Der Spiegel 4 July 2016

The myth of the European peace project
The aim, in the celebrated phrase of French foreign minister Robert Schuman,
was to make war “not only unthinkable but materially impossible”.
John Plender, FT 4 August 2016

Yet stealth came at a cost.
It has bred in the European political elite a habit of profound disrespect for public opinion and democratic process,
not least in relation to referendums that yield the “wrong” result.

That is an important component of the resentment behind the rise of rightwing populist parties in the EU.

Full text

Robert Schuman och EU:s symboler

Top of page

Bara en person. Angela Merkel.
EU skulle skapa fred på Balkan genom att göra de forna jugoslaviska staterna till en del av gemenskapen.
I dag är det i stället EU som ”balkaniseras”.
Den enda som kan stoppa sönderfallet är Tysklands förbundskansler Angela Merkel
Rolf Gustavsson, SvD 9 mars 2016

Under 60 års tid har EU stegvis utvecklats till Europas övergripande organisation.
Under trycket från först finanskrisen och sedan flyktingkrisen är påfrestningarna sådana att organisationen ser ut att förlora handlingskraft och därmed på sikt sitt existensberättigande.
Därför kan dagens kris med rätta beskrivas som existentiell.

Om man verkligen tror att EU:s öde står på spel så måste man bryta sig ur djävulsspiralen. Det enda sättet att göra det är att gå tillbaka till den frågeställning som det högsta politiska ledarskapet
borde besvara enkelt, tydligt och öppet: Vad förenar oss?

Som jag ser det finns det i dagens krets av stats- och regeringschefer bara en person som skulle kunna driva fram en sådan grundläggande diskussion. Det är Angela Merkel.

Full text

Rolf Gustavsson at IntCom

EMU spricker

Top of page

We discussed this several years ago - in a democracy, austerity will eventually fail at the ballot box.
The people will not tolerate 25% unemployment forever - with no hope in sight.
CalculatedRisk, 25 January 2015

Full text




Governments that commit themselves to painful reforms, but receive no help from demand-side policies, will be discredited and then rejected.
The eurozone might soon find itself coping with populist governments of the left or right utterly opposed to the policies imposed upon them.
Martin Wolf, FT 22 January 2015

Full text


Goldman Warns Market Implications Of Europe's Populist Revolt Are "Profound"
The initial response to the electoral threat of populist Eurosceptic parties has been the formation of ‘grand coalition’ governments
Tyler Durden zerohedge 9 January 2015

The initial response to the electoral threat of populist Eurosceptic parties has been the formation of ‘grand coalition’ governments spanning the mainstream pro-European establishment.

Similar outcomes are likely to follow forthcoming elections elsewhere, should populist parties continue to attract substantial support. Such grand coalitions have provided a bulwark against market volatility

But, over time, grand coalition governments may only serve to ossify the re-orientation of political allegiances along the mainstream vs. populist dimension.

Full text

The odds of France leaving the Eurozone, or Frexit, have just gone from a tail risk to plausible
thanks to the boost the Hedbo shootings have given to the leader of France’s far right party, the National Front, and its leader, Marine Le Pen.
Opinion polls indicate that that she would win the first round of a presidential ballot were elections held now.
NakedCapitalism Yves Smith January 9, 2015

Full text


Europe is not a victim. The EU’s malaise is self-inflicted, owing to an unprecedented succession of bad economic decisions, beginning with the creation of the euro.
Repeatedly, voters have thrown out incumbents, dissatisfied with the direction of the economy
– only to have the new government continue on the same course dictated from Brussels, Frankfurt, and Berlin.
But for how long can this continue?

Joseph E. Stiglitz, Project Syndicate 8 January 2015

This is going to be the year in which the eurozone will have its moment of truth.
Three scheduled elections — in Greece this month; in Portugal and in Spain in the second half of the year —
will tell us whether the EU’s approach to crisis resolution works politically or not.
Wolfgang Münchau FT January 4, 2015

Eurozone’s weakest link is the voters
The euro crisis is back.
The rise of anti-system parties threatens a currency that depends on consensus
Gideon Rachman, FT December 29, 2014

The euro crisis is back. An election in Greece next month and the probable victory of Syriza, a far-left party, will frighten politicians and investors. Once again they will be engaged in a grim discussion of a connected series of possible horrors: debt-default, bank runs, bailouts, social unrest and the possible ejection of Greece from the eurozone.

Greece is an extreme but not an isolated case in the eurozone. Austerity has also led to the rise of radical parties in other key economies. In Spain Podemos – a leftist party with a similar ideology to Syriza – is currently top of the polls. In France, the far-right National Front won most votes in the elections to the European Parliament last May. In Italy, extremists from both the right and the left are waiting in the wings, readying themselves for the failure of the reformist government, led by Matteo Renzi.

Full text

Snap elections in Greece open the way for an anti-austerity government
and a cathartic showdown over the terms of euro membership.
Yields on 3-year Greek debt surged 185 basis points to 11.9pc
Ambrose Evans-Pritchard, 29 Dec 2014

Nine charts showing why Greece has to leave the euro

There is the argument in government ministries and the smoke-free conference rooms of Brussels,
as politicians and bureaucrats attempt to define new continent-wide rules to ensure Europe does not slip back into a new and debilitating debt crisis.
But the future of the European economy and its single currency is more likely to be decided on the streets.
Gideon Rachman, FT October 18 2010

EMU kan hota freden i Europa
Margit Gennser och Hans Wallmark, DN 30 oktober 1995

Full text sidan 15

Hans Wallmark

Radical left is right about Europe’s debt
The tragedy of today’s eurozone is the sense of resignation with which the establishment parties of the centre-left and the centre-right
are allowing Europe to drift into the economic equivalent of a nuclear winter.

You may not consider yourself a supporter of the radical left.
But if you lived in the eurozone and supported those policies, that would be your only choice.
Wolfgang Münchau, FT November 23, 2014

de Vylders slutsats är dyster:
i en valutaunion som EMU, då länderna utvecklas i olika takt och då hela anpassningsbördan faller på länder med urholkad internationell konkurrenskraft,
måste antingen den gemensamma valutan eller den politiska demokratin förr eller senare ge vika.

Full text hos Forum för EU-Debatt

Stefan de Vylder

As Robert Schuman promised when he conceived the idea of a European Community,
integration has prevented the recurrence of war between Germany and France.
But whether monetary union on such a large scale was necessary to achieve this goal is dubious.
Koichi Hamada, Special Economic Adviser to Japanese Prime Minister Shinzo Abe and Professor of Economics at Yale University,
Projet Syndicate 28 October 2014

Full text

Robert Schuman


Top of page

Ilargi: Europe Is Crumbling Into Collapse
Yves Smith (naked capitalism) October 2, 2014
Highly Recommended

After 2020, all EU members will have to adopt the euro
But even at only €100 billion, the Eurozone would still need an income stream to fund such transfers.
As a body that raises taxes and debts and distributes hundreds of billions in funds,
the Eurozone treasury will need to be politically accountable to those that pay it taxes.

That will mean pan-Eurozone elections of politicians to oversee Eurozone tax-and-spend decisions.
Andrew Lilico, Telegraph 1 July 2014

The case for British withdrawal from the EU – if you are so inclined – is
to ensure the Parliamentary self-government of these islands. It is to uphold democracy at its natural and optimal level,
in a nation state forged over the centuries by wars, shared institutions, and the ancestral chords of memory, with a single dominant language.

It is to advance by Burkean steps – or as Confucians would say, by crossing the river through feeling the stones – and to resist vaulting leaps towards Hegelian or Utopian structures that usually end in horror.
Ambrose Evans-Pritchard, June 10th, 2014

Svenskarna är allt mer positiva till EU,
enligt en ny mätning från EU:s opinionsinstitut Europabarometern
Toppar gör Rumänien (57 procent positiva) och Bulgarien (55 procent).
Text-TV och Europaportalen 14 maj 2014

I dag är i Sverige 39 procent positiva och 23 procent ser negativt på unionen.
Sverige är därmed nia på listan över de EU-gladaste länderna


Toppar gör Rumänien (57 procent positiva) och Bulgarien (55 procent).

Av svenskarna pekade 49 procent ut fred som det positivaste med EU.

Det är en större andel än i alla andra medlemsländer förutom i Tyskland

How the euro was saved
In the French seaside resort of Cannes
To the astonishment of almost everyone in the room, Angela Merkel began to cry.
the man sitting next to her, French President Nicolas Sarkozy, and the other across the table, US President Barack Obama
Peter Spiegel, Financial Times 11 May 2014

Block Juncker to save real democracy in Europe
Behind this dispute lies a clash between two rival visions of democracy in Europe.
One school, particularly prominent in Germany, sees enhancing the powers of the European Parliament as the only way to make the EU more democratic.
The other school – the one I belong to – believes that increasing the powers of the parliament is actually profoundly damaging to democracy.
Gideon Rachman, Financial Times June 2, 2014

Many Germans, with their suspicion of anything that smacks of nationalism, find it hard to acknowledge the connection between democracy and the nation.
But it is above all in nations – with their shared ties of language, history and political culture – that democracy can live and breathe.
At a European level, you can replicate the forms of democracy – elections, political parties and so on – but what you cannot create is the underlying demos (the people) that is needed to bind democracy together.
That is why you end up with the absurd situation in which voters are said to have “chosen” a leader they have never heard of.

Full text

It saddens me to see that Britain is now at daggers drawn with the Grand Duchy, exchanging poisonous barbs over the putative coronation of Jean-Claude Juncker as the new President of the European Commission.
Yet this is the corrosive effect of the European Project in its modern messianic form. It turns natural friends into foes.
Ambrose Evans-Pritchard, June 6th, 2014

Well that did not take long, did it?
MEPs spent months and months carefully constructing a house of cards. Extrapolating treaty text. Reading between the lines. Acting in the spirit, rather than the letter.
And along came EU leaders and blew the whole thing down with one dismissive puff.
They "took note" of what the EU parliament said about letting Jean-Claude Juncker start trying to put together majority support to get the post of European Commission president.
Then, after having taken note, they proceeded to ignore it.
EU Observer, 28 May 2014

Full text

To argue that the weekend’s vote was actually about immigration or the economy – and not about Europe – is to miss the point.
There will be no serious adjustments of policy, since it will just be too hard to agree what to do.
That kind of complacency is Europe’s default reaction to political revolts from the unenlightened masses, otherwise known as voters.
Gideon Rachman, FT May 26, 2014

The fact is there have been signs of disillusionment with the European project for decades, which have consistently been ignored.
In 2005 France and the Netherlands voted to reject a new integrationist EU constitution – at which point most other countries shelved plans to hold their votes. But rather than abandon the constitution, the EU repackaged it as the “Lisbon Treaty” – and forced it through, without popular approval.
That kind of arrogance positively begged for a populist backlash.

And while the populists detest each other and advance bizarre or contradictory ideas, they do share a common theme: the strong belief the EU has become too powerful, at the expense of the nation state.

Two of the basic functions of the nation state have traditionally been to control borders and national finances. Both functions have been largely ceded to the EU – particularly if, like France, you are a member of the Schengen border-free zone and the European single currency.

Full text

Gideon Rachman

The fateful decision to ram through the Lisbon Treaty without a vote
after the French people had already rejected an almost identical text called the European Constitution.
Ambrose Evans-Pritchard, 21 May 2014

Mr Draghi’s magic bullet has badly wounded something even more important – democracy in Europe.
Certainly, for anyone with a sense of history, the sight of the German representative on the ECB being isolated and outvoted should be chilling.
Since 1945, the central idea of the European project was never again to leave a powerful and aggrieved Germany isolated at the centre of Europe.
Gideon Rachman, Financial Times, September 10, 2012

Violence has broken out at the end of an anti-austerity protest
attended by tens of thousands of people in the Spanish capital Madrid.
Dozens of youths threw projectiles at police, who responded by charging at them.
Demonstrators were protesting over issues including unemployment, poverty and official corruption.
BBC 23 March 2014
Nice video and pics

David Cameron can’t help the No campaign – he’s less popular in Scotland than Windows 8
The first rule of panic mode is you don’t talk about panic mode.
Guardian 8 September 2014

It used to be unthinkable. Now it’s thinkable. In fact, in some minds, it’s already been thought. Scotland might be voting yes to independence and splitting from the rest of the union.

I’m not Scottish, and I’m therefore powerless to intervene, although I would personally prefer Scotland to stay – but only for entirely selfish and superficial reasons. Reason one: I’d rather not be lumbered with a Tory government from now until the day the moon crashes into the Thames.

Full text

Top of page

The idea of a currency union between the UK and an independent Scotland is a “dead parrot”
Ian Davidson, the Labour chair of the committee, said there would definitely be no union: “No ifs, no buts, no fudges, no deals”. That had been firmly stated by the leadership of the UK’s three main political parties.
“The Scottish government tries to give the impression that a currency union is still a possibility. It is not. This parrot is dead.”
Financial Times 21 July 2014

The Scottish affairs select committee said it was convinced that no present or future government could enter a currency union without destroying their political and economic credibility.

“There is no shadow of doubt. All were unequivocal,” he said.
“The Scottish government tries to give the impression that a currency union is still a possibility.
It is not. This parrot is dead.”

Full text


See also: wiki/Dead_Parrot

England, Scotland and the printing press
Without a printing press of your own the creditors can no longer be confident that the bonds will be paid in time.
Rolf Englund, 22 juli 2014

Top of page

Venedig liksom Katalonien och Skottland
Sedan i söndags pågår en inofficiell folkomröstning för att Venetos fem miljoner invånare och 10 procent av Italiens BNP ska bryta sig loss till en självständig republik.
Dagens Industri 20 mars 2014

Separatiströrelsen drivs av en rad politiker i det regionala parlamentet. De hävdar att den mer välmående Venetoregionen årligen tvingas nettobetala med drygt 20 miljarder euro, omkring 180 miljarder kronor, till den italienska centralmakten och Syditaliens fattigare regioner.

Ja-sidan spelar också på Venedigs långa historia som självständig stadsstat ända från 600-talet fram till Napoleons invasion 1797.

Full text

Spain promises non-interference on Scotland Men varnar Katalonien och drar paralleler med South Ossetia, Abkhazia and Somaliland

Scottish independence:
Police discuss post-Yes intelligence and security sharing
BBC 20 March 2014

Full text

Top of page

To a remarkable degree EU officials championed their cause. They stood shoulder to shoulder with the protesters.

They chose to ignore the fact that - tolerate or loathe him - Viktor Yanukovych was an elected leader.
Gavin Hewitt, BBC Europe editor, 2 March 2014

And they were clear with their intentions - "the future of Ukraine belongs with the EU," said EU President Herman Van Rompuy.

Germany has surrendered and the euro is saved.
That seems to be the markets’ interpretation of last week’s ruling by the German constitutional court on the European Central Bank’s “whatever it takes” policy to save the single currency.
But the crisis has profoundly undermined the pro-European sentiment that would be necessary to build a United States of Europe.
Gideon Rachman, FT 10 February 10, 2014

But European integrationists should restrain their cheers. They could pay a heavy political price for victories of this sort. The cost could be a steady undermining of the legitimacy of the European project and the euro in Germany, the EU’s largest state and strongest economy.
Two of the most respected institutions in Germany, the Bundesbank and the constitutional court, are now on record as registering profound objections to the policies underpinning the euro.

The economic crisis has gravely damaged the euro. It has stripped the project of support and legitimacy and exposed the design flaws in the single currency. The biggest flaw remains the lack of a large central budget and a transfer union of the sort that makes other federal currencies, such as the dollar, work.

That weakness can only be remedied by the creation of something much closer to a European state.

But the crisis has profoundly undermined the pro-European sentiment that would be necessary to build a United States of Europe.

Even in Germany, which has historically supported the European ideal, the country’s most respected institutions are crying foul.

Full text

German Constitutional Court

Rome, Habsburg and the European Union

Whatever your view on EU migrants
Swiss show sovereignty really matters
Ambrose Evans-Pritchard, February 10th, 2014

Can anybody continue to say with a straight face that the sovereignty of Switzerland (or Norway) is fictitious, that the country always has to go along with EU policy even though it is not a member of the Union?

If a landlocked country of eight million people, surrounded on all side by EU countries, can pull off a quota restriction, then it is obvious that an Atlantic island of 63 million can also do it.

All that stops the British nation from implementing such curbs – if it so wishes – is the membership code of the EU treaty club.

Personally, I am relaxed about EU migrants. They are mostly well-educated, young and hard-working, and a boon to our economy.

There is of course a point of cultural saturation. Even immigrant societies such as the US have had to turn off the tap from time to time over the centuries.
The US did so for a generation after the mass arrivals from Italy and Eastern Europe before the First World War. Every nation has to protect its core cohesion. As Teddy Roosevelt said, the US must never become a "polyglot boarding house".

