nejtillemu.com

Lennart Sacrédeus

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lennart_Sacr%C3%A9deus

Lennart Sacrédeus lämnar riksdagen
Dala-Demokraten 2010-09-23

Lennart Sacrédeus är i Stockholm för att städa ur sitt riksdagsrum. Det är med mycket blandade känslor; besvikelse över att mista platsen på Dalabänken, tacksamhet över de som röstat på honom och dessutom en blandning av frihet och tomhet.

Han är den dalapolitiker som fick störst andel personröster i sitt parti, men det hjälpte inte.

KALE - Kristdemokrater för en Alternativ Europapolitik

Kristdemokraternas beslut vid rikstinget 1996

Helomvändning 2000
Något hårdraget framställde han dem som är emot svenskt EMU-medlemskap som elaka mot bulgarer och rumäner, fattiga människor som knackar på EU:s dörr och vill in i den ombonade unionstryggheten.
Kan man tänka sig ett bättre argument för just den publiken? Även om det inte hade direkt med EMU att göra.

EU-skatt bygger enhetsstaten
Lennart Sacrédeus (kd),
ledamot av Europaparlamentets konstitutionsutskott
SvD Brännpunkt 2001-07-23

LENNART SACRÉDEUS: Kd:s argument för kronan håller än
2000-01-28

Borås Tidning, JOHAN ANDERSSON SUNDEEN,
2000-01-30: Janusansikte på rikstinget
På kristdemokraternas extra riksting i Karlstad gav Björn von der Esch i går uttryck för sin glädje över att vara verksam i ett parti där företrädare för olika EMU-uppfattningar brukar bemöta varandra med respekt.

EU-skatt bygger enhetsstaten
Lennart Sacrédeus (kd),
ledamot av Europaparlamentets konstitutionsutskott
SvD Brännpunkt 2001-07-23

När väl statsminister Göran Persson hållit sitt slutanförande i Europaparlamentet i Strasbourg den 3 juli verkade svenska medier och kanske också folkvalda att packa ihop. Det intressanta var över, läs det svenska ordförandeskapet, sommaren stod för dörren. Dagen efter Göran Persson åkt hem uttalade den nye EU-ordföranden, Belgiens liberale premiärminister Guy Verhoefstadt, inför ett entusiastiskt Europaparlament att frågan om en EU-skatt nu måste diskuteras.

Ytterligare en dag senare röstade samma parlament igenom det så kallade Haugbetänkandet med begäran om att ge Europeiska unionen egen skatterätt, utan rösträkning i slutvoteringen i och med att alla stora partigrupper ställde sig bakom. Om EU erhåller vad som i betänkandet kallas "ekonomiskt oberoende" leder det också till ett politiskt oberoende av medlemsstaterna och deras regeringar. I paragraf 5 framförs kravet: i framtiden bör Europeiska unionen i allt högre grad "minska sitt beroende av överföringar från medlemsstaterna". Vidare efterlyses det att "på lång sikt bör systemet för de egna medlen ändras för att uppnå ekonomiskt oberoende".

Europaparlamentet anser att syftet med reformen bör vara att "ge EU en egen inkomstkälla" som räcker för dess behov". Yrkandet i plenum, från de brittiska konservativa, att ta bort paragrafen fick tummen ned av parlamentets majoritet med röstsiffrorna 313-185 och 5 nedlagda. I paragraf 11 uttalar Europaparlamentet sitt stöd för ansträngningarna att "eventuellt införa en EU-skatt som en direkt inkomst, som inte leder till ökade kostnader för skattebetalarna och som kunde förstärka bandet mellan unionen och dess medborgare". Texten antogs med 340 mot 156 med 10 som avstod.

Svenska beslutsfattare, näringsliv, fackföreningar, medborgare och inte minst medier kan inte längre ducka för denna fråga som om den inte fanns. Svenskt näringslivs betoning av subsidiaritetsprincipen har knappast väglett parlamentets flertal. Uppenbart är att EU i dag har en ordförande och en klar majoritet i parlamentet som önskar ett införande av en EU-skatt. Därmed skulle man definitivt lämna det mellanstatliga samarbetet bakom sig. I stället byggs den europeiska enhetsstaten, utrustad med de ekonomiska muskler och den ekonomiska självständighet Europaprojektet, tills nu, saknat.

