Medborgare Mot EMU  


Lars Wohlin


Ekon dr Lars Wohlin var 1973-76 chef för Industriens Utredningsinstitut,
1976-79 statssekreterare i Ekonomidepartementet, 1979-82 riksbankschef och
1982-96 VD för Stadshypotek.



EU utan euron skulle säkra framtida fred
Vi behöver mer samarbete i Europa. Men det är fel väg att med eurokrisen som förevändning nu ta stora steg mot ett Europas förenta stater
fd riksbankschef Lars Wohlin och Rolf Englund, en av grundarna av kampanjorganisationen Medborgare mot EMU
Brännpunkt, SvD.se, 9 oktober 2012


Ingen eurokris i Almedalen?
Lars Wohlin och Rolf Englund, 10 juli 2012

Även med lågt ställda förväntningar var det ändå med viss spänning man emotsåg vad som rapporteras om eurokrisen från den svenska maktelitens sommarmöte i Almedalen.

Nyhetsmedia har de senaste månaderna dominerats av den pågående krisen. Självaste statsministern har i riksdagen nyligen med stort allvar talat om att Barrosos förslag om att det europeiska samarbetet ofta har utvecklats i många små steg men att det nu är dags för ett stort steg.

- Ett stort steg som pekar på fördjupning och överföring av suveränitet från nationalstaterna till den europeiska nivån. Det talas om en bankunion. Det talas om att förflytta nationell översyn och kontroll av banker till europeisk nivå. Det talas om gemensamma insättningsgarantier och möjligen utfärdande av gemensamma euroobligationer. Det finns ganska omfattande förslag på olika typer av teman för att helt eller delvis begränsa den nationella budgetsuveräniteten.

- Med kort varsel kommer det nu att avkrävas svar av Sverige som nation och av riksdagens partier om hur vi ska förhålla oss till mycket av det här, sade statsminister Reinfeldt från riksdagens talarstol så sent som den 13 juni.

Det borde väl vara något för partiledarna att uttala sin mening om och något för journalisterna att begära svar om. Men det svenska folket har i sina vanligaste tidningar och TV-kanaler knappast fått höra något alls om eurokrisen från Almedalen.

Man kan naturligtvis förstå att politikerna inte gärna vill tala om krisen för den valuta de flesta av dem vill att Sverige skall införa. Svårare att förstå är att inte journalisterna grep tillfället att ställa politikerna mot väggen och avkräva dem besked.

Med hjälp av internet har vi dock funnit att Stefan Löfven och Jan Björklund nämnde euron i sina tal. Stefan Löfven, som inför folkomröstningen om EMU var ordförande för en av Ja-sidans kampanjorganisationer, Fackliga röster för Europa, påminde om att i Europa går nästan 25 miljoner människor arbetslösa.

- Det europeiska ledarskapet har agerat alltför sent, och alltför ensidigt fokuserat på besparingar, sade han.

- Krisen i Europa visar på vikten av ordning i de offentliga finanserna. Men krisen visar också på vikten av konkurrenskraft.

Läxan från Sveriges kris på 90-talet är tydlig, ansåg Löfven.

- När vi tog över kaoset efter Bildt-regeringen genomdrev vi smärtsamma, men nödvändiga besparingar. Men vi byggde samtidigt ut högskolan.

Ingenting om huruvida hans syn på euron hade förändrats. Ingenting om vad socialdemokraterna vilja om ytterligare långtgående överföringar av makt till Bryssel från riksdagen och dess väljare.

- Skuldkrisen i Sydeuropa är inte eurons fel. Det är länder som har levt över sina tillgångar som har skapat denna kris, påstod folkpartiledaren Jan Björklund. I samma andetag sade han att "det är i dag uppenbart att euro-samarbetets konstruktion inte har varit tillräckligt robust.

Det var ett uttalande som inte känns särskilt uppseendeväckande, men som står i bjärt kontrast mot vad han skev i Svenska Dagbladet för mindre än ett år sedan tillsammans med bl a Birgitta Ohlsson och Carl B Hamilton: "Konstruktionen kring euron har inte varit fel".

Centerns Annie Lööf och Kristdemokraternas Göran Hägglund ansåg sig inte behöva nämna euron.

Regeringen, med stöd av socialdemokraterna, förefaller ha som princip att i Bryssel uppträda som om Sverige vore medlem av eurozonen. Sverige har således utlovat uppemot miljarder kr till IMF avsedda för stöd till euroländer i kris.

Vi borde i stället följa den linje som England driver.

- Det är inte vår valuta, sade Cameron när han avvisade pengar från de engelska skattebetalarna till eurozonens krisbanker.

Euroanhängarna försöker i all tysthet att föra Sverige allt närmare ett euromedlemskap. Medlemskapet i Finanspakten är ett sådant steg.

Det är journalisternas uppgift att se till att det trots det blir en ordentlig offentlig debatt. I Almedalen var medias insats härvidlag inte imponerande.

Men rätt vad det är går drevet och då är det många som blir modigare.

Lars Wohlin är tidigare riksbankschef och EU-parlamentariker. Rolf Englund är en av initiativtagarna till Medborgare mot EMU inför folkomröstningen år 2003

Utskriftsvänlig pdf-fil


Det som nu händer visar på att euron inte fungerar.
Euron kommer inte att klara sig som gemensam valuta
Lars Wohlin, SvD Närngsliv 29 juni 2012

Tillsammans med nationalekonomen Nils Lundgren var Lars Wohlin en av förgrundsgestalterna till det EU-kritiska partiet Junilistan. Partiet fick över 14 procent av rösterna i valet till EU-parlamentet 2004 och blev tredje största parti.

Enligt Lars Wohlin är den stora frågan hur man kan skapa ett fungerande europeiskt samarbete utan euron, något som måste ske underifrån och med starkt folkligt stöd.

