|
Civilekonom Leif Widén
Nils Lundgren om EMU Lars Calmfors, SOU 1996:158 Utredningen "Sverige och EMU" omfattar 490 sidor plus 21 expertbilagor. Den inleds med devisen: Den är världens största utredning av en valutaunions effekter. För den som saknar tid att läsa allt försöker följande 15 sidor komprimera utredningens huvudslutsatser i citat, där vissa avsnitt markerats med fet stil och jag ibland lägger till egna kommentarer. Ambitionen är att ge en någorlunda rättvisande bild av de ekonomiska slutsatserna. Det har däremot varit svårt att konkretisera de politiska slutsatserna, antingen därför att politik är svårare att förutsäga än ekonomiska mekanismer, eller för att Lars Calmfors är ekonom och inte har sin kompetens på det politiska området. För snabbläsaren finns en kortkort sammanfattning under punkt 15 Klicka här . Sammanfattningen i
utskriftsvänlig pdf/Acrobat-fil Saltsjö-Boo den 2 februari 2003 Leif Widén Historik: tidigare system för valutabindning - Inverkan på samhällsekonomin - Konkurrenseffekter - Penningpolitiken - EU optimalt valutaområde? - Inflationen och penningpolitikens trovärdighet - Maastrichtfördraget - EU-transfereringar mellan EU-länder - Arbetsmarknaden och den monetära unionen - Arbetskraftens migration mellan länderna - Politiska konflikter i EMU - Gemensam utrikespolitik - EUs utvidgning till nya politikområden - Påverkan på räntenivån i Sverige och att hantera överhettning - Citat ur kapitlet "Sammanfattning och slutsatser" 1. Historik: tidigare system för valutabindning. 1880-1914 var valutorna bundna i relation till guldpriset, den s k guldmyntfoten som avskaffades under första världskriget när flertalet länder drabbades av inflation. 1925-1931 Återgång till guldmyntfoten. 1931 Kronan fick fast växelkurs mot pund sterling. Vissa central- och östeuropeiska länder behöll guldmyntfot med diverse valutaregleringar. Frankrike också men där använde man tullar, kvoter och andra handelsrestriktioner för att upprätthålla valutakursen. 1940-talet det s k Bretton Woods-systemet. Det höll under ca 25 år, med dollarn knuten till guldet och övriga valutor i sin tur till dollarn. Under detta "fasta" system gjordes totalt ca 170 växelkursförändringar fram till det slutliga sammanbrottet 1973. 1957 Romfördraget om att bilda EEG, senare kallat EG. Målet var de fyra friheterna: Fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital inom Europa. 1968-71 USA kunde inte längre spela sin guldmyntfotsroll i Bretton Woods pga Vietnamkriget och Great Society-programmet. 1971 slutade USA att sälja guld. Övriga länder försökte försvara sina valutakurser ändå och började laborera med en särskild guldkurs i dollar vid handel mellan centralbankerna, oberoende av den fria marknadens guldpris. Spekulativa kapitalflöden uppstod. 1971 framlades Wernerplanen om att skapa en eurpeisk monetär union, främst för att underlätta för EG:s jordbrukspolitik. Planen verkställdes inte, men tankarna låg kvar. 1972 infördes valutaormen. dvs fasta valutakurser i EG-länderna med en tillåten variation på +/- 2,2%. Sverige var med 1973-77. 1973 Bretton Woods´ slutliga sammanbrott. Dollar, yen, D-mark och pund fick flyta fritt. 1979 infördes EMS/ERM, där varje lands valuta spikades i kurs mot varje valuta hos de andra länderna, men med möjlighet att röra sig +/- 2,2%. Det fungerade inte, så rörelsefriheten vidgades sedan till 6% och slutligen till 15%. 1987-92 gjordes inte växelkursjusteringar trots stora skillnader i ländernas inflationstakter. De reala växelkurserna divergerade därför alltmer och EMS/ERM bröt samman 1992/93 efter många försök att justera valutakurserna. 1992 uppstod stora spekulativa kapitalflöden mot de fasta valutakurser som länderna fastslagit. England, Finland och till slut också Sverige tvingades låta valutorna flyta. 1991-93 överenskom EU-politiker vid möte i Maastricht om EU:s monetära union samt två nya samarbetsområden: Utrikes/säkerhetspolitik samt "Inrikespolitiska/Rättsliga angelägenheter". Mål: Främja harmonisk avvägd utveckling av näringslivet, hållbar icke-inflatorisk tillväxt med hänsyn till miljön, ekonomisk konvergens, hög sysselsättning och socialt skydd, höjd levnadsstandard och livskvalitet, ekonomisk/social sammanhållning/solidaritet mellan medlemsstaterna. Växelkurserna mellan länderna skulle låsas oåterkalleligt och euron införas, den europeiska centralbanken i Frankfurt ECB skulle överta penningpolitiken och länderna förplikta sig att undvika alltför stora underskott i offentliga sektorns finanser. (1996 lade man till preciserade gränser för maximalt budgetunderskott resp låneskuld i förhållande till landets BNP och regler för straff vid överskridande). Huvudslutsatser: I Bretton Woods och ERM försökte länderna förena flera mål samtidigt: Egen penningpolitik, stabila priser och stabila växelkurser. Det gick inte. De två ledande länderna USA och Tyskland prioriterade vidare sina nationella intressen framför ERM-systemet. Därför brakade systemet samman. Ca 98% av dagens valutaomsättning härrör från finansiella investeringar och bara 2 procent från handel med varor och tjänster. Den vanliga uppfattningen bland ekonomer är att fasta växelkurser inte kan fungera i en värld med fria kapitalrörelser. Kommentar: Den historiska tillbakablicken visar att försöken med fasta valutakurser har misslyckats. En fråga är varför det har ansetts så viktigt med fast pris på valutan, när priskontroller på varor och tjänster har misslyckats i både marknads- och planekonomier. En rimlig historisk slutsats är att ett land bör ha en flytande valuta och att regeringens försök att hålla dess värde skall inriktas på att föra en intern ekonomisk politik som hindrar att inflation leder till valutans svaghet. Med en fast valutakurs lönar det sig att spekulera emot den. Spekulanten kan inte förlora - antingen får han tillbaks sina pengar om det inte blir devalvering, eller så får han bingo. Däremot förlorar hela landet, som i Sverige 1992. I EMU-debatten finns en märklig föreställning att Sverige skulle gå tillbaks till fastkurspolitik om vi säger nej till EMU. Det är inget alternativ, kronan måste flyta precis som eurokursen flyter. Eurokursen har hittills varierat ungefär lika häftigt