Jonas Sjöstedt
Alla EU-hatare går med rosiga kinder, självbelåtna leeenden och säger:
"Vad var det vi sa, nu brakar det samman. Det här är folkets protest mot eliten."
Och så får man stå där och skämmas medan EU-motståndaren tittar på en med en blick... med vetskapen att de alltid får rätt
Stephan Mendel-Enk, Metro, 3/6 2005
Jonas Sjöstedt är den i "Nej till EU"-gänget som behärskar blicken bäst. Han
behöver inga argument längre.
För att vinna folkomröstningar och tv-debatter
behöver han bara blicken och sin förmåga att väsa
"EU är på väg att utvecklas till
en suuuperstat".
Min poäng är att EU-parlamentet inte alltid är den öppna institutionen som den ofta framställs som.
En positiv utveckling av EU är bara möjligt om denna konstitution faller.
Jonas Sjöstedt 1/6 2007
På Europaportalen fortsätter Magnus Andersson, CUF, debatten om den nya konstitutionen (Europaportalen 070531).
Han använder miljön som argument för konstitutionen, men på vilket sätt skulle den stärka arbetet mot miljöförstöring?
Inte heller när det gäller euron och EMU förstår jag hans argument. Sedan det senaste fördraget antogs har vi i Sverige haft en folkomröstning där det svenska folket har avvisat euron. Trots det har Sverige i den nya konstitutionen inget undantag från den gemensamma valutan. Det gör att vi i juridisk mening är skyldiga att införa euron i strid med folkviljan. Jag menar att Sverige, liksom Danmark och Storbritannien, borde ha begärt undantag från euron och andra delar av EMU.
Politiska partier på
Europanivå utgör ytterligare ett steg på vägen mot en
europeisk statsbildning.
Det är ett projekt för den politiska
makteliten och därmed ett av EU:s grundläggande
problem.
EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt (v) SvD Brännpunkt
28/1 2004
I en union som allt mer antar formen av en statsbildning finns ett grundläggande demokratiskt problem i att ett demos, det vill säga ett folk, inte existerar för Europa. I stället för att låta detta faktum vara vägledande vid den fortsatta utformningen och utvecklingen av EU försöker unionens makthavare på ett konstgjort sätt tvinga fram en europeisk statsbildning, genom att uppifrån konstruera institutioner och strukturer för det europeiska folk som inte finns.
Diskussionen kring Europapartier och deras finansiering med offentliga medel ska bedömas utifrån detta perspektiv. I det senaste fördraget för EU, Nicefördraget, heter det i artikel 191:
"Political parties at European level are important as a factor for integration within the Union. They contribute to forming a European awareness and to expressing the political will of the citizens of the Union."
Partierna utgör ytterligare ett steg på vägen mot det gradvisa skapandet av en europeisk statsbildning. Tillsammans med en gemensam valuta, gemensamt försvar, gemensam utrikes- och säkerhetspolitk, gemensam asyl- och flyktingpolitik anses det även behövas ett gemensamt partiväsende för den gemensamma staten. Det är dock troligt att en stor andel av medlemsländernas befolkning inte i dagens situation vare sig efterfrågar eller ens anser det vara nödvändigt med en europeisk federation.
I höstas nåddes en överenskommelse mellan EU-parlamentet och ministerrådet kring regler för hur ett Europaparti ska identifieras samt hur finansieringen ska gå till. I praktiken innebär beslutet en ekonomisk förstärkning av de redan existerande politiska partierna på europeisk nivå.
Men regleringen, som kommer att börja gälla efter östutvidgningen av EU, kommer att kräva att ett europeiskt parti ska vara representerat i minst en fjärdedel av medlemsländerna. Det kommer i sig att innebära att det i huvudsak är de Europapartier som speglas av den konservativa och socialistiska gruppen i EU-parlamentet som kommer att vara berättigade till ekonomiskt stöd.
Under detta budgetår är cirka 8,4 miljoner euro avsatta till partistöd. Högst troligt är storleken på denna utgiftspost bara en början eftersom EU-parlamentet har avgörande makt över budgeten och inget tyder på framtida återhållsamhet bland ledamöterna.
I praktiken går förslaget om Europapartier ut på att de stora partigrupperna, konservativa och socialdemokrater, tilldelar sig själva mer av skattebetalarnas pengar. Men än värre är att systemet bygger på politisk censur. För att identifieras som ett politiskt parti krävs - sägs det i regleringen - att det är nödvändigt för Europapartierna att respektera unionens grundläggande principer. Det kan komma att innebära att partier som är kritiska till olika delar av unionen, som till exempel kapitalets obegränsade rörlighet och/eller Schengensystemet, kommer att få svårigheter med att komma ifråga för finansiering.
Inte heller partier som av till exempel antifederalistiska skäl inte önskar identifiera sig som "europeiska", och som hellre väljer att verka utifrån nationella, globala eller lokala program, kan vara säkra på att vara berättigade till ekonomiskt stöd. En kontroll av partierna kan begäras i EU-parlamentet, och det kan komma att innebära att vissa politiska partier inte anses leva upp till regleringens standard.
Jag är en av de ledamöter i EU-parlamentet som har fört frågan till EG-domstolen för rättslig prövning av regleringen kring stadgar och finansiering av politiska partier på europeisk nivå.
EMU
är ett politiskt projekt med stora ekonomiska risker
Jonas
Sjöstedt i rapporten EMU - Fakta, argument och myter (pdf)
