Hugo Hegeland
om Hugo
Hegeland
Hugo Hegeland är "Hög
Beskyddare" för nejtillemu.com
Han /Hugo Hegeland/ ville släppa kronan -
fick foten
DN, 13 september 2002 20:02
EMU är tokighetens triumf, Hugo Hegeland i Arbetet 99-01-09
Löjliga EU-argument, Hugo Hegeland i Arbetet Nyheterna 1998-03-31
Folkhem framför
federalism - Därför ja till EMU men nej till EMU (Om Bertil Ohlin och
Magnus Karaveli)
Hugo Hegeland i Arbetet Nyheterna 1997-08-09,
utdrag
Låt marknaden avgöra värdet av valutorna Hugo Hegeland i SvD 1997-04-23
Han /Hugo Hegeland/ ville släppa
kronan - fick foten
DN, 13 september 2002 20:02
Hugo Hegeland blev åthutad av sin partiledning och dåvarande statssekreteraren Urban Bäckström mimade att han ville skjuta honom. Anledningen var att moderaten Hegeland vågade kräva offentligt att kronan skulle flyta - tio månader innan den flöt.
Under kronförsvarets dagar var uppslutningen så stor kring den förda penningpolitiken att offentlig debatt om politiken inte uppmuntrades av ledande politiker och ekonomer.
Assar Lindbeck, Sveriges internationellt mest kände ekonom, höll tyst trots att han tidigt misstrodde möjligheterna att försvara kronan. På en debatt efter kronfallet försvarade Lindbeck sin tystnad med att han, närmast av patriotiska skäl, inte ville försvåra en politik som hade en så stor uppslutning.
EKONOMIPROFESSOR VILL INTE HA
FAST KRONKURS
Morgonekot kl 07.00 Kanal: P1 Sänt:
1992-09-17
Det finns tusentals intressanta
städer i Europa, som i viss mån håller på att
förfalla och förstöras, och som borde räddas.
Detta borde
vara ett verkligt stort projekt inom EU
Behovet av en valutaunion hade
jag inte nämnt som ett högprioriterat projekt.
Assar Lindbeck
på Nationalekonomiska Föreningen 96-12-05
Ur förordet till SOU
1999:150 Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970, av Torsten Sverenius
Endast tre tillfrågade har avböjt intervju. Tyvärr
är det tre personer som varit centralt placerade i det ekonomisk-politiska
skeendet; Thorbjörn Fälldin och Ingvar Carlsson, två före
detta statsministrar, samt Assar Lindbeck, Sveriges mest kände och
inflytelserike ekonom.
Hugo Hegeland är pensionerad professor i ekonomi. Han var också moderat riksdagsman från Göteborg mellan 1982 och 1994 och till skillnad från Lindbeck höll han inte tyst. I januari 1992 skrev Hegeland en debattartikel i tidningen I Dag där han kritiserade han knytningen av kronans värde till den europeiska valutaenheten ecu, eurons föregångare. "Vi har genom den anknytningen obestridligen försvårat våra möjligheter att snabbt komma ur krisen", skrev Hegeland.
Reaktionen lät inte vänta på sig. En rasande Lars Tobisson, vice ordförande i moderaterna och gruppledare för riksdagens moderater, ringde upp Hegeland och skällde ut honom. - Han sade att jag försvårade för regeringen att driva sin politik - men det var ju meningen givetvis, skrattar Hegeland.
EMU är tokighetens triumf
Hugo
Hegeland i Arbetet 99-01-09
Att införa en gemensam valuta för 11 länder som i ekonomiska avseenden inte har så mycket gemensamt, är naturligtvis heltokigt. Ändå har beslutet fattats och det är, betecknande nog, politiker som fattat detta beslut.
En majoritet av sakkunniga har avrått, men vad hjälper förnuft mot prestige?
Det är inte första gången ledande politiker fattar beslut som är emot sunt förnuft.
Ta den borgerliga regeringens beslut att den svenska kronans växelkurs skulle ligga fast, som basunerades ut i Finansplanen 1992 och som sedan Riksbanken ansåg sig skyldig att söka följa. Bengt Dennis har i sin bok "500 procent" till och med sagt att han var beredd att gå upp till 5000 procent! Tala om förvillelse.
