EMU:s vacklande Ja-sägare

nejtillemu.com

"Det finns några politiska reflektioner som av rena anständighetsskäl borde dras nu."
PM Nilsson: Hade vi fel om EMU?
Expressens ledarsida 9/4 2006

– Valutaområdet är inte optimalt. Det tycks vara för stort och det är för stora skillnader mellan länderna
En harmonisering av EMU:s arbetsmarknad kräver att man gör socialförsäkringssystem och skattesystem mer likartade. Men det är svårt eftersom skillnaderna i Europa är så stora
Klas Eklund, SvD/E24 17/3 2010

Anders Wijkman:
"Det är nog ingen nackdel att stå utanför EMU"
Krisen för euron gör att tidigare anhängare av ett svenskt EMU-medlemskap börjar svaja.
Att det blev ett nej i den svenska folkomröstningen var ingen nackdel, säger euroförespråkaren Anders Wijkman.
DI 4/5 2010

Ytterst är euron ett politiskt projekt som syftar till att knyta EU:s länder närmare varandra. Men
fram till dess att euroländerna har visat att de är kapabla att reda ut denna kris råder det ingen brådska för Sverige att gå med i valutasamarbetet.
Expressen 10 maj 2010

Det är svåra tider för oss som röstade ja till euron.
Tungt för den som sedan länge förespråkat en gemensam valuta för hela EU.
Kanske är det dags för lite eftertanke
Ola Sigvardsson, chefredaktör Östgöta Correspondenten, 15 maj 2010

Att ha en gemensam valuta är ett sätt att mötas över landsgränserna och ytterligare stärka EU som det fredsprojekt det är.
Ändå är det nog dags att tänka efter.

Nils Lundgren konstaterade att han inte är förvånad över den utveckling som varit och han förutspådde att det nu skulle införas strängare regler för valutaunionen. Så långt är jag med; jag hoppas han får rätt. Men så drog han resonemanget ett varv till och konstaterade att detta, med automatik, skulle göra EU till en stat, en europeisk superstat.
Här följer jag inte med honom. Det är en allt för svartvit bild av världen att hävda att en illa hanterad valutaunion inte är en stat, medan en välskött och välreglerad vore det.

Min förhoppning är att det som inträffat i Grekland, Portugal och Spanien blir en allvarlig väckarklocka som leder till en översyn av mekanismerna i eurosamarbetet. När den är gjord kan vi ta en ny diskussion om en svensk anslutning till euron. En utveckling som jag i det långa loppet tror är bra för Sverige.

Var är utgången ur EMU?
Jag har länge varit en varm tillskyndare av euron, eller närmare bestämt av projektet att med en gemensam europeisk valuta tvinga fram en mer hållfast politisk union
Göran Rosenberg, kolumn DN 23/7 2010

Om man, som Maria Rankka, är av uppfattningen att vi i princip bör gå med i EMU, men samtidigt hävdar att vi hittills har tjänat på att stå utanför, men att vi i alla fall nog bör gå med, har man mycket att förklara.
Rolf Englund blog 4/8 2010

Underskott och statsskuld ska beräknas som andel av BNP.
Det mest rationella sättet att reducera skulderna är att få fart på tillväxten.
Skuldländerna Grekland och Italien har misslyckats med detta.
Här, mer än i skulderna, ligger deras allvarliga problem.
Nils-Eric Sandberg, Kristianstadsbladet, 20 oktober 2011

Antingen kan de devalvera internt, det vill säga sänka lönekostnader och offentliga utgifter. Eller också lämna euron och sedan låta den egna valutan falla. Det skulle återge deras ekonomier konkurrenskraft.
Det var så Sverige gjorde 1992.

Nu har alla länder i EMU en gemensam valuta, och därmed en gemensam penningpolitik.
Men alla har en egen finanspolitik, och alla är överens om att det ska förbli så.
Och därmed kommer systemet, i sitt nuvarande skick, inte att fungera.
Nils-Eric Sandberg, f d ledarskribent i DN och publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
i Kristianstadsbladet 2 december 2010

Nils Lundgren har givetvis rätt i att länder som går ekonomiskt i otakt inte ska ha samma ränta.

Valutaunionen borde ha begränsats till de länder som har BNP och tillväxttakt på samma nivå.

Gemensam penningpolitik kräver i längden gemensam finanspolitik, det vill säga skatter, offentliga utgifter.
Om penningpolitik och finanspolitik kommer i konflikt blir följden svåra spänningar. Alltid vinner finanspolitiken.

Den gemensamma valutan infördes mot en betydande opinion. I flera länder var en tredjedel för, en tredjedel mot, en tredjedel osäkra.