– Den stora faran just nu är att skillnaderna mellan länderna är för stora. Starka ekonomier med förmåga att sköta finanserna kan inte integrereas med svaga ekonomier som utvecklingsmässigt befinner sig så långt efter, säger han.

– Jag förstår inte hur man kan tro att Tyskland med en sådan dynamisk ekonomi ska kunna integreras med länder som Grekland och Portugal, det går inte ihop. Det här länderna kommer aldrig att kunna betala sina skulder.

Full text


Eurons ja-sägare kämpar på
Lars Wohlin, 29 februari 2012


Grekland
Huvudskälet för en omröstning är dock att det borde vara självklart att folket tillfrågas innan man tar ett stort steg mot upphävandet av stora delar av ett lands självbestämmande över sin framtid.
Lars Wohlin, SvD 5 Nov 2011


De etablerade partiernas hantering av EU-frågorna har gjort många väljare politiskt hemlösa. För att ge dessa ett alternativ och höja valdeltagandet ställer vi upp med en lista i valet till EU-parlamentet i juni.
Vi säger ja till fortsatt EU-medlemskap men nej till en ständigt växande, övernationell EU-stat. I stället vill vi rulla tillbaka EU:s makt även på andra områden än jordbruk och regionalpolitik. EU:s biståndspolitik bör avskaffas. Gränskontroller skall åter kunna upprättas mellan EU-länder.
Det skriver initiativtagarna till det nya partiet, Nils Lundgren, som blir partiledare, och Lars Wohlin, på DN Debatt 11/2 2004


Bäva månde ja-etablissemanget. Ett nytt EU-kritiskt parti för borgerligt sinnade är i stöpsleven. Kd-riksdagsmannen Björn von der Esch är redo att ställa upp.
DN 5/12 2003


Att låta kostnaderna skena vid låst växelkurs, ger inget positivt omvandlingstryck - snarare ett utplåningstryck.
Det råder en utbredd uppgivenhet i näringslivet. Tron att borgerlig politik kan genomföras är liten. Därför hoppas man att Bryssel ska tvinga fram strukturella förändringar.
Lars Wohlin Dagens Industri 9/9 2003


"Det finns en hemlig euroagenda i näringslivet. Man har gett upp hoppet om ett bestående regimskifte i svenskt politik och sätter nu hoppet till att EMU och Bryssel ska bestämma mer och tvinga fram strukturreformer och en företagsvänligare politik"
Lars Wohlin, Dagens Industri 2/9 2003
Michael Treschow avfärdar Lars Wohlins påståenden. "Det här låter som sista minuten-argument. Jag träffar rätt mycket folk i näringslivet och det här påstått dolda argumentet för ett ja har jag inte hört någon gång

"Det finns en hemlig euroagenda i näringslivet. Man har gett upp hoppet om ett bestående regimskifte i svenskt politik och sätter nu hoppet till att EMU och Bryssel ska bestämma mer och tvinga fram strukturreformer och en företagsvänligare politik", säger Lars Wohlin på frågan varför stödet för euron är så kompakt inom det svenska näringslivet.

En annan förklaring, enligt Lars Wohlin, är att kopplingen till Sverige i näringslivet har minskat. "Många sitter i dag som platschefer i utländska företag. För dem är det smidigt om euron införs i Sverige, men det spelar mindre roll för dem om de svenska lönerna ökar mer än i omvärlden (vilket Lars Wohlin tror blir följden av ett EMU-inträde). Då kan de lätt lägga verksamheten i andra länder."

Ericssons ordförande Michael Treschow avfärdar Lars Wohlins påståenden. "Det här låter som sista minuten-argument. Jag träffar rätt mycket folk i näringslivet och det här påstått dolda argumentet för ett ja har jag inte hört någon gång", säger han.

"Tvärtom tror jag att behovet av strukturreformer kommer att bli större vid ett nej. Då måste vi kompensera för att kronan finns kvar som handelshinder."

Michael Treshow delar heller inte Lars Wohlins oro för den svenska lönebildningen vid ett eurointräde.

"Det är klart att vi har samma intresse för en sund lönebildning i Sverige som tidigare. Jag är också övertygad om att fack och arbetsgivare är fullt kapabla att ta ansvar i EMU. Riksbankens roll som polis i det här sammanhangen är överskattad."

Michael Treschow


Lars Wohlin förvånas över att svenskt näringsliv så ovillkorligt ställt sig på ja-sidan.
- Det är mycket konstigt att man inte ställt några som helst villkor för ett EMU-medlemskap utan istället lagt sig platta som rödspättor i dyn.
Referat i Östra Småland 28/8 2003


Jag är motståndare till den gemensamma finanspolitik och de stora
regionala transfereringar som väntar i förlängningen av EMU.
Nästa steg blir i så fall en EU-moms, som man säkert kommer att
försöka sälja som ett nytt fredsprojekt.

Lars Wohlin, DN 19/8 2003 i duell med Urban Bäckström


Ger EMU högre handel och tillväxt?
Lars Wohlin
Management Magazine


EMU ökar risken för nya kostnadskriser
Lars Wohlin
Jönköpings-Posten 13/5 2003


Budgetsaneringen som genomfördes i början nittiotalet hade aldrig lyckats med fast växelkurs. Jag tycker att man borde ta tillvara de erfarenheterna och det är egendomligt att de inte lärt sig.
Går vi med i EMU så är det steget mot en federal stat
Lars Wohlin
ref. i Hudiksvalls Tidning 10/5 2003


I TV-debatten om euron påstod Lars Wohlin upprepade gånger att ett ja till euron är för evigt, medan ett nej lätt kan ändras. Detta är helt fel.
Svenskt Näringslivs Johnny Munkhammar Pressmeddelande 3/4 2003


Om jag vetat att ett ja till EU också är ett ja till EMU hade jag röstat nej till EU
Lars Wohlin

ref. i Länstidningen Östersund 31/3 2003


Vi förlorar vår nationella självbestämmanderätt i fundamentala avseenden. Ett ja är oåterkallerligt och för evigt. Jag tror att det är slutet i stort sett för Sverige som självständig nation
Lars Wohlin
Ref. i Östersunds-Posten 29/3 2003


Får Mats Svegfors rätt när befarar att ett nej - på tvärs mot vad Lars Wohlin och andra liberala nejsägare önskar - i själva verket stärker de krafter som arbetar för ett mer inskränkt och bakåtsträvande Sverige?
Det är den avgörande frågan.