som dollarn och kronan. Valutans s k volatilitet tycks inte vara mycket mindre vid ett stort valutaområde än ett mindre. EMU irreversibelt system? Sid 65: "De historiska erfarenheterna av olika växelkurssystem visar på en grundläggande instabilitet: när ett valutasystems svaga sidor sätts på alltför svåra prov, bryter det samman och ersätts av ett nytt. Ett sådant relativistiskt synsätt kan vara värdefullt att ha när man diskuterar EMU-projektet: bildandet av en monetär union med gemensam valuta behöver inte nödvändigtvis vara ett för all framtid irreversibelt steg." Kommentar: Visst är det enormt svårt eller kanske omöjligt att gå tillbaks, om Sverige ansluter sig till EMU, lägger ner sin egen räntestyrning och därmed i praktiken Riksbanken, slopar kronan, bränner svenska sedlar och smälter ner mynten. Kan Sverige hoppa av EMU, bygga upp riksbanken igen, rulla igång Kungliga Myntet och börja trycka nya sedlar i Tumba? Ekonomen Milton Friedman rekommenderade vid sitt sverigebesök att vi inte ansluter oss. Som en försvarsåtgärd vid ett eventuellt inträde borde vi lagra upp våra sedlar och mynt, för att kunna använda dem igen i framtiden. Mål: Fast växelkurs eller mjukare anpassning? "De flytande växelkurserna /mellan dollar, yen, pund och D-mark/ innebär att reala störningar kan dämpas genom motverkande förändringar i växelkurserna. Samtidigt tillåter flytande växelkurser stora och fleråriga svängningar i de reala växelkurserna (de relativa kostnaderna mellan olika länder) som förefaller större än vad som kan vara motiverat av grundläggande makroekonomiska faktorer." (Calmfors tänker kanske främst på att dollarn ligger "för högt"). "ERM-systemets sammanbrott 1992-93 berodde bl a på att växelkurserna inte justerades i tillräcklig utsträckning och på att centralbankerna begränsade sina insatser för att upprätthålla kurserna. I detta perspektiv kan den monetära unionen ses som ett logiskt nästa steg för att skapa oåterkalleligt fasta växelkurser." Kommentar: Men är det verkligen oåterkalleligt fasta växelkurser ett bra mål? Har inte sammanbrotten i de tidigare "fasta" systemen visat att man inte bör försöka hålla valutan fast i en värld som är föränderlig och som vi vill skall vara föränderlig? Borde man inte acceptera att valutan är marknadsbestämd och låta riksbankens penningpolitik bekämpa inflationen och regeringen handskas med övriga mål i sin budgetpolitik och lagstiftning?. 2. Inverkan på samhällsekonomin. Transaktionskostnaderna /sid 68/ utgörs av de tjänster som bankerna tillhandahåller för valutaväxling och för att hantera valutakursrisker, men också av de extrakostnader som myndigheter och företag själva drabbas av till följd av förekomsten av olika valutor. Kommentar: Länder utanför dagens EMU står för ca 60% av svensk export och ca 52% av importen. Det betyder att trasslet med olika valutor även vid en EMU-anslutning kvarstår för mer än hälften av utrikeshandeln. "Sammanfattningsvis kan man vänta sig en relativt blygsam resursbesparing i fråga om transaktionskostnader till följd av en gemensam valuta. För Sveriges del kan besparingen i den finansiella sektorn uppskattas till ca 0,2 procent av BNP...om samtliga EU-länder deltar i den monetära unionen och ca 0,12 procent av BNP... om en mindre grupp på nio länder deltar." "Till detta ska läggas resursbesparingar i företagen till följd av lägre kostnader för valutatransaktioner ...på ca 0,1 procent av BNP... om samtliga EU-länder är med ... och ca 0,05 procent av BNP... om endast de nio angivna länderna är med." "Stora företag har ofta specialister anställda enbart för att hantera sina valutakursrisker och valutaflöden. För mindre företag är detta dock knappast ekonomiskt försvarbart. Det finns en stor mängd empiriska undersökningar av sambandet mellan raden av valutakursfluktuationer och volymen på utrikeshandeln. Den något förvånande, men ganska entydiga slutsatsen är att utrikeshandeln förefaller påverkas mycket litet eller inte alls av valutakursfluktuationer. Slutsatsen måste anses som ganska säker eftersom...." Direktinvesteringar: "Slutsatsen blir att direktinvesteringar - liksom utrikeshandel - troligen påverkas mycket litet av kortvariga valutakursfluktuationer. Det bör dock understrykas att denna slutsats troligen inte gäller när det är fråga om mera långvariga svängningar i de nominella och därmed i de reala växelkurserna. Sådana kan ha stora och negativa effekter på utrikeshandel, direktinvesteringar samt produktion och sysselsättning i den konkurrensutsatta sektorn. Ett exempel på långvariga och stora variationer i växelkurserna är apprecieringen av den amerikanske dollarn med ca femtio procent mot ett genomsnitt av utländska valutor 1980-85, vilket skapade mycket stora problem för den amerikanska industrin. Ett annat exempel är de stora och fleråriga svängningarna i kronans reala växelkurs sedan 1975. Kronan kan sägas ha varit övervärderad från 1975 och fram till 1981 (trots tre mindre devalveringar 1976 och 1977), undervärderad i några år efter devalveringarna 1981 och 1982 på sammanlagt tjugofem procent, övervärderad åren kring 1990 efter flera år av höga löneökningar och undervärderad 1993-95 efter deprecieringen i november 1992." "Med en mera stabil real växelkurs hade den ekonomiska utvecklingen i Sverige under de senaste tjugo åren troligen blivit bättre." Kommentar: Uppenbarligen har det inte varit bra för svensk ekonomi att hålla en fast växelkurs som sedan i plötsliga stora steg har devalverats. Självklart hade det varit bättre att den ekonomiska politiken hade hindrat en ständig inflation inom landet. Men om Sverige under dessa tjugo år hade låtit sin valuta flyta fritt, skulle då inte problemen ha varit mindre? Calmfors berör inte det alternativet utan använder ett system med fast växelkurs som jämförelse. Hans exempel visar att regeringarnas finanspolitik varit otillräcklig för att rätta till felaktiga kostnadslägen under fast växelkurs. Effekter på räntenivån: "Slutsatsen av resonemanget är att effekterna på den svenska förväntade realräntan av en övergång till en gemensam valuta bör vara små eftersom riskpremien troligen är liten. Investeringsvolymen bör därför inte påverkas mer än marginellt."