Full text

Top of page

Bookmark and Share

Professor Lars Calmfors skriver i en kolumn i DN idag 21/1-14 om hur eurokrisen borde kunna lösas. Rubriken är:
"Svångremmen politiskt ohållbar". Trots vissa ljuspunkter krävs "ytterligare kraftiga finanspolitiska åtstramningar" i krisländerna med den strategi som valts. De måste vidmakthållas kanske under ett decennium med dålig tillväxt och hög arbetslöshet som följd.
Han bedömer det rentav som osannolikt att krisländerna skulle fullfölja de åtstramningar som skulle behövas
Danne Nordling 21 januari 2014

Spain promises non-interference on Scotland
Men varnar Katalonien och drar paralleler med South Ossetia, Abkhazia and Somaliland
Financial Times, 2 February 2014

Bookmark and Share

If France goes to the trouble of aligning with Germany on German terms, expect no mercy for others.
The new consensus spans the entire mainstream political spectrum.
If you live on the European continent and if you have a problem with Say’s Law,
the only political parties that cater to you are the extreme left or the extreme right.

Wolfgang Münchau, Financial Times, January 19, 2014

The failures of Europe’s political, economic and intellectual elites created the disaster that befell their peoples between 1914 and 1945. The west is not immune to elite failures.
On the contrary, it is living with them. Here are three visible failures.
Martin Wolf, Financial Times 14 January 2014
Highly recommended

The failures of Europe’s political, economic and intellectual elites created the disaster that befell their peoples between 1914 and 1945.

It was their ignorance and prejudices that allowed catastrophe: false ideas and bad values were at work. These included the atavistic belief, not just that empires were magnificent and profitable, but that war was glorious and controllable. It was as if a will to collective suicide seized the leaders of great nations.

Complex societies rely on their elites to get things, if not right, at least not grotesquely wrong.

When elites fail, the political order is likely to collapse, as happened to the defeated powers after first world war. The Russian, German and Austrian empires vanished, bequeathing weak successors succeeded by despotism.

The west is not immune to elite failures. On the contrary, it is living with them. Here are three visible failures.

First, the economic, financial, intellectual and political elites mostly misunderstood the consequences of headlong financial liberalisation. Lulled by fantasies of self-stabilising financial markets, they not only permitted but encouraged a huge and, for the financial sector, profitable bet on the expansion of debt.

Second, in the past three decades we have seen the emergence of a globalised economic and financial elite. Its members have become ever more detached from the countries that produced them. In the process, the glue that binds any democracy – the notion of citizenship – has weakened.

Third, in creating the euro, the Europeans ook their project beyond the practical... Within the eurozone, power is now concentrated in the hands of the governments of the creditor countries, principally Germany, and a trio of unelected bureaucracies – the European Commission, the European Central Bank and the International Monetary Fund.
The peoples of adversely affected countries have no influence upon them. The politicians who are accountable to them are powerless. This divorce between accountability and power strikes at the heart of any notion of democratic governance.

The eurozone crisis is not just economic. It is also constitutional.

Full text

Första Världskriget

Martin Wolf

I’m not a euro-skeptic. I am a skeptic because I am European.
Never before have Europeans been more tired and disillusioned with the promises of the Brussels mandarins.
Europe has come through the last years of crisis with a new momentum, and yet the situation is reminiscent of how a star reaches its greatest density just before it explodes.
If that is so, is there a remedy for what the analyst Roderick Parkes has called the “supernova moment”?
Jochen Bittner, political editor for the weekly newspaper Die Zeit, New York Times, 9 January 2014

Full text

Roderick Parkes

Will Eurosceptics be the big winners in the EU elections

2014 will be the year when Europe's voters get to deliver their verdict on the European Union.
The European elections in May are not intended as a referendum, but there will be plenty of parties determined to make the vote about the European project itself.
Across much of the EU, anti-establishment parties have been polling strongly.
They have very different agendas but most of them are anti-immigrant, anti-euro, anti-austerity and anti-Brussels and its power.
Gavin Hewitt, BBC Europe editor, 30 December 2013

Expect an epic struggle: European leaders and the Brussels establishment will denounce these newer parties as extremists and xenophobes.
They, in turn, will direct their fire on what they see as an out-of-touch elite.

Full text

Top of page

Catalonia's President, Artur Mas, has written to EU leaders and world powers seeking
their support for a vote on independence from Spain.
The appeal comes amid strong resistance to his plan to hold a referendum in November.
EU Observer, 3 January 2014

Flera katalanska partier är nu överens om hur folket i regionen nästa år ska tillfrågas om självständighet.
En författningsvidrig folkomröstning som ska stoppas, hälsar regeringen i Madrid.
DI, 12 december 2013

However much money and power the Commission have, it is improbable that they will be able to have any significant impact on the competitiveness imbalance problem which a single currency will pose.
Anthony Jay, The Darlington Economics Lecture, November 17, 1995

This will leave the problem to nature's remedy - the migration of population. It seems hard to believe that the political, economic and social success of Europe, whether one approves or disapproves the objecfive, will be promoted by establishing at the heart of its economic fundioring a mecharism which depends for equilibrium on the enforced migration, on pain of destitution, of its population in the tens of millions:

If this is the character of monetary urion, conceived by politicians who saw it as little more than a trite gesture of nationhood, to go with a blue flag and a jolly anthem, then we can say that it is not in the long-term interests of Europe and very far from being a sensible economic sacrifice even for the sake of a large political goal.

Indeed, one may wonder that anyone who professes to hope for the success of political union in Europe could wish to implant in its foundations such an engine of mass destruction.

Full text

The question is, if it might not be better to dissolve the European Union in an orderly fashion instead of continuing the German led calamity.
How the European Union can achieve an internal rebalancing?
If Germany with its high productivity has low inflation, the other EU countries, who would have devalued their currency before the inception of the Euro, will have to dramatically deflate their economies – and that after years of virulent austerity.
This might seem a simple solution for economists and bureaucrats, but EU member states are democracies and patience in many of the peripheral nations – and not only those – is running very short.
Mathew D. Rose, via Naked Capitalism (Yves Smith), 3 December 2013
Highly Recommended

Is Germany Repeating American Errors at Bretton Woods?
Today, Germany is persisting with the same creditor-centric plan for reviving the euro area -- new loans to finance old loans while the debtors cut spending and wages to accommodate fixed exchange rates.
Lippmann, if he were alive, would no doubt warn that the seemingly endless austerity being imposed on southern Europe
will ultimately lead to a political backlash that will make it unsustainable.
Bloomberg, July 16, 2013

Full text here

Many in Europe are losing faith in the EU project.
In just the last 12 months, support for the European Union has plummeted on the Continent.
Furthermore, many have lost faith in their elected representatives.
Only in Germany do people still view the EU favorably, and the split with the rest of Europe is widening.
Der Spiegel, 14 May 2013

Full text



Braulio Rodriguez, the Archbishop of Toledo:
"We have to change direction, otherwise this is going to bring down whole political systems,"
"The Vatican has always been an enthusiast for Europe, but a Europe of solidarity where we help each other,
not a Europe of coal and steel. Whether this is possible depends on Germany and Chancellor Angela Merkel,"
Ambrose 12 May 2013

"It is very dangerous. Unemployment has reached tremendous levels and austerity cuts don't seem to be producing results," he told The Telegraph.

"There is deep unease across the whole society, and it is not just in Spain. We have to give people some hope or this is going to foment conflict and mutual hatred."

Full text


Top of page

The Franco-German axis that has driven EU affairs ever since Schuman and Adenauer in the early 1950s is collapsing before our eyes.
This was inevitable. Their interests have become incompatible under monetary union.
The currency that was supposed to bind them is turning them into enemies, as this newspaper long warned.
Ambrose Evans-Pritchard, Daily Telegraph, April 30th, 2013

The latest argument gaining traction – advanced by Prof Bernd Lücke and the German eurosceptic party AfD among others – is that the only way to save the Franco-German relationship and therefore the EU is to break up the euro before it does more damage. Interesting twist.

In the thirty or so years that I have been following EU affairs – or is it nearer 35 years now since I studied in French literature in Paris, and German philosophy in Mainz – I have never seen ties between Europe’s two great land states reduced so low.

Professor Paul De Grauwe from the London School of Economics has largely debunked the myth that Germany achieved its miracle by carrying out the Hartz IV reforms under Chancellor Gerhard Schröder. These labour reforms helped, but they were marginal. In some key respects Germany’s labour markets are more rigid today that those of Italy or Spain.

Germany’s gain in competitiveness was due to wage compression and higher productivity growth, compounded year after year. Unit labour costs in German manufacturing fell 4.4pc in the single year of 2005.

The point is that Germany was able to turn itself around during a global boom,
never losing the advantage of the lowest borrowing costs in EMU,
and with no fiscal austerity – indeed Schröder said it was NECESSARY for Germany to violate the Stability Pact’s deficit limits in order to smooth the way for supply-side reforms.

To argue that the rest of the eurozone can replicate what Germany did
in the midst of gruelling recession, debt-deflation, a credit crunch for small business, much higher corporate borrowing costs (than Germany today), and a strong euro, is to bark at the moon.

The North-South gap cannot be closed within EMU by imposing all the burden of adjustment on the deficit states, forcing them into “internal devaluations” without an “internal revaluation” Germany to meet them half way.

Such a policy has a contractionary bias and eventually drags everybody into vortex, as is now happening.
It happened in the early 1930s under the Gold Standard, when US creditors did to Germany, what Germany is now doing to Spain.

And yes, crass American bankers and journalists even accused the Germans of being “lazy”,
the sort of conclusion people reach when they when they don’t understand the structure of the global payments system and the power of credit cycles.

Full text

Frankrike - Tyskland - Interndevalvering

Top of page

Väljarna största hotet mot EMU
Den största risken kring försöken att lösa krisen i eurozonen är en ökad politisk utmattning och
väljare som blir trötta på krävande ekonomiska omstruktureringar.
Dagens Industri 10 april 2013

Det sa Christine Lagarde, chef för IMF, i en intervju med CBS på onsdagen, rapporterar Dow Jones Newswires.

"Det finns mer att göra, snälla ge inte upp nu...Gör klart jobbet, säkerställ att ni har en bankunion, och senare en budgetunion, och att ni håller valutazonen samman och stark", fortsatte Lagarde.

Full text


Början på sidan

The tightrope PM Rajoy is trying to walk between austerity and human costs is the fault line dividing the whole of Europe.
Louise Armitstead, Telegraph 29 March 2012

Demokratin gav fred i Europa, inte EU
Nils Lundgren, 20 november 2012

”The argument that it was European unification that prevented another war on the continent was always a completely false one. It is simply a question of governance. Democracies do not fight each other. The key question is therefore the inverse: will a dramatic increase in the democratic deficit lead to unrest and even conflict as Europe ‘tears itself apart’ in the controversial phrase of the governor of the Bank of England?”

Vem säger detta? EU-propagandisterna Rolf Gustavsson på SvD och Henrik Brors på DN skulle inte ens komma på idén att citera ett sådant uttalande, om de såg det. Och naturligtvis ingen svensk ledarskribent heller. Därför vill jag meddela att det är Antony Beevor som gör det, i en lång och mäktig artikel i decembernumret av den brittiska tidskriften Prospect.

Artikelns titel är Europe´s Long Shadow.

Full text


Början på sidan

- Om vi fortsätter så här riskerar vi att få ett fascistsamhälle, där demonstrationerna kommer att döda det som är friskt i samhället, Det blir en rad av konflikter, sa PG Gyllenhammar.

- Det är viktigt för demokratin, och för hela Europa att dessa människor får möjlighet att göra något nyttigt. Ta tag i den här frågan, jag är beredd att vara en av miljoner som jobbar för detta.

Han fick medhåll från Göran Persson:
- Jag delar helt PG:s uppfattning. Det finns en väldig politisk risk i detta. Vi vet att det finns underlag för fascism när arbetslösheten växer till så höga nivåer.

Full text hos GP

A general strike has been called for November 14 /in Spain/. Yet they have nothing coherent to offer.
Like Greece's Syriza party, they make empty protests, catering to ignorance,
unwilling to accept that the euro itself has now become their real enemy.
As yet, I can see no clear proposal on the table in any EMU country
– from any major movement, party, or political leader – that offers a way out of the current impasse.
Somebody will fill the vacuum.
Ambrose, October 19th, 2012

President Van Rompuy informerar

Read it here

Also here

The European Union and its ineptocracy as they assemble the EUSSR

Ambrose Evans-Pritchard (AEP) increasingly faces the risk of running out of hyperbolic war-analogies sooner than the euro collapses.
For months he has been numbing his readership with references to the Second World War or the First World War, or to ‘1930s-style policies’
so that not even the most casual reader on his way to the sports pages can be left in any doubt as to how bad this whole thing in Europe is,
and how bad it will get, and importantly, who is responsible.
Detlev Schlichter, 11 December 2012

Crisis Could Be Causing the Balkanization of Europe
Tim Judah, Bloomberg, Nov 27, 2012

Instead of the Europeanization of the Balkans, are we now witnessing the start of the Balkanization of Europe?

On Sunday, Catalans voted for a new regional parliament, and regardless of how the vote split among parties, one thing is immediately clear from the result: A majority of the electorate wants a referendum on whether to declare independence from Spain. Whether and how Catalonia secedes will now unfold. But it is no longer in the realm of fiction that we may in a few years find ourselves talking about “rump-Spain,” “the former Belgium” and “the former U.K.”

Olaf Tempelman, the former Eastern Europe correspondent of the Dutch newspaper De Volkskrant, recently summed up the parallel between the Balkans of the 1990s and the current rift between southern and northern Europe. He argued that Croatia and Slovenia put up with contributing toward the development of the poorer parts of Yugoslavia, such as Kosovo and Bosnia, “as long as prosperity continued, and as long as the inhabitants failed to notice much of their further entwinement with the other regions.”

Full text

Kommentar av Rolf Englund:
Jugoslavien var en politisk, ekonommisk och monetär union med gemensam valuta.
Trots detta, kanske till och med på grund av detta, mördade man sina grannar.

Spanish police have fired rubber bullets to clear demonstrators in Madrid
as a day of nationwide protests against spending cuts ended in unrest.
Protesters set alight rubbish bins as riot police charged them in the city centre, near the parliament building
BBC text and video 20 July 2012

Read and look here

Leaders will take the embattled eurozone to the edge of the political and economic abyss before deciding to resolve the crisis.
How to create a fiscal union from countries as different as Greece and Germany?
Spain and Italy will reassure markets with their tough austerity plans but on the streets they will face dangerous civil unrest.
It will be the revolts, a sort of Mediterranean Spring, rather than the continued financial traumas, that will eventually goad leaders into action
Louise Armitstead, Daily Telegraph, 28 Dec 2011

Full text


En av få vedertagna sanningar inom statsvetenskapen att demokratier inte går i krig med varandra, oavsett om de går samman i politiska unioner eller inte.
Den ”demokratiernas fred” som förutspåddes av Immanuel Kant har idag solitt stöd i forskningen.
Däremot hade Angela Merkel inte mötts av upplopp i Aten om det inte hade varit för euron.
Paulina Neuding, jurist och chefredaktör för det borgerliga samhällsmagasinet Neo, Kolumn SvD 20 oktober 2012

Full text



Europe’s impossible dream
The dream of the founders was an ever-closer union transforming itself into something like a federal state.
One of these founders, French Foreign Minister Robert Schuman, called up the ideal in a speech in 1948:
We are carrying out a great experiment, the fulfillment of the same recurrent dream that for ten centuries has revisited the peoples of Europe:
creating between them an organization putting an end to war and guaranteeing an eternal peace.

Two years later, in another speech, he filled in the nuts and bolts:
Europe will not be made all at once or according to a single plan. It will be built through concrete achievements which first create a de facto solidarity.
John Lloyd, Reuters, 23 July 2012

Att på den gemensamma marknadens grund bygga en fullt fungerande ekonomisk och monetär union
har visat sig svårare än vad många insett

Assar Lindbeck har på denna sida väl beskrivit utmaningarna
Carl Bildt, DN Debatt 23 juli 2012

Själv röstade jag ”ja” till att Sverige skulle gå med i valutaunionen vid folkomröstningen 2003
Jag har svårt att tro på idén om en långtgående centralisering av finanspolitiken
Alternativet är en partiell eller total upplösning av valutaunionen
jag tvivlar på att befolkningen i länder med statsfinansiella problem kommer att acceptera förmynderi och bestraffning beslutade av politiker i andra länder
Assar Lindbeck, DN Debatt 17 juli 2012

De ledande europeiska politikerna har nu tvingats inse att eurokrisen har sin grund i projektets konstruktion.
Huvudmotivet är mindre omsorg om dessa länders befolkningar än omsorg om de egna bankerna och euron som ett politiskt projekt.
Det kallas för ”en fiskal union” är i praktiken en sorts ekonomisk diktatur
utövad av tjänstemän och experter i Bryssel under i praktiken tyskt överinseende.

Carl Tham, DN Debatt 16 juli 2012

Att nu med valutaunionen som torped söka baxa in de europeiska folken med deras skilda politiska traditioner och språk i en federation,
innebär en enorm demokratiförlust och likaså ofelbart växande konflikter mellan centrum och periferi.
Carl Tham, DN Debatt 16 juli 2012

Kommer Europa låta Bryssel ta över den ekonomiska makten eller läggs EMU-projektet ner?
Endera måste ske och det mesta talar för att Bryssel tar hem spelet.
Det lär vi i så fall få ångra i generationer framåt.