Största entusiasmen fanns i länder med svaga valutor och låg BNP per capita; sannolikt såg de EMU som en ny subventionskran att öppna för ett nytt flöde.

Minst av eufori fanns i länder med en historiskt stark valuta, exempelvis Tyskland.

Det svåra är inte att införa en ny valuta utan att eliminera den existerande.

Samme Treschow som varit ordförande för Svensk Näringsliv – den organisation som bekostade en icke föraktlig del av ja-kampanjen för svenskt euromedlemskap.
Den kampanjen är för övrigt det jag skäms mest över från min nästan tioåriga sejour i partipolitiken.
Jag var vid den här tiden anställd av Liberala ungdomsförbundet, och därför heltidsengagerad på ja-sidan.
Ändå har jag inget egentligt minne av att vi pratade politik. I stället sprang vi omkring och delade ut badbollar, kepsar, nyckelband och gud minns vad mer med käcka "Ja Till Euron"-budskap på. Våra affischer täckte varenda reklampelare i landet.
Vi lade mer pengar på mazariner med euro-loggor än vad den luspanka nej-kampanjen spenderade totalt.
Nej-sidan hade däremot något annat, nämligen argument.
Johan Ingerö, Örnsköldsviks Allehanda, 30 december 2010

VLT:s ledarsida argumenterade för ett ja till euron och själv röstade jag då logiskt nog ja.
Oron för att dagens eurooro skulle ha givit direkta problem för Sverige med en ja-seger kan jag inte heller dela.
Finland, Österrike och Nederländerna är exempel på länder som påminner om Sverige och har klarat sig bra med euron.
Ändå kan jag inte frigöra mig från att det i efterhand har visat sig mest hederligt att nej-sidan vann.
Skulle ja-sidan ha vunnit borde det ha berott på att våra främsta argument övertygade. Men så här i efterhand framstår de inte som särskilt övertygande.
VLT 8/1 2011

Nej-sidan hävdade däremot att en valutaunion skulle leda till ytterligare centralisering av beslutsfattandet.

Ja-sidan lyfte inte fram att euron kanske innebär att det måste bli gemensamma skatter och annan överstatlig styrning inom EU.

De frågorna är värda en rejäl debatt, och det kan också ske om det blir en ny euroomröstning. Men i den förra omröstningen var det nej-sidan som varnade för riskerna med en valutaunion utan en stark centralmakt.

Under finanskrisen har Sverige haft nytta av att ha en egen valuta.
Nackdelarna med den gemensamma valutan och en gemensam räntepolitik har visat sig de senaste åren
Men jag är kluven i frågan och har egentligen ingen stark åsikt vare sig för eller emot euron,
säger SCA:s koncernchef Jan Johansson, SvD Näringsliv 15/2 2011

Kanske har europeiska ledare inte längre möjlighet att påverka händelseförloppet.
Men i stället för att bara titta på går det att förbereda folk.
En "avvecklingskommission" kan diskutera möjliga scenarier om valutaunionen helt eller delvis går om intet.
Det är också en form av ansvarstagande.
Expressen-ledare 15 juli 2011

Tanken är att lånen bara ska köpa tid och att ekonomisk tillväxt ska ta de krisande länderna ur deras problem. Men var ska tillväxten komma ifrån? De strukturreformer som genomförts är näppeligen tillräckliga och har drivits igenom till höga politiska kostnader.

Därtill lär sydeuropeiska väljare slå bakut, förr eller senare. Om inte nordeuropeiska skattebetalare hinner först och vägrar betala mer av notan för andras misskötta ekonomier; Tysklands förbundskansler Angela Merkel har redan lågt opinionsstöd.

S avskriver medlemskap i euron
Mitt under eurons svåraste kris kastar den svenska socialdemokratin i handduken i eurofrågan.
Från att 2003 aktivt stått på jasidan för ett svenskt inträde i eurosamarbetet säger nu partiets ekonomisk-politiska talesperson
Tommy Waidelich (48) att ett svensk euromedlemskap inte är aktuellt under hans livstid.
Det betyder att ett svenskt medlemskap i praktiken är helt avskrivet och det åtta år gamla folkomröstningsresultatet, där nej sidan vann stort, blir permanent.
Europaportalen 22 augusti 2011

Krisen har fått Leif Johansson att vackla i sin tro på euron.
"Jag tror fortfarande på euron men erkänner att en del av motståndarnas argument har visat sig vara riktiga"
Volvos avgående vd Leif Johansson, DI 18 augusti 2011

"I Europa tar det 10-15 år innan det värsta är över och kanske 20 år innan ekonomierna stabiliseras helt."