I mina ögon är det brist på måttfullhet och moderation som Belgien och Europaparlamentet visar. Ett sådant agerande riskerar att förfuska ett i grunden vällovligt freds-, försonings- och gemenskapsprojekt mellan Europas folk.

Det skulle överraska ifall medborgarna i Sverige eller övriga länder inom EU längtar efter ytterligare en skattenivå i form av en direkt EU-skatt på inkomsten. Vi svenska kristdemokrater gör det inte. Att en ny skattenivå långsiktigt alla försäkringar till trots skulle leda till ett höjt skattetryck visar all historisk erfarenhet. Det finns ingen anledning att tro att just en EU-skatt skulle få motsatt verkan.

Den europeiska fredstanken fordrar ingen europeisk skatterätt. Den mår alldeles utmärkt en sådan pålaga förutan.

Början på sidan

Illa rustad borgerlighet
20 mars 2000

Det mest ”dramatiska” i mars månads sifomätning är en icke statistiskt säkerställd nedgång om 1,5 procentenheter för det regerande partiet.

På kristdemokraternas extra riksting i Karlstad gav Björn von der Esch i går uttryck för sin glädje över att vara verksam i ett parti där företrädare för olika EMU-uppfattningar brukar bemöta varandra med respekt.
Det finns all anledning att ta honom på orden. von der Esch har nämligen erfarenhet av hur det är att vara EU-kritisk riksdagsman inom två till Unionen positiva partier. I moderaterna gick det inte alls.

Just fallet von der Esch tog kristdemokraternas ekonomiske talesman Mats Odell upp i sin debattartikel i fredagens BT. Med en illa dold inomborgerlig pik pekade Odell på hans och von der Eschs gemensamma debatturné: ”En verksamhet som säkerligen inte låter sig genomföras i alla partier.”

Alf Svensson ville naturligtvis inte framstå som mindre öppen i sinnet. Han talade inledningsvis om vikten av att lyhört ta del av varandras åsikter. Ja, pläderingen för Sveriges inträde i valutaunionen rymde rent av en imponerande ödmjuk vändning om att det är angeläget att ha med sin en rejäl portion skepsis i bagaget när EU och EMU betraktas.

Men anförandets underliggande budskap var ett annat, att varje god kristdemokrat är för valutaunionen.

Försåtligt
Detta synsätt framfördes på ett smått försåtligt sätt. Svensson talade lidelsefullt om den europeiska historiens grymheter. Han lade ut texten om vikten av att låta solidariteten sträcka sig längre än till Treriksröset och Smygehuk. Ett budskap som det vore utomordentligt svårt att anföra något emot om det inte vore för att det sattes likhetstecken härmellan och ett ja till EMU.

Svenssons anförande sammanfattades sarkastiskt av en röst på presskonferensen som att: ”om man inte röstar ja till EMU är man elak mot fattiga bulgarer”. Att hålla ett dylikt anförande var inte att visa respekt för den drygt 25-procentiga minoritet på rikstinget som av mer eller mindre goda skäl verkade för ett nej.

När utomordentligt sammansatta frågor om solidaritet, fred och europeisk gemenskap reduceras till att handla om ett ja till ett historiskt unikt högriskprojekt då vaknar oppositionslustan. Björn von der Esch ställde den retoriska frågan om hur ett svenskt nej till valutaunionen kan anses öka risken för krig i Europa. Ett spörsmål han aldrig fått ett vettigt svar på. Det är pinsamt att behöva säga det, men man kan faktiskt vara vidsynt och ha ett engagemang för sina medmänniskor och likväl tveka inför EMU.