Bland mycket annat som jag har kritiserat är beslutet om ATP. Det var för övrigt den frågan som kom mig att engagera mig politiskt.
Jag hävdade att förslaget var ekonomiskt ohållbart. Detta att det räckte med 15 låginkomstår av 30 för att få full pension. För att inte nämna alla de srnåföretagare som var förståndiga nog att från början gå med i systemet. Jag har från välbeställda småföretagare fått höra att det var deras bästa placering.
Vilken inkomstomfordelning till de förutseendes fördel!
Nu har EU-kommissionären Anita Gradin, som aldrig sysslat med ekonomi, i en artikel DN hävdat att regeringen motarbetar sina egna mål genom att avvakta det monetära sambandet.
Nonsens!
Tvärtom gör statsministern rätt att i avvakta. Jag har många invändningar mot den gemensamma a valutan.
Nummer ett är att man bör jar i galen ända.
Först när länder har en likartad ekonomi och en likartad ekonomisk politik, kan man övergå till en gemensam valuta.
EU-länderna gör tvärtom, dock något besinnandes sig genom att inte låta Grekland, vars ekonomi mest skiljer sig från övriga EU-länder, få vara med från början.
Anita Gradin, liksom andra kommissionärer och orealistiska visionärer hävdar att myntunionen är ett fredsprojekt.
Helt fel! Trots att invånarna i Jugoslavien hade gemensam valuta utbröt krig.
USA drabbades också av ett inbördeskrig trots en gemensam valuta.
Tänk om det vore så enkelt att krig berodde på att länder hade olika valuta!
Hur kan någon tro att en gemensam valuta är fredsbevarande? Hur dum får man vara? Har man ingenting lärt av historien? Fred bygger på gemensamma värderingar, gemensamma intressen.
Det är möjligt att EMU och euron kommer att leda till låg inflation i de anslutna länderna. Men det priset kommer att betalas med fortsatt hög arbetslöshet. Och jag upprepar en tidigare fråga:
Vad har den arbetslöse, den medellöse för glädje av ett fast penningvärde när han inte har några pengar?
I England går ledande representanter för småföretagarna omkring med ett förgyllt pund märke på kavajuppslaget. De är för europeiskt samarbeta men vill inte styras av EU utan av sitt eget land. Och tidningen The Times påpekar att EMU kommer att ha hög arbetslöshet som sin ständiga sängkamrat. Men det är ju det problemet vi i första hand måste lösa, anser jag, liksom 90 procent av ekonomerna.
HUGO HEGELAND
Löjliga EU-argument
Hugo
Hegeland i Arbetet Nyheterna 1998-03-31
EMU har inte beslutats därför att sakkunniga ekonomer anser att EU är ett optimalt valutaområde, det vill säga bästa möjliga sammanslutning av länder med hänsyn till dessas ekonomi.
Tvärtom anser 90 procent av fackekonomerna att EMU är feltänkt.
Det har dock påpekats att Norden, eventuellt tillsammans med Tyskland, skulle vara ett optimalt valutaområde om nu dessa länder skulle vilja ha en gemensam valuta.
Men EMU har inte beslutats därför att det från ekonomisk synpunkt är en bra lösning.
EMU är och förblir ett politiskt beslut och har blivit en prestigesak för Frankrikes och Tvsklands ledande politiker. 152 tyska ekonomer säger nej till EMU. Men förnuftet styr sällan politikens beslut. Därför präglas nationernas utveckling av ständiga krig och trätor.
Beträffande kronans stabilitet är argumenteringen lika löjlig. Vem vet något om EMUs valutas, den så kallade euron, framtida stabilitet? Hur mycket kommer den att ändras i förhållande till dollarn, yenen eller schweizerfrancen? Det vet ingen.
Beträffande andra krav för anslutning till EMU såsom budgetunderskottets storlek och statsskuldens, har länderna fifflat med redovisningen för att komma med. Redan preciseringen av dessa storheter är löjlig.
Avgörande är ju anledningen till skillnader i budgetunderskott och statsskuld. Men EU blundar för kvalitet och har stirrat sig blind på kvantitativa mått.
Ett liknande beslut har inte fattats i mänsklighetens historia. Det är upprörande att EUs politiker kan fatta beslut vars konsekvenser är helt omöjliga att förutse.