Resonerar man kring vad som är ”långsiktigt hållbart” så landar man lätt i slutsatsen att eurons dagar är räknade.
Det finns dock starkare krafter som talar för att EMU-länderna trots allt lär ge upp makten till Bryssel.
Etablissemanget vill det. Nästan alla etablerade partipolitiker kommer framstå som åsnor om EMU havererar.
Marknaden vill det. Finansiella marknader har nästan alltid ett kortsiktigt fokus och bryr sig inte om vad som är rättvist eller demokratiskt.
Lobbyisterna vill det. Hela banksektorn och tyska exportindustrin kämpar med alla medel för att euron ska överleva.
Peter Benson, SvD Näringsliv 21 juli 2012

It is not news that Europe has become increasingly less religious. But there is a new religion that has risen almost without notice.
The revival-like fervor of those who wish for a united Europe, not only monetarily but as a true fiscal whole
Government leaders and business elites are almost religious in their insistence that there can be no outcome but fiscal union
This would be the triumph of hope over history
John Mauldin, 14 July 2012

The problems of creating a monetary union without fiscal union were ignored at the founding of the eurozone. The founders explicitly said that it would be for the next generation to deal with fiscal union. They made it as expensive as possible for a nation to withdraw and left no legal means to do so. Breaking apart the eurozone would be a disaster of the first order. Think at least 7 or 8 of the biblical plagues.

Thus, European government leaders and business elites, especially the financial-system elites, are almost religious in their insistence that there can be no outcome but fiscal union. And they include Angela Merkel. She wants fiscal union on her terms, but she is hell-bent on achieving it, even if it means Germany must give up a significant part of its sovereignty and lose control of the eurozone after such a union is achieved. And while Germany will be the largest part of the union, by economic power and the sheer number of voters, they will not be in the majority. They will lose their ability to dictate how the EU is run by withholding their checkbook.

Even Angela Merkel knows that a fiscal union will eventually mean eurobonds and the mutualization of debt. And that means some mechanism must be created to pay for those bonds. Which in turn requires a de facto taxing authority for the EU parliament. Germany will become just one state among many. Important, powerful, but just one state. And subject to eurozone-wide taxes to pay for those eurobonds, no matter how the terms are couched.

Merkel and other European leaders have not really prepared their voters to deal with the coming changes in sovereignty.

But the day is going to dawn when the leaders must come clean and tell their populations what they are planning.

Full text

At the Chancellery in Berlin, the television images from Athens now remind Merkel's advisers
of conditions in the ill-fated Weimar Republic of 1919-1933.

Der Spiegel, Staff, 14 maj 2012

The long shadow of the 1930s
Could things go bad again?
I mean really bad – Great Depression bad, world war bad?
The kind of cataclysmic event my generation has learned to think belongs only in the history books.
Gideon Rachman, Financial Times, November 28, 2011

Italy’s eurosceptic economy minister Giulio Tremonti:
I find this idea that the euro will bring peace and end wars particularly odd.
Wars end when consumerism triumphs over romanticism.

Financial Times

På bekostnad av nationalstaterna ställdes Europa i förgrunden och försågs med ett mycket operativt mål: freden var tvungen att säkras. Aldrig mer krig.
Det var en både enkel och begriplig målsättning, länge så framgångsrik att unga européer i dag mest rycker på axlarna åt den eftersom de tar fred som något självklart.
Det är det europeiska dilemmat – något nytt visionärt mål annat än just denna fred har Europa inte lyckats ställa sig.
Richard Swartz, DN 15/5 2010

It is hard for us in the US to understand, but the commitment of European leaders to a united Europe is amazingly strong. They will do whatever they think they must do
As a way to think about it, the US fought its most bloody war over the question of whether or not to remain a union. I think you have to call that commitment. I think it is helpful to remember that commitments to an ideal can drive people into situations that others have a hard time understanding.
John Mauldin, 12 Nov 2011

Om några veckor anordnar regeringens Framtidskommission ett seminarium med rubriken ”Hotas demokrati och mänskliga rättigheter i EU i framtiden?”. Backa bandet bara några år och frågeställningen skulle ha uppfattats närmast som ett skämt. I dagens allt frostigare politiska klimat är frågan värd att ställas.

Att eurokrisen – även i ett positivt förlopp – dessutom kommer att ta lång tid gör inte saken bättre.

SvD-ledare Claes Arvidsson, 19 augusti 2012

There is no doubt that containment of Germany
– usually politely put as the banishment of war from Europe –
has been fundamental to the development of the EU.
Gideon Rachman, Financial Times July 17 2007

- EUs grundläggande uppdrag är att vara en union för fred och säkerhet.
Det var det som fick mig att bestämma mig för att säja ja till EU, sade hon.

Sagt av Wanja Lundby-Wedin. Mer om LO

RUDOLPH J. RUMMEL: "Democracies do not
or virtually never make war on each other"

Därmed faller, menar Rolf Englund, fredsargumentet för EMU

Mer om Rummel

The turmoil produced by the Italian elections has directed attention back to where it should have been all along – to the politics of the eurozone crisis.
It is possible that southern Europe will give the Germans until the autumn to come around to a new approach.
But toleration for austerity is unlikely to last much beyond then.

Europe may be approaching a stark choice: giving up the euro; or keeping it and seeing the political crisis spin out of control.
Mark Mazower, professor of history at Columbia university, Financial Times 28 February 2013

Socialism eller barbari, brukade vi säga
Europa befinner sig i sönderfall på grund av den ändlösa eurokrisen, en kris som ingen kan se något slut på.
Denna abstrakta, flytande gemensamma valuta, är den inte bara ett fantasifoster
med sin brist på förankring i en gemensam ekonomi, resurser och ekonomisk politik?
Europa är inte i kris. Europa är döende. Inte i geografisk bemärkelse, naturligtvis, men Europa som idé. Europa som dröm, som projekt.
"Elva europeiska intellektuella" i ett flertal europeiska tidningar,
bland annat Le Monde, Frankfurter Allgemeine och El País i januari 2013.

Aten, en av vaggorna i den västerländska civilisationen, befinner sig i upplösningstillstånd på grund av de europeiska broderfolkens likgiltighet och cynism.

Rom, den andra av civilisationens vaggor i Europa, det andra fundamentet, tillsammans med Grekland och Jerusalem den andliga källan till dess lärande och kunskap, befinner sig också i upplösningstillstånd.

Från öst till väst, från norr till söder – överallt är det upplösningstillstånd

Byggde inte de valutor som har fungerat alla på en stabil politisk enighet?
Har en gemensam valuta någonsin varit framgångsrik utan ett sådant politiskt understöd? Finns det inte en absolut lag som säger att en gemensam valuta som minimum kräver gemensamma budgetar, standardiserade redovisningar och gemensamma investeringsregler – det vill säga, en gemensam politik?

Utan en federation kan ingen gemensam valuta bestå.

Utan politisk enighet kommer valutan inte att överleva mer än ett par decennier
innan den kollapsar till följd av ett krig eller en kris.

Socialism eller barbari, brukade vi säga. Idag står valet mellan politisk enighet eller barbari.
För att vara mer precis: Federalism eller kollaps, följt av social misär
Eller för att uttrycka det ännu tydligare: Antingen tar Europa ett nytt, avgörande steg mot politisk integration, eller så gör man sorti från historien och sjunker ner i kaos.
Vi har inte längre något val: Det står mellan en politisk union eller slutet.

Full text

Nils Lundgren 2011:
Om man ställer till rejäla kriser, så kan varje nationell maktelit skrämma sitt folk till underkastelse. De tvingas acceptera.
EU-kommissionens tidigare ordförande, virrpannan Romano Prodi, var så omedveten att han skrev en kolumn i självaste Financial Times (20 maj 2010),
där han lugnt konstaterade att han och alla de andra som drev fram europrojektet naturligtvis visste att det skulle leda till en svår kris förr eller senare.

"I am sure the euro will oblige us to introduce a new set of economic policy instruments.
It is politically impossible to propose that now. But some day there will be a crisis and new instruments will be created." Romano Prodi, EU Commission President. Financial Times, 4 December 2001

Det vi beskådar är inte eurons kris.
Ordet kris antyder något övergående, ljuset i tunneln kommer snart...
Det vi beskådar är eurons dödskamp.
Slutet kan bara bli ett.
Men varför skall miljoner människor lida för att Angela Merkel skall hinna bli omvald i september?
Rolf Englund 11 mars 2013

De elva intellektuellas dröm om ett politiskt centraliserat EU.
Superstaten EU, helt enkelt.
Alternativet de elva djupingarna ger oss är inte lockande: ”Antingen politisk enighet eller döden”
Johan Hakelius, Aftonbladet 31 januari 2013

Det är precis det här budskapet de politiska och byråkratiska tokstollar som drog i gång europrojektet pumpar ut.

De vill försätta EU i ett permanent undantagstillstånd för att få makten att tvinga samman länderna. De skrämmer med den inre fienden, det vill säga alla som inte vill ha en europeisk superstat.

Det är direkt genant att se intellektuella gå denna byråkratiska centralmakts ärenden, snarare än att ifrågasätta den.

Men de elva handgångna skäms inte för sig: ”Socialism eller barbari, brukade vi säga. I dag säger vi politisk enighet eller barbari.”

Kan ingen påpeka för dem att de bevisligen hade fel i det de brukade säga och att de kanske borde lära sig av det misstaget?

Full text

Johan Hakelius

En gång, betonas det, bars deras åskådning upp av Rosa Luxemburgs slagdänga ”socialism eller barbari”
men i dagens Europa är det i stället ”politisk union eller barbari”.
Det är alltså samma flykt till de stora lösningarna som under 68-årens högtidsdagar.

Den folkliga entusiasmen håller sig på samma nivå nu som då.
Claes Arvidsson, SvD-ledare 31 januari 2013

Europa är döende, hävdas i ett manifest som ser bildandet av en verklig politisk union som den enda lösningen.
Nej, det är inte Barroso & Van Rompuy som är i farten igen, utan elva ledande intellektuella (däribland
författarna Salman Rushdie och Umberto Eco och filosoferna Bernard-Henri Lévy och Julia Kristeva) som i Expressen (28/1) skriver

Den akuta krisen för euron är i alla fall för tillfället över, men däremot har manifestmakarna rätt när de varnar för ett mörkare idéklimat i kölvattnet av ett långdraget krisförlopp.

Det finns dock inga snabba botemedel.

Full text



Elva av Europas skarpaste hjärnor tycker att en politisk union är nödvändig,
annars kommer valutan att överleva i ett par decennier innan den kollapsar till följd av kriser och krig.
”Socialism eller barbari, brukade vi säga. Idag står valet mellan en politisk union och barbari.
För att vara mer exakt: federalism eller kollaps – följt av social misär, osäker arbetsmarknad och en tsunami av uppsägningar och fattigdom.”
SvD Näringsliv, 28 januari 2013

De varnar för att Europa kan komma att försvinna om ingenting görs.

Full text


Kommer Europa låta Bryssel ta över den ekonomiska makten eller läggs EMU-projektet ner?
Endera måste ske och det mesta talar för att Bryssel tar hem spelet.
Det lär vi i så fall få ångra i generationer framåt.

Resonerar man kring vad som är ”långsiktigt hållbart” så landar man lätt i slutsatsen att eurons dagar är räknade.
Det finns dock starkare krafter som talar för att EMU-länderna trots allt lär ge upp makten till Bryssel.
Etablissemanget vill det. Nästan alla etablerade partipolitiker kommer framstå som åsnor om EMU havererar.
Marknaden vill det. Finansiella marknader har nästan alltid ett kortsiktigt fokus och bryr sig inte om vad som är rättvist eller demokratiskt.
Lobbyisterna vill det. Hela banksektorn och tyska exportindustrin kämpar med alla medel för att euron ska överleva.
Peter Benson, SvD Näringsliv 21 juli 2012

Även om eurokrisen kräver kraftfulla åtgärder så har EU slagit in på en farlig väg med den snabba rörelsen mot överstatlighet
i en tid när Europaprojektet genomlever sin hittills största förtroendekris.
Priset för att utan folkligt stöd förvandla EU till en regelrätt federation kan inom sinom tid bli högt.
Därför behövs nu ett mått av försiktighet och eftertanke.
Expressen-ledare, 20 oktober 2012

En av få vedertagna sanningar inom statsvetenskapen att demokratier inte går i krig med varandra, oavsett om de går samman i politiska unioner eller inte.
Den ”demokratiernas fred” som förutspåddes av Immanuel Kant har idag solitt stöd i forskningen.
Däremot hade Angela Merkel inte mötts av upplopp i Aten om det inte hade varit för euron.
Paulina Neuding, jurist och chefredaktör för det borgerliga samhällsmagasinet Neo, Kolumn SvD 20 oktober 2012

Johan Norberg i den nyutkomna boken Eurokrasch (Hydra).
Norbergs fokus ligger på den ekonomiska politiken, men hans genomgång av eurons närhistoria ger
en skrämmande bild även av den konstitutionella glidning som följt i krisens spår.
Paulina Neuding, jurist och chefredaktör för det borgerliga samhällsmagasinet Neo, Kolumn SvD 20 oktober 2012

Det är mänskligt att fela.
Men när konsekvenserna visar sig bli så dramatiska som i dag måste man vara beredd att ompröva sina slutsatser.
Vad ska EU med sitt fredspris till om man står för en politik som driver Europa mot något som liknar ett sönderfall?
Peter Wolodarski, signerat DN 14 oktober 2012

Full text

Peter Wolodarski ny politisk chefredaktör på DN
"Jag har blivit ännu mer övertygad om att Sverige ska vara med fullt ut i Europasamarbetet, inklusive EMU"
DN print 28/11 2008

Peter Wolodarski

Tidpunkten är sällsynt illa vald.
Unionen genomgår just nu en förlamande kris där Nord ställs mot Syd,
demokratiska ideal ställs mot toppstyre och fattiga EU-medborgare ställs på gatan.
DN-ledare 13 oktober 2012

Dessutom har unionen andra stora problem. Flera medlemmar – Rumänien, Bulgarien, Ungern – visar allt mindre respekt mot EU:s grundprinciper, demokrati och mänskliga rättigheter. Den politiska populismen, till och med den rena nazismen, vinner terräng i många medlemsländer. Flyktingpolitiken får kritiker att tala om Fästning Europa.

Full text

“post hoc, ergo propter hoc”…”After this, therefore because of this.”
In other words, just because the establishment of the EU coincided with the establishment of peace in western Europe, it doesn’t mean one thing caused the other.
In fact, there are several other potential candidates for a prize for establishing peace in Europe.
They would include: 1) The Americans, 2) Nato, 3) Modernity
Gideon Rachman, Financial Times, October 12, 2012

Full text

EU är ett fantastiskt projekt. Europa har haft en historiskt långvarig period av fred.
Det beror inte enbart på EU, förstås, men delvis
SvD-ledare 13 oktober 2012

Full text

Fredspriset till EU
”Välförtjänt och mycket viktigt”
Carl Bildt, SvD 12 oktober 2012

Full text

Carl Bildt

Euroexperimentet och den centralisering som har följt av eurokrisen håller nämligen på att
återskapa många av de fientliga stämningar som projektet var till för att sopa bort.
Johan Norberg, 12 oktober 2012

Eurons låga lånekostnader ledde till en låneexplosion och nu måste krisländer som Italien, Spanien och Grekland växa med 3–6 procent varje år bara för att behålla skulderna på dagens höga nivå även om tio år. Det är länder som på grund av skulder, åldrande och internationell konkurrens har svårt att drömma om sådana nivåer ens i goda tider. Om de inte lyckas kommer skulderna fortsätta växa tills de knäcker ekonomierna.

Bryssel och Berlin har genom nödlån och obligationsköp tagit bort marknadstrycket, och i utbyte tar de över länders finanspolitik och kräver omedelbara åtstramningar. När folkvalda ledare i Grekland och Italien konstrar pressas de att avgå. Det är den sämsta av båda världar. Skattepengar i mer välskötta länder öses ned i svarta hål, samtidigt som regeringarna skär ned och höjer skatter, vilket stryper konjunkturen.

Det håller på att slita sönder den europeiska gemenskapen.

Full text

I svallvågorna av finanskrisen ser vi hur Europas befolkning går på knäna för att finansiera det ena efter det andra räddningspaketet till krisande banker.
I södra delarna av unionen råder social oro och vrede, polis bekämpar demonstranter med tårgas, och
trojkans stenhårda krav om nedskärningar och lönesänkningar skapar hopplöshet.
Gustav Kasselstrand, SDU-ordförande, och Sven-Olof Sällström (SD), riksdagsledamot, SvD Brännpunkt 12 oktober 2012

Full text

Fortsatt upp för SD i Sifo
För tredje månaden i rad pekar nålen uppåt för Sverigedemokraterna.
SvD/Sifos oktoberbarometer innebär rekordhöga 7,7 procent för SD som befäster sin ställning som fjärde största parti.
För Kristdemokraterna fortsätter kräftgången och Centern håller sig nu just över spärren till riksdagen.
SvD 14 oktober 2012

Just nu befinner sig EU i djup kris. Klyftorna har aldrig varit större, tyskar och greker grälar som aldrig förr.

Och det är väl just därför som EU får priset. För att det är EU-kris.