Annan tolkning
Nu skall det dock i rättvisans namn påpekas att min tolkning av Svenssons anförande inte är den enda möjliga. Jag kommer att tänka på vad Bo Lundgren (m) sade i en BT-intervju: ”Alf går inte in så djupt i sakfrågorna, för att uttrycka sig försiktigt.”

Så betraktat handlade det något märkliga talet om att gå kring hela den svåra problematik som EMU rymmer och lägga sig på ett emotionellt plan. Kd-hövdingens talang att tala med känslor är normalt sett en stor tillgång. Men när den kritiska diskussionen, uppmärksammandet och bemötandet av motståndarnas argument, knappt får någon plats alls i ett långt rikstingsanförande inför ett beslut som med rätta kallats historiskt känns känslornas spel mer förrädiskt än trollbindande. Att i denna utsträckning spela på allas vår gemensamma önskan om att europeiska krig skall höra det förflutna till är inte att visa vederbörlig respekt för avvikande meningar om riktigheten i att ansluta Sverige till EMU.

JOHAN ANDERSSON SUNDEEN

Början på sidan

EMU-duellen
I morgon,lördag, fattar kristdemokraternas extra riksting beslut i EMU-frågan. Kd är tillsammans med socialdemokraterna det parti som troligen är mest internt kluvet i inställningen till valutaunionen. För att belysa ja- och nej-sidornas argument har BT bjudit in två kd-politiker att presentera sin syn på EMU. Vi avser att senare i vår erbjuda socialdemokratiska ja och nej-företrädare motsvarande utrymme inför s-kongressen. På lördag tar kristdemokraternas extra riksting i Karlstad ställning till hur partiet skall rekommendera svenska folket att rösta om EMU i den kommande folkomröstningen. Att det måste bli en folkomröstning torde idag vara ett politiskt faktum. Det går inte för Göran Persson att backa från långtgående uttalanden om det naturliga med en folkomröstning och kraven från främst de två stödpartierna. Till saken hör att det var Carl Bildt som i partiledardebatten hösten 1997 släppte folkomröstningsanden ur flaskan.

MATS ODELL
1957 kom de dåvarande medlemsländerna i EG överens om att skapa en gemensam marknad. Målet var inte ekonomin i sig. Visionen var att säkra fred och samarbete genom en allt mer sammanflätad europeisk ekonomi. Ekonomin var ett medel för ett gott överordnat mål: fred och samarbete. EMU bidrar starkare än annat, enligt min uppfattning, till just detta. Kristdemokraterna beslutade vid 1996 års riksting att rösta nej vid riksdagens beslut året efter om ett svenskt deltagande i EMU från starten 1999. Ett av argumenten var att den svenska opinionen inte var mogen för ett deltagande. Idag är emellertid fler beredda att ta ställning.

Kristdemokraterna förordar också en folkomröstning där medborgarna själva får fatta det avgörande beslutet. Detta gör naturligtvis även en positiv rekommendation i Karlstad mindre dramatisk även för de medlemmar och sympatisörer som är mot en svensk EMU-anslutning.

Det finns många argument både för och emot EMU. Jag och en majoritet i partistyrelsen anser dock att de positiva argumenten överväger. Det främsta argumentet för oss gäller EU som fredsprojekt. En gemensam valuta för Europas folk närmare varandra, något som Sverige bör vara delaktigt i. Sverige har mycket att vinna på att vara med i ett projekt som vi under alla omständigheter kommer att bli mycket beroende av.

Inom partiet har drygt 200 studiecirklar genomförts. Det är mycket glädjande att se att så många har engagerat sig i frågan. Drygt två tredjedelar av de inkomna svaren, i vilka en mening uttalats, förordar ett svenskt deltagande i EMU. Detta låg till grund för partistyrelsens positiva EMU-rekommendation.

Den kristdemokratiska utgångspunkten har hela tiden varit en saklig analys av hur svensk ekonomi och framförallt sysselsättningen påverkas av ett fullt deltagande i valutaunionen. Partiet har aldrig motsatt sig projektet som sådant.