Klas Eklund, kolumn SvD ledarsida 29/3


Herr Krökén vet svar på EMU-frågan
Rolf Gustavsson
"nej-partiernas stämmor inkallas och faställer varje viktigt beslut,
som förändring av räntan"

SvD kolumn 22/12 2002

Denna nya rödgröna krona skulle kunna skötas av en ny politiskt kontrollerad riksbank med Sören Wibe som chef och Bengt Dennis och Lars Wohlin som konsulter. De båda herrarna kan ju handgreppen i den händelse den rödgröna kronan skulle behöva devalveras eller om räntan skulle behöva justeras. Nils Lundgren vore en självklar officiell presstalesman med en egen direktlinje till Reuters och Wall Street Journal.
Målet för den rödgröna penningpolitiken bestäms rimligen inte av snäva monetaristiska kriterier som inflation eller växelkurs utan av den övergripande, strategiska ambitionen att uppnå full sysselsättning och regional rättvisa.


"Dennis och Wohlin överdriver Riksbankens betydelse"
Urban Bäckström DN Debatt 8/12 2002


EMU mer än pengar
Carl B Hamilton
SvD Brännpunkt 5/12 2002
Inom det ekonomiska fältet fokuserar bland andra f d riksbankscheferna Lars Wohlin och Bengt Dennis enbart på ekonomins stabilitet, men bortser från två andra viktiga aspekter: tillväxt och fördelningen av inkomster. Denna dubbla enögdhet är förvånande olycklig.


Sverige förlorar Riksbanken
Lars Wohlin
SvD Brännpunkt 16/11 2002


"Medlemskap är slutet för Riksbanken"
DN Debatt 2/7 2002
Ett medlemskap i EMU är utomordentligt farligt för svensk ekonomi. Sverige skulle förlora möjligheten att bedriva en självständig ekonomisk politik. Vi skulle avskaffa vår självständiga riksbank som fört en framgångsrik penningpolitik och begränsat inflationen. Vidare får vi permanent högre skatter och sämre välfärd. Det skriver bland andra tidigare riksbankchefen Lars Wohlin samt näringslivets Rune Andersson och Per-Olof Eriksson, som bildat en alternativ motståndsgruppp mot EMU.


Lars Wohlin tillsammans med Bengt Dennis är emot EMU
Svenska Dagbladet, 021227


P1 torsdag 10 oktober kl 16.05


En brokig samling på var sida
Lars Wohlin Rune Andersson Per-Olof Eriksson Bengt Dennis Hans Lindqvist Sören Wibe
Dagens Nyheter 2002-10-07
Reporter Anders Bolling


Ekonomer om EMU
Lars Wohlin Stefan Fölster Mats Kinnwall Lars Svensson

Affärsvärlden 2002-10-02


Öppet brev till partiledarna
Medborgare mot EMU
Om grundlagen i valrörelsen


Pernilla Ström i DN 98-03-05
Alla är nu kanske heller inte lika övertygade - och, det ska erkännas, övertygande – som Lars Wohlin eller professor Lars Jonung om den fasta växelkursen som alltings felkälla och den rörliga växelkursen som den ekonomiska dårskapens bot.


Lars Wohlin förvånas över att svenskt näringsliv så ovillkorligt ställt sig på ja-sidan.
- Det är mycket konstigt att man inte ställt några som helst villkor för ett EMU-medlemskap utan istället lagt sig platta som rödspättor i dyn.
Referat i Östra Småland 28/8 2003

- Det finns ingen opposition idag. EMU-debatten överskuggar allting annat.

- Sverige är på väg att ge upp sin självständighet och det ligger stora risker i detta.
- Blir vi av med riksbanken så är det ingen som stoppar överhettningen, och baksmällan kan bli stor, mycket stor, säger han och höjer ett varnande finger för större arbetslöshet, sänkta löner och högre skatter.

Det finns inte någonting som säger att Sverige måste gå med i EMU.
- England står utanför. Danmark likaså. Och tittar man på England så är det just där som den finansiella stormarknaden finns i Europa. Nästan alla större företag har förlagt sina ekonomiavdelningar dit.

- Det är bättre att vänta ett antal år med den här frågan. Då kan vi se hur det går för Frankrike, Tyskland och de andra medlemsländerna samtidigt som vi också kan se om vi klarar oss utanför, säger han.

Lars Wohlin berättar vidare att han förvånas över att svenskt näringsliv så ovillkorligt ställt sig på ja-sidan.
- Det är mycket konstigt att man inte ställt några som helst villkor för ett EMU-medlemskap utan istället lagt sig platta som rödspättor i dyn.

Wohlin planerar inte att göra någon fortsatt karriär.
- Så jag kan säga vad jag tycker, framhåller han.
- Men trycket är stort uppifrån, och det finns stora tysta grupper som inte vågar eller orkar gå emot sina partier.

