting depression.
Många kulturer har sitt hem i Europa, men den europeiska gemenskapen eller unionen har tills vidare inte blivit ett hem för någon.
Trots flaggan och parlamentet och domstolen och euron har Europa i EU:s skepnad förblivit en plats där helheten är mindre än summan av delarna.
Jag var övertygad om att Europa skulle övervinna sin historia och den europeiska unionen
bli det hus som till sist skulle lyckas härbärgera Europas mångkulturella öde.
Jag önskar att jag i min sista kolumn för denna tidning hade kunnat vara lika övertygad, men det är jag inte.
Göran Rosenberg, DN 6 september 2011
Richard Swartz om en union utan gemensamma värden
i Bryssel talas ju ideligen – och högtidligt – om gemensamma värden och identitet. Men vad betyder det konkret? I verkligheten mycket litet: för den ene är staten en trygg försörjare, för den andre ett hot, här skatter utslag av solidaritet, där av konfiskering och något som bör undvikas, för några är arbete livets mening, för andra dess kvarnsten. Och så vidare. Och alla måste vi passa till formeln ”europé” för att EU ska kunna fungera.
DN 2011-05-14
Europa och folken - EU:s demokratiska underskott och den europeiska identiteten
Ingemar Karlsson
Euroland måste nu antingen bli en riktig federation, överstatligt och med Tyskland i spetsen, det land som vann kriget genom att förlora det.
Eller Euroland faller itu vilket vore detsamma som en renationalisering. Inget av alternativen är särskilt trevligt.
Richard Swartz, Kolumn DN 3 september 2011
Den europeiska efterkrigshistorien kan beskrivas som Frankrikes – alltmer fåfänga – ansträngningar att förhindra ett Europa dominerat av Tyskland, en utveckling det totala tyska nederlaget 1945 bara tillfälligt satte stopp för.
Men den tyska återföreningen var ett hårt slag för den franska strategin. I sista ögonblicket lyckades man ändå kapa tyskarnas D-mark och ersätta den med euron. Nu står den på spel.
Richard Swartz, DN 30/4 2011
RE: Mycket viktig, lysande, artikel.
Mot bättre vetande har européerna skapat en ekonomisk union innan en politisk fanns på plats.
Amerika är en politisk union med en gemensam valuta; och just i den ordningsföljden. Dollarn fungerar där för ett stort, heterogent område främst därför att rörligheten hos arbetskraften är stor
Ingenting av detta finns inom EU. Inte ens ett gemensamt språk.
Många EU-stater, kroniska inflations- och högränteländer, fick med euron sitt livs chans – för första gången någonsin en tysk räntenivå, alltså billiga pengar. De hade kunnat användas till reformer, investeringar och att betala av på skulder. I stället användes de till konsumtion och kraftiga lönehöjningar. Så spelades en chans bort som sannolikt inte kommer igen.
Nu är flera av dessa länder på obestånd. Bryssel låtsas som att det rör sig om en tillfällig penningknipa som kan åtgärdas med handlån; de väldiga summor som ställts till förfogande är ”krediter” som de stater som slantar upp dem så småningom ska få tillbaka med ränta. Men det tror väl inte ens de som slagit in de olika hjälppaketen.
EU tycks så befinna sig mellan den politiska unionens Skylla och transferunionens Charybdis. Den förra vill varken europeeérna eller deras politiker ha och den senare kommer medlemsstaterna i norr att säga nej till.
Men bortsett från hur mycket åtstramning greker och andra kommer att acceptera främjar en sådan politik inte ekonomisk tillväxt
Stackars Europa.
These days, merely saying that the European idea transformed a war-torn continent into an island of freedom and stability would seem rather quaint to most.
Now the issue is whether Europe can even be prevented from becoming a transfer union
In many countries, Europe is no longer seen as a historic stroke of luck. Instead, we ask ourselves how we can protect our countries from African refugees and - depending on our various perspectives - from supposedly greedy southern countries or the overbearing Germans.
Ralf Neukirch, Der Siegel 12/5 2011
På bekostnad av nationalstaterna ställdes Europa i förgrunden och försågs med ett mycket operativt mål: freden var tvungen att säkras. Aldrig mer krig.
Det var en både enkel och begriplig målsättning, länge så framgångsrik att unga européer i dag mest rycker på axlarna åt den eftersom de tar fred som något självklart.
Det är det europeiska dilemmat – något nytt visionärt mål annat än just denna fred har Europa inte lyckats ställa sig.