Fler och fler av de stora svenska företagen gör sina affärer i euro. I framtiden krävs, vare sig vi deltar i EMU eller inte, att de svenska underleverantörerna offererar och fakturerar i euro. Utanför EMU kommer Sverige i praktiken att få två valutor. Detta kommer knappast att gynna de svagare i landet, vare sig företag eller medborgare.

Politiskt ser jag också en stor risk att Sverige marginaliseras inom EU-samarbetet om vi står utanför EMU, ett av dess viktigaste samarbetsprojekt.

Ont värre
I helgen kommer kristdemokraterna att anta en rekommendation när vi vägt samman argumenten för och emot. Men det är du själv och hela svenska folket som skall ha möjlighet att ta ställning i en folkomröstning som bör hållas hösten 2001. Att som socialdemokraterna förespråkar, vänta ytterligare ett obestämt antal år med EMU-avgörandet, gör enligt min mening bara ont värre. I stället för att vänta och se hur lönebildningen utvecklas borde Göran Persson genomföra de reformer som OECD, EU-kommissionen, IMF, kristdemokraterna och hela den borgerliga oppositionen sedan länge krävt.

Dålig lönebildning har i 30 år varit en av de viktigaste orsakerna bakom den urholkade välfärden och de kriser som kulminerade med 500 procents ränta hösten 1992. Som deltagare i EMU kan detta inte hända, där tvingas varje regering att gå till roten med problemen.

Debatten inom vårt parti slutar inte i och med rikstingets rekommendation inför folkomröstningen. Debatten går vidare. Kristdemokraterna är kända för att ha högt i tak och argumentation är det bästa sättet att föra debatten framåt.

Jag har själv t ex varit ute i partiet på debatturné med riksdagskollegan och EMU-motståndaren, Björn von der Esch. En verksamhet som säkerligen inte låter sig genomföras i alla partier.

MATS ODELL, kd

LENNART SACRÉDEUS: Kd:s argument för kronan håller än
2000-01-28

EMU-duellen
Som enda borgerliga parti röstade kristdemokraternas riksting i Örnsköldsvik sommaren 1996 ja till att behålla landets egen valuta, kronan, och inte gå över till EU:s euro.

Riksdagsgruppen följde upp detta ställningstagande genom att ingå i den klara majoritet av s, kd, c, mp och v som hösten 1997 beslutade att Sverige fortsätter med kronan.

Knappt ett år senare gör kristdemokraterna ett rekordval, går från 4,1 till 11,8 procent, det enda tydligt borgerliga parti som inte sväljer ett uppgivande av en nationell valuta med hull och hår.

Jag har svårt att tro att vår EMU-hållning skadade oss i riksdagsvalet, tvärtom visade den på en egen reflekterande linje inför ett av vårt lands och folks största avgöranden på lång tid, om Sverige skall vara en stat utan något så grundläggande som en egen valuta.

Partiets tidigare argument mot att överge landets egen valuta äger fortfarande giltighet. Ett klokt beslut river man inte upp. Det handlar om att en nationell valuta är bättre anpassad till vårt eget lands specifika näringsliv och ekonomiska situation, medan en EU-valuta i mycket ringa grad tar hänsyn till den ekonomiska strukturen i de små länderna utan i huvudsak bygger på situationen i de större EMU-länderna.

I ett läge då näringslivet och ekonomin i Sverige och på kontinenten utvecklas i olika riktning bygger inte eurons värdering på situationen i vårt eget land. Kristdemokraterna varnade vid sitt ställningstagande för att våra medborgare i detta läge riskerar arbetslöshetschocker för hela industrigrenar, vars relativa kostnadsnivå hamnat ”fel” beroende på stelheten i euron jämfört med den större flexibiliteten och anpassningen till svenska förhållanden som kronan står för.

Valutakrisen 1992 i Sverige byggde ytterst på att politikerna försökte fixera en fast växelkurs för kronan gentemot andra europeiska valutor, den osunda tron på en stabil valutakurs, medan samma politiker i alla andra sammanhang talar om fri prisbildning byggd på sund konkurrens, utbud och efterfrågan, friare marknadskrafter, anpassningsförmåga och flexibilitet inför förändringar. Men just valutan skulle då vara ett område där politiker, av alla, kunde fastställa den rätta kursen, d v s den rätta prisnivån. Så gick det som det gick. Bubblan sprack.