Osäkerheten om EMUs framtid är så stor att jag anser det vara klokt av Sverige, liksom Storbritannien och Danmark, att tills vidare stå utanför.
HUGO HEGELAND
Folkhem framför federalism -
Därför ja till EMU men nej till EMU
Hugo Hegeland i Arbetet
Nyheterna 1997-08-09, utdrag
Är folkhemstanken på väg att ta över federaralismen som en följd av en återuppväcka nationalism? Uppfattningarna ärdelade bland specialisterna, men mitt intryck är en föga folklig förståelse för federalism hos flertalet svenskar.
EU och än mer EMU är väl dagens tydligaste tecken på strävan efter federalism. Slutmålet sägs ju vara ett Europas Förenta stater. Det målet tror jag inte på. Jag är därför negativ till EMU men positiv till EU. EMU förutsätter en politisk samstämmighet som inte finns, vilket blir allt tydligare ju fler länder som konmer med i EU.
Men har inte folkhemstanken råkat i vanrykte efter vår dåliga ekonomiska utvecklingy från att ha varit i topp till att nu ligga på 17:e eller ännu sämre plats? Och skall vi inte i stället tala om ett världshem? Vi har ju blivit så mångkulturella i många sammanhang. Och betraktar det fult att vara nationalist.
Mot den bakgrunden imponeras jag av Magnus Karavelis bok Blågul Framtid (Arena förlag). Han talar sig varm för blå-gul nationalism, är kritisk till talet om mångkultur. Trots att de lärde Sven Dahlstedt och Sven-Eric Liedman i boken Nationalisrnens logik (Nok) bland annat visar hur oklart begreppet nationalism är.
Men behöver någon tvivla om vad nationalism är när man följer VM i Aten? Här sspelas ju nationalsång pånationalsång, här fälls tårar när den egna nationens flagga går i topp och här bär varje deltagare sitt lands speciella tävlingsdräkt som utfortmats med hjälp av färgerna i nationens flagga! Och segraren springer ärevarv med nationens flagga i hand.
Ändå kan man dra motsatt slutsats. I en debattartikel i DN (8 augusti) argumenterar skribenterna, alla med invandrarbakgrund, att Stockholms-OS kan bli en manifestation för det mångkulturella Sverige! Det sägs nämligen vara ett internationellt projekt. Javisst, men när blomstrar nationalismen om inte vid VM och OS!
… Därför delar jag Karavelis uppfattning att vi bör slå vakt om det svenska, även om jag inte tror att det är fråga om en naturlig instinkt.
Och han har en poäng när han erinrnar om att Bertil Ohlin var den mest uttalade Europamotståndaren i början av efterkrigtstiden. Jag minns hur kritiskt han uttalade sig om den väntade byråkratin i Bryssel.
Låt marknaden avgöra
värdet av valutorna
Hugo Hegeland i SvD 1997-04-23
Emu är sedan länge namnet på en australiensisk fågel som inte kan flyga. Vingarna är blott omkring 20 CM långa. Eftersom fågeln väger hela 50 kilo och är omkring I75 cm hög förstår jag oförmågan. Jag har faktiskt sett den försöka.
EMU står för Europeiska monetära unionen. Även här betvivlar jag förmågan att lyfta till bestående höjder. Unionen bygger nämligen också på oförenligheter som omintetgör ambitionen. Och som professor Allan H Meltzer, Carnegie Mellon University, Pittsburgh och USA:s ledande monetarist, påpekar, vet amerikanska bankmän och amerikansk allmänhet mer om den australiensiska strutsfågeln än om EMU. På andra sidan Atlanten är EMU något av en icke-händelse.
För många svenskar är det kanske likadant. Därför är naturligtvis de rådslag som
olika partier satt igång för att öka medlemmarnas kunskaper om EMU befogade. Men utöver kunskaper är nog värderingarna avgörande.
Det ursprungliga syftet med gemensamma marknaden var att Frankrike och Tyskland skulle sluta att bekämpa varandra. Därför bildades först Kol- och stålunionen. Det var ju främst kol- och järngruvorna i Elsass-Lothringen som låg bakom rivaliteten mellan de båda länderna vilket lett till ett flertal krig.
Men det finns ett problem med de fransk-tyska samarbetssträvandena, de innehåller två oförenliga mål.