Richard Swartz, DN 15/5 2010
Flyga och telefonera billigare än förr? Slippa köa vid gränsstationer? Lättare att studera eller starta företag utomlands? Pizza i Norrland och lax på Sicilien? Alltsammans utmärkt; dessutom landvinningar som till stor del kan skrivas det europeiska samarbetet till godo. Men ändå ingenting som givit norrlänningen eller sicilianaren en europeisk identitet utöver den lokala.
Under den nu krackelerade europeiska ytan – ett Europa utrustat med både flagga och hymn – verkar alla våra historiska egenheter, skillnader och egendomligheter ha övervintrat.
Euro remains on the right side of history
At stake in this struggle, ultimately, is the ideology of the omnipotent nation-state.
Tommaso Padoa-Schioppa, FT May 13 2010
Och det är fortfarande det allra viktigaste argumentet för att fortsätta Europaprojektet.
Dagens Industri ledare 9/5 2005
Håller de politiska argumenten för
EMU?
Birgitta Swedenborg
Ekonomisk Debatt 2003, nr 4, s 20-26
Det är slående att många ekonomer
menar att politiska argument talar för EMU-medlemskap, även om
ekonomiska argument inte gör det. Artikeln granskar några av dessa
politiska argument.
Jag vill tacka Hans Tson Söderström och Nils
Lundgren för värdefulla synpunkter.
EMU är både ett politiskt och ett ekonomiskt projekt. Dess huvudsakliga konsekvenser är ekonomiska men dess yttersta syfte är politiskt, nämligen att genom närmare ekonomisk integration driva fram en närmare politisk union mellan EU:s medlemsstater. Den svenska debatten om EMU har hittills främst handlat om de ekonomiska aspekterna av EMU-projektet, men politiska argument anförs nu allt oftare till stöd för ett svenskt EMU-medlemskap. Dessa argument har stor sprängkraft men har inte utsatts för en tillnärmelsevis lika noggrann granskning som de ekonomiska.
Det kanske vanligaste politiska argumentet för EMU är att den monetära unionen är en del av det europeiska fredsprojektet och att Sverige måste visa solidaritet med detta genom att gå med i EMU. Andra politiska argument är att Sverige för att få inflytande inom EU måste vara med i EMU och det europeiska samarbetet fullt ut eller att ju fler länder som är med i EMU, desto viktigare är det för Sverige att vara med. Det är särskilt slående att många ekonomer motiverar sitt EMU-stöd med sådana politiska argument.
Men håller argumenten för en närmare granskning? Den frågan motiverar denna artikel.
Hela artikeln i utskriftsvänlig format - klicka här
Demokratier angriper inte
varandra, men ibland måste demokratier stå upp mot diktaturer genom
att gå i krig. Det är läget.
SvD-ledare 21/3
2003
Många miljoner människor har dött
i förödande krig i modern tid i Europa, unga män i
tröstlösa skyttegravskrig, hela familjer i utrotningsläger,
40.000 kvinnor och barn i bombmattorna över Dresden, 20.000 brändes
ihjäl på samma sätt på en timme i mer okända
Pforzheim - och så vidare. Oändliga rader av vita kors
påminner dem som bor i Europas hjärta om hur nyss allt detta
hände. Så otroligt många har offrat sig för demokrati och
frihet i Europa. Det har kommit också Sverige till del. Nu byggs ett nytt
Europa. Nu avgörs hur enigt, hur starkt, ekonomiskt och politiskt det ska
bli. Nog är det konstigt om Sverige ska välja att ställa sig
utanför en gång till.
Dagens Industri, ledare 03-03-03
Verdun, Auschwitz, Dresden, Katyn och Srebrenica.
De enda argument som behövs för EMU är några ortnamn.
Miljoner döda talar för europeisk integration, och det vore
osolidariskt av Sverige att ställa sig utanför.
Niklas Ekdal, politisk redaktör DN 2/2 2003
Min skolning som ekonom säger mig att euron
knappast är det avgörande fredsinstrument som dess fäder
hoppades
Klas Eklund, SvD kolumn
ledarsidan 22/2 2003
Europa nej-sidans bästa argument
Niklas Johansson
Veckans Affärer 2003-02-10
Europas länder kommer alltid att styras av politiker som är lojala mot EMU-projektet. Som följer stabilitetspakten slaviskt. Och som aldrig kommer att plocka populistiska poänger genom att kritisera den europeiska centralbankens, ECB:s, räntepolitik. Tror ni på ovanstående påståenden? De är sällan uttalade i EMU-debatten, däremot underförstådda. Av dem som med säkerhet hävdar att EMU främjar politisk integration, stabilitet och fred på vår kontinent. Som om vägen från EMU ledde tillbaka till gyttjan, taggtråden och kulspruteelden vid Somme och Verdun.