Betyg
Långsiktigt gick det inte att försvara en politiskt fastställd kronkurs i ett läge där de ekonomiska aktörerna gjorde en annan bedömning av den svenska ekonomin. Så fattades 1992 det i mångas ögon, samma personer som annars talar om fria marknadskrafters betydelse, vederstyggliga beslutet att låta kronans värde flyta, utsätta den för daglig prövning för marknadens förtroende eller misstroende.

”Ett misslyckande skall kallas ett misslyckande”, sade dåvarande statsministern Carl Bildt när den fasta kronkursens tid gick i kvav 1992. Kronan har sedan dess fått klara sig på egen hand, utifrån sina egna meriter, byggda på hur vi svenskar sköter vårt näringsliv och vår stat sin budget. Varje dag får vi ett betyg på hur vi förvaltar detta förtroende. Betyget heter kronkursens utveckling.

Kristdemokraterna satt i den regering som släppte kronan fri 1992. Att beslutet var rätt inser alla idag, även om förspelet kunde varit mer uppbyggligt.

Låt oss därför inte återgå till att låsa in Sveriges näringsliv, ekonomi och löntagare i ett stelare och för oss sämre anpassat valutasystem, byggt på vanföreställningen att det går att politiskt skapa stabila valutakurser när alla vet att enbart handling och resultat räknas.

Ändå heter det att EMU och euron i första hand inte är ett ekonomiskt projekt, utan ett politiskt. Att det är svårt att argumentera emot att EMU utgör det helt avgörande instrumentet för att skapa en obeveklig process i riktning mot en centraliserad, överstatlig, europeisk statsbildning och EU-regering gör det ännu lättare att se hur klokt kristdemokraterna agerade med sitt EMU-nej vid rikstinget 1996 och i riksdagen 1997.

LENNART SACRÉDEUS, kd

Början på sidan

Ännu ett EMU-positivt parti

Pressklipp
I helgen som gick var kristdemokraterna samlade till extra riksting i Karlstad för att ta ställning till frågan om svenskt medlemskap i EMU.

Även om en stor majoritet av ombuden sade ja så är partiet alltjämt splittrat, vilket en del ledarskribenter påminner om. Flera opinionsbildare uppmärksammar också det faktum att en rikstingsmajoritet så sent som 1996 ställde sig avvisande till vårt lands deltagande i valutaunionen.

Liberala Expressen angriper Alf Svensson i en av de grenar som anses vara kristdemokraternas starkaste – etikens. Kd:s agerande i EMU-frågan utmärks enligt Expressen av dubbelmoral: Nu när rikstinget väl är avklarat, framkommer det att Alf Svensson faktiskt ”hela tiden” varit för ett medlemskap i valutaunionen!

Varför har vi då inte fått höra något om en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor från en av Sveriges populäraste partiledare? Varför har Alf Svensson – som hela tiden vetat – valt att konsekvent tiga inför sina medlemmar, inför alla gamla och eventuellt nya väljare?

Jo, försökte Svensson förklara, opinionen hade nämligen inte varit ”psykologiskt mogen”.

Och vad gör opinionen psykologiskt mogen? Vid vilken nivå i opinionsmätningarna infaller mogenheten?

Att skylla på opinionen är inget annat än struntprat från fega och taktiserande politiker. Och i detta fall kommer det dessutom från den partiledare som gjort etik och moral till sitt eget politiska varumärke.

Likaledes EMU-positiva Smålands-Posten (m) är kritisk till det sätt på vilket Alf Svensson valde att torgföra åsikten att Sverige bör delta i valutasamarbetet: Om det dröjde fyra år för partiet att göra en välkommen helomvändning framstår det emellertid som ett mycket svårt uppdrag att omvända partiets euroskeptiska sympatisörer, innan hösten nästa år, då partiet vill att väljarna skall ta ställning till den monetära unionen. I en folkomröstning.