---

Svenskt Näringsliv avvisade till en början både buffertfonderna och det ekonomiska rådet. Men ju sämre det gått för jasidan i opinionsmätningarna desto större har kompromissviljan varit.
Direktörerna på Svenskt Näringsliv borde ta en titt i sitt eget historiearkiv, alternativt fundera på om deras organisation har en framtid.
DN-ledare 28/8 2003


Jag är motståndare till den gemensamma finanspolitik och de stora regionala transfereringar som väntar i förlängningen av EMU.
Nästa steg blir i så fall en EU-moms, som man säkert kommer att
försöka sälja som ett nytt fredsprojekt.

Lars Wohlin, DN 19/8 2003 i duell med Urban Bäckström

Nuvarande chefen Lars Heikensten och hans företrädare Urban Bäckström (1994-2002), som avgick vid senaste årsskiftet, är för en svensk EMU-anslutning.

De två tidigare riksbankscheferna Lars Wohlin (1979-82) och Bengt Dennis (1982-93) är emot.

DN har inbjudit Urban Bäckström och Lars Wohlin att mötas i en duell. Deras bakgrund har likheten att de, förutom att ha varit riksbankschefer, också har arbetat som statssekreterare åt borgerliga regeringar.

DN: Vilka är de viktigaste argumenten för dig?

Bäckström: För mig finns det tre väsentliga skäl som talar för euron. Den första är ekonomisk effektivitet och tillväxt. Där ser jag klart och entydigt positiva effekter, framför allt från ökade handelsflöden.

Sedan gäller det politiskt inflytande. Jag har själv sett på nära håll hur Sverige marginaliseras i Europasamarbetet. Vi behöver finnas med vid bordet för att göra oss hörda. Det gäller särskilt för ett litet land med nio miljoner invånare, att jämföra med 300 miljoner i euroländerna.

Stabiliseringspolitiken är också viktig, men där tror jag att det går att hantera de eventuella problem som följer av att gå över till euron. Det kan till och med visa sig positivt för stabiliteten att ha en gemensam valuta, särskilt om man jämför med det osäkra läge som skulle uppstå efter en nejseger.

Wohlin: Jag har följt politiken i 30 år och kunnat se vad det innebär att försöka ha fast växelkurs. Erfarenheten från åren 1973-92 är att vi inte klarade att hålla kostnaderna och inflationen i schack.

Den misslyckade stabiliseringspolitiken som föregick kriserna 1976-78 och 1991-94 kostade landet oerhört mycket. Att gå över till euron är, i allt väsentligt, som att ha fast växelkurs. Och jag är rädd att om vi i praktiken avskaffar Riksbanken, så kommer vi tillbaka till kostnadskriser. Då finns det ingen annan som orkar vara motkraft till inflation och för höga lönekostnader - varken regeringen eller arbetsgivarna klarar det.

Den absolut viktigaste tillväxtfrågan för Sverige är att byta regering. Jag menar att EMU leder till kostnadsproblem som hindrar en borgerlig finansminister från att ta itu med strukturfrågorna. Då sitter vi fast i dagens maktsymbios mellan socialdemokraterna och facket.

Bäckström: Lars Wohlin utgår från att läget som är nu skulle förbli likadant, om vi säger nej till EMU. Men det är att bortse från vad som styr i politiken. Hittills har vi haft EMU-processen som ett slags ledstång, där det hela tiden har gällt att själva kunna välja tidpunkten att gå över till euron.

Men efter en nejseger kommer vi inte ha det som idag, och det är jag väldigt orolig för. De krafter som dominerar på nejsidan - och till dem hör inte Lars Wohlin - vill ha en annan ekonomisk politik, där man inte lägger vikt vid stabila priser eller ordning och reda i statsfinanserna. Inom vänsterpartiet och på socialdemokraternas vänsterflygel finns många som inte vill ha en självständig Riksbank eller att Sverige ska vara med i EU.

Jag lägger inget partipolitiskt perspektiv, men måste konstatera att de här grupperna skulle få ökat inflytande. Och jag tror att inte ens en Riksbank, som är självständig enligt lagen, i längden har möjlighet att värja sig. Det räcker med att tillsätta fyra lojala partiföreträdare i direktionen, och sedan finns det majoritet i Riksbankens ledning för att luckra upp kraven på stabilitet.

Wohlin: Jag är inte orolig för det. Riksbankens legitimitet kommer tvärtom att öka, om den får fortsätta som sedan mitten av 1990-talet. Ju längre nuvarande system med låg och stabil inflation får fungera, desto starkare blir det. Riksbankens självständighet finns bestämd genom avtal med EU. Vi är med i EMU:s två första steg och det ändras inte av att vi säger nej till det oåterkalleliga tredje steget. Till skillnad från en del andra på nejsidan är jag också anhängare av EU:s stabilitetspakt, som begränsar utrymmet för underskott i de offentliga finanserna.

Som jag ser det är Riksbanken väldigt väl skyddad mot kortsiktig politisk inverkan. Hur det ska bli i framtiden får sedan avgöras i 2006 års val, där jag hoppas på en borgerlig regering. Men för mig är förutsättningen för ett regimskifte, som också innebär en omläggning av politiken, att Sverige behåller sin egen valuta.

Bäckström: Jag funderat över sommaren på vad Lars Wohlin säger. Min slutsats är att han lägger för stor vikt vid medlet, växelkursen, och för litet tyngd på uppslutningen kring politiken. Det avgörande är inte vilka instrument som används, utan att det finns en inriktning på stabilitet som har brett stöd i samhället.

Det har gått ganska bra för Sverige under 1990-talet efter krisen, men kan vi av det dra slutsatsen att det beror på den flytande kronkursen? Jag har jobbat i Riksbanken under den perioden, och det är inte min bedömning att penningpolitiken med flytande kronkurs har åstadkommit det här. Penningpolitiken har varit en pusselbit, men det viktiga är en gemensam strävan att inte upprepa 1970- och 1980-talens misslyckanden eller krisen i början av 1990-talet.