"Ett vanligt argument för den monetära unionen ... är att en gemensam valuta underlättar prisjämförelser mellan olika länder och därför bidrar till att stärka konkurrensen på den inre marknaden. Även om argumentet är riktigt är det svårt att tro att denna effekt skulle ha någon större betydelse. Den övervägande delen av försäljning och inköp över gränserna görs av företag. För dessa borde kostnaderna för att räkna om priser till samma valuta vara obetydliga." "Med en gemensam valuta kan störningar som drabbat ett enskilt land inte längre motverkas genom en anpassning av den nominella valutakursen. När anpassningen i stället koncentreras till den reala ekonomin, kommer den sannolikt att bli mer utdragen och medföra större samhällsekonomiska kostnader, t ex i form av arbetslöshet vid en recessionsstörning. Detta kan göra att länder som drabbas av en negativ störning ser sig tvingade att skydda sin konkurrensutsatta sektor genom att tillgripa olika åtgärder för att begränsa sin import och främja sin export." "Med EUs ökade styrka kan följa en ökar risk för konflikter och därmed för protektionism i olika former mot länder utanför EU." Kommentar: Här visas frestelsen för EMU att svika sin roll i den internationella ekonomin.
"När Riksbanken sänker sin (nominella) styrränta och ökar penningmängden, faller också de korta realräntorna och stimulerar investeringar och konsumtion... Lägre korta räntor innebär vidare att kronkursen faller. Det leder till att svenska varor blir billigare i förhållande till andra länders och att exporten ökar." "På kort sikt (inom loppet av något eller ett par år) kan därför penningpolitiken ha betydande effekter på produktion och sysselsättning. Därmed blir penningpolitisk självständighet central i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv." "Så länge valutakursen är rörlig kan sålunda penningpolitiken i ett land påverka den inhemska räntan. Sverige kan ha en lägre ränta än omvärlden om Riksbanken för en sådan politik att kronan förväntas stiga i värde och vice versa." Katastrofen 1991-93: "Den ovanligt djupa lågkonjunkturen under 1991-1993 utgör ett skolexempel på värdet av penningpolitisk självständighet." ..."När efterfrågan i Sverige sjönk i förhållande till efterfrågan i omvärlden, behövde priset på svenska varor och tjänster sänkas i förhållande till utländska om produktion och sysselsättning skulle kunna stabiliseras..." .... "När aktiviteten i Sverige går ner, minskar behovet av pengar som används i utbytet av varor och tjänster." ... "Om Riksbanken vill hålla räntan och valutakursen konstant, blir den tvungen att minska utbudet av pengar. Så småningom kommer då priser och löner i Sverige att öka långsammare eller kanske rent av att sjunka. Men det finns anledning tro att en sådan deflationsprocess blir utdragen och att kostnaderna i form av arbetslöshet blir höga. Alternativet till denna politik är att Riksbanken sänker räntan. Detta är möjligt så länge vi inte är med i en monetär union." "Anpassar Riksbanken räntan och valutakursen på detta sätt, lindras effekterna av minskad efterfrågan i Sverige och fallet i produktion och sysselsättning blir mindre än annars."
"Om Sverige blir en del av en europeisk monetär union, kommer störningar av en sådan art som inträffade i början 1990-talet att behöva hanteras genom förändringar av nominella priser och löner i stället för genom förändringar av valutakurserna. Hur stora kostnader förlusten av penningpolitisk självständighet medför beror därför på i vilken grad intern anpassningsförmåga kan kompensera för det förlorade penningpolitiska handlingsutrymmet."
"Men den kanal mellan varumarknaderna och de finansiella marknaderna som växelkursen utgör är inte enbart av godo. Om det inträffar en störning på de finansiella marknaderna, kommer en rörlig valutakurs att sprida denna till den reala ekonomin....förändringar i kronkursen verkar destabiliserande på vår produktion och sysselsättning." ..."När det sker en sådan störning på de finansiella marknaderna, är det bra om penningpolitiken stänger av valutakurskanalen - som blir fallet i en monetär union - så att effekterna inte sprids till den reala sektorn." Kommentar: Blir det verkligen fallet i en monetär union. Varför fungerar det då inte i världens största valutaunion USA? Finansiellt kapital från hela världen vill placera i USA och därför har dollarn stigit långt över sitt reala, handelsrelaterade värde. Nej, sanningen är väl att EMU eller någon annan valutaunion inte garanterar mot finansiella störningar. Den aspekten borde kunna glömmas eftersom effekten är ofrånkomlig. Schweiz har länge levt med problemen när oro i världen har lett till stora inkommande kapital, varvid man t o m lagt negativ ränta på dessa.
"Flera studier pekar på att finansiella störningar i allmänhet inte är särskilt betydelsefulla för svängningar i produktionen men däremot för inflationen."
"Sammanfattningsvis blir vår slutsats att det finns ett stort stabiliseringspolitiskt värde i penningpolitisk självständighet som gör det möjligt att genom ränte- och växelkursförändringar kompensera för bristfällig anpassning av nominella priser och löner när ekonomin utsätts för stora reala störningar. Sådana uppkommer från tid till annan. Vår bedömning är därför att förlusten av penningpolitisk självständighet utgör en betydande kostnad för ett svenskt deltagande i den monetära unionen." A. Politisk integration (transfereringar till drabbade länder): "Det finns goda skäl att anta att de mellanstatliga transfereringarna inom en europeisk monetär union kommer att vara mycket små, mindre än mellan t ex staterna i USA. Detta är ett argument för att EU kommer att vara mindre lämpligt som valutaområde än USA."