Dels förordas fördelad makt, dvs ett brett inflytande för gemene man. Man talar ju om den s k subsidiaritetsprincipen, dvs alla beslut, som inte uttryckligen undantagets i Romfördraget, skall tas på lägsta möjliga nivå.
Dels är det en fråga om en statsbildning som i mycket hög grad är toppstyrd. Se på EU-kommissionens makt som tar över EU-parlamentets. Detta går inte ihop och kommer därför att ständigt skapa problem.
Sa har vi då fått Maastrichtavtalet. Det bygger bl a på illusionen att man kan skapa en enhetlig federation av helt olika nationer om man inför en enhetlig valuta. Vore det rätt skulle t ex Belgien för länge sedan - statsbildningen skapades år 1830 - varit en enhetlig nation. Men trots den gemensamma valutan är språk- och religionsskillnaderna stora i detta politiskt mycket splittrade land.
Visst betyder en gemensam valuta förenklingar för turister, för internationella kapitalplacerare och skattesmitare samt viss arbetslöshet för valutahandlare. Men fortfarande kommer flertalet länders valutor att vara fria, inte minst dollarn och schweizerfrancen. Dessa blir sannolikt än mer betydelsefulla i den internationella handeln än den konstlade euron, som ingen kommer att veta vad den egentligen står för.
Skall förenklingarna till följd av en gemensam valuta mellan ett fåtal europeiska länder bli bestående tvingas de deltagande länderna till en gemensam penning-, skatte- och finanspolitik.
Någon självständig lönerörelse kan heller inte bedrivas. EMU betyder bl a slutet på LO:s maktställning.
Jag har inget emot att LO:s makt minskar och att vi får en mer differentierad lönerörelse med hänsyn till företagens olika betalningsförmåga, dvs mindre av solidarisk lönepolitik. LO skall inte bedriva socialpolitik utan lönepolitik. Då är det inte fråga om solidaritet mellan företagens anställda utan handlar om att begära bästa möjliga anställningsvillkor.
Solidariteten skall medborgarna gemensamt svara för.
Men jag är emot att en europeisk centralbank, fjärran från den i andra sammanhang prisade subsidiaritetsprincipen, i realiteten skall avgöra vilken finanspolitik och skattepolitik ett land kan föra. De politiska partiernas maktställning i länderna kan ju vara mycket olika.
Och eftersom ländernas ekonomiska villkor är så olika - från Tyskland till Grekland för att inte tala om Norditalien och Syditalien – bör varje land ha möjlighet att korrigera för detta när ekonomin går snett. Det enklaste och effektivaste sättet ä givetvis en korrigering av valutakurserna.
Därmed är inte sagt att missbruk inte kan förekomma, vilket inte minst vårt land visat. Tänk när Kjell-Olof Feldt inför valrörelsen år 1982 skrev en PM om att Sverige borde revalvera och sedan gjorde precis tvärtom när han väl kom till makten, ja till och med några timmar innan, nämligen vid mötet med Nordens finansministrar på Arlanda morgonen den 8 oktober i982 innan den nya regeringen tillträtt! Att svensk valutapolitik därför åberopas som ett avskräckande exempel på ett lands självständiga valutapolitik är förståeligt.
Men framför allt. Det behövs inte längre någon gemensam valuta för att Frankrike och Tyskland inte längre skall starta krig mot varandra. Den tiden är definitivt borta, även utan en gemensam europeisk centralbank. Det har redan EU borgat för.
Jag var och är för EU. Mer behövs inte för att fortsätta borttagande av handelshinder och andra hinder som finns för rörligheten mellan Europas länder enligt Romfördraget.
Är man, som jag, för en marknadsekonomi, skall man också vara konsekvent nog att låta marknaden avgöra även värdet av ländernas valuta eftersom eftersom den värderingen återspeglar värderingen av landets ekonomi. Politikerna skall däremot inte ha inflytande över valutakurserna.
Det är både förnuftigt och praktiskt att ett lands valuta ändras när sysselsättning och andra ekonomiska förhållanden utvecklas olika länderna emellan. Varför då inrätta en byråkratiskt styrd centralbank, utanför demokratisk kontroll, för att förhindra detta?
HUGO HEGELAND
f d riksdagsledamot (m)