Titta på Danmark, där man i stället har haft fast växelkurs och med hjälp av finanspolitiken kunnat åstadkomma en stabil utveckling.

Wohlin: Danmark är ett bra exempel. Där genomförde man vid mitten av 1980-talet vad som kallades en "kartoffelkur", som gav balans åt ekonomin.

I Sverige funderade finansministern Kjell-Olof Feldt på att göra något liknande, men han hindrades av statsminister Ingvar Carlsson som menade att sådana åtgärder skulle leda till att makten blev hotad. I Sverige har vi en politisk miljö, där det inte går att göra som i Danmark. Vårt system är för hårt knutet. Vi är det enda landet i Europa som i praktiken har haft 70 år med socialdemokratiskt styre.

Inifrån regeringskansliet har jag själv sett hur svårt det är för politiker att fatta beslut som ska hejda inflationen. Man fastnar i jobbiga diskussioner om vad som kan göras före nästa val och om alla grupper som inte får drabbas. Så jag tror inte att finanspolitiken fungerar, eftersom det hela tiden blir maktfrågan som får styra.

DN: EMU är ju inte enbart en nationell fråga. Hur vill ni att EU ska utvecklas och vad betyder euron i det sammanhanget?

Wohlin: Jag ser Europa som ett samarbete mellan nationer, snarare än som en federal stat. Jag är motståndare till den gemensamma finanspolitik och de stora regionala transfereringar som väntar i förlängningen av EMU. Nästa steg blir i så fall en EU-moms, som man säkert kommer att försöka sälja som ett nytt fredsprojekt.

Bäckström: Bland dagens EU-politiker finns starkt motstånd mot en gemensam och överstatlig finanspolitik, som inte heller jag vill ha. Det unika med EU är ju man har lyckats förena viss begränsad överstatlighet i andra frågor, med bevarad nationell särprägel. Men för att kunna hävda sina intressen behöver Sverige ha den fulla röst vid bordet som man får genom EMU och euron.

DN: Hur påverkas demokratin och möjligheterna till svenskt inflytande av en övergång till euron?

Bäckström: Jag ser bara fördelar från demokratiska aspekter, också ur medborgarnas synvinkel. Som ett litet land har Sverige intresse av det finns klara beslutsstrukturer, där vi kan delta. Min egen erfarenhet från internationellt samarbete är att starka argument bär, också när de framförs från ett litet land.

Wohlin: Sverige är representerat i mängder av samarbetsorgan, som inte påverkas ett dugg av om vi är med EMU eller inte. Men jag tror att vårt inflytande avgörs av hur vi sköter vår egen ekonomi. Om vi fortsätter att rasa utför, såsom hittills från tredje till sjuttonde plats i välfärdsligan, blir det allt färre som lyssnar på oss (se också föregående sida).

DN: Vilken betydelse har det att vara med eurogruppen, där EMU-ländernas finansministrar träffas?

Wohlin: Det är inte bara en fråga om att vara med vid dessa möten, utan också om vad Bosse Ringholm skulle driva för politik. Han kanske säger "maxtaxa på dagis", och sådant inflytande är jag inte intresserad av. Men det handlar bara om förmöten inför de beslutande sammanträden som hålls med finansministrarna från alla EU-länder.

Bäckström: Jag har varit med om att bli utkörd från eurogruppen, i samband med de så kallade informella mötena. Men jag har sett dagordningen för dess möten, där det avhandlas allt fler viktiga ekonomiska frågor. De verkliga besluten görs upp i den informella diskussionen, före de möten med EU:s finansministrar där Sverige får vara med.

DN: Vilken roll vill ni såsom tidigare riksbankschefer spela i eurodebatten?

Bäckström: Jag har inte engagerat mig i kampanjen för euron. Att jag ändå valt att delta i debatten beror på att Lars Wohlin är så aktiv. Det behöver markeras att alla avsuttna riksbankschefer inte tycker som han.

Wohlin: För mig handlar det om ett inrikespolitiskt ställningstagande. Karenstiden borde vara avklarad, eftersom det har gått 20 år sedan jag var riksbankschef. Jag är med i Medborgare mot EMU, som är en borgerlig rörelse.

Johan Schück

Början på sidan


EMU ökar risken för nya kostnadskriser
Lars Wohlin
Jönköpings-Posten 13/5 2003

Går Sverige med i EMU avskaffas Sveriges riksbank .Formellt finns den kvar , men banken bestämmer inte längre över räntan i Sverige. I stället kommer Europeiska Centralbanken ECB att bestämma räntan för hela EMU-området. Där väger Sverige mycket lätt ca 2,6 % av helheten. Sverige förlorar med andra ord sin rätt att föra en egen räntepolitik

Vilka konsekvenser får det. Jag tror att JA-sidan grovt underskattat riskerna med att inte längre ha en egen riksbank och egen flytande valuta. Riskerna för nya kostnadskriser med låg tillväxt och hög arbetslöshet ökar påtagligt.

Fast växelkurs-politk misslyckades

Sverige försökte under åren 1971-1992 ha en fast växelkurs. Detta misslyckades och vi hade ett antal kostnadskriser med åtföljande devalveringar. Vid fast växelkurs måste riksbanken koncentrera sig på att med sin ränte-politik balansera in-och utflödet av kapital I Sverige. Höjde riksbanken räntan för mycket lånade företag och hushåll i utlandet . Det fanns ingen valutarisk. Riksbanken kunde inte anpassa räntan till vad den inhemska ekonomin krävde.

Som exempel kunde riksbanken inte bromsa den starka kreditexpansionen 1985-1991. Det hela slutade med kronförsvaret med 500 % ränta hösten 1992. Sverige fick tre år med fallande BNP och skyhög arbetslöshet. Sverige släppte kronan fri i november 1992. . Går vi med i EMU betyder det en återgång till fast växelkurs.