B. Rörlighet i produktionsfaktorer och priser: "Arbetskraftens rörlighet mellan EU-länderna är låg. De nominella pris- och lönestelheterna är i allmänhet betydande. Dessa förhållanden talar mot att hela EU eller ens en mindre grupp av EU-länder skulle vara ett optimalt valutaområde."
C. Vilka länder drabbas mest av landsspecifika störningar? "Att Sverige - men även Finland och Italien - enligt dessa studier är ännu mindre lämpliga deltagare i en monetär union tycks dock vara klart."
"Men det finns också mycket som tyder på att den ekonomiska politiken i sig kan skapa störningar. En självständig penningpolitik behöver därför inte alltid vara stabiliserande."
Kommentar: Visst, vi har själva skapat våra egna problem med både en tokig penning- och valutapolitik och en tokig budgetpolitik. Men det känns på något sätt riktigare att vi får lida av och korrigera våra egna misstag än misstag som begås av andra borta i Bryssel. Och nog lärde vi oss något av den förskräckliga krisen i början av 90-talet: Flytande valuta och en självständigare riksbank, plus en statlig strävan att hålla överskott och minska skulderna.
"Sammanfattningsvis gör vi bedömningen att de stabiliseringspolitiska kostnaderna av att låta samtliga EU-länder ingå i en monetär union kan vara stora, eftersom störningar som är specifika för ett land eller en mindre grupp av länder förekommer i betydande omfattning. En del talar dock för att det finns en liten kärngrupp av EU-länder som är tillräckligt lika för att de stabiliseringspolitiska invändningarna mot att ingå i en monetär union ska vara ganska svaga. Det mesta tyder emellertid på att Sverige, i likhet med Finland, inte tillhör denna grupp."
"Så t ex leder ökad efterfrågan i Tyskland och Frankrike, som möts med restriktiv penningpolitik av ECB, till att euron stärks mot andra valutor. Den internationella konkurrenskraften försämras då för svenskt näringsliv. Vid sådana störningar kommer således Sveriges reala växelkurs att variera mer om vi är med i valutaunionen än om vi står utanför."
"Det kan tänkas att medlemskap i den monetära unionen minskar risken för att såväl penning- som finanspolitik ska orsaka makroekonomiska störningar i Sverige. Men man kan också tänka sig situationer då eurons växelkurs till följd av politiken i de stora medlemsländerna i den monetära unionen rör sig på ett sådant sätt att makroekonomiska obalanser genereras i Sverige. Samtidigt förlorar vi möjligheten att använda växelkursen för att motverka sådana störningar som enbart drabbar Sverige. Potentiellt kan detta medföra mycket stora kostnader. Penningpolitisk självständighet kan ses som en värdefull försäkring mot alltför svåra makroekonomiska konsekvenser ifall stora störningar uppkommer."
6. Inflationen och penningpolitikens trovärdighet.
"Av den aktuella ekonomisk-politiska debatten kan man ibland få intrycket att de problem som beskrivits /alltför höga löneökningar med åtföljande devalveringar/ nu skulle vara definitivt lösta. Enligt vår uppfattning finns knappast fog för sådan optimism. Tvärtom kan 1992-93 års depreciering av kronan till viss del ses just som en anpassning av växelkursen till tidigare inflation av samma slag som under 1970- och 1980-talen..."
"Bestämmelserna /för den europeiska centralbanken ECB/ innebär betydligt större garantier för centralbankens oberoende än som t ex är fallet för Sveriges Riksbank i dag." ..."Samtidigt föreligger emellertid en fundamental oklarhet i Maastrichtfördraget, eftersom detta ger Ekofin-rådet möjligheter att formulera allmänna riktlinjer för valutapolitiken. Eftersom givna växelkursmål bara kan uppnås med en viss penningpolitik, ger det en möjlighet för EUs finansministrar att påverka ECBs penningpolitik."
Kommentar: Man skapar en centralbank som skall vara politiskt självständig, men lägger sedan till en extra målsättning som gör att politikerna ändå kan påverka banken. En centralbank kan endast bli effektiv mot inflation om den inte har något annat mål än just detta. Dess styrka försvinner om den samtidigt skall beakta sysselsättning eller valutakurs. Förfarandet med extra mål är tyvärr vanligt i politiken. Man grundar myndigheter för att de skall koncentrera sig på något mycket viktigt mål men ger dem sedan en rad sidouppgifter: de skall även beakta regionalpolitiken, också främja likställighet, inte minst beakta invandrarnas förhållanden, ta hänsyn till sysselsättningen osv.
"Trots vissa reservationer är vår bedömning att en övergång till en gemensam valuta med de institutioner som beslutats i Maastrichtfördraget bör kunna skapa förutsättningar för en långsiktigt låg och stabil inflationstakt i den europeiska monetära unionen. För Sveriges del kan därför deltagande i valutaunionen vara en metod att lösa de fundamentala inflations- och trovärdighetsproblem som vi under två decennier haft så svårt att hantera."
Kommentar: Sveriges tidigare devalveringar har betingats av vår alltför höga löneökningstakt. Menar Calmfors här att EMU kan lösa den knuten för oss?
"Diskussionen i föregående avsnitt leder fram till slutsatsen att deltagande i EUs monetära union kan vara en metod att lösa det trovärdighetsproblem som har försvårat penningpolitiken i Sverige. Den uppenbara nackdelen är att möjligheterna att stabilisera den svenska ekonomin vid störningar kan komma att minska."..."Detta skulle kunna tala för att det är bättre att stå utanför valutaunionen om vi ändå på egen hand kan uppnå samma trovärdighet för låginflationspolitik som vid medlemskap: vi behåller nämligen då möjligheterna att stabilisera ekonomin på det sätt som vi tycker är lämpligt." "Ska vi lyckas med detta med vår inflationshistoria krävs förändringar av lagstiftningen i syfte att stärka Riksbankens oberoende."
"Ett val att stå utanför kan leda till allvarliga tvivel på vår beslutsamhet att uppnå låg inflation. Om en riksbanksreform genomförs som radikalt ökar Riksbankens självständighet och om finanspolitiken inriktas på att minska den offentliga skuldsättningen, bör vi emellertid på sikt kunna uppnå hög trovärdighet också på egen hand."
Medan ECB:s uppgift är att hålla inflationen under 2 procent, ställs krav på ländernas finanspolitik också.