Den hybrisdrabbade norska Nobelkommittén hoppas att unionsmedlemmarna ska glömma sina - ytterst reella - motsättningar och problem och tillsammans börja sjunga "We shall overcome", för att tala med Birgit Friggebo.

Expressen 13 oktober 2012

RE: Den 5 februari 1992, besöker Carl Bildt och Birgit Friggebo, Rinkeby och blir utbuade av innvånarna.
Anledningen till besöket är att Lasermannen härjar i Stockholm och för att lugna känslorna vill Birgit att alla ska hålla handen och sjunga - We shall overcome....

News that the European Union has won the Nobel Peace Prize this morning comes as we learn that Europe's attempt to break the power of nation states through currency union has pushed Greek unemployment to a record 25.1pc – just ahead of Spain – with far worse yet to come.
It comes as EMU's North-South split turns more acrimonious by the day, with the creditor bloc and debtor bloc
(to use a very crude description that does not capture what is really a story of currency misalignment)
eyeing each other with increasing hatred.
Ambrose Evans-Pritchard,October 12th, 2012

Precisely because the victim states have surrendered their key policy levers to the EU Project, they have no means of defending themselves or answering the cries of their people. Hence the warnings this week from Portugal's former President Jorge Sampaio that the economic asphyxiation of his country threatens to destroy its fledgling democracy.

The Nobel Prize comes, in short, as events have shown that the Hegelian push for breakneck integration – the supranational assault on the ancient nation states of Europe – has proved to be an unmitigated disaster.

Full text

The President of the European Council, Herman Van Rompuy, said he was proud, that the prize recognised the bloc's role as the "biggest peacemaker in history".

It clearly was not awarded for the European Union's action in dealing with the current eurozone crisis.

For those, in particular, who see the European Commission as an undemocratic, bureaucratic, even corrupt institution, this will do more than raise eyebrows.

Remember, also, that it was awarded in Norway, a country that has steadfastly refused to join the Union, preferring to maintain its own sovereignty.

Matthew Price BBC News, Brussels, 12 October 2012

Top of page

"The union and its forerunners have for over six decades contributed to the advancement of peace and reconciliation, democracy and human rights in Europe," said the Nobel prize committee.

In its citation the Nobel committee acknowledged that the EU was today facing turmoil as the economic defects of the euro have laid waste to many Southern European countries and have plunged all Europe into the worst recession for 80 years.

"The EU is currently undergoing grave economic difficulties and considerable social unrest," said the citation.

"The Norwegian Nobel Committee wishes to focus on what it sees as the EU's most important result: the successful struggle for peace and reconciliation and for democracy and human rights. The stabilizing part played by the EU has helped to transform most of Europe from a continent of war to a continent of peace."

Angela Merkel, the German Chancellor, hailed the choice, and insisted that efforts to save the euro with the imposition of controversial austerity policies was part of the EU's tradition as a peace project.

"I often say that the euro is more than a currency and we should not forget that in these weeks and months we spend working to strengthen the euro.

"The euro is more than a currency because at the end of the day it is about the original idea of a union of peace and of values," she told reporters.

Telegraph 12 Oct 2012

EU utan euron skulle säkra framtida fred
Vi behöver mer samarbete i Europa. Men det är fel väg att med eurokrisen som förevändning nu ta stora steg mot ett Europas förenta stater
fd riksbankschef Lars Wohlin och Rolf Englund, en av grundarna av kampanjorganisationen Medborgare mot EMU
Brännpunkt,, 9 oktober 2012

Lars Danielsson var statssekreterare hos Göran Persson, med särskilt ansvar för EU-frågorna. Han medverkade nyligen i en vänbok till kabinettssekreterare Frank Belfrage, ”Fokus Europa”.
Hans kapitel i boken hade rubriken Har EU någon väg ur krisen?:

”Vi som är anhängare av den gemensamma valutan måste nog erkänna att vi underskattat nödvändigheten av att antingen ha mer konvergenta ekonomier än vad vi nu har i eurozonen eller mer av gemensam ekonomisk politik.”

Hur kunde han och andra i Europas ledande skikt, ha tänkt så fel, undrar man.

Vi som var med under folkomröstningen om EMU år 2003 kommer väl ihåg att eurons betydelse för freden var ett av ja-sidans ofta framförda argument. Det argumentet brukade ofta framföras i slutet av ett meningsutbyte om effekterna på ekonomin.

”Men EMU är i alla fall bra för freden”, brukade det heta. Hur bra det varit för freden kan vi se i dag.

När Grekland hade en egen valuta reste tyskarna gärna dit på semester och välkomnades av den grekiska turisindustrin. I dag tycker tyskar och greker tycker sämre om varandra än vad de gjort sedan den tyska ockupationen på 1940-talet.

Full text

Lars Wohlin - Rolf Englund blog - Medborgare mot EMU

Snipers, Commandos to Welcome Merkel in Greece
CNBC, 8 October 2012

To fend off potential attacks, at least 7,000 plainclothes police and hundreds more undercover agents have been mobilized from across the country to lock down the capital and erect steel fences around parliament.

Snipers were already visibly stationed on the roof tops of government buildings in Athens; Commando Seals and Frogmen were also ordered on standby as helicopters began patrolling the Athenian skyline from Monday.

“It will be one of the biggest security drills in recent years,” said a senior police official speaking on condition of anonymity because of his knowledge of the security preparations.

Full text

Greece is in its fifth year of recession and unemployment has hit 25pc. It is currently in negotiations with the troika (the IMF, European Commission and ECB) over whether it has made enough reforms to release its next €11.5bn tranche of bail-out cash, without which it faces bankruptcy as soon as November.

Alexis Tsipras, who leads the opposition Syriza party in Greece, said: "She does not come to support Greece, which her policies have brought to the brink. She comes to save the corrupt, disgraced and servile political system. We will give her the welcome she deserves."

Ms Merkel's spokesman, Steffen Seibert, told a regular news conference today: "She is going to Greece to express her support for the ambitious reform efforts that the Greeks have set out and are - in part - beginning to implement.

Tyskland - Grekland

I dag vet vi att den spanska krisen kommer att bli mycket allvarligare än den grekiska
ty ingen har ifrågasatt Greklands existens som nation och det är precis det som nu händer i Spanien
Mauricio Rojas, Kolumn SvD, 7 oktober 2012

Top of page

Den som vill se fredsvalutan in action kan med fördel titta på livestreamningen från demonstrationerna i Madrid.
Spanien måste spara mycket mer om landet ska ha en chans att kvarstå i euron.
På kort sikt lär detta höja arbetslösheten ytterligare.
Det är därmed högst osäkert om Spanien kan överleva detta som nation om landet kvarstår i eurosamarbetet.
Mattias Lundbäck, 25 September 2012

Samtidigt gör sig Katalonien redo för folkomröstning om självständighet.

Full text och bild


Top of page

What began as an economic storm has blown into a full-scale political crisis.
Amid popular discontent and separatist protests, Spain has stumbled towards a crossroads:
without decisive action by the government, the post-Franco democratic settlement is at risk.
Financial Times, editorial 27 September 2012

We wait for the Verfassungsgericht to deliver its verdict of life or death for the euro at 10 AM Wednesday, Karlsruhe time.
Chief Justice Andreas Vosskuhle said at the time that Germany had reached the limits of EU integration under existing constitutional law.
Ambrose Evans-Pritchard, September 11th, 2012

The turmoil produced by the Italian elections has directed attention back to where it should have been all along – to the politics of the eurozone crisis.
It is possible that southern Europe will give the Germans until the autumn to come around to a new approach.
But toleration for austerity is unlikely to last much beyond then.

Europe may be approaching a stark choice: giving up the euro; or keeping it and seeing the political crisis spin out of control.
Mark Mazower, professor of history at Columbia university, Financial Times 28 February 2013

We have had six months of complacency, rising stock markets and wishful thinking. The conventional wisdom was that the crisis had been contained, with Ireland recovering and the risk of a Greek exit from the eurozone reduced. But this view always ignored the politics.

The response from Brussels and the creditor north to all this has been robotically unimaginative – to insist that the debtors, like the little fish in Finding Nemo, must just keep on going. And so they may – for a while. It is possible that southern Europe will give the Germans until the autumn to come around to a new approach. But toleration for austerity is unlikely to last much beyond then.

A moment of truth is surely approaching. Joachim Gauck, the German president, has called for a new debate on Europe, and suggested that its future lies in reviving the idea of a commonwealth of nations. But if such a debate is to go anywhere, it will have to confront the question of monetary union. For Europe may be approaching a stark choice: giving up the euro; or keeping it and seeing the political crisis spin out of control.

Full text

Mark Mazower is professor of history at Columbia university and author of “Governing the World: The History of an Idea”

Book at Amazon

Perhaps the most important point to have emerged is that the crisis is subject to growing political risks.
The fall of the Dutch government and the victory of François Hollande in the first round of the French presidential election demonstrate this point.
The street might overwhelm the establishment.
Martin Wolf, Financial Times, April 24, 2012

Italy - Tyskland

Top of page

Mr Draghi’s magic bullet has badly wounded something even more important – democracy in Europe. Certainly, for anyone with a sense of history, the sight of the German representative on the ECB being isolated and outvoted should be chilling.
Since 1945, the central idea of the European project was never again to leave a powerful and aggrieved Germany isolated at the centre of Europe.
Gideon Rachman, Financial Times, September 10, 2012

As a result of the ECB’s actions, voters from Germany to Spain will increasingly find that crucial decisions about national economic policy can no longer be changed at the ballot box.

In Germany, in particular, there is a growing realisation that the ECB, an unelected body that prides itself on its independence from government, has just taken a decision that has profound implications for German taxpayers – but one that they cannot challenge or change.

At the ECB, the president of the German central bank has just one vote – the same as the presidents of the central banks of Malta or Slovenia. Jens Weidmann, the head of the Bundesbank, cast the sole vote against the bond-buying plans.

Angela Merkel, the German chancellor, may well have given tacit consent to the ECB’s actions and one German member of the ECB council voted with the majority. But opinion polls and media comment suggest that Mr Weidmann’s position reflects majority opinion in Germany.

After the ECB decision, the Bundesbank issued a statement arguing that the ECB’s plans are “tantamount to financing government by printing banknotes” and “redistribute considerable risks among various countries’ taxpayers”.

Translation: the ECB’s action are illegal and dangerous, and German taxpayers could end up with the bill.

To access the ECB’s unlimited firepower, the Spanish or Italians would have to agree to “enter a programme”.n reality, Madrid or Rome would have to accept International Monetary Fund-style supervision of their national budgets, directed from Brussels and Frankfurt.

Such a humiliating and overt loss of national sovereignty, combined with a deep recession, would be the perfect formula to drive voters to the political extremes, as Greece is demonstrating.

Full text

Tyskland - ECB - Federalism

Top of page

Manifestationen på Diada, Kataloniens nationaldag, brukar samla en tapper men begränsad skara självständighetsivrare.
Dagens möte i Barcelona väntas locka flera hundra tusen deltagare, inklusive moderata nationalistpolitiker som normalt håller sig hemma.

Enligt en färsk opinionsmätning skulle 51 procent av katalanerna i dag rösta för självständighet från Spanien.

Före eurokrisen var de flesta fullt nöjda med sin autonomi. Nu växer ilskan och motsättningarna.

DN, Signerat Gunnar Jonsson, 11 september 2012

Merkel kör Ja-kampanjen i repris: "Euron har givit oss fred och välstånd"
The German Chancellor launched a bold marketing campaign with the slogan: “I want Europe.”
“Europe is not just a matter of the intellect – Europe is and remains above all a matter of the heart,” Merkel said in a three minute video clip that launched a nation-wide campaign backed by German companies and celebrities.
Louise Armitstead, Telegraph Chief Business Correspondent, 23 Aug 2012, via Rolf Englund blog

Full text

Top of page

Greker kallar tyska ledare för nazister. Tyskar kallar greker för lata fuskare.
Och båda håller sig underrättade, i sina egna medier, om hur negativt de blir omnämnda.

Förändringarna som krävs är enorma. De innebär i praktiken slutet på den nationella suveräniteten,
eftersom en europeisk finansminister är tänkt att kontrollera och i nödfall kunna ingripa i medlemsländernas budgetar.
Men vilka länder är beredda att dela med sig av sin suveränitet till en europeisk finansminister?
Maja Hagerman, Kolumn DN 28 maj 2012

I den tyska bokhandeln ligger överst på tio-i-topp-listan för fackböcker en bok om att tyskarna inte behöver euron. Tyskland kan genast sluta betala för att avhjälpa krisen och lämna eurosamarbetet, hävdar författaren Thilo Sarrazin.

Sarrazin’s book is really just another rehearsal of some very familiar German arguments about the foolishness of ever getting rid of the Deutschmark. It could have been published 15 years ago and probably should have been.
FT 27 May 2012

Full text hos DN

Top of page

It all started in early 2010, when Ms Merkel suggested Greece leave the eurozone.
After Nicolas Sarkozy threatened her with ending the special French-German relationship, she gave in and helped to bail out Greece.
That turned out to be a bailout of French banks. Before the crisis, Germans were the most admired Europeans in Greece, today, they are the most hated.
Hans-Olaf Henkel, former head of the Federation of German Industries, Financial Times, 17 July 2012

Germany’s man at the ECB, Jörg Asmussen:
The influential “commentariat” comes predominantly from outside the euro area.
The big English-language newspapers, the news agencies and wire services that shape opinions in the economic and financial sphere on the Continent come with a dangerously narrow and exclusive perspective on the economics of the monetary union.
But if the profound political commitment of Eurozone countries to the historical project of “ever closer union” is neglected, the assessment remains superficial and partial.
And the suggested policy responses may be biased or naïve.
Source: P O Neill,, 6 July 2012

It doesn’t take much extrapolation of what he says to envisage that at least in the ECB’s mind, there is a SPECTRE-like entity of cackling pundits consisting of Paul Krugman, Martin Wolf, Simon Johnson and others, though who exactly has the white cat sitting in their lap as they press “Publish” is not specified.

More substantively. there is a strange symmetry between this view and the pre-crisis gloating of the European Commission that the single currency’s American critics had been all wrong.

In November of last year, an economic research paper appeared on the website of the European Commission’s Economic and Financial Affairs section entitled The euro: It can’t happen, It’s a bad idea, It won’t last. US economists on the EMU, 1989-2002. It’s by Lars Jonung and Eoin Drea.

Euro Symposium
It Can’t Happen, It’s a Bad Idea, It Won’t Last: U.S. Economists on the EMU and the Euro, 1989-2002
Lars Jonung1 and Eoin Drea

Full text of P O Neill

“ever closer union”

Top of page


Muren är högerns Vietnam
Nya generationer har förstås ingen personlig relation till vare sig Berlins delning, kalla kriget,
det ockuperade Östeuropa eller Sovjetunionens ideologiska aggression.
De kan knappast relatera till EU som ett ”fredsprojekt” – vadå, hur sannolikt är ett krig mellan Polen och Italien, liksom?
DN, signerat Erik Helmerson, 14 juli 2012

Vietnamkriget inleddes 1964 och pågår än i dag. Åtminstone i självbilden hos ett flertal personer födda mellan 1940 och 1959.

Vi som även i fortsättningen vill argumentera för individens frihet, marknadens fördelar, Europasamarbete och begränsning av politikens makt måste hitta andra referenspunkter än Checkpoint Charlie. Annars är risken stor att vi möts av samma himlande ögon som vi en gång visade våra Ho Chi Minh-nostalgiska förfäder.

Full text

Se här min egen bild från Checkpoint Charlie, typ 1962

Vem vann Vietnam-kriget?
Att den här debatten blir så konstig kan bara förklaras av att ingen riktigt vill acceptera faktum,
att det var fel att stödja Nordvietnam/FNL i deras krig för att införa kommunism.
Klicka här

Grekland, Portugal och Spanien hör inte hemma i eurosamarbetet.
Men mycket prestige har investerats i projektet och man kommer säkert att försöka hålla dem under armarna så länge det går.

Han påpekar att eurosamarbetet från början motiverats som ett fredsprojekt, något han nu ser som paradoxalt.
– Att tvinga fram sanktioneringar som gör att de som sköter sig ska stötta de som missköter sig leder till fiendskap om något.
Magnus Henrekson, professor nationalekonomi SvD Näringsliv 27 juli 2011

EU måste fixa en oblodig exit
Ju förr Europas ledare etablerar en plan för hur EU ska överleva utan euron desto bättre.
En eurokollaps får inte innebära ett slut för hela det europeiska projektet.
Expressen-ledare 10 juli 2012

Skuldkrisen har fått retoriken i Europa att hårdna. Greker och spanjorer är bedrägliga latmaskar och tyskar och nordeuropéer självgoda översittare.
Håller fredsprojektet EU rent av på att utvecklas i fel riktning?
– Det är lite ödets ironi att de institutioner som skulle stabilisera nu mest verkar göra det omvända, säger Sverker Gustavsson, professor i statsvetenskap.
SvD Näringsliv 9 juli 2012

Fördomar, stereotyper och nedsättande generaliseringar om framförallt greker förekommer frekvent. Många av dem passerar dessutom relativt oemotsagda på ett sätt som de inte skulle ha gjort om det handlat om en minoritet som exempelvis romer.