Riksbanken kan då lika lite som tidigare bedriva en självständig räntepolitik inriktad på låg inflation. Det kan vi se t ex på Irland och Portugal sedan de gick med i EMU. De har nu en inflation som ligger mellan 4 och 5 %

2% inflation

Riksbanken har lyckats väl att stabilisera inflationen kring 2 % de senaste 10 åren, vilket är avsevärt lägre än tidigare. . Riksbanken har nu möjlighet att sätta den ränta som krävs för att hålla inflationen runt ikring 2%. Ibland är den hög för att strama åt ekonomin ,ibland är den lägre tom lägre än ECB:s ränta för att stimulera ekonomin.. Det här systemet infördes under 1990-talet då riksbanken gjordes oberoende.

Lägre löneökningar

En stor fördel med det nuvarande systemet är att löneökningarna har blivit klart lägre. De ligger nu i närheten av den europeiska nivån. Fackföreningarna har fått förtroende för riksbanken. De vet att löneökningar över 2% ger en real köpkraft. Förut måste de begära löneökningar som kompenserade för inflationen vilket gjorde att löner och priser jagade varandra till alltför höga nivåer. De vet också att om löneökningarna blir för stora och driver upp inflationen så slår riksbanken till och höjer räntan . Det drabbar alla .Indirekt diciplineras då även politikerna

Tar vi bort riksbanken finns inte längre någon som garanterar låg inflation och inte heller någon "buse" som hotar med räntehöjningar om det går för fort.

Riksbanken har föreslagit dess uppgift skall övertas av regeringen som skall påverka inflationen genom att höja eller sänka skatterna. Tanken saknar all realism av flera skäl

Skatter är ett mycket trubbigt instrument och svåra att höja och sänka. Politiskt har det visat sig att politikerna inte klarar att hantera skattevapnet lika snabbt och med samma framförhållning som riksbankens räntepolitik . Det var just därför man införde en oberoende riksbank. Nu vänder man på argumenteringen och säger att regeringen klarar detta. Varför skulle vi då behöva en oberoende riksbank? . Denna omsvängning är inte trovärdig

LO vill införa bufferfonder eller ökade skatter för att att möta de risker som är förenade med att inte längre ha sin egen räntepolitik och växelkurs . Sverige har nog med skattehöjningar. Stannar vi utanför EMU stabiliserar Riksbanken och växelkursen ekonomin. Det behövs då inga extra skatter

Många säger att vi kan inte fortsätta att devalvera Sverige har blivit fattigare av devalvering. Därför skall vi binda kronan oåterkalleligt till euron. Det kan tyckas paradoxalt att en flytande krona är en stramare politik än en fast valutakurs. Det beror på att vid fast växelkurs eller som medlem i EMU kan riksbanken inte garantera en inflation omkring 2 % .De har förlorat räntevapnet

De mindre företagen

Anhängarna till JA till EMU säger att företagens trygghet ökar om de slipper ha växelkursrisken. För de företag som handlar med Euro-området kan det gälla även om risken är ganska liten.Det går att valutasäkra sig till låg kostnad.

För företag som handlar med dollar ökar risken eftersom Euron svänger mer mot dollar än vad kronan gör. Den avgörande risken för de mindre företagen som har hela sin produktion i Sverige är dock att lönekostnaderna åter kan börja skena i väg när kontrollmekanismerna försvinner. Vi slipper kostnadskriser som kan ödelägga företagens existens. Denna risk är mycket större än växlingskursrisken. Därför är det en fördel att stå utanför EMU.


Budgetsaneringen som genomfördes i början nittiotalet hade aldrig lyckats med fast växelkurs. Jag tycker att man borde ta tillvara de erfarenheterna och det är egendomligt att de inte lärt sig.
Går vi med i EMU så är det steget mot en federal stat

Lars Wohlin, ref. i Hudiksvalls Tidning 10/5 2003

Orsaken till att Lars Wohlin engagerat sig för ett nej i den kommande folkomröstningen är att han är övertygad om att det inte är bra för Sverige med fast växelkurs.

- Och jag har ingen politisk karriär att oroa mig för så jag kan säga precis vad jag tycker, sa han. "

Han menade också att det är en bra fråga att hålla folkomröstning i.

- Innan man ger bort nationen bör folk få rösta om saken.

Lars Wohlins bestämda uppfattning är att Sverige ur ett ekonomiskt perspektiv tjänar på att även i fortsättningen stå utanför EMU.

- Går vi med i EMU så är det steget mot en federal stat, sa han vid besöket i Hudiksvall

Början på sidan


Om jag vetat att ett ja till EU också är ett ja till EMU hade jag röstat nej till EU
Lars Wohlin, ref. i Länstidningen Östersund 31/3 2003

Sverige tappar ekonomiska självstyret och förlorar greppet över skatter, ränta och valuta om vi går med i EMU. Förre riksbankchefen Lars Wohlin, en gång vapendragare hos fältjägarna på I5, sköt skarpt mot EMU när han förklarade sitt motstånd som inbjuden talare under länscenterns årstämma i Östersund i lördags.

- Om jag vetat att ett ja till EU också är ett ja till EMU hade jag röstat nej till EU, förklarade han och tillade att en borgerlig regering är omöjlig med EMU!

Han deklarerade sig politiskt "någonstans mellan folkpartiet och moderaterna". Wohlin varnade för att se inträdet i EMU som att "byta sedlar och mynt". - Det handlar om att byta ut ett ekonomiskt system där vi själva bestämmer över kronan och räntan mot ett medlemskap i EMU där vi avskaffar Riksbanken och för all framtid sitter orubbligt fast euron.