A. Den offentliga sektorns finanser får inte visa mer än 3% underskott av BNP såvida inte underskottet är tillfälligt eller är på väg att minska väsentligt.
B. Den offentliga sammanlagda bruttoskulden netto får inte överskrida 60% av BNP, såvida inte...
C. Om kriterierna inte uppfylls måste kommissionen utarbeta en rapport till den ekonomiska och finansiella kommittén. som sedan avger ett yttrande till Ekofin-rådet som avgör saken med kvalificerad majoritet. Rådet kan sedan avge rekommendation betr åtgärder, och om dessa inte åtlyds får dessa offentliggöras. Om rekommendationerna inte åtlyds kan Ekofin förelägga medlemsstaten att vidta åtgärder inom viss tid. och begära rapporter från medlemslandet. Sker det inte kan rådet besluta en rad hämmande åtgärder eller böter.
Man förbjuder också offentliga organ att låna direkt i centralbanken, förbjuder lagar som tvingar försäkringsbolag eller andra finansiella institutioner att placera i statsobligationer, förbjuder EU och enskilda medlemsländer att ta över ett enskilt lands skulder. (Men ett medlemsland kan få EU-bistånd om det har svårigheter till följd av osedvanliga händelser utanför dess kontroll).
"Om de enskilda länderna på detta sätt förlorar möjligheten att föra en inflationistisk penningpolitik, riskerar emellertid problemen att i stället flyttas över till finanspolitiken. Frestelsen att använda den för att skapa sysselsättning kan bli större, men om inte arbetsmarknadens flexibilitet ökar kommer också detta att misslyckas. Följden blir då i stället endast ökade budgetunderskott och växande offentlig skuldsättning."
8. EU-transfereringar mellan EU-länder.
"En möjlighet att lindra effekterna av makroekonomiska störningar som bara drabbar ett enskilt land i den monetära unionen eller en del av denna är transfereringar (inkomstöverföringar) från andra medlemsstater. Det finns en ekonomisk logik i att bygga upp ett sådant system för transfereringar mellan medlemsländerna i EUs monetära union som en ersättning för de anpassningsmekanismer som försvinner när det enskilda landet inte längre kan föra en egen penningpolitik och dessutom åläggs begränsningar i finanspolitiken." "I stater som Kanada, USA och Tyskland utgör den federala budgeten 15-30 procent av BNP.." "I USA är den federala skattekvoten ungefär en fjärdedel, men de mest övertygande skattningarna tyder på att den federala budgeten motverkar en inkomstförändring i en region med så mycket som 30-40 procent."
"EUs budget utgjorde 1995 endast 1,2 procent av BNP i medlemsländerna. Det är därför uteslutet att inkomstöverföringar mellan länderna inom ramen för den nuvarande EU-budgeten skulle kunna spela en stabiliserande roll av det slag som den federala budgeten gör i t ex USA."
"Det har lett till förslag om att i stället bygga upp system för transfereringar som t ex bygger på arbetslöshetsutvecklingen i de olika länderna." ... Erfarenheterna från många länder visar att utan en hög grad av politisk integration och solidaritet kan transfereringar mellan olika regioner bli en viktig källa till konflikter."... "Intresset för att genomföra strukturella förändringar på arbetsmarknaden blir med all sannolikhet svagare om en olämplig sysselsättningspolitik på detta sätt subventioneras av andra länder. Incitamenten i enskilda länder att stävja missbruk och fusk i arbetslöshetsförsäkringen bör också bli svagare, ju större del av denna som finansieras via EU." "Vår bedömning är att de politiska riskerna med att nu bygga upp mer omfattande transfereringssystem inom EU klart dominerar de tänkbara ekonomiska fördelarna."
Slutsats: "Det är lätt att se de politiska påfrestningar som kan uppkomma om länder som råkar i kris och anses ha misskött sin ekonomiska politik ska subventioneras av andra EU-stater. Vi tror inte att den politiska opinionen i EUs medlemsländer blir mogen för sådana inkomstöverföringar mellan länderna inom överskådlig framtid."
9. Arbetsmarknaden och den monetära unionen
"Den viktigaste konsekvensen för sysselsättningsutvecklingen av ett deltagande i den monetära unionen är att penningpolitiken inte längre på kort sikt kan användas för att stabilisera störningar som drabbar Sverige annorlunda än andra länder (s k landsspecifika eller asymmetriska störningar)".
"Om Sverige ingår i den monetära unionen, måste anpassningen av relativpriserna ske genom att nominella löner och priser stiger långsammare i Sverige än i övriga länder. Vid stora störningar och låga löneökningar i utlandet kan de nominella lönerna rentav behöva sänkas. På grund av att nominella löner och priser är trögrörliga kommer anpassningen att ta tid. På kort sikt kommer den minskade inhemska efterfrågan att leda till en recession i Sverige med lågt kapacitetsutnyttjande och arbetslöshet, som först efter hand minskar de inhemska löne- och prisstegringarna. Vid flytande växelkurs kan anpassningen däremot underlättas genom en mer expansiv penningpolitik som leder till lägre räntor och en depreciering av kronan. Kravet på lägre nominella löne- och prisökningar minskar, därför att en depreciering gör svenska produkter billigare i utländsk valuta också vid oförändrade priser i kronor. Valutadeprecieringen innebär vidare att den sänkning av de svenska reallönerna som måste ske åtminstone delvis kan komma till stånd genom att högre importpriser (i kronor) ökar konsumentprisnivån. På sikt blir såväl relativpris som reallöneförändring densamma som i en monetär union, men genom växelkursförändringen kan anpassningen ske snabbare." "Det finns enligt vår mening en risk för att man överbetonar skillnaden i de krav på nominell löneflexibilitet som ställs vid ett deltagande i den monetära unionen respektive vid ett utanförskap. Också i det senare fallet krävs att de nominella löneökningarna faller i en lågkonjunktur, om valutadeprecieringar i syfte att stabilisera efterfrågeutvecklingen ska vara förenliga med ett inflationsmål."
"Av ovanstående diskussion framgår att reala störningar på marknaderna för varor och tjänster kräver anpassningar av reallönerna för att sysselsättning och produktion ska återgå till sina ursprungliga nivåer efter störningar." ... "Skillnaden mellan å ena sidan en fast växelkurs (eller gemensam valuta) och andra sidan en flytande växelkurs är att anpassningen i det förra fallet tar längre tid."