Den förre ordföranden Hans Olaf Henkel i det tyska industriförbundet, motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, föreslår i en artikel i Financial Times
att Tyskland, Österrike, Finland och Nederländerna ska lämna eurosamarbetet och forma ett helt nytt valutasamarbete.
Henkel, som tidigare var en av eurons ivrigaste försvarare, har under den intensiva skuldkrisen ändrat uppfattning om det krisdrabbade valutasamarbetet.
Han skriver att hans tidigare stöd till euron är hans karriärs största misstag.
Ekot 30 augusti 2011

Många kulturer har sitt hem i Europa, men den europeiska gemenskapen eller unionen har tills vidare inte blivit ett hem för någon.
Trots flaggan och parlamentet och domstolen och euron har Europa i EU:s skepnad förblivit en plats där helheten är mindre än summan av delarna.
Jag var övertygad om att Europa skulle övervinna sin historia och den europeiska unionen
bli det hus som till sist skulle lyckas härbärgera Europas mångkulturella öde.
Jag önskar att jag i min sista kolumn för denna tidning hade kunnat vara lika övertygad, men det är jag inte.
Göran Rosenberg, DN 6 september 2011

Slutmålet är tydligt: Europas förenta stater.
I en intervju nyligen med tyska Der Spiegel slog Gerhard Schröder fast att det är dags att revidera Lissabonfördraget
”Situationen har förändrats. Den här krisen innebär en stor möjlighet att skapa en verklig politisk union i Europa.”
Att driva igenom ökad överstatlighet – utan att det är förankrat hos EU:s medborgare – kan få allvarliga konsekvenser.
Sydsvenskan, huvudledare 10 september 2011

Det är obegripligt hur EU kunde blunda för att hela Europa inte är som Tyskland.
Aten och Berlin är två helt skilda världar.
Richard Swartz, Kolumn DN 1 okt 2011

Krisen i Grekland och euroområdet har gjort intryck i på makthavarna i riksdagen.
Även i Moderaterna finns nu en stor grupp som säger nej till euron
16 av Moderaternas riksdagsledamöter uppger att de skulle rösta nej i en ny folkomröstning,
ytterligare 3 är osäkra medan 25 uppger att de skulle rösta ja.
I dag är det bara i Folkpartiet som ja-sidan dominerar.
DN 26 oktober 2011

Moderaterna deltog helhjärtat i ja-kampanjen 2003. Bara en av partiets dåvarande riksdagsledamöter, Anne-Marie Pålsson, var då öppet kritisk. Hon fick betala ett högt pris för sitt euromotstånd.
– Jag blev fråntagen uppdrag och var tvungen att avge ett löfte till gruppledaren om att jag inte skulle kampanja på nej-sidan, säger hon.

En som svängt är Per Bill, vice ordförande i Konstitutionsutskottet. Han säger att han principiellt fortfarande är för valutaunionen men att bristerna visat sig vara för stora.
– Med den information vi hade då fanns det inget som talade för att samarbetet skulle utvecklas så här.
Men när det kommer tillräckligt mycket ny information kan man behöva ändra sitt ställningstagande.
Och här har det varit väldigt mycket ny information som har visat på bristerna, säger han.

Hanif Bali, ett av partiets unga stjärnskott, hade inte rösträtt vid folkomröstningen, men tvekar inte om hur han skulle rösta i dag.
– Det har gått bra för länder som inte har euron och dåligt för dem som har euron. Då ser jag inte varför vi ska genomföra det över huvud taget, säger han.

– Principiellt tycker jag att euron är en god idé, men det håller ju inte.
Det gick inte, det fungerade inte, ekonomierna var för olika.
Det är för väl att man kan ändra sig i någon fråga när man blir överbevisad,
säger Tuve Skånberg (KD) som röstade ja för åtta år sedan.

I alla val och omröstningar har jag röstat för det som varit positivt för en svensk anslutning och för unionstanken.
Jag röstade även för Euron, vilket jag idag ångrar och skäms över.
Jag borde vetat bättre.
Lars Bern, ledamot av Kungl Ingenjörsvetenskapsakademin, Newsmill 2011-12-12

För Europas politiska överklass har nog målet hela tiden varit att skapa Europas förenta stater. I sin iver har man inte velat ta till sig hur totalt olika förutsättningarna varit.

I dag inser jag att drömmen sakta men säkert är på väg mot en mardröm. Vi har skapat en byråkratisk koloss på lerfötter som lever sitt eget liv utan någon fungerande demokratisk ledning.

Denna byråkrati har kommit att utveckla en aversion mot folkligt demokratiskt inflytande. Kreativiteten när det gällt att runda folkviljan i medlemsländerna har bara tilltagit med tiden.

Resultatet är att EU idag har ett gigantiskt demokratiskt underskott vid sidan om alla de skyhöga statsskulderna.