Jag älskar att äga!
”Jag älskar att äga” är ett utrop som syns allt mer ute i stan på T-shirts, knappar, streamers. Det är unga moderater som är ute för att göra reklam för ägandet.
Men bryter inte dessa ungdomar grovt mot god ton?
”Att tycka om att äga” bör verkligen inte ropas ut på gator och torg lika litet som det hör till god ton att säga ”att det här gjorde jag bra”, ”jag är verkligen stolt över min senaste affär” etc.
Varför är det så? Är det fråga om skryt? Knappast. Det är däremot brott mot svenska jämlikhetsideal som hyllar det slätstrukna. Alla ska vara lika bra, prestera lika mycket eller lika litet, ha ungefär samma standard och äga lika mycket eller lite.
När nu MUFarna öppet talar om, att de älskar att äga, går de till storms mot 1900-talets ideal att kollektivt ägande är finare och mer moraliskt än enskilt ägande.
Men är det verkligen så? Är det verkligen bättre att staten eller som i u-länderna att politiker som Mobutu eller Suharto lägger under sig merparten av ett lands tillgångar. Skapar en sådan ordning större rättvisa, mindre fattigdom, bättre tillväxt och större rättstrygghet?
Denna fråga borde inte behöva ställas idag! Vi har redan fått svaret från ett 70-årigt fullskaleexperiment. Sovjetunionens planhushållning med förbud mot privat äganderätt och att etablera privata företag avslöjade nämligen vid murens fall för 10 år sedan grav ekonomisk underutveckling, teknisk eftersläpning, mycket låg levnadsstandard med hög barnadödlighet och kort genomsnittlig livslängd. Bristerna var långt värre än de västerländska experterna på sovjetekonomin hade föreställt sig Det socialistiska experimentet i Östeuropa hade i huvudsak skapat två saker – beklämmande fattigdom och miljöförstöring av enorm omfattning.
På vilka pelare vilar då Västeuropas och USAs stora framgångar i form av god tillväxt, snabb utveckling av modern teknik, stora medicinska framsteg, god hälsa, hög levnadsstandard och medvetenhet om att miljöförstöring måste begränsas? Svaret är skyddad äganderätt, fri handel och avtalsrätt samt ett rättssamhället som skyddar medborgarna, deras ägande och andra rättigheter samt deras avtalsfrihet. Men även i väst har äganderätten ofta hotats av staten genom orättfärdiga skatter, konfiskation, tvångslån, regleringar, förbud att äga för minoritetsgrupper och rena justitiemord.
De moderata ungdomarna har rätt för sig, när de säger att de älskar äganderätten. Att äga ger trygghet för oss alla, dock under en förutsättning. Staten ska respektera äganderätten. Drastiskt förändrade taxeringsvärden och allt snävarer regler för bostadsbeskattningen urholkar ägandet för både småhus och bostadsrätt. Företag ska vare sig skattas eller regleras till ”döds”. Ett gott företagsklimat kräver respekt för företaget, framförallt för företagets ägare. En sådan respekt kräver få regleringar och försiktig beskattning. Vinsten blir tillväxt och ökade inkomster till löntagare, ägare och faktiskt också till statskassan.
Förespråkare för arvs-, förmögenhets- och reavinstskatter men också höga och progressiva skatter på arbetsinkomster har inte förstått det privata ägandets stora betydelse för medborgarnas långsiktiga trygghet trots alla misslyckade socialistiska experiment
Vad MUFarna säger med sin kampanj är att välfärd kräver en skyddad äganderätt. Indirekt säger då också att skatter som skadar äganderätten inte bör undvikas. Fastighets- och förmögenhetsskatterna, inte minst i kombination med varandra, utgör exempel på för ägandet verkligt skadliga skatter.
Ungdomarnas kampanj för ägandet leder till minskande motsättningar mellan generationerna. Kanske har de inte tänkt på det. Det är dock självklart att de äldre genomsnittligen äger mer. De har levt längre. De har haft högre inkomster under sin mest produktiva tid jämfört med ungdomarna. De har kunnat spara mer, när hem, bil och familj fått sitt. I ett samhälle där avogheten är stor mot ägandet, drabbas de som har ett större genomsnittligt ägande mest. Det är som grupp betraktat i regel de äldre. Det är därför vi äldre med glädje bör se på de moderata ungdomarnas käcka initiativ. Deras kampanj gynnar oss alla – gammal, ung, yrkesaktiv och pensionär, de som är i början av att ”samla på sig” och de som redan ”blivit täta”.
Margit Gennser