"Deltagande i den monetära unionen innebär att vi avhänder oss möjligheten att föra en självständig penningpolitik och genomföra växelkursanpassningar. Därmed minskar möjligheterna att motverka makroekonomiska störningar som drabbar bara oss. Slutsatsen blir att kravet på nominella löne- och prisanpassningar blir starkare. Två frågor blir då centrala. Kommer ett deltagande i den monetära unionen i sig att leda till att priser och löner blir mer flexibla? Vilka ekonomisk-politiska åtgärder och institutionella förändringar skulle kunna leda till ökad nominell flexibilitet och därmed underlätta anpassningen till störningar vid ett svenskt deltagande?"..."Det är knappast troligt att företagens prissättningsbeteende förändras så att den nominella flexibiliteten ökar på något avgörande sätt. Däremot skulle man i princip kunna tänka sig att löneavtalens utformning ändras. Detta skulle i teorin kunna åstadkommas genom mer komplicerade löneavtal där löneutvecklingen görs beroende av olika tänkbara störningar som kan drabba ekonomin. Sådana löneavtal skulle t ex kunna stipulera att lönen sänks om oljepriset stiger eller efterfrågan faller kraftigt i Sverige. Detta är emellertid knappast realistiskt."
Slutsats: "Det förefaller inte realistiskt att räkna med att ett deltagande i den monetära unionen i sig medför avsevärt ökad nominell löneflexibilitet. Med en penningpolitik inriktad på prisstabilitet /mest markerad vid en EMU-anslutning/ kan flexibiliteten rentav komma att minska i förhållande till nuläget. Vår slutsats är därför att mer flexibla nominallöner inte kan väntas kompensera för förlusten av penningpolitisk självständighet vid ett medlemskap i den monetära unionen."
10. Arbetskraftens migration mellan länderna.
"Ett sätt som anpassningen kan ske vid en störning i en region är genom migration. Betydelsen av rörligheten som jämviktsskapande mekanism illustreras av erfarenheterna från USA, där en minskning av sysselsättningen i en delstat snabbt ger upphov till betydande utflyttning."
"Flyttningsströmmarna inom EU har för de flesta länder varit små. Detta framgår av tabell 8.4."..."Kulturella och språkliga skillnader är förmodligen i regel alltför stora. Till detta kommer att de flesta länder har dåligt fungerande arbetsmarknader med hög arbetslöshet. När konkurrensen om de lediga jobben är stor, riskerar invandrare att hamna sist i kön. Det finns inga skäl att tro att tillkomsten av en monetär union i sig på något avgörande sätt skulle göra arbetskraften mer flyttningsbenägen." "Sammanfattning ....Ett svenskt deltagande i den monetära unionen påverkar arbetslösheten främst därför att vi avhänder oss möjligheterna att genom penningpolitik motverka störningar som drabbar enbart oss."... "Medlemskap i den monetära unionen ökar kraven på flexibilitet i den nominella löneutvecklingen. Det är möjligt att detta också kommer att innebära att de nominella lönerna verkligen blir mer flexibla, men det finns inga starka belägg för att så kommer att ske. Det är därför inte försvarbart att grunda politiken på en sådan förmodan."
11. Politiska konflikter i EMU.
"För det andra finns det en risk att det inom den monetära unionen uppstår konflikter om den gemensamma penningpolitiken, särskilt om länderna skulle drabbas av chocker som påverkar dem på mycket olika sätt (s k asymmetriska störningar). Eftersom det inte är möjligt att föra mer än en penningpolitik i den monetära unionen och ett eller ett fåtal mindre länders önskemål inte kan väntas påverka penningpolitiken i någon större utsträckning, kan konflikterna komma att kanaliseras till andra områden."
"På sikt kan dessa negativa reaktioner komma att riktas mot hela EU-samarbetet."
Sammanfattning och slutsatser: ...."EMU-projektet är i hög grad ett politiskt projekt."
"Ett sista påtryckningsmedel för det enskilda landet är hot om utträde ur den monetära unionen. I Maastrichtfördraget finns visserligen inga formella regler för utträde, men det är svårt att tänka sig att övriga medlemsstater skulle tvinga en ovillig medlem att kvarstå i den monetära unionen. De politiska kostnaderna ...kan emellertid väntas bli höga... Till dessa kostnader kommer de som är förknippade med att återgå till en nationell valuta."
"Ett medlemskap i den monetära unionen erbjuder enligt vår mening bättre möjligheter att bedriva en proaktiv utrikespolitik än ett utanförskap."
13. EUs utvidgning till nya politikområden.
"Mycket talar för att den monetära unionen som en del av EUs inre kärna blir en väsentlig kraft att räkna med när det gäller internationell valutapolitik. Sveriges möjligheter att påverka utformningen av framtida valutaregimer skulle vara väsentligt mindre utan den kollektiva maktbas som EUs inre kärna kommer att utgöra."
14. Påverkan på räntenivån i Sverige och att hantera överhettning.
"Också om vi står utanför den monetära unionen, bör nämligen realräntan falla. I en kalkyl för utredningen räknar ekonomiprofessorn Mats Persson med att nuvarande realränteskillnad gentemot Tyskland successivt elimineras under en femårsperiod om vi står utanför den monetära unionen." "En annan viktig restriktion på finanspolitiken vid medlemskap i den monetära unionen är att det blir svårare både att motverka och hantera följderna av överhettningar. Om vi står utanför den monetära unionen, kan en expansiv finanspolitik som hotar att leda till en alltför stor ökning av efterfrågan motverkas av att Riksbanken stramar åt penningpolitiken så att de korta räntorna höjs och kronan apprecierar." "Vid ett deltagande i den monetära unionen kan en restriktiv svensk penningpolitik inte längre användas för att på så sätt kompensera för eventuella brister i finanspolitiken. Penningpolitiken kan vid ett svenskt medlemskap inte heller användas för att i efterhand genom växelkursanpassningar korrigera för inhemska pris- och lönestegringar som orsakats av finanspolitiken."