Orsaken står att finna i att partiets hittillsvarande argumentation för EMU varit haltande. Alf Svenssons tal i samband med rikstinget utvecklades närmast till en bön till församlingen om bifall. Retoriken var precis lika emotionell som vissa EMU-motståndares vanligtvis så osakliga argument.

Liberala Göteborgs-Posten strör lovord över samma tal som Smålands-Posten kritiserar: Alf Svensson lade i sitt tal tyngdpunkten på de politiska motiven för ett svenskt EMU-medlemskap. Omsorgen om freden i Europa, vikten av solidaritet med de östländer som nu är på väg in i EU, är viktiga motiv för ett fördjupat svenskt europeiskt engagemang. Och debatten i Sverige handlar inte om valutaunionen skall bli till eller inte, den existerar redan. Frågan är om Sverige skall gå vidare in i detta samarbete eller inte.

Det var en klok prioritering av Svensson. Debatten om EMU förs alltför ofta i rent ekonomisk-tekniska termer. Det är då inte att undra på om människor av ointresse vänder sig bort från denna som de uppfattar i första hand teknokratiska debatt.

Socialdemokratiska Arbetarbladet beskriver däremot Alf Svensson som en demagog. Tidningen pekar också på förekomsten av ett farligt EMU-glapp mellan eliten och gräsrötterna: Ja-beslutet fattades trots att en stor del av partiets sympatisörer ställer sig skeptiska till EU, och därmed EMU. 51 procent skulle rösta nej till ett inträde i unionen, om det valet skulle kunna göras nu.

Kristdemokraterna gjorde alltså i helgen samma tabbe som socialdemokraterna – att inte ta opinionen i partiet på gräsrotsnivå på större allvar.

I centerpartistiska Östersundsposten lyder rubriken ”Rikstinget gör som Alf vill”: Att Alf Svensson är oöverträffad när det gäller att hantera sitt parti som han själv önskar fick vi ännu ett exempel på i helgen. I Karlstad lyckades han få kristdemokraternas riksting att med bred majoritet säga ja till en svensk EMU-anslutning – utan att använda sig av ett enda sakskäl. Och trots att 51 procent av kd-sympatisörerna, enligt en aktuell Temoundersökning, är motståndare till EMU och endast 38 procent för.

Med starkt känsloengagemang repeterade Svensson fredsargumenten från folkomröstningen om EU. Då var det svenskt EU-medlemskap som skulle rädda freden, nu är det EMU. ”Vad finns det för hopp för Rumänien och Bulgarien, om vi inte är beredda att offra något för dessa länder?” utropade Alf Svensson och hävdade att en svensk EMU-anslutning på något outgrundligt sätt skulle medverka till att lyfta dessa länder. Kd-folket tror emellertid på sin närmast kultförklarade ledare när han påstår att det vore styggt mot fattiga rumäner och bulgarer att inte gå med i EMU…

Även Sydsvenska Dagbladet (ob. lib) menar att kd:s positionsbyte skall förstås som en personlig seger för Alf Svensson: Lördagens beslut, som föregicks av en känsloladdad debatt, var en triumf för kd-ledaren Alf Svensson. Med hetta och engagemang talade han för ett ja. Väl medveten om att partiopinionen är djupt splittrad använde han sig av bibliska argument. ”Mammon är överstatlig” och EMU behövs för att ”hålla honom stången”, dundrade Svensson. Han framhöll vidare att EMU är ett led i den europeiska unionens freds- och frihetssträvanden och han berättade om ett besök i Bukarest strax efter kommunismens fall och om hur rumänerna skanderat ”Europa, Europa”.

Mot denna kanonad förmådde EMU-motståndarna inte mycket. Till sist gör Aftonbladet (ob s), numera utstuderat EMU-positiv men fram till för blott några månader sedan ofta påfallande kritisk mot valutaunionen, ett försök att häckla fotbytande kristdemokrater: I