Full text

Början på sidan


Vi förlorar vår nationella självbestämmanderätt i fundamentala avseenden. Ett ja är oåterkallerligt och för evigt. Jag tror att det är slutet i stort sett för Sverige som självständig nation
Lars Wohlin
Ref. i Östersunds-Posten 29/3 2003

Vi förlorar vår nationella självbestämmanderätt i fundamentala avseenden. Ett ja är oåterkallerligt och för evigt. Jag tror att det är slutet i stort sett för Sverige som självständig nation, säger Lars Wohlin.

Han var på 1970-talet chef för Industrins utredningsinstitut. Han var statssekreterare i ekonomidepartementet under den första Fälldinregeringen. Riksbankschef var han 1979 – 1982 och därefter vd för Stadshypotek fram till 1996. Sedan dess har han jobbat för internationella banker i Frankfurt och London.

Lars Wohlin konstaterar att de stora valutarörelserna inom Euro-Europa sker i London, där engelsmännen har kvar sitt pund – och inte i Frankfurt där den europeiska centralbanken, ECB, finns.

Det är ECB som tar över ränte- och valutapolitiken om Sverige fullt ut ansluter sig till valutaunionen EMU. Den svenska riksbanken finns kvar men får enligt Lars Wohlin lika lite inflytande som Riksbankens lokalkontor i Östersund hade.

Just att avsäga sig alla möjligheter att låta räntan och valutan styra just Sveriges ekonomi ser Wohlin som en jätterisk för Sverige. Han varnar för förlorad ekonomisk tillväxt och massarbetslöshet.

Full text

Början på sidan


Lars Wohlin tillsammans med Bengt Dennis är emot EMU
Svenska Dagbladet, 021227

Enligt Svenska Dagbladet anser Wohlin att den fasta växelkurspolitiken 1972-1992 skadade svensk ekonomi och de borgerliga regeringarna. När Carl Bildt tog över efter att Kjell-Olof Feldt avgått i protest som finansminister, borde Bildt ha devalverat kronan redan hösten 1991.

Vi fick då ett budgetunderskott, vilket inte var bra för de borgerliga regeringarnas fortsatta förtroende. Fortsättningsvis säger Lars Wohlin att den flytande kronan har klart sig mycket bra, inflationen har hållit sig låg och löneavtalen har legat bra till jämfört med omvärlden.

Wohlin tycker inte att vi passar in i EMU, och det är få länder som gör det. Ett rikt land som Tyskland får höga realräntor, och om flera östländer kommer med blir det ännu värre. Vidare anser han att EMU-reglerna är felaktiga, vilket leder till skadliga skattehöjningar i Tyskland.

Att Storbritannien inte är med i EMU är att likna EMU vid ”en kropp utan hjärta”. Det är ju där Europas finanscentrum ligger, säger Wohlin avslutningsvis.

Sverige förlorar Riksbanken
Lars Wohlin
SvD Brännpunkt 16/11 2002

I dagarna är det tio år sedan Sverige lämnade den fasta växelkurspolitiken. Efter en desperat kamp att försvara en omöjlig växelkurs tvingades Riksbanken slutligen kapitulera och släppte kronan fri den 19 november 1992.

Försvaret av kronan hösten 1992 är det mest tragiska skedet i svensk ekonomisk efterkrigshistoria. Det kostade landet enorma summor inte främst i form av valutaförluster utan genom tre års fall i BNP. Kronkursförsvaret fick också mer långtgående skadeverkningar på svensk ekonomi.

Vi står nu inför en folkomröstning om EMU. Där ska vi besluta om Sverige ska återgå till en fastkurspolitik. Denna gång är det fråga om att evigt knyta kronan till euron. Det finns ett antal viktiga lärdomar av krisen 1992 som bör beaktas.

1. Riksbankens mål var fram till 1992 att hålla en fast växelkurs. Den kunde därför inte styra den inhemska kreditmarknaden. Riksbanken tappade helt kontrollen över den skenande utlåningen under slutet av 1980-talet. Det bäddade för en fastighetsbubbla med efterföljande bankkris.

Att gå med i EMU är detsamma som att i praktiken avskaffa Riksbanken. Den Europeiska centralbanken kan inte påverka kreditgivningen i lilla Sverige. Vi gör oss av med en självständig riksbank som kan hindra en för snabb kreditexpansion och för hög inflation. Sedan Sverige övergick till flytande växelkurs 1992 har Riksbanken lyckats väl med att kontrollera inflationen. Slutsatsen är att vi inte bör gå tillbaka till fast växelkurs.

2. Det ankom på finanspolitiken under 1980-talet att bromsa överhettningen när nu Riksbanken var inlåst i fastkurspolitiken. Det är uppenbart att detta inte lyckades. Det hjälpte inte att finansminister Kjell-Olof Feldt till sist avgick i protest mot en slapp ekonomisk politik och att regeringen föll. Om Sverige går med i EMU ska finanspolitiken enligt ja-anhängarna lösa stabiliseringen av ekonomin. Detta är otroligt naivt. Regeringskoalitioner med bräckligt parlamentariskt underlag kommer inte kunna ersätta en oberoende riksbank. Tror någon att regeringen klarar att höja skatterna om löneökningarna hotar att bli alltför stora? Det är både teoretiskt och politiskt feltänkt.

3. Efter socialdemokraternas jättedevalvering 1982 förklarade man att det var den sista devalveringen. Alla partier var ense om en orubblig fast växelkurs. Trots denna föresats gjordes de facto ingenting som kunde underbygga denna politik. Urholkningen av konkurrenskraften skedde gradvis. Konsekvenserna visade sig med full styrka först i början av 1990-talet. Vi ser en liknande process pågå i dag. Kronan har fallit sedan 1992 med över 30 procent. Sedan EMU-starten då växelkurserna låstes i maj 1998 har fallet varit cirka 10 procent (handelsvägt). Hade det inte varit för att marknaden har vägt in en tro att Sverige skulle ansluta sig till EMU hade kronan antagligen varit ännu svagare i dag. Det är inte Riksbankens uppgift att stabilisera växelkursen. Men det vore en rimlig uppgift för regeringen att föra en sådan politik som över tiden gav en stabil krona.