"Det kommer att föreligga ett tryck från EUs sida att Sverige ska undvika stora budgetunderskott och stor offentlig skuldsättning även om vi inte deltar i den monetära unionen. Även de EU-länder som inte deltar i valutaunionen är nämligen enligt Maastrichtfördraget förpliktade att uppfylla referensvärdena för budgetunderskott och skuldsättning i den offentliga sektorn. De omfattas också av förfarandet vid alltför stora underskott ..., även om de är undantagna från de förstärkta sanktionsförfarandena i detta."
Citat ur kapitlet "Sammanfattning och slutsatser" i utredningen "Sverige och EMU" (SOU 1996:158 - världens största utredning om effekter av en valutaunion) Sid 404: Transaktionsvinster: "Även om minskade transaktionskostnader vid internationella betalningar är en entydig vinst med deltagande i EUs valutaunion förefaller det klart att nettovinsten i förhållande till BNP är liten: det rör sig om en vinst på högst några tiondels procent av BNP. Detta är enligt vår bedömning alltför litet för att tillmätas någon avgörande betydelse för beslutet om huruvida vi ska delta i den monetära unionen eller inte."
Sid 404-405: Handel och investeringar: "Det är rimligt att tro att handel och investeringar skulle öka om växelkursosäkerheten minskar eller försvinner. Det har emellertid visat sig svårt att finna empiriskt stöd för denna förmodan. De studier som företagits tycks i allmänhet visa att utrikeshandeln påverkas mycket litet eller inte alls av växelkursosäkerhet. ....Det går inte heller att dra några klara slutsatser från de fåtaliga undersökningarna om just växelkursosäkerhetens effekter på investeringar över nationsgränserna." "Vår slutsats blir att det inte går att underbygga att ett deltagande i EUs valutaunion kommer att leda till några betydande samhällsekonomiska vinster till följd av ökad handel och ökade investeringar."
Sid 405-406: Räntan: "Den forskning som finns ger dock knappast stöd för några mer betydande effekter på de förväntade realräntorna av ett medlemskap i den monetära unionen. Det finns ännu mindre anledning att vänta sig några stora sådana effekter om man bedömer att vi också vid ett utanförskap kan skapa trovärdighet för en stabilt låg inflation."
Sid 406-407: Konkurrensen: "Vi kan konstatera att de nominella och reala växelkursanpassningar som ägt rum inom EU sedan ERM-krisen 1992-93 inte tycks ha haft någon nämnvärd inverkan på den inre marknaden, även om protektionistiska krav framförts i flera länder. Trots detta kan stora och snabba växelkursförändringar inom EU på sikt utgöra ett hot mot den inre marknaden. Orsaken är de anpassningsproblem som hastiga förskjutningar i konkurrenssituationen mellan producenter i olika länder kan ge upphov till. Detta är ett argument för en monetär union. Men sannolikt kan växelkursvariationerna mellan olika EU-länder också reduceras avsevärt redan genom att de nationella centralbankerna i samtliga EU-länder görs oberoende och får tydliga och likartade inflationsmål."
Sid 407: Prisjämförelser: "Ett helt annat argument för en gemensam valuta är att prisjämförelser underlättas och att detta skärper konkurrensen på den inre marknaden. Vår bedömning är att argumentet i och för sig är riktigt, men att det inte är särskilt viktigt. Större delen av handeln på den inre marknaden utförs av företag vilkas kostnader för att jämföra priser inte påverkas särskilt mycket av att priserna är satt i en gemensam valuta i stället för i olika valutor."
Sid 408: Inflation: "En rimlig bedömning kan dock vara att några mer betydande effektivitetsvinster inte kommer att uppstå, eftersom skillnaden i inflationstakt mellan att delta i och att stå utanför den monetära unionen förmodligen blir liten."
Sid 408-409: Viktigare än EMU: "Vår gissning är att andra faktorer som de allmänna konkurrensreglerna, jordbrukspolitiken, utformningen av skatte-, bidrags- och socialförsäkringssystem samt incitamenten för utbildning är betydligt viktigare för samhällsekonomisk effektivitet än en gemensam valuta."
Sid 410: Ekonomiska störningar: "Den största risken för stabiliseringspolitiska problem i en monetär union uppkommer vid landsspecifika (asymmetriska) störningar. Dessa kan vara av många slag. Ett näraliggande exempel är ett kraftigt efterfrågebortfall av det slag som drabbade Sverige 1991-92. I en monetär union skulle det i en sådan situation inte finnas någon svensk krona som kan depreciera mot de andra medlemsstaternas valutor. ECB skulle inte lägga om sin penningpolitik för att stabilisera den svenska konjunkturen om det inte var motiverat på grund av utvecklingen i andra länder."
Sid 411: Förlust med att slopa Sveriges Riksbanks räntevapen: "Varken det inhemska efterfrågefallet i Sverige eller bortfallet av östhandeln i Finland var förutsedda. Detsamma gäller den tyska återföreningen och den överhettning som den ledde till. Vår slutsats är att man bör betrakta den potentiella stabiliseringspolitiska kostnaden av att avhända sig den penningpolitiska självständigheten som mycket stor. Detta gäller inte minst därför att tillfälliga makroekonomiska störningar tycks kunna ge upphov till långvariga effekter på produktion och sysselsättning."
Sid 411-412: Om Sverige drabbas av svår arbetslöshet inom EMU: "En första tänkbar anpassningsmekanism är internationell arbetskraftsrörlighet. Arbetslösheten kan hållas nere i ett enskilt land som drabbas av en utdragen lågkonjunktur om arbetslösa flyttar till andra länder där det finns fler arbetstillfällen. På motsvarande sätt kan en överhettning som leder till brist på arbetskraft i ett enskilt land motverkas genom inflyttning. I t ex den amerikanska ekonomin spelar arbetskraftsströmmar av detta slag en betydande roll för att utjämna skillnaderna i arbetslöshet mellan olika delstater. Språk- och kulturskillnader innebär emellertid att arbetskraftens rörlighet mellan olika länder inom EU är mycket lägre." ... "Det finns knappast något som talar för att tillskapandet av en sådan union i sig skulle bidra särskilt mycket till ökad arbetskraftsrörlighet."
