Harmonisering är ett fint ord på nyspråk.
Evelina Lorentzon i Svensk Linje nr 2/2005
Utdrag ur artikeln
Harmonisering antyder att människor ska leva i harmoni och respektera varandra. Verklighetens harmonisering innebär snarare att radera skillnader. Detta brukar inte vara trevligt av den enkla anledningen att människor har olika preferenser. Just detta borde vara tämligen självklart för var god liberal, åtminstone så länge vi befinner oss på individnivå.
Värre blir det när det gäller statsnivå. Det är betydligt svårare att gå med på att olika stater ska kunna vara olika och att det är upp till medborgare att välja stat. När det gäller bortaplan (det vill säga USA) verkar det dock inte vara något större problem att se vinsterna med institutionell konkurrens. Problemen uppkommer i stället när vi börjar närma oss Sveriges gränser, närmare bestämt på EU-nivå.
Ett vanligt, möjligen det vanligaste, argumentet för ökade maktbefogenheter för EU som brukar höras från högerhåll är att europeiska sossar i alla fall är bättre än de svenska sossarna och att det därför är bra om de förstnämnda får mer att säga till om på de sistnämndas bekostnad.
Det är ett argument som är fullt förståeligt. För en person som lever i en högskattestat kan det vara frestande att överlämna så mycket som möjligt av makten till några vars skattepolitik troligen är väsentligt bättre än den som bedrivs av den inhemska oppositionen.
Det bör dock betänkas att något som är bra på kort sikt inte behöver vara det på lång sikt. I fallet harmoniseringar på EU-nivå kan det visserligen gå att få bort vissa av det svenska systemets skavanker, men det finns ett pris för dessa förbättringar.
Harmoniseringar innebär nämligen inte bara att de som är sämst som inordnas efter mallen utan även de som är bäst. På lång lång sikt innebär det att våra förebilder försvinner.
Viljan att tvinga igenom reformer med hjälp av EU grundar sig i en tro att människor är idioter och inte kan övertygas ideologiskt. Detta förefaller tämligen osannolikt. Varför skulle svensk arbetar- och medelklass vara predestinerad att vara socialdemokrater när detta inte gäller i andra länder som exempelvis USA?
Skillnaden är inte att svenskar är dummare, utan att den svenska högern har gett upp debatten.
Institutionell konkurrens
Det är långt ifrån säkert att EU väljer att harmonisera åt det liberaliserande hållet. Mer sannolikt är att de kommer att försöka sig på någon sorts medelväg som förvisso kommer att innebära reformer i vissa länder men å andra sidan innebar bakslag för de länder som gör rätt.
Det är bra att länder ser olika ut och har olika system. Det synliggör vilka system som fungerar bra och vilka system som inte fungerar bra och det möjliggör för människor att rösta med hjälp av sina fötter.
Dessutom ska inte exemplets makt överskattas. Att länder som liberaliserar överlag klarar sig bättre än de länder som inte gör det är ett av de bästa argumenten för frihet.
Nils Lundgren: Institutionell konkurrens eller central harmonisering