"solidaritet med Europa, bl a som en
nödvändig balans till ett USA, vars supermaktsdominans innebär
ett växande problem för världen"
Stig Ramel SvD Brännpunkt 23/12 2002
Statsrådet Gunnar Lund, tog det stora
greppet och
gjorde - helt berättigat - euron till
fredsmyntet
DN-ledare 10/12 2002
"ett fredligare
och friare Europa"
Aftonbladet 10/12 2002
"nejsägarna
till höger och vänster"
SvD-ledare 10/12 2002
Pernilla Ström
DN 25/11 2002
Jag gillar inte franska protektionister,
anslagsfiffel, byråkratier och oansvariga politiker som dumpar problem
på grannarna. Och jag gillar heller inte bidragsstinna bayerska
bönders oproportionerliga inflytande över EU:s hårresande
jordbrukspolitik. Men jag föredrar att Schröder och Chirac pucklar
på varandra över en grönkålssoppa i Bryssel än att
de gör det nedgrävda i skyttegravarna vid Verdun och Somme.
Ytterst är det detta allt handlar om.
Slagsmål i vidgat
EMU
Stefan de Vylder
SvD Brännpunkt 24/11 2002
Older Eurocrats in Brussels have
often been driven by
a post-war idealism that may now be fading
(freden)
The Economist 21/11 2002
Klyftan USA-EU kan inte undvikas
(Freden)
Per Ahlmark
DN 10 september 2002 19:20
Expressens politiske
redaktör PM Nilsson:
Det finns tre skäl för Sverige att
gå med i valutaunionen EMU
Expressen 1/6 2003
Det första är en bekräftelse på att vi är med i EU.
Europeiska unionen har det gemensamma myntet som en symbol för att unionen är en fast och beständig enhet och inte vilken klubb som helst.
Europa går inte självklart mot evig fred. Kontinentens historiska normaltillstånd är krig. Kalla kriget var ett fortsättningskrig på andra världskriget, som var ett fortsättningskrig på första världskriget, och så vidare ner i mörkret.
Det andra skälet till medlemskap i valutaunionen är ekonomiskt.
Om villaräntorna blir lägre eller högre med euron vet vi inte, förmodligen blir de lägre. Om priserna blir högre eller lägre vet vi inte heller, förmodligen sjunker de något.
Vad vi däremot vet är att 90-talets valutahandlare var en destruktiv och nyckfull kraft som förstärkte ekonomiska och politiska problem. Vi vet också att devalvering eller fritt fallande krona inte är något långsiktigt bra sätt att lösa ekonomiska kriser. Den politiken har skadat svensk ekonomi mer än något annat.
|
Carl Bildt: Jag var
statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna
med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare
decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av
att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska
samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen,
och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess
första dag. Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen
av ekonomisk politik och Europapolitik. |
I dag är det kav lugnt på valutamarknaden. Det ger stabilitet åt företagen och åt politiker. 90-talets perversa nervositet är borta. Ett nej till EMU skulle ge en signal om att Sverige vill fortsätta att smita från sina kostnadskriser genom sjunkande krona, vilket inte gynnar någon utom penningplacerare som kan kräva högre ränta för att låna pengar till svenskarna.
Det tredje skälet till att byta kronan mot euron är mentalt, eller känslomässigt.
Ett mynt är ett klassiskt sätt att symbolisera samhörighet. Folk som delar mynt bruka dela en politisk gemenskap.
Hur EU kommer att se ut är långt ifrån givet, men en sak är säker: Majoriteten av Europas länder har enats kring ambitionen att samarbeta för att göra vår del av världen bättre än den varit. Folkomröstningen den 14 september handlar ytterst om huruvida Sverige fullt och fast vill dela den ambitionen.
Rolf Englund:
Kav lugnt på
valutamarknaden? Se
dollarn
Tio skäl varför ja-kampanjen fallerar
Med 105 dagar kvar till folkomröstningen om euron sprider sig
desperationen i ja-lägret.
Vad gör vi för fel? Varför
sjunker stödet i opinionsmätningarna?
Hur kan det komma sig att
gamla EU-vänner nu säger nej?
Peter Wolodarski, signerat, DNs ledarsida 2/6
2003
I valen 1932 fick Hitler 37
procent av rösterna och blev landets största parti. Bruning avgick,
och inom ett år satt den tidigare obetydlige korpralen från
Böhmen som ny tysk rikskansler. Historikerna har inte varit nådiga i
sin dom över den ekonomiska politik som förde Europa till krigets
rand. Men dagens EMU påminner inte så lite om guldmyntfoten.