Även ledande politiker emellan har retoriken hårdnat och Sverker Gustavsson, professor i Statsvetenskap vid Uppsala Universitet, är egentligen inte förvånad över utvecklingen. Han menar att det funnits en historisk naivitet kring vilka problem som utformningen av EU kan medföra.

– Legitimitet för en politisk ordning kan man få på två sätt.
Det ena är genom att den är demokratisk och att folk har nått att säga till om och det andra är genom att den leverera något som folk tycker är bra.

Men när det inte gör det, när levnadsstandarden stagnerar då behövs det något som ger en samhörighet och den samhörigheten räcker inte till för de umbärandena som nu ligger framför oss, säger Sverker Gustavsson och förklarar att problemet helt enkelt har dolts under många år av tillväxt. Befolkningen i Europa har stadigt fått det bättre och då har man inte funderat så mycket på detta.

– Men nu har vi kommit in i ett läge där man måste solidarisk över gränserna. Det är nått helt nytt. Vi som sysslats med detta teoretiskt så varnat för detta i 20 år men det är ingen som lyssnat på det förrän det nu blir verklighet.

Nu gäller det enligt Sverker Gustavsson att minimera skadeverkningarna och framförallt se till att de borgensåtaganden som flera länder nu tar på sig gentemot sina krisande grannar aldrig behöver lösas ut.
– För gör de det då tar det här en ände med förskräckelse. Jag tror inte att det finns i folks vildaste fantasi att betala pengar till folk i andra länder, säger Sverker Gustavsson

I värsta fall ser han annars kraftig social oro framför sig med storstrejker, folk som vägrar finna sig i politiska beslut och en förlorad tilltro till statsstyrelserna även i länder som hittills stått stabila.

Full text

EMU - Ett illa genomtänkt fullskaleexperiment
Sverker Gustavsson, SvD Brännpunkt 2000-01-05

The European Union was conceived in hope: hope that peaceful, law-based integration would exorcise the demons of the Continent’s past and embed democratic norms and institutions in its political culture.
In the areas where the European Union is competent, most legislation is now decided on the European level and rubber-stamped by national parliaments.
Moreover, European national authorities, taken individually, are simply too weak to counterbalance the agglomerations of financial power that globalization has spawned.
David Marquand, Oxford, England, New York Times July 8, 2012

David Marquand, the author of “The End of the West: The Once and Future Europe,” was a Labour member of the British Parliament and an official at the European Commission.


Full text

The dream of the unification of Europe goes back at least to the 15th century
It is important to appreciate that the movement for European unification began as a crusade for cross-border amity and political unity, combined with freer movement of people and goods.
Giving priority to financial unification, with a common currency, came much later, and it has, to some extent, started to derail the original aspiration of European unity.
Amartya Sen, Guardian, 3 July 2012

Men hade det inte varit bra om Grekland i stället för att misskötas från Aten hade styrts från Bryssel?
Ett ett sådant system, med en gemensam finansminister för alla euroländer, skapar lika många problem som den löser.
Jag tänker inte enbart på det demokratiskt tvivelaktiga med ett sådant arrangemang, eller ens på svårigheten att
skapa legitimitet för nedskärningar av pensioner, skolor och sjukvård i Grekland beslutade av anonyma makthavare i Bryssel
Mats Persson,professor vid institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, DN Debatt 19 juni 2012

A Game of Euro Chicken
Playing Until the Germans Lose Their Nerve
It's well-known that French President François Mitterrand made his approval of German reunification contingent on German Chancellor Helmut Kohl's acceptance of the common currency.
The next stage in the crisis will be blatant blackmail. With their refusal to accept money from the bailout fund to recapitalize their banks, the Spanish are not far from causing the entire system to explode.
Jan Fleischhauer, Der Spiegel 8 June 2012

A single currency can be maintained if no-one worries if they're holding German, Spanish or Greek euros.
Well, savers are worrying now. An "intra-euro bank-run" has been happening for months, with deposits heading for the Teutonic core.
Liam Halligan, Telegraph 26 May 2012

Mediterranean firms and households are petrified their cash could be converted into devalued drachma or pesetas on any break-up.
And what of all those mortgages, corporate loans and other commercial contracts?

Bank runs

The tacit plan seems to be that Berlin will accept full-on European Central Bank debt monetization in return for a German-directed fiscal union, with powers to raise taxes and make large-scale transfers between countries, while issuing joint eurobonds.

The trouble is that Greece is a democracy, Spain is a democracy. France, the world's fifth-largest economy and one of the most powerful countries on earth, is a democracy.

Are all these countries, their electorates supplicant, their future politicians content, really going to subscribe to and live under, for decades to come, a system based on Berlin telling them how much they can borrow and spend?
I don't think so.

The German population, too, would accept neither the cost, nor the deeply uncomfortable position of superiority.

As this eurozone meltdown deepens, a chronic lack of "periphery" bank capital raises the risk of acute liquidity crises.

How bad must the riots get, how volatile the financial markets, how many jobs and lives must be destroyed?

Full text

Top of page

The crisis in the eurozone is the result of France’s persistent pursuit of the “European project,”
the goal of political unification that began after World War II when two leading French politicians,
Jean Monnet and Robert Schuman, proposed the creation of a United States of Europe.
Martin Feldstein, 27 May 2012

Monnet and Schuman argued that a political union similar to America’s would prevent the types of conflict that had caused three major European wars
– an appealing idea, but one that overlooked America’s horrific Civil War.
A European political union could also make Europe a power comparable to the United States, and thereby give France, with its sophisticated foreign service, an important role in European and world affairs.

Germany resisted the euro, arguing that full political union should come first. Since there was no chance that the other countries would accept political union, Germany’s position seemed like a technical maneuver to prevent the establishment of the single currency.

Germany was reluctant to give up the Deutsche Mark, a symbol of its economic power and commitment to price stability.

Germany eventually agreed to the creation of the euro only when French President François Mitterrand made it a condition of France’s support for German reunification.

The pro-euro politicians ignored economists’ warnings that imposing a single currency on a dozen heterogeneous countries was bound to create serious economic problems.

They regarded the economic risks as unimportant relative to their agenda of political unification.

The European project has clearly failed to achieve what French political leaders have wanted from the beginning. Instead of the amity and sense of purpose of which Monnet and Schuman dreamed, there is conflict and disarray

Full text

I believe now, as I did 20 years ago, that imposing a single currency on a heterogeneous group of countries is a mistake.
Europe lacks the kind of geographic mobility and automatic transfers from rich to poor states that allow the US to operate with a single currency.
But while the creation of the eurozone was an economic mistake, allowing it to dissolve now would be very costly to governments, investors and citizens
Martin Feldstein, Financial Times 24 July 2012

Most presciently, Harvard’s Martin Feldstein stressed that as economic performance differed from one country to the next,
a single currency would pit winners against losers, and Europe lacked both the political machinery and the democratic legitimacy to mediate these disputes.
Clive Crook, Bloomberg, 24 May 2012

MONNET WAS MISTAKEN, Martin Feldstein, November/December 1997

Martin Feldstein, professor vid Harvarduniversitetet har varit en enveten kritiker av EMU sedan 1992,
då han skrevden nu klassiska artikeln i The Economist, där han framförde en rad argument mot européernas EMU-projekt.
Själv började jag tvivla på EU:s ekonomiska ambitioner efter att ha läst Feldsteins artikel.
Margit Gennser i inledningen till boken EMU - en kritisk analys, Fischer & Co 1997

Robert Schuman, Monnet drömde om att bygga ett enat Europa
Ingrid Hedström, DN 15/6 2005

Martin Feldstein

Europas politiker har slagit in på en ekonomisk kurs som ser ut att leda mot sammanbrott.
Konsekvenserna riskerar att bli dramatiska.
Huvudargumentet för en europeisk valuta var att den skulle göra krig omöjliga.
Tio år senare har valutasamarbetet lett till motsatsen
Har vi svenskar förträngt hur vi löste vår egen finanskris under 1990-talet?
Peter Wolodarski, DN 27 maj 2012

Debattartikel om Grekland för SvT Debatt
Demokratins kanariefågel
Stefan de Vylder 7 maj 2012

Demokratins kanariefågel
Ordets makt över tanken är stor. Så länge krisländernas problem kallas ”skuldkris” och inte ”sysselsättningskris”
kommer recepten på fortsatt svältpolitik att skrivas ut av ledarna för den s.k. trojka
– Europakommissionen, ECB och IMF - som nu tagit befälet över Grekland.
Stefan de Vylder SEKO-tidningen april 2012

Dag efter dag matas vi med analyser om att euro-krisen beror på att ansvarslösa regeringar har låtit statsutgifterna skena iväg. Krisländerna sägs leva över sina tillgångar, och lösningen är fortsatta åtstramningar. Vår egen finansminister Anders Borg låter meddela att han inte är villig att betala för greker som går i pension vid 40.

Men stämmer denna problembeskrivning? Nej, knappast. Visst är Grekland en idealisk syndabock, med korruption, låg skattemoral och fiffel med statistiken. Men grekernas faktiska pensionsålder är faktiskt högre än t.ex. Tysklands. Och greker är inte latare än andra. Problemet är att det saknas jobb. Euron är en kvarnsten. Det grekiska näringslivet klarar inte den internationella konkurrensen så länge man har samma valuta som den urstarka tyska ekonomin.

I länder där ungdomsarbetslösheten närmar sig femtio procent, och fabriker, nybyggda bostäder och turisthotell står tomma, är sanningen att de lever långt under, inte över, sina tillgångar. Och Spanien och Irland hade faktiskt överskott i statsfinanserna när finanskrisen slog till 2008. En finanskris som berodde på privat, inte offentlig, ansvarslöshet. De bubblor som sprack 2008 hade blåsts upp av finansmarknaderna, inte av regeringar.

Dagens skuldkris är en följd av finanskrisen. Inte dess orsak.

Vad krisländerna idag behöver är en reaktivering av produktion och sysselsättning. Inte ännu fler år med sjunkande inkomster, sänkta pensioner och stängda skolor.

Ordets makt över tanken är stor. Så länge krisländernas problem kallas ”skuldkris” och inte ”sysselsättningskris” kommer recepten på fortsatt svältpolitik att skrivas ut av ledarna för den s.k. trojka – Europakommissionen, ECB och IMF - som nu tagit befälet över Grekland.

När Papandreu för ett tag sedan föreslog att grekerna skulle få folkomrösta om ett nytt krispaket slog finansmarknaderna och trojkan bakut: ”Det kommer inte på fråga!” Och Papandreus folkvalda regering avsattes. Den tyske finansministern säger att Grekland bör skjuta upp sina allmänna val. Trojkan kräver att även oppositionspartierna ska skriva under ett löfte att lyda trojkan framöver.

Snabbt men säkert undermineras det europeiska folkstyret. De små länderna i EMU är maktlösa mot Merkozy. Folken tvingas inta åskådarläktarna. I namn av krishantering ställs krav på att fackliga fri- och rättigheter, såsom rätten att sluta kollektivavtal, ska ställas åt sidan.

Förr i världen sägs det att man brukade släppa ned en kanariefågel i gruvorna för att se om det fanns några giftiga gaser. Om fågeln överlevde kunde gruvarbetarna gå ned.

Idag är Grekland EU:s kanariefågel. Det politiska prestigeprojektet EMU ska räddas till varje pris. Men priset är högt. Hur mycket stryk och förödmjukelser tål ett folk? Hur många fackliga och demokratiska rättigheter kan avskaffas utan folkliga revolter?

Idag Grekland. I morgon Portugal. I övermorgon Spanien. Och…

Varför är det så tyst om den nedmontering av demokratin som nu pågår?

Stefan de Vylder

Början på sidan

Ultimately, a United States of Europe was the goal.
The arc of Europe’s postwar history is turning toward tragedy.
It isn’t even that the whole mess was avoidable.
It’s that the crisis is dividing Europe along the very lines the European project was intended to erase
Clive Crook, Bloomberg, 24 May 2012

Decades of cliches about European solidarity and the European idea are being held up to ridicule.

The argument that Britons, Germans, Greeks, Italians and Spaniards are instinctive cultural partners whose commonalities transcend their obvious differences and historical enmities
- that “Europe” is a real community, not just a heavily worked-over Brussels blueprint - turns out to be, let’s say, disputable.

Why did it all go wrong? Three main reasons:

French grandiosity, German shame and a universal law of bureaucratic self-aggrandizement. T

The path not taken was that of an enhanced free-trade area, a zone of economic cooperation among sovereign states, a kind of NAFTA-plus. According to France’s thinking, if Europe was to compete and engage on equal terms with the U.S., it would need to aim higher than that. Ultimately, a United States of Europe was the goal.

The critical juncture was reached in talks for the Maastricht Treaty of 1992. This provided for European Monetary Union, the boldest step yet.

More gloriously -- and what is France for, if not la gloire? -- the single currency advanced the goal of a Europe fit to contend with the U.S. in global affairs. The dollar needed a rival. The euro would be it.

There was another factor, almost as laughable in hindsight. A view had gained ground that central banking was above politics. The goal of monetary policy was simple -- price stability -- and the means purely technocratic. The old Keynesian idea that governments could trade a bit of inflation for a spurt of faster growth stood discredited.

This crisis has proved that central banking is a branch of politics.

Economists drew attention to the fragility of the euro system’s design from the start. Most presciently, Harvard’s Martin Feldstein stressed that as economic performance differed from one country to the next, a single currency would pit winners against losers, and Europe lacked both the political machinery and the democratic legitimacy to mediate these disputes. How right he was.

(MONNET WAS MISTAKEN, Martin Feldstein, November/December 1997)

Successive treaties have run into mounting popular resistance to the transfer of decision-making power to the EU.

Across Europe, politics is still resolutely national. To many Spaniards, Madrid seems remote, let alone Brussels -- and a similar mindset applies to most other EU members.

EU may have to take the strides toward deeper union that Germany has been resisting since this crisis exploded: joint guarantees of sovereign debt and unlimited intervention by the ECB.
The problem is, that’s fiscal union.

It commits the EU to potentially enormous transfers among its members, and makes them explicit. Can there be fiscal union of that sort without political union?

And do Europe’s divided nations -- the bossy Germans, idle Italians, arrogant Brits and vain French -- actually want to be one country?

Back in Maastricht in 1992, the Treaty of European Union arranged things so that those questions would one day have to be answered.

Sooner than anybody bargained for, and before Europe was anything like ready, that day has come.

Full text


Man behöver inte tro på Keynes teorier från 1930-talet för att se både
den politiska och ekonomiska faran i en finanspolitik som spär på nedgången.

Det långsiktigt nödvändiga – att sanera skuldsatta ekonomier – är inte en klok strategi i ett akut läge.
Peter Wolodarski, DN 13 maj 2012

Much of the crisis commentary is about narratives. The German narrative is well known to our readers here.

A quite shocking example, even to us, has been a commentary in this morning’s Welt in which the author argues that
the SPD’s repositioning on the fiscal pact – falling in line with Francois Hollande – was bordering on treason (“Vaterlandsverat”).
Eurointellience, 9 May 2012

The argument, by a Dorothea Siems, is the usual one: a growth pact would cost so much money that Germany (!) would be crippled under its debt burden. We were intrigued by the word “treason” because the author clearly portrays this as a fight between French and German interests, and see the SPD trying to align itself with the enemy.

(Die Welt is an awful newspaper in general, which is why we have not included it in our press review, but it is now qualifying to make it into our rogue’s gallery, along with Bild.)



Detta är alldeles uppenbart en systemkris.
ingen regering i något euroland som utsatts för väljarnas dom under krisåren har fått förnyat förtroende
Leif Pagrotsky, DN 7 maj 2012

Irland, Portugal, Nederländerna, Frankrike, Spanien och Grekland.
Italiens regering föll av blotta trycket, utan val.
Tysklands Angela Merkel ser kanske stark ut nationellt, men hennes parti har tappat stort i de delstatsval som hållits.

– Detta är alldeles uppenbart en systemkris. Alla länders väljare förkastar effekterna av eurons felkonstruktion. De ekonomiska ofullkomligheterna får nu väldigt stora politiska konsekvenser och kommer att få stora konsekvenser för EU-samarbetet.

– Det hemska är att det här visste man innan, men man valde att blunda.

Full text

Leif Pagrotsky

Början på sidan

Nicolas Sarkozy’s defeat makes him the first incumbent in more than 30 years to fail to win re-election,
and the ninth European leader to be booted out since the region’s debt crisis began.
Bloomberg, May 7, 2012

The Greek elections were the real shocker – not predicted by the polls.
The combination of New Democracy and Pasok have failed to obtain a majority
– and this despite the fact that the largest party gains an extra 50 seats.
It is impossible to achieve both a stable government,
while maintaining a broad-based coalition in support of the programme.

Eurointelligence 7 May 2012

Dagens Nyheter förklarar inte hur en sådan politik skulle kunna rädda Grekland, Portugal, Spanien och Italien
och göra det innan det folkliga missnöjet, som tidningen anser vara delvis berättigat, exploderar.