Går vi in i EMU utan att ha löst våra egna problem kommer vi bara gå mot en ny kris. En fast politisk vilja gav inga resultat under 1980-talet. Varför skulle det göra det nu? Kommer medlemskap i EMU leda till att Sverige inte på nytt hamnar i kriser. Svaret är nej. Ingenting hindrar länderna att ha för hög inflation. (Se på Irland.) Sverige hade hela tiden fram till 1992 en stark statsbudget tack vare att inflationen drev upp skatteinkomsterna. EU:s budgetkrav hade hållits.

4. Många i näringslivet säger: går vi med i EMU måste Sverige lägga om sin politik. Gör vi inte det, går vi mot en ny kris och om inte förr måste förändringar ske. Hur hanterades krisen 1992? Gav den några bestående förändringar till det bättre? De krispaket som regeringen Bildt lade fram hösten 1992 innehöll mest skattehöjningar och temporära utgiftsnedskärningar. Den ekonomiska åtstramningen blev så stark att budgetunderskottet steg till 12 procent av BNP. Borgerligheten fick en stämpel på sig att inte kunna sköta budgeten, vilket kastat en lång mörk skugga över de borgerliga politiska framtid. Effekten syntes i det sista valet.

Finansminister Anne Wibble genomdrev ett antal viktiga strukturella reformer, t ex avskaffande av dubbelbeskattningen, borttagande av förmögenhetsskatten m m; reformer som skulle gett Sverige en högre framtida tillväxt. Allt sopades dock bort av den borgerliga regeringens misslyckade stabiliseringspolitik. Grunden för detta var Bildts prioritering av deltagande i ett framtida EMU. Sverige skulle bli ett A-lag i EU. Offret blev svensk ekonomi och den borgerliga regeringens fall.

Göran Persson sanerade budgeten genom ett kraftfullt besparingsprogram. Dessa är nu återtagna och påbyggda med nya stora utgiftsreformer. Det av näringslivet uppbackade införandet av värnskatten är dock kvar. Den viktigaste reformen som följde av krisen var flytande växelkurs och en därmed oberoende riksbank. De borgerliga politiker som slogs för denna reform går nu i bräschen för att avskaffa den genom att säga ja till EMU.

En lärdom av 1992 års kris är att en fast växelkurs eller ett EMU-medlemskap inte är ett medel för att få till stånd långsiktiga strukturella reformer. Fastkurspolitik döljer i stället under ett antal år den underliggande gradvisa försvagningen av konkurrenskraften.

Sverige kommer sannolikt att drabbas av nya kriser. Inte nödvändigtvis utifrån kommande, utan självskapade kriser. Borgerligheten bör inte ytterligare en gång sätta sig i ett läge att ta över regeringsmakten efter ett förstört kostnadsläge och inom ramen för fast växelkurs tvingas att föra deflationspolitik i många år. Devalveringar är ingen lösning på tillväxtproblemet. De kan tyvärr som historien visat bli nödvändiga som ett kirurgiskt ingrepp för att rädda patienten.

En flytande krona och oberoende riksbank är avgörande för att förebygga kriser och också för att klara de påfrestningar som följer av en omläggning av politiken. Därför säger jag nej till EMU.

Lars Wohlin

Samma dag på DN Debatt
"EMU är ett särintresse för eliten"
Det är en alltmer skrattretande missuppfattning att en svensk anslutning till valutaunionen EMU ger bättre ekonomisk stabilitet. Vi har redan en väl fungerande penningpolitik och mycket starkare statsfinanser än euroområdet, som är på väg in i en svår kris. EMU är ett särintresse för den svenska eliten
Karl-Gustaf Löfgren, Nils Lundgren, Sören Wibe och Carl Hamilton, alla styrelseledamöter i "Europa ja - euro nej"

Mer av Lars Wohlin om bank- och finanskrisen


P1 torsdag 10 oktober kl 16.05
EMU-omröstningen - hur ska nej-sidan kunna hålla samman? Inom kort spikas datumet för folkomröstningen om EU:s valutaunion EMU och ja- och nej-sidan ligger nu i startgroparna för att dra igång sina kampanjer. Nej-sidan är en brokig samling organisationer från vänster till höger på den politiska skalan. Kan nej-sidan enas under ett gemensamt paraply?

Finns det ej borgerligt nej och ett vänster-nej till Emu? Hur ska pengarna fördelas? Studio Europa samlar företrädare för nej-sidan för att diskutera argumenten och nej-kampanjen inför folkomröstningen om EMU. Medverkande: Sören Wibe, socialdemokratisk riksdagsman och ordförande i Socialdemokratiska EU-kritiker, Camilla Sköld Jansson, riksdagsman för vänsterpartiet och EU-ansvarig i partistyrelsen, Ulf Holm, riksdagsman för miljöpartiet och EU-ansvarig i partistyrelsen, Lars Wohlin, f d riksbankschef och medlem i Medborgare mot EMU samt företrädare för centerpartiet.


Svensk valutapolitik - tillbakablick och framtid i ett integrerat Europa
av Lars Wohlin
kapitel 15 i Lars Jonung (SNS) “Devalveringen 1982 - rivstart eller snedtändning?”

Lars Wohlin om Bank- och finanskrisen i Ekonomisk Debatt 1/1998

Det stora bankrånet
Dagens Arbete Dokument september 2001

För tio år sedan utbröt bankkrisen. Hela samhället höll på att dras med i djupet.


E-post/Mail

Villavägen 31, 182 75 Stocksund

Telefon: 655 02 92 Fax: 655 07 27

Mobil: 0707-687 888