Sören Wibe, Värmlands Folkblad 15/4 2003
EMU behövs för att klara freden i Europa, säger man. Men historien, som ibland innehåller ett och annat av värde, ger inget stöd för denna åsikt.
Den gemensamma valutan i Jugoslavien hindrade inte att landet slets sönder av inbördeskrig. Och Europas blodiga 1900-talshistoria visar inte att freden gynnats av ett monetärt samarbete av EMU:s typ. Tvärtom.
När Första Världskriget bröt ut var Europa förenat av ett valutasamarbete, "guldmyntfoten". Detta system liknade EMU i flera avseenden, med fasta växelkurser och rörliga prisnivåer.
Mellankrigstiden dominerades av en strävan att återupprätta guldmyntfoten. Detta förde fram krav på hård åtstramning, något som följdes av starka sociala spänningar. I Sverige steg arbetslösheten i början av 20-talet till 15-20 procent. Men de värsta konsekvenserna kom i Tyskland, där åtstramningarna direkt banade väg för Hitler.
Den 30 mars 1930 utsågs Heinrich Brüning till tysk rikskansler. Vid denna tid var Hitlers stjärna dalande och i valen 1928 hade nazistpartiet fått endast tre procent av rösterna.
Men Brüning ansåg att den allt överskuggande ekonomiska uppgiften var att balansera statsbudgeten och att se till att marken höll värdet mot guld.
Detta krävde enligt hans orubbliga övertygelse en järnhård deflationspolitik: nedskärning av statsutgifterna, minskning av löner och pensioner, av sociala bidrag. Svaret lät inte vänta på sig: I valen i juli 1930 fick nazistpartiet 18 procent av rösterna och 107 mandat i riksdagen. Marschen mot makten hade börjat.
Men Brüning vägrade att ge sig. Under 1931 lämnade land efter land guldmyntfoten men inte Tyskland. Systemet skulle försvaras till varje pris.
I januari 1932 hade de arbetslösas antal stigit till 6 miljoner. En femtedel av befolkningen levde på bidrag. Arbetslöshetsunderstöden hade sänkts från 90 till 50 mark. Och den väg som Bruning trodde skulle leda till frihet förde honom och Tyskland till undergången.
I valen 1932 fick Hitler 37 procent av rösterna och blev landets största parti. Bruning avgick, och inom ett år satt den tidigare obetydlige korpralen från Böhmen som ny tysk rikskansler. Katastrofen var ett faktum.
Historikerna har inte varit nådiga i sin dom över den ekonomiska politik som förde Europa till krigets rand. Men dagens EMU påminner inte så lite om guldmyntfoten. Det gäller, nu som då, att bevara den penningpolitiska regimen, hur smärtsam den än är för enskilda nationer och människor. Länder som halkar efter i konkurrensen måste betala genom sänkta löner.
EMU för inte till fred. Euron kommer i stället att öka de sociala spänningarna både inom och mellan länderna. Om femtio år kommer historikerna att förundras över den kollektiva dårskap som drev Europas politiker att satsa allt på detta projekt.
Mer om Brüning, Hitler, Churchill och Keynes
Svensken vill ta ansvar för freden
Olle Schmidt(fp)
EU-parlamentariker
SvD Brännpunkt 25/11 2002
Euron handlar i hög grad om solidaritet mellan Europas folk, ett gemensamt politiskt projekt över gränserna och ett gemensamt mynt, som tydligt visar att bonden i Österbotten bryr sig om vad som händer fiskaren i Porto.
Mina år i Bryssel har lärt mig att det finns inget argument som så strider mot EU:s gemenskapstanke som den i Sverige ofta framförda devisen; "det säkraste är att vänta och se".
Hur skulle Europa ha utvecklats om ledstjärnan varit den svenska vänta-och-se-principen?
Jag tror faktiskt att svensken är beredd att kasta av sig försiktighetsoket. Det må kosta en del av den egna självbilden. Men idag sextio år efter andra världskriget är jag övertygad om att vi svenskar vill ta vår del för att bevara stabilitet och säkerhet i Europa. Och EU:s framtid är intimt förknippad med den gemensamma valutan.
Older Eurocrats in Brussels have often been
driven by
a post-war idealism that may now be fading
The Economist
21/11 2002
A generation is growing up for whom “Europe” often means not peace, but bureaucracy and technocracy. For many of today's young, the old slogans no longer work.
Indeed, when Germany's then chancellor, Helmut Kohl, seven years ago said that European integration was a matter of “war and peace”, his words were widely misinterpreted in Britain as a threat, and seemed embarrassingly overblown to many others. Although European leaders often like to say that they put their faith in young people to carry forward the great political project, youthful idealism does not always translate into support for the EU.
There is indeed a rather dismal group called the “Young European Federalists” who issue statements and turn up and sing songs at summits. But it is difficult not to feel that the real young idealists are the ones demonstrating against the EU from the other side of the barbed-wire barricades.
European federalists are searching for a new argument with which to energise the young. Building a superpower to rival America is at times touted as a new rationale to replace “war and peace”. Mr Pirzio-Biroli is not convinced. He believes that European identity for today's young is a matter of cultural interchange, not political transformation. Young people are now instinctive rather than idealistic Europeans, at ease with the idea of crossing frontiers, working or studying in other European countries, but not preoccupied by any need to “build Europe”.
Mr Pirzio-Biroli responds as might Valéry Giscard d'Estaing, the former French president now chairing the EU's constitutional convention, who recently set this cat among the pigeons: that inviting Turkey to join the EU is “the kind of decision that can only be taken by people with no sense of European history”.
Klyftan USA-EU kan inte undvikas
(Freden)
Per Ahlmark
DN 10 september 2002 19:20
Min främsta invändning mot Kagan är att han på en avgörande punkt undviker att vara tydlig. När han belyser Europas utveckling tycks den bero på EU:s institutioner och regelverk. Men avgörande är naturligtvis att alla EU-medlemmar, och nästan alla kandidatländer, är demokratier.
Eftersom fria nationer aldrig krigar mot varandra är det lätt för européer att känna sig säkra på att närområdet inte går till angrepp.
Men villkoret för Europas uppskruvade tro på sin egen trygghet är att USA inte delar den. Ty Amerika vet att dess motståndare inte är några ömsinta socialliberaler.
Ungefär hälften av FN:s medlemmar är diktaturer. Många av dem är oerhört brutala. Flera av de värsta tyrannierna kommer snart att plåga världen med kemiska, biologiska och nukleära vapen. Amerika var förr det enda land som kunde befria Västeuropa från Hitler och därefter avskräcka Sovjet att inte utvidga sitt välde.... mer
"EU kommer aldrig att
förlåta amerikanerna att de räddade euro-péerna tre
gånger under 1900-talet: första världskriget, andra
världskriget och kalla kriget."
Per Ahlmark i DN 2002-06-19
Dagens Industri
2000-12-12:
Det nya Europa formas inte i stövelklädd
marschtakt, utan snarare i någon sorts danspiruetter i tåspetsskor.
Om Europa hade fortsatt som under första halvan av 1900-talet skulle
vi nu ha genomlidit ytterligare två stora europeiska krig. EUs fäder
såg en möjlighet att undvika det genom att väva ihop de forna
fiendernas ekonomier.
Fred och ekonomiska framsteg byggs dock i
samarbetsformer som ter sig märkliga för många svenska
betraktare.
ATT ÄNTLIGEN FÖRENA öst och
väst är EU:s djärvaste och viktigaste projekt - en historisk
möjlighet att skapa en alleuropeisk fredsordning och att konsolidera
demokratin i hela Europa.
Margot Wallström på DN Debatt
2000-10-22
Livlig handel befäster
fred
Bo Lundgren i Brev till Ledarsidan, SvD 2000-10-13
Alf Svensson om Freden
Ur
Snabbprotokoll 2000/01:9 Onsdagen den 11 oktober
Ekonomiskt samarbete som gav 50 år av fred Dagens Industri, ledare, 2000-05-09
Hans Lindqvist: Inför Europadagen: Fredsvisionen är rätt - EU-modellen fel
Freden - Timothy Gordon Ash: "EMU är
bra för freden"
Det var också oklart
varför en gemensam valuta skulle hindra dem, om de nu skulle vilja
föra krig. Medan förberedelserna för EMU pågick föll
inte mindre än tre europeiska federationer med gemensamma valutor
sönder, Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien, två av dem
med åtföljande blodspillan. Därefter, inom tre månader
från eurons lansering, befann vi oss direkt in blandade i ett krig i
Europa.
Freden - Ulf Nilson i Metro 2000-03-01 Nu måste EU världsanpassas
EMU är
värt ett försök - Pia Nilsson i Aftonbladet 2001-04-01
Pia Nilsson är VD Fondbolagens Förening