Rolf Englund 6 maj 2012

De extrema partiernas framgångar splittrar och fördjupar motsättningarna mellan länder och människor i Europa.
Utvecklingen förklaras delvis av ett begripligt missnöje och är därför uppfordrande för de demokratiska partierna.
DN-ledare 2 maj 2012

Europas problem kan inte lösas i ett enda slag och kräver mer än fortsatt stora lån.

Både på EU-nivå och i varje land måste politiken vara långsiktigt utformad och sätta arbete, innovationer och företagande i centrum.

Full text

Dagens Nyheter förklarar inte hur en sådan politik skulle kunna rädda Grekland, Portugal, Spanien och Italien och göra det innan det folkliga missnöjet, som tidningen anser vara delvis berättigat, exploderar.
"långsiktigt utformad och sätta arbete, innovationer och företagande i centrum"
Mantra-pladder, det är vad det är.
Rolf Englund 2 maj 2012

Dagens Nyheter

'Berlin Is Running Out of Allies in Euro Crisis'
Budget discipline is out of fashion in Europe.
Chancellor Angela Merkel is looking increasingly lonely in her fight
to save the euro through painful austerity measures
Der Spiegel 24 april 2012

The political turmoil in the Netherlands has sent a disastrous message that could thwart Merkel's master plan to save the single currency.

If the Dutch with their robust economy aren't willing to observe the 15-year-old rule limiting the budget deficit to 3 percent of GDP, many are asking, why should other nations such as Greece, Spain, Portugal and Italy, which have far bigger economic problems?

Full text

RE: Wolfgang Schäuble och Angela Merkel får trösta sig med att de har stöd av Reinfeldt, Bildt och Anders Borg.

Jfr Stefan Löfven, ordförande för Fackliga röster för Europa
European democracy has a new organising assumption.
Citizens may still change their leaders from time to time,
but only on the clear understanding that elections do not herald a change of direction.

Left or right, inside or outside the euro, ruling elites are worshipping at the altar of austerity.
Philip Stephens, Financial Times, 3 May 2012

Governments are permitted a tilt here, or a shading of emphasis there. None dares challenge the catechism of fiscal rectitude.

Full text

Stefan Löfven, ordförande för Fackliga röster för Europa ST, 1 september 2003

First Greece’s Papandreou, then Italy’s Berlusconi, followed by Spain’s Zapatero, and now France’s Nicolas Sarkozy
Ever since the euro crisis erupted two years ago, no major European politician has been re-elected
So long as Germany and France were united behind that deal, it was rock-solid. That is the way the EU works. What the Franco-German axis demands, it gets.
But Hollande has pledged himself to tearing it up.
MarketWatch 25 April 2012

Merkel and Sarkozy had a simple deal. Germany supported the bailouts of peripheral countries, and closed its eyes and tolerated the European Central Bank printing vast quantities of new money to keep the banking system afloat.

In return, Sarkozy signed up for a very German vision of austerity. Every country had to cut their deficits — and keep cutting their deficits, even in the face of deep and worsening recessions, by however much was necessary to keep the bond markets happy.

So long as Germany and France were united behind that deal, it was rock-solid. That is the way the EU works. What the Franco-German axis demands, it gets.

But Hollande has pledged himself to tearing it up

Full text

Tyskland - Frankrike

Top of page

Europe's political centre is starting to crumble, replicating the pattern of the early 1930s
as the crisis ground into its third year under a similar mix of fiscal and monetary contraction.
Elected governments have already been swept away - or replaced by EU technocrats without a vote, indeed to prevent a vote
- in every eurozone state where unemployment has reached double-digits: Spain (23.6pc), Greece (21pc), Portugal (15pc), Ireland (14.7pc) and Slovakia (14pc).
Ambrose Evans-Pritchard, 24 April 2012

The political carnage has been striking. Ireland's Fianna Foil, creator of the Irish free state, has lost every seat in Dublin. Greece's Panhellenic Socialist Movement (PASOK) - torch-bearers of Greek democracy since the Colonels - has fallen to 14pc in the polls and faces ruin next month.

The results are in: the hard-Left and hard-Right are on the rampage across Euroland. We have not reached breaking point of July 1932 when Nazis and Communists won over the half the Reichstag seats.
That tragedy was the fruit of the Brüning deflation, rigidly imposed to uphold the Gold Standard - the euro's trial-run.

We forget now, but Germany was heavily indebted to foreigners in 1930, like Spain today. It was the refusal of the creditor powers (US and France) to reliquify the system and slow monetary contraction that pushed Germany over a cliff.

Full text

Top of page

There is no reason for the Netherlands, whose 65 per cent debt to output ratio puts it among the eurozone’s most solvent, to fear moderate deficits in a recession. But Europe’s policy of austerity for all is dragging one economy after another back into recession – and the effect is not limited to the periphery.

The bankruptcy of universal austerity is political as well as economic.
The more clearly the eurozone’s favoured policy is failing, the less credible mainstream politicians – still too loyal to Germany’s demand for deficit cuts – will seem to voters.
If leaders are seen as oblivious to common sense, they will leave the field open for the likes of Mr Wilders.
Financial Times editorial 24 April 2012

Full text

Perhaps the most important point to have emerged is that the crisis is subject to growing political risks.
The fall of the Dutch government and the victory of François Hollande in the first round of the French presidential election demonstrate this point.
The street might overwhelm the establishment.
Martin Wolf, Financial Times, April 24, 2012

The fear of just this might cause yet another self-fulfilling prophecy of crisis. Even France might be dragged in. Then the game might be up.

Full text

Sarkozy hotar att dra Frankrike ur EU:s Schengensamarbete, vill halvera invandringen och skärpa gränskontrollerna.
Inom dessa områden låter den sittande presidenten förvillande lik Marine Le Pen.

DN-ledare 24 april 2012

När Sarkozy talade inför sina anhängare i söndags kväll lät det dessvärre som om han tänker fortsätta flörten med Le Pens anhängare. Det är en farlig strategi.

Att nästan var femte väljare röstade på Nationella fronten i söndags kan förstås tolkas som ett misstroendevotum mot det politiska etablissemanget, och därför vara värt att lyssna på. Men politiken som Marine Le Pen vill driva skulle innebära en ekonomisk och social katastrof.

Hela Europa påverkas också av att ett främlingsfientligt, nationalistiskt och EU-kritiskt parti går framåt så starkt i Frankrike. Argumenten måste bemötas, inte tas över och därmed legitimeras av landets sittande president.

Full text

Le Pen stole the show by surging to 18.0 percent
Far-right voters may decide who becomes France's next president
after anti-immigration crusader Marine Le Pen's record first-round score jolted the race between Hollande and Sarkozy.
Her breakthrough mirrored advances by anti-establishment Eurosceptical populists from Amsterdam and Vienna to Helsinki and Athens as anger over austerity, unemployment and bailout fatigue deepen due to the euro zone's grinding debt crisis.
CNBC 23 April 2012

Full text

Top of page

The fiscal pact triggered the collapse of the coalition government in the Netherlands
Geert Wilders, the far-right leader, said he could not support the 16 bn euros of cuts needed to meet the 3 pc target.
Louise Armitstead, Telegraph 22 April 2012

Yes, Mussolini pulled off a 20pc cut in wages in the late 1920s.
How can a democracy bring about such cuts in private sector wages without use of police coercion?
Portugal, Italy, and Spain need an "internal devaluation" of around 20pc
to claw back competitiveness within EMU. This means draconian wage cuts for year after year.
Ambrose Evans-Pritchard, 5 April 2012

A 77-year-old Greek pensioner distraught over his financial state shot himself in the head in the capital’s busy main square near Parliament on Wednesday morning.
“I don’t want to leave debts to my children,” he shouted before pulling the trigger, witnesses said.
The location, Syntagma Square, is a focal point for frequent public demonstrations and protests.
New York Times 4 April 2012

Under valrörelsen inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap förekom på båda sidor argument av varierande kvalitet.
Ett av ja-sidans absolut starkaste bidrag i debatten var beskrivningen av EU:s historiska betydelse som fredsbevarande
och relationsbyggande kraft.
SvD-ledare, signerad Maria Ludvigsson, 19 mars 2012

Full text

Folkomröstningen 2003

Italy's Mason-Dixon Line
Many in northern Italy have long wanted to secede.
Now, the euro crisis is giving the separatist movement new momentum,
Prime Minister Monti's efforts to exert control may be making matters worse.
Der Spiegel, 3 March 2012

Full text

Mason-Dixon Line

Grekisk tvångsförvaltning
The Greek reaction was one of outrage.
Finance minister Evangelos Venizelos was quoted by Kathimerini:
“Whoever puts before a people the dilemma of choosing between financial assistance and national dignity disregards basic historical lessons.”
Education Minister Anna Diamantopoulou /tidigare EU-kommissionär/ slammed the plan as “the product of a sick imagination.”
Eurointelligence 30 januari 2012

Forderung nach Sparkommissar Griechen-Presse pöbelt gegen Berlin „Merkel fordert bedingungslose Kapitulation“

Unconditional surrender The use of the term was revived during World War II at the Casablanca conference when American President Franklin D. Roosevelt sprang it on the other Allies and the press as the objective of the war against the Axis Powers of Germany, Italy, and Japan. The term was also used at the end of World War II when Japan surrendered to the Allies. Both Winston Churchill and Joseph Stalin disapproved of the demand for unconditional surrender, as did most senior U.S. officials (except General Dwight D. Eisenhower).

It has been estimated that it helped prolong the war in Europe through its usefulness to German domestic propaganda that used it to encourage further resistance against the Allied armies, and its suppressive effect on the German resistance movement since even after a coup against Adolf Hitler:

Tanken med EU var att föra Europas folk närmare varandra.
Istället skulle en inre marknad, med fri rörlighet och en gemensam valuta, sprida välstånd från Tammerfors till Thessaloniki. Om vi lyckas ta oss över på andra sidan och rädda euron, återstår ändå många år av misstro mellan länder och
en känsla av att det var ”de andras fel”.
Therese Larsson, SvD Näringsliv, 29 januari 2012

Full text

Spanien, Keynes och Europakten
Rolf Englund blog, 28 januari 2012

Speaking on the fringes of the forum, George Soros, the financier, blamed Germany for many of the eurozone’s woes.
“The austerity that Germany wants to impose will push Europe into a deflationary spiral,” he told journalists.
“The fact that an unsustainable target is being imposed creates a very dangerous political dynamic.
Instead of pulling countries together, it will drive them to mutual recrimination.”
Financial Times 25 January 2012

The big questions will remain the same: where’s the financial backstop (ECB?); where’s a proper firewall (EFSF?);

and how to create a fiscal union from countries as different as Greece and Germany?

While the leaders wrangle without resolution, sovereign states will crack on.

Spain and Italy will reassure markets with their tough austerity plans but on the streets they will face dangerous civil unrest.

It will be the revolts, a sort of Mediterranean Spring,
rather than the continued financial traumas, that will eventually goad leaders into action

Louise Armitstead, Daily Telegraph, 28 Dec 2011

Full text

Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy kräver att en ny stabilitetspakt omedelbart införs inom EU.
Men bör inte frågan diskuteras först? Annars kanske man fattar beslut som sedan visar sig inte fungera.

Ett system med böter ... innebär det ett ingrepp i demokratin som
kan skapa konflikter mellan folken och därmed hota unionen.
Mats Persson, SvD Brännpunkt, 24 december 2011

Systemet hindrar viktiga investeringar. När Sverige byggde upp sitt järnvägsnät under 1800-talet tog vi upp stora lån av det slag som nu kan bli förbjudna.

Nå, nackdelarna med pakten ska vägas mot fördelarna, nämligen att ansvariga politiker får ett internationellt avtal att stödja sig mot när de möter en populistisk opposition.

Nu vill Merkel och Sarkozy alltså införa ett system med böter. Man upphäver marknadens ”böter” genom att sätta upp en fond som ger billiga lån, men man inför administrativa böter i stället. Och dessa böter skapar fiendskap mellan länderna, till skillnad från marknadsräntan som är anonym och automatisk.

Vad är tanken? Ett svar kan vara att marknaden inte fungerar perfekt. Nej, det är sant. Men frågan är inte om marknaden fungerar perfekt utan om den fungerar bättre än ett politiskt system med böter.

Det är en öppen fråga – i själva verket just den fråga som måste diskuteras innan vi fattar några förhastade beslut.

Full text

Borde Grekland behålla euron?
Ref. till Mats Persson, Harry Flam, Gunnar Örn, Nouriel Roubinin och Otmar Issing
Danne Nordling, väldokumenterad som alltid, 3 oktober 2011

Mats Persson, Grekland och de rationella förväntningarna
Rolf Englund blog 2011-09-28

Varken Greklands finanser eller ens euron är värda
det vågspel som en finanspolitisk union skulle betyda.

Risken är påtaglig att politiken håller på att skena ifrån sitt folkliga stöd.
Gunnar Wetterberg, Expressen, 23 dec 2011

Början på sidan

Depression and Democracy
Unemployment in both America and Europe remains disastrously high.
Leaders and institutions are increasingly discredited.
And democratic values are under siege.
Paul Krugman, New York Times, December 11, 2011

A Franco-German plan aimed at solving the euro-debt crisis by a partial loss of sovereignty and deeper fiscal integration
sparked bellicose anti-German comments from French opposition politicians.
Leaders of far-left and far-right groups, and representatives of mainstream parties, accused Paris of bending to German diktats
Wall Street Journal, 3 december 2011

Ms. Merkel,Madame Nein until she has persuaded her colleagues to amend the euro-zone treaty
to permit Brussels (spelled B-e-r-l-i-n) to control the tax, spending and fiscal policy of euro-zone members.
Work on that final piece of the still incomplete architecture of a united Europe will begin at the next euro-zone leaders' meeting on Dec. 9.
At that meeting, the shark that is the euro zone will resume its forward motion.
Unless, of course, many of the member nations prefer leaving the euro zone to becoming part of what they have taken to calling the Fourth Reich.
Irwin Stelzer, director of economic policy studies at the Hudson institute, Wall Street Journal 28/11 2011

We’re not occupiers, says Greek task force
Horst Reichenbach, who was appointed leader of the task force in September, acknowledged in an interview he had
underestimated how much his German nationality would inflame local sensitivities and complicate his mission.
Financial Times November 25, 2011

“When I said yes to the offer, I was very much aware that the situation of German popularity was already very difficult,” said Mr Reichenbach, alluding to the mutual resentment that has developed between many Greeks and the country that has provided the biggest share of its bail-out.

“But nevertheless, I was surprised at the degree to which being German was a factor.”

Full text



“Fiscal union” advocates will also need, when the time comes, to send out the eurozone riot-police.
Voters get angry, and sometimes violent, when their own politicians let them down.
But when they feel controlled and humiliated by foreigners, they become totally enraged.
That, I’m afraid, is the undeniable lesson of history.
Liam Halligan, DT, 19 Nov 2011

I himmelen så är polisen engelsk, kocken fransk, mekanikern tysk, älskaren italienare och allt är organiserat av schweizarna.

I helvetet så är polisen tysk, kocken engelsk, mekanikern fransk, älskaren schweizare och allt är organiserat av italienarna.

Hemska fördomar, inte sant

Top of page

Where is the ECB Printing Press?
European regulators allowed their banks to leverage up to 450 to 1 on their capital,
on the theory that sovereign nations in an enlightened Europe could not default, and therefore no reserves need to be kept for “investing” in government debt.
And with those rules, banks borrowed massively and invested it in government debt, making the spread.
It was an awesome free profit machine. Until Greece became a road bump. Now it is a nightmare.
Even if you only invested 4% of your bank’s assets in Greek debt, if that is more than your capital then you are bankrupt.
John Mauldin, 12 Nov 2011

It is hard for us in the US to understand, but the commitment of European leaders to a united Europe is amazingly strong.
They will do whatever they think they must do (and/or can sell to the voters) to maintain the European Union.

As a way to think about it, the US fought its most bloody war over the question of whether or not to remain a union.
I think you have to call that commitment.

While I am not suggesting that Europe is getting ready to start a civil war,
I think it is helpful to remember that commitments to an ideal can drive people into situations that others have a hard time understanding.

Full text

Almost half of the 1.25 million Americans who've died fighting for their country were killed in the Civil War
It's estimated that at least 618,222 Union and Confederate soldiers died.

The Congressional Research Service puts Vietnam War casualties at 58,330, and 36,574 Americans died in the Korean War.

There have been about 6,700 Americans killed in Iraq and Afghanistan.

Bloomberg 26 May 2013
Read more here

Amerikanska inbördeskriget, Wikipedia

EMU Replay of the 30´s


Om man har en sedelpress går man inte i konkurs
Det tråkiga för länder som är med i EMU, som t ex Grekland, Spanien, Italien, Irland och Portugal är att
hela deras statsskuld, liksom alla privata skulder, är i euros, vilket för dem är en utländsk valuta,
i meningen att landets centralbank inte kan framställa mer av den med viljekraft.
Rolf Englund blog 4 november 2011

Top of page

Det mest förödande med dödsskjutningen av ärkehertigen för snart hundra år sedan var att skottet fick dominoeffekt.
Ett komplicerat nät av fördrag och avtal om ömsesidig hjälp utlöstes och ledde till att Europas länder ställdes mot varandra,
trots att det inledningsvis inte fanns någon plan på att sätta i gång ett stort krig.
DN huvudledare 13 november 2011

De hårda villkor som fredsavtalet innebar för Tysklandlade dessutom grund för det missnöje som medverkade till nazisternas framgång. Det andra världskriget kan därför delvis ses som en fortsättning på det första.