Sid 412: Flexibla löner: "Om Sverige ensamt drabbas av en lågkonjunktur, t ex därför att den inhemska efterfrågan faller, kan detta motverkas av en sänkning av våra nominella löner i förhållande till omvärldens..." "Tidigare erfarenheter talar för att sådana nominella lönesänkningar är mycket svåra att få till stånd. Försök i den riktningen leder lätt till uppslitande sociala konflikter." "Enligt vår bedömning är det osannolikt att mer flexibla nominallöner kommer att kompensera för förlusten av växelkursinstrumentet vid ett medlemskap i EUs valutaunion."
Sid 413: Finanspolitiska medel: "En tredje möjlighet att kompensera förlusten av inhemsk kontroll över penning- och växelkurspolitiken är genom finanspolitiken."... "En intern devalvering innebär att det relativa kostnadsläget sänks genom att arbetsgivaravgifterna reduceras, samtidigt som effekterna på budgetsaldot neutraliseras genom att andra skatter och avgifter höjs (egenavgifterna till socialförsäkringarna, inkomstskatten respektive möjligen momsen) eller bidragen till hushållen sänks." "I praktiken är emellertid interna devalveringar inte lika lätta att åstadkomma som externa: erfarenhetsmässigt är de politiska svårigheterna att komma till beslut om finanspolitiska förändringar mycket större än i fråga om penningpolitiken. Orsaken är att man måste komma överens om vilka andra skatter som ska höjas och vilka utgifter som ska sänkas."
Sid 415: Sveriges penningpolitik med/utan EMU: "Vår slutsats är att de reella möjligheterna att använda penningpolitiken för att stabilisera konjunkturutvecklingen blir mindre än tidigare även om Sverige står utanför den monetära unionen. Likväl finns det anledning tro att ett utanförskap innebär betydligt större möjligheter att motverka stora svängningar i produktion och sysselsättning än som är fallet vid ett deltagande i unionen."
Sid 417: Valutakriser: "Vår bedömning är att tillkomsten av EUs monetära union bör minska risken för stora svängningar i de reala växelkurserna mellan deltagarländerna ....Vi tror dock att denna stabiliseringspolitiska vinst är betydligt mindre än den stabiliseringspolitiska förlusten av att det enskilda landet inte längre kan föra en penningpolitik som är anpassad till de egna makroekonomiska förhållandena."
Sid 422-423: Politiska aspekter: "Den monetära unionen kan således ses som ett viktigt steg för att driva på den fortsatta integrationsprocessen inom EU. Den monetära unionen innebär att ett så centralt område som penningpolitiken blir föremål för gemensamma beslut, samtidigt som också finanspolitiken blir mer av en gemensam angelägenhet." Sid 423:"Men också den monetära unionen kan betraktas i detta perspektiv, dvs som ett sätt att i förväg åstadkomma ökad integration mellan EUs kärnländer och på så sätt skapa en ländergrupp som i praktiken kan utöva ett dominerande inflytande på den politiska dagordningen."
Sid 419: Om EMU skulle centraldirigera även ländernas finanspolitik: "Vi tror inte att några mer omfattande omfördelningssystem mellan EU-länderna skulle accepteras av folkopinionen inom överskådlig tid. Risken för att olika länder ska försöka manipulera ett sådant transfereringssystem och att svåra påfrestningar på EU-samarbetet ska uppkomma är uppenbar."
Sid 423: Om risken för att EMU skapar konflikter inom EU: "Det är inte heller självklart att den gemensamma penningpolitiken i den monetära unionen främjar samarbetet mellan deltagarländerna. Om störningarna i olika länder skiljer sig mycket åt, kan det uppkomma svåra konflikter om hur den gemensamma penningpolitiken bör utformas... Det kan också uppstå motsättningar mellan länder om de finanspolitiska reglerna i Maastrichtfördraget anses inkräkta på den nationella suveräniteten och möjligheterna till stabiliseringspolitiska insatser vid stora konjunkturvariationer inskränks." Sid 424: "Det är också lätt att föreställa sig att ett folkligt missnöje som vänds mot EU kan komma att uppstå om störningar som drabbar enskilda länder innebär att nominella lönesänkningar blir nödvändiga." Sid 426: "Vidare kommer det med all säkerhet att finnas nära informella kontakter mellan ECB och EU-organen."...."Nationella politiker kommer med all sannolikhet att utöva betydande tryck både genom EU-systemet och via den nationella centralbanken." ..."En sista metod för påverkan är hot om utträde ur den monetära unionen. Maastrichtfördraget innehåller visserligen inga formella bestämmelser om detta, men i praktiken finns denna möjlighet som ett påtryckningsmedel för den enskilda medlemsstaten i den monetära unionen."
Sid 428: Om de politiska fördelarna med EMU: "En nyckelfråga är om det finns ett värde i att tillhöra en inre kärna av EU-stater som driver på integrationen. Mycket talar för att så kan vara fallet." Sid 430: "Vår huvudslutsats blir att det i dagens EU är viktigt att vara en del av de inre kärnorna i integrationen /EMU samt den gemensamma utrikespolitiken/ då dessa formaliseras och blir tydligare som maktcentra. Vi riskerar att förlora inflytande genom att inte delta där dagordningen fastställs och politiken bestäms. Detta utgör ett starkt politiskt argument för att delta i den monetära unionen."
Sid 434: Övergripande slutsatser: "Vid en sammanvägning talar enligt vår bedömning de ekonomiska argumenten i dagsläget emot ett svenskt deltagande i den monetära unionen. Sammantaget talar de politiska argumenten för. " Sid 435: "Ett svenskt beslut att inte inträda i den monetära unionen 1999 bör därför motiveras med att vi vill avvakta till dess de ekonomiska och politiska förutsättningarna för ett deltagande föreligger."
Sid 444: Ur reservation av utredningsledamoten professor Nils Gottfries: "Förutsatt att den monetära unionen genomförs och vi ställer oss utanför så kommer det att ha en negativ effekt på vår status inom EU och därmed på vårt inflytande inom andra områden av EU-samarbetet. Jag fäster dock begränsad vikt vid detta argument. Samarbetet om utrikespolitik, jordbrukspolitik, miljöpolitik, brottsbekämpning och transportpolitik kommer troligen främst att styras av olika gruppers och länders sakliga intressen på dessa områden. Sambanden mellan dessa politikområden och penningpolitiken är obetydliga, speciellt som penningpolitiken kommer att skötas av en oberoende europeisk centralbank."
|