Gemensamma institutioner och väl etablerade former för diskussioner och beslut förhindrar att motsättningar blir våldsamma. De högsta politiska ledarna träffas regelbundet och känner varandra väl. Samarbetet i EU ger förutsättningar för att dagens svårigheter ska kunna lösas.

Full text

13 July 1914:
Austria delivers an ultimatum to Serbia, inter alia demanding the suppression of all activities directed against the Austro-Hungarian monarchy, and a judicial inquiry into the assassination of the crown prince led by Viennese officials.

28 July 1914:
Austria declares war on Serbia following Belgrade's refusal to accede to all the demands of the ultimatum.

Charles Gave beskriver situationen i Grekland som ett ”lågintensivt inbördeskrig”.
”Och det kommer att sprida sig till Frankrike, Portugal och Spanien och andra länder”
”Många känner sig lurade. Eurokraterna försökte genomföra en politisk kupp när euron infördes, i syfte att skapa en europeisk stat.
Men befolkningen i Europa vill inte ha en sådan stat. Nu ser vi motreaktionen”
DI 23 sept 2011

Griechenland könnte laut dem weltweit führenden Versicherungsmakler Aon ein Bürgerkrieg drohen.
Risiko für eine „Revolution, einen Staatsstreich oder einen Bürgerkrieg“ als „hoch“
Griechenland liegt damit gleichauf mit Algerien, Bahrain und Iran.
Schlechter sind nur Libyen, Ägypten und Somalia.
Bild-Zeitung 10 Juli 2011

Full text

Man undrar vad EU:s grundare, som var fast beslutna att få ett slut på det Europa där stormakterna bekrigade varandra i allt blodigare krig, skulle säga om dagens EU.
Unionen håller på att bli ett slags monster som växer okontrollerat i alla riktningar.
EU håller på att bli ett överhetsprojekt där en liten privilegierad elit berikar sig själv.
Carl Rudbeck, Sydsvenskan 27 juni 2011

Vergiftete Staaten von Europa
Es wird gelästert und kritisiert. Es ist eine paradoxe Situation
- die Währung, die Europa eigentlich aneinander binden soll, spaltet den Kontinent zunehmend.
Der Spiegel 9 december 2010

Början på sidan

Den idé om Europa som format dagens EU föddes i ruinerna av andra världskriget och växte sig stark i skuggan av kalla kriget.
Det var en grandios idé om Europa, på gränsen till det utopiska,
och var i sista hand idén om att små folk med konstiga språk hade allt att vinna på
att förena sig med varandra i stället för att bekriga varandra.
Göran Rosenberg, kolumn DN 24 augusti 2010

Pax Romana

Början på sidan

Conditions for securing a lasting peace within Western Europe were arguably already in place by 1954
The European creation myth of the 1990’s (“Europe must accept supranational political and economic structures to prevent future conflict”) may be flawed. Such a flaw, to the extent that Europeans no longer believe it, may explain a lot of things, from public referendums rejecting the EU constitution
Stocksthatpay 21/11 2010

By 1954, Germany had become a stable, liberal, democratic society, one of the most amazing transformations in history given what preceded it. Just ten years earlier, rather than surrender after Allied victories in Africa, Russia and Italy and the Normandy invasion, Germany kept on fighting, losing 1.8 mm soldiers in 1944 and another 1.6 mm in 1945

Europe seems to be on a Quixotic quest for mechanisms to support a peace that had already been obtained by 1954, or shortly thereafter. As a result, the European creation myth of the 1990’s (“Europe must accept supranational political and economic structures to prevent future conflict”) may be flawed. Such a flaw, to the extent that Europeans no longer believe it, may explain a lot of things, from public referendums rejecting the EU constitution; to the lack of widespread support for regional transfers; and the reluctance of countries like Ireland to yield sovereignty over their fiscal affairs

In the wake of the 1992 ERM collapse, why did Europe attempt another monetary union given large differences in language, labor mobility and productivity?

It makes sense if seen as part of a broader effort to create a United Europe, both politically and economically. A few years ago, Swedish and Dutch politicians responsible for mobilizing support for the EU Constitution referred to “Yes” votes as necessary tribute to honor the dead from the Second World War, and more urgently, to avoid the pre-war divisions which led to it.

Conflict between European empires existed for hundreds of years (1871-1914 was the only period of peace in European history until 1945), so the idea of a united Europe would have seemed appealing in 1945. However, conditions for securing a lasting peace within Western Europe were arguably already in place by 1954.

Full text

Top of page

The snag with Germany’s idea (insolvency rules)is that it goes too far
It is hard to see how such a plan could be imposed, let alone enforced. It would place the debtor nation in a position of colonial submission.
If ever agreed to, this would be politically explosive.
FT editorial July 13 2010

Athens clash at finance ministry over budget cuts
Nice video
BBC 30/4 2010

Click to look

Grekland skyller krisen på nazismen
Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalos kritiserade Tysklands hållning till den grekiska krisen och påpekade att hans land aldrig har fått någon ersättning för de ekonomiska följderna av den nazityska ockupationen under andra världskriget.
DI/TT 2010-02-24

I en BBC-intervju hävdade han att Italien, värre än Grekland, dolde sina finansers skick i syfte att komma in i eurozonen. EU har uppmanat den grekiska regeringen att förklara uppgifter om att landet genom derivataffärer med amerikanska banker lyckades dölja sitt lands stora skulder och underskott för EU före inträdet i euro-området.

"Man lägger helt enkelt vissa penningbelopp på nästa år. Så gjorde alla och Grekland gjorde det i mindre omfattning än exempelvis Italien", sade Pangalos.

"De förde bort det grekiska guldet ur Greklands riksbank, de förde bort de grekiska pengarna och återlämnade dem aldrig. Detta måste någon gång tas upp", sade viceministern.

"Jag säger inte att de nödvändigtvis måste lämna tillbaka pengarna men de kan i alla fall säga tack", tillade han

Full text

Mr Pangalos accused Italy of being more inaccurate with its financial statistics, and said Germany should not criticise Athens because it had wrecked the Greek economy and slaughtered thousands during the Nazi occupation.

"They took away the gold that was in the Bank of Greece, they took away Greek money, and they never gave it back. This is an issue that has to be faced sometime in the future," he added.

More than 300,000 Greek civilians died from starvation during World War II, while thousands more were killed in reprisals. The economy was crippled, as foreign trade was suspended, agricultural output ground to a halt, and the treasury had to loan Germany money.

Germany paid Greece about 115m Deutschemarks in 1960 to compensate victims of Nazi persecution, but it has refused more recent demands for further funds. However, some Greeks say the compensation did not cover civilian victims of reprisals and the loan.

BBC 24 February 2010


Top of page

If the purpose of the euro was to bind Europe's tribes together and serve as catalyst for political union,
EU elites must have been chastened by the outpouring of anti-German feeling in the Greek parliament last week.
Ambrose Evans-Pritchard 21 Feb 2010

The Left called for war damages for Axis occupation and accused German banks of playing a "wretched game of profiteering at the expense of the Greek people".

Mainstream New Democracy was no nicer. "How does Germany have the cheek to attack us over our finances when it has still not paid compensation for Greece's war victims? There are still Greeks weeping for lost brothers," said ex-minister Margaritis Tzimas.

This is deeply hurtful to Germany, a vibrant democracy that has played its difficult part in Europe for 60 years with dignity. No country could have done more to overcome its demons. It has paid the EU bill, and paid again, rarely grumbling.

Brussels is enforcing an EU-version of Pierre Laval's deflation decrees in 1935, the policy that tipped France's Third Republic over the edge. It has ordered Greece to cut the deficit by 10pc of GDP in three years or face the whip under Article 126.9. Spain must squeeze 8pc. France next?

Full text

Pierre Laval's deflation decrees in 1935

1942 bildade Laval regering och blev Vichyregimens reelle ledare.
Han samarbetade villigt med den tyska ockupationsmakten.

Top of page

Democracy: The European crisis
Europeans leaders and officials are running out of ideas as was witnessed at the Sarkozy-Merkel summit in August.
The dilemma is that the EU project has got way ahead of where most people are.
Gavin Hewitt, BBC Europe editor 5 September 2011

Many are openly saying the eurozone will only escape this crisis if it becomes a "transfer union"; that the debts of individual countries become the debts of the bloc as a whole. But such a giant step would require the zone to become both a fiscal and political union.

That would be a fundamental challenge to democracy. Such a change could not be nodded through.

German Finance Minister Wolfgang Schaeuble acknowledged that last week when he said a new EU treaty would be needed to transfer further economic and financial policy powers to Brussels.

So the eurozone crisis is fast becoming a test for democracy in Europe.

The dilemma is that the EU project has got way ahead of where most people are.

Full text

Om små nationers karaktäristiska drag.
Richard Swartz, Kolumn DN 2010-06-12

I ett litet land känner alla varandra. Detta är bara en lätt överdrift. Eliten har gått i samma skolor, träffar varandra på samma middagar och utställningar, läser samma tidningar och är inte sällan släkt eller gifter sig med varandra.

Alla är i sitt inre övertygade om att sitta i samma båt. I den måste alla ro åt samma håll. Annars går det illa. Vad som uppfattas som ett allvarligt problem angår därför genast hela nationen. Den som vägrar att erkänna eller befatta sig med det riskerar att stötas ut ur gemenskapen. En sådan utstötning är det närmaste man nu för tiden kan komma gamla tiders landsförräderi.

Demokratin i ett litet land har ofta något formalistiskt över sig då det inte finns folk nog att ställa upp ett komplett andra, alternativt lag som skulle göra allting helt annorlunda.

I ett litet land är kaféet alltid viktigare än parlamentet och förr eller senare blir var och en som kan läsa och skriva minister.

Full text

Grekland har ingen chans att klara sig undan en omstrukturering av sina skulder.
Då är lika bra att använda pengarna till att rädda de tyska bankerna som är engagerade i Grekland med 40 miljarder euro, anser Schäffler.Frank Schäffler, FDP, medlem i parlamentets finansutskott
Tomas Lundin, SvD Näringsliv 13 maj 2011

Faktum är att Tysklands heta kärlek till EU har svalnat på senare tid. Årtiondena efter kriget då man kämpade för att bli accepterad – och helst också omtyckt – är historia, precis som den gamla sanningen att Frankrike bestämmer och Tyskland betalar.

Full text

Grekland - Tyskland

The key issue in Europe now is not the merits of the single currency but the parlous state of its banking system.
Philippe Legrain, Eurointelligence 11.01.2011

Not since the Second World War has Europe been at such a perilous crossroads.
A project intended to bring once-warring nations closer has ended up only tearing them apart.
Throughout the continent, there is now almost universal disillusionment with the single currency

and the alleged benefits its supporters claimed it would bring.
Jeremy Warner, DT, 14 Sept 2011

The longer Europe’s debt crisis persists, the more likely it is that some kind of catastrophic denouement will plunge the world back into deep recession and possibly even long-lasting depression.

Full text

Top of page


Många kulturer har sitt hem i Europa, men den europeiska gemenskapen eller unionen har tills vidare inte blivit ett hem för någon.
Trots flaggan och parlamentet och domstolen och euron har Europa i EU:s skepnad förblivit en plats där helheten är mindre än summan av delarna.
Jag var övertygad om att Europa skulle övervinna sin historia och den europeiska unionen
bli det hus som till sist skulle lyckas härbärgera Europas mångkulturella öde.
Jag önskar att jag i min sista kolumn för denna tidning hade kunnat vara lika övertygad, men det är jag inte.
Göran Rosenberg, DN 6 september 2011

Full text

Vacklande Ja-sägare


Richard Swartz om en union utan gemensamma värden
i Bryssel talas ju ideligen – och högtidligt – om gemensamma värden och identitet. Men vad betyder det konkret? I verkligheten mycket litet: för den ene är staten en trygg försörjare, för den andre ett hot, här skatter utslag av solidaritet, där av konfiskering och något som bör undvikas, för några är arbete livets mening, för andra dess kvarnsten. Och så vidare. Och alla måste vi passa till formeln ”europé” för att EU ska kunna fungera.
DN 2011-05-14

Full text

Europa och folken - EU:s demokratiska underskott och den europeiska identiteten
Ingemar Karlsson

Euroland måste nu antingen bli en riktig federation, överstatligt och med Tyskland i spetsen, det land som vann kriget genom att förlora det. Eller Euroland faller itu vilket vore detsamma som en renationalisering. Inget av alternativen är särskilt trevligt.
Richard Swartz, Kolumn DN 3 september 2011

Den europeiska efterkrigshistorien kan beskrivas som Frankrikes – alltmer fåfänga – ansträngningar att förhindra ett Europa dominerat av Tyskland, en utveckling det totala tyska nederlaget 1945 bara tillfälligt satte stopp för.
Men den tyska återföreningen var ett hårt slag för den franska strategin. I sista ögonblicket lyckades man ändå kapa tyskarnas D-mark och ersätta den med euron. Nu står den på spel.
Richard Swartz, DN 30/4 2011
RE: Mycket viktig, lysande, artikel.

Mot bättre vetande har européerna skapat en ekonomisk union innan en politisk fanns på plats.

Amerika är en politisk union med en gemensam valuta; och just i den ordningsföljden. Dollarn fungerar där för ett stort, heterogent område främst därför att rörligheten hos arbetskraften är stor

Ingenting av detta finns inom EU. Inte ens ett gemensamt språk.

Många EU-stater, kroniska inflations- och högränteländer, fick med euron sitt livs chans – för första gången någonsin en tysk räntenivå, alltså billiga pengar. De hade kunnat användas till reformer, investeringar och att betala av på skulder. I stället användes de till konsumtion och kraftiga lönehöjningar. Så spelades en chans bort som sannolikt inte kommer igen.

Nu är flera av dessa länder på obestånd. Bryssel låtsas som att det rör sig om en tillfällig penningknipa som kan åtgärdas med handlån; de väldiga summor som ställts till förfogande är ”krediter” som de stater som slantar upp dem så småningom ska få tillbaka med ränta. Men det tror väl inte ens de som slagit in de olika hjälppaketen.

EU tycks så befinna sig mellan den politiska unionens Skylla och transfer­unionens Charybdis. Den förra vill varken europeeérna eller deras politiker ha och den senare kommer medlemsstaterna i norr att säga nej till.

Men bortsett från hur mycket åtstramning greker och andra kommer att acceptera främjar en sådan politik inte ekonomisk tillväxt

Stackars Europa.

Full text

These days, merely saying that the European idea transformed a war-torn continent into an island of freedom and stability would seem rather quaint to most.
Now the issue is whether Europe can even be prevented from becoming a transfer union
In many countries, Europe is no longer seen as a historic stroke of luck. Instead, we ask ourselves how we can protect our countries from African refugees and - depending on our various perspectives - from supposedly greedy southern countries or the overbearing Germans.
Ralf Neukirch, Der Siegel 12/5 2011

Full text

På bekostnad av nationalstaterna ställdes Europa i förgrunden och försågs med ett mycket operativt mål: freden var tvungen att säkras. Aldrig mer krig.
Det var en både enkel och begriplig målsättning, länge så framgångsrik att unga européer i dag mest rycker på axlarna åt den eftersom de tar fred som något självklart.
Det är det europeiska dilemmat – något nytt visionärt mål annat än just denna fred har Europa inte lyckats ställa sig.
Richard Swartz, DN 15/5 2010

Flyga och telefonera billigare än förr? Slippa köa vid gränsstationer? Lättare att studera eller starta företag utomlands? Pizza i Norrland och lax på Sicilien? Alltsammans utmärkt; dessutom landvinningar som till stor del kan skrivas det europeiska samarbetet till godo. Men ändå ingenting som givit norrlänningen eller sicilianaren en europeisk identitet utöver den lokala.

Under den nu krackelerade europeiska ytan – ett Europa utrustat med både flagga och hymn – verkar alla våra historiska egenheter, skillnader och egendomligheter ha övervintrat.

Full text

Euro remains on the right side of history
At stake in this struggle, ultimately, is the ideology of the omnipotent nation-state.
Tommaso Padoa-Schioppa, FT May 13 2010

Top of page

Länder som samarbetar på djupet startar inte krig med varandra, var den enkla tanken.
Och det är fortfarande det allra viktigaste argumentet för att fortsätta Europaprojektet.
Dagens Industri ledare 9/5 2005

Men det har varit svårt att använda dessa argument i den svenska Europadebatten. De som talade om fredsaspekten i samband med EMU-omröstningen beskylldes för att vara pretentiösa.

Men fredsperspektivet borde vara särskilt viktigt nu när Europa håller på att bestämma sig om den nya EU-konstitutionen. Då är alla argument som höjer sig över dagspolitiken välkomna. Men i debatten om konstitutionen är det här synsättet tyvärr helt frånvarande, åtminstone i västra Europa.

I dag samlas världens ledare i Moskva för att fira krigsslutet. Men i dag är det också Europadagen. Den firas på 55-årsdagen av tillkomsten av kol- och stålunionen, föregångaren till dagens EU. Då såddes fröet till det som skulle bli historiens mest framgångsrika fredsprojekt.

Håller de politiska argumenten för EMU?
Birgitta Swedenborg
Ekonomisk Debatt 2003, nr 4, s 20-26

Det är slående att många ekonomer menar att politiska argument talar för EMU-medlemskap, även om ekonomiska argument inte gör det. Artikeln granskar några av dessa politiska argument.
Jag vill tacka Hans Tson Söderström och Nils Lundgren för värdefulla synpunkter.

EMU är både ett politiskt och ett ekonomiskt projekt. Dess huvudsakliga konsekvenser är ekonomiska men dess yttersta syfte är politiskt, nämligen att genom närmare ekonomisk integration driva fram en närmare politisk union mellan EU:s medlemsstater. Den svenska debatten om EMU har hittills främst handlat om de ekonomiska aspekterna av EMU-projektet, men politiska argument anförs nu allt oftare till stöd för ett svenskt EMU-medlemskap. Dessa argument har stor sprängkraft men har inte utsatts för en tillnärmelsevis lika noggrann granskning som de ekonomiska.

Det kanske vanligaste politiska argumentet för EMU är att den monetära unionen är en del av det europeiska fredsprojektet och att Sverige måste visa solidaritet med detta genom att gå med i EMU. Andra politiska argument är att Sverige för att få inflytande inom EU måste vara med i EMU och det europeiska samarbetet fullt ut eller att ju fler länder som är med i EMU, desto viktigare är det för Sverige att vara med. Det är särskilt slående att många ekonomer motiverar sitt EMU-stöd med sådana politiska argument.

Men håller argumenten för en närmare granskning? Den frågan motiverar denna artikel.

Hela artikeln i utskriftsvänlig format - klicka här

Demokratier angriper inte varandra, men ibland måste demokratier stå upp mot diktaturer genom att gå i krig. Det är läget.
SvD-ledare 21/3 2003

Många miljoner människor har dött i förödande krig i modern tid i Europa, unga män i tröstlösa skyttegravskrig, hela familjer i utrotningsläger, 40.000 kvinnor och barn i bombmattorna över Dresden, 20.000 brändes ihjäl på samma sätt på en timme i mer okända Pforzheim - och så vidare. Oändliga rader av vita kors påminner dem som bor i Europas hjärta om hur nyss allt detta hände. Så otroligt många har offrat sig för demokrati och frihet i Europa. Det har kommit också Sverige till del. Nu byggs ett nytt Europa. Nu avgörs hur enigt, hur starkt, ekonomiskt och politiskt det ska bli. Nog är det konstigt om Sverige ska välja att ställa sig utanför en gång till.
Dagens Industri, ledare 03-03-03

Verdun, Auschwitz, Dresden, Katyn och Srebrenica. De enda argument som behövs för EMU är några ortnamn. Miljoner döda talar för europeisk integration, och det vore osolidariskt av Sverige att ställa sig utanför.
Niklas Ekdal, politisk redaktör DN 2/2 2003

Min skolning som ekonom säger mig att euron knappast är det avgörande fredsinstrument som dess fäder hoppades
Klas Eklund, SvD kolumn ledarsidan 22/2 2003

Europa nej-sidans bästa argument
Niklas Johansson Veckans Affärer 2003-02-10

Europas länder kommer alltid att styras av politiker som är lojala mot EMU-projektet. Som följer stabilitetspakten slaviskt. Och som aldrig kommer att plocka populistiska poänger genom att kritisera den europeiska centralbankens, ECB:s, räntepolitik. Tror ni på ovanstående påståenden? De är sällan uttalade i EMU-debatten, däremot underförstådda. Av dem som med säkerhet hävdar att EMU främjar politisk integration, stabilitet och fred på vår kontinent. Som om vägen från EMU ledde tillbaka till gyttjan, taggtråden och kulspruteelden vid Somme och Verdun.

"solidaritet med Europa, bl a som en nödvändig balans till ett USA, vars supermaktsdominans innebär ett växande problem för världen"
Stig Ramel SvD Brännpunkt 23/12 2002

Statsrådet Gunnar Lund, tog det stora greppet och
gjorde - helt berättigat - euron till fredsmyntet

DN-ledare 10/12 2002

"ett fredligare och friare Europa"
Aftonbladet 10/12 2002

"nejsägarna till höger och vänster"
SvD-ledare 10/12 2002

Pernilla Ström
DN 25/11 2002

Jag gillar inte franska protektionister, anslagsfiffel, byråkratier och oansvariga politiker som dumpar problem på grannarna. Och jag gillar heller inte bidragsstinna bayerska bönders oproportionerliga inflytande över EU:s hårresande jordbrukspolitik. Men jag föredrar att Schröder och Chirac pucklar på varandra över en grönkålssoppa i Bryssel än att de gör det nedgrävda i skyttegravarna vid Verdun och Somme.
Ytterst är det detta allt handlar om.

Slagsmål i vidgat EMU
Stefan de Vylder

SvD Brännpunkt 24/11 2002

Older Eurocrats in Brussels have often been driven by
a post-war idealism that may now be fading
The Economist 21/11 2002

Klyftan USA-EU kan inte undvikas
Per Ahlmark
DN 10 september 2002 19:20

Expressens politiske redaktör PM Nilsson:
Det finns tre skäl för Sverige att gå med i valutaunionen EMU

Expressen 1/6 2003

Det första är en bekräftelse på att vi är med i EU.

Europeiska unionen har det gemensamma myntet som en symbol för att unionen är en fast och beständig enhet och inte vilken klubb som helst.

Europa går inte självklart mot evig fred. Kontinentens historiska normaltillstånd är krig. Kalla kriget var ett fortsättningskrig på andra världskriget, som var ett fortsättningskrig på första världskriget, och så vidare ner i mörkret.

Det andra skälet till medlemskap i valutaunionen är ekonomiskt.

Om villaräntorna blir lägre eller högre med euron vet vi inte, förmodligen blir de lägre. Om priserna blir högre eller lägre vet vi inte heller, förmodligen sjunker de något.

Vad vi däremot vet är att 90-talets valutahandlare var en destruktiv och nyckfull kraft som förstärkte ekonomiska och politiska problem. Vi vet också att devalvering eller fritt fallande krona inte är något långsiktigt bra sätt att lösa ekonomiska kriser. Den politiken har skadat svensk ekonomi mer än något annat.

Carl Bildt: Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag. Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.
Ur Carl Bildts veckobrev v1/2002

I dag är det kav lugnt på valutamarknaden. Det ger stabilitet åt företagen och åt politiker. 90-talets perversa nervositet är borta. Ett nej till EMU skulle ge en signal om att Sverige vill fortsätta att smita från sina kostnadskriser genom sjunkande krona, vilket inte gynnar någon utom penningplacerare som kan kräva högre ränta för att låna pengar till svenskarna.

Det tredje skälet till att byta kronan mot euron är mentalt, eller känslomässigt.

Ett mynt är ett klassiskt sätt att symbolisera samhörighet. Folk som delar mynt bruka dela en politisk gemenskap.

Hur EU kommer att se ut är långt ifrån givet, men en sak är säker: Majoriteten av Europas länder har enats kring ambitionen att samarbeta för att göra vår del av världen bättre än den varit. Folkomröstningen den 14 september handlar ytterst om huruvida Sverige fullt och fast vill dela den ambitionen.

Rolf Englund:
Kav lugnt på valutamarknaden?
Se dollarn

Full text

Mer ur Expressen om EMU

Tio skäl varför ja-kampanjen fallerar
Med 105 dagar kvar till folkomröstningen om euron sprider sig desperationen i ja-lägret.
Vad gör vi för fel? Varför sjunker stödet i opinionsmätningarna?
Hur kan det komma sig att gamla EU-vänner nu säger nej?

Peter Wolodarski, signerat, DNs ledarsida 2/6 2003

I valen 1932 fick Hitler 37 procent av rösterna och blev landets största parti. Bruning avgick, och inom ett år satt den tidigare obetydlige korpralen från Böhmen som ny tysk rikskansler. Historikerna har inte varit nådiga i sin dom över den ekonomiska politik som förde Europa till krigets rand. Men dagens EMU påminner inte så lite om guldmyntfoten.
Sören Wibe, Värmlands Folkblad 15/4 2003

EMU behövs för att klara freden i Europa, säger man. Men historien, som ibland innehåller ett och annat av värde, ger inget stöd för denna åsikt.

Den gemensamma valutan i Jugoslavien hindrade inte att landet slets sönder av inbördeskrig. Och Europas blodiga 1900-talshistoria visar inte att freden gynnats av ett monetärt samarbete av EMU:s typ. Tvärtom.

När Första Världskriget bröt ut var Europa förenat av ett valutasamarbete, "guldmyntfoten". Detta system liknade EMU i flera avseenden, med fasta växelkurser och rörliga prisnivåer.

Mellankrigstiden dominerades av en strävan att återupprätta guldmyntfoten. Detta förde fram krav på hård åtstramning, något som följdes av starka sociala spänningar. I Sverige steg arbetslösheten i början av 20-talet till 15-20 procent. Men de värsta konsekvenserna kom i Tyskland, där åtstramningarna direkt banade väg för Hitler.

Den 30 mars 1930 utsågs Heinrich Brüning till tysk rikskansler. Vid denna tid var Hitlers stjärna dalande och i valen 1928 hade nazistpartiet fått endast tre procent av rösterna.

Men Brüning ansåg att den allt överskuggande ekonomiska uppgiften var att balansera statsbudgeten och att se till att marken höll värdet mot guld.

Detta krävde enligt hans orubbliga övertygelse en järnhård deflationspolitik: nedskärning av statsutgifterna, minskning av löner och pensioner, av sociala bidrag. Svaret lät inte vänta på sig: I valen i juli 1930 fick nazistpartiet 18 procent av rösterna och 107 mandat i riksdagen. Marschen mot makten hade börjat.

Men Brüning vägrade att ge sig. Under 1931 lämnade land efter land guldmyntfoten men inte Tyskland. Systemet skulle försvaras till varje pris.

I januari 1932 hade de arbetslösas antal stigit till 6 miljoner. En femtedel av befolkningen levde på bidrag. Arbetslöshetsunderstöden hade sänkts från 90 till 50 mark. Och den väg som Bruning trodde skulle leda till frihet förde honom och Tyskland till undergången.

I valen 1932 fick Hitler 37 procent av rösterna och blev landets största parti. Bruning avgick, och inom ett år satt den tidigare obetydlige korpralen från Böhmen som ny tysk rikskansler. Katastrofen var ett faktum.

Historikerna har inte varit nådiga i sin dom över den ekonomiska politik som förde Europa till krigets rand. Men dagens EMU påminner inte så lite om guldmyntfoten. Det gäller, nu som då, att bevara den penningpolitiska regimen, hur smärtsam den än är för enskilda nationer och människor. Länder som halkar efter i konkurrensen måste betala genom sänkta löner.

EMU för inte till fred. Euron kommer i stället att öka de sociala spänningarna både inom och mellan länderna. Om femtio år kommer historikerna att förundras över den kollektiva dårskap som drev Europas politiker att satsa allt på detta projekt.

Mer om Brüning, Hitler, Churchill och Keynes

Svensken vill ta ansvar för freden
Olle Schmidt(fp) EU-parlamentariker
SvD Brännpunkt 25/11 2002

Euron handlar i hög grad om solidaritet mellan Europas folk, ett gemensamt politiskt projekt över gränserna och ett gemensamt mynt, som tydligt visar att bonden i Österbotten bryr sig om vad som händer fiskaren i Porto.

Mina år i Bryssel har lärt mig att det finns inget argument som så strider mot EU:s gemenskapstanke som den i Sverige ofta framförda devisen; "det säkraste är att vänta och se".

Hur skulle Europa ha utvecklats om ledstjärnan varit den svenska vänta-och-se-principen?

Jag tror faktiskt att svensken är beredd att kasta av sig försiktighetsoket. Det må kosta en del av den egna självbilden. Men idag sextio år efter andra världskriget är jag övertygad om att vi svenskar vill ta vår del för att bevara stabilitet och säkerhet i Europa. Och EU:s framtid är intimt förknippad med den gemensamma valutan.

Full text

Början på sidan

Older Eurocrats in Brussels have often been driven by
a post-war idealism that may now be fading
The Economist 21/11 2002

A generation is growing up for whom “Europe” often means not peace, but bureaucracy and technocracy. For many of today's young, the old slogans no longer work.

Indeed, when Germany's then chancellor, Helmut Kohl, seven years ago said that European integration was a matter of “war and peace”, his words were widely misinterpreted in Britain as a threat, and seemed embarrassingly overblown to many others. Although European leaders often like to say that they put their faith in young people to carry forward the great political project, youthful idealism does not always translate into support for the EU.

There is indeed a rather dismal group called the “Young European Federalists” who issue statements and turn up and sing songs at summits. But it is difficult not to feel that the real young idealists are the ones demonstrating against the EU from the other side of the barbed-wire barricades.

European federalists are searching for a new argument with which to energise the young. Building a superpower to rival America is at times touted as a new rationale to replace “war and peace”. Mr Pirzio-Biroli is not convinced. He believes that European identity for today's young is a matter of cultural interchange, not political transformation. Young people are now instinctive rather than idealistic Europeans, at ease with the idea of crossing frontiers, working or studying in other European countries, but not preoccupied by any need to “build Europe”.

Mr Pirzio-Biroli responds as might Valéry Giscard d'Estaing, the former French president now chairing the EU's constitutional convention, who recently set this cat among the pigeons: that inviting Turkey to join the EU is “the kind of decision that can only be taken by people with no sense of European history”.

Full text

Början på sidan

Klyftan USA-EU kan inte undvikas
Per Ahlmark
DN 10 september 2002 19:20

Min främsta invändning mot Kagan är att han på en avgörande punkt undviker att vara tydlig. När han belyser Europas utveckling tycks den bero på EU:s institutioner och regelverk. Men avgörande är naturligtvis att alla EU-medlemmar, och nästan alla kandidatländer, är demokratier.

Eftersom fria nationer aldrig krigar mot varandra är det lätt för européer att känna sig säkra på att närområdet inte går till angrepp.

Men villkoret för Europas uppskruvade tro på sin egen trygghet är att USA inte delar den. Ty Amerika vet att dess motståndare inte är några ömsinta socialliberaler.

Ungefär hälften av FN:s medlemmar är diktaturer. Många av dem är oerhört brutala. Flera av de värsta tyrannierna kommer snart att plåga världen med kemiska, biologiska och nukleära vapen. Amerika var förr det enda land som kunde befria Västeuropa från Hitler och därefter avskräcka Sovjet att inte utvidga sitt välde.... mer

Början på sidan

"EU kommer aldrig att förlåta amerikanerna att de räddade euro-péerna tre gånger under 1900-talet: första världskriget, andra världskriget och kalla kriget."
Per Ahlmark i DN 2002-06-19

Dagens Industri 2000-12-12:
Det nya Europa formas inte i stövelklädd marschtakt, utan snarare i någon sorts danspiruetter i tåspetsskor.
Om Europa hade fortsatt som under första halvan av 1900-talet skulle vi nu ha genomlidit ytterligare två stora europeiska krig. EUs fäder såg en möjlighet att undvika det genom att väva ihop de forna fiendernas ekonomier.
Fred och ekonomiska framsteg byggs dock i samarbetsformer som ter sig märkliga för många svenska betraktare.

ATT ÄNTLIGEN FÖRENA öst och väst är EU:s djärvaste och viktigaste projekt - en historisk möjlighet att skapa en alleuropeisk fredsordning och att konsolidera demokratin i hela Europa.
Margot Wallström på DN Debatt 2000-10-22

Livlig handel befäster fred
Bo Lundgren i Brev till Ledarsidan, SvD 2000-10-13

Alf Svensson om Freden
Ur Snabbprotokoll 2000/01:9 Onsdagen den 11 oktober

Ekonomiskt samarbete som gav 50 år av fred Dagens Industri, ledare, 2000-05-09

Hans Lindqvist: Inför Europadagen: Fredsvisionen är rätt - EU-modellen fel

Freden - Timothy Gordon Ash: "EMU är bra för freden"
Det var också oklart varför en gemensam valuta skulle hindra dem, om de nu skulle vilja föra krig. Medan förberedelserna för EMU pågick föll inte mindre än tre europeiska federationer med gemensamma valutor sönder, Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien, två av dem med åtföljande blodspillan. Därefter, inom tre månader från eurons lansering, befann vi oss direkt in blandade i ett krig i Europa.

Freden - Hugo Hegeland: "Anita Gradin, liksom andra kommissionärer och orealistiska visionärer hävdar att myntunionen är ett fredsprojekt."

Freden - Hugo Hegeland: Det behövs inte längre någon gemensam valuta för att Frankrike och Tyskland inte längre skall starta krig mot varandra.

Freden - Ulf Nilson i Metro 2000-03-01 Nu måste EU världsanpassas

EMU är värt ett försök - Pia Nilsson i Aftonbladet 2001-04-01
Pia Nilsson är VD Fondbolagens Förening

Början på sidan

Tillbaka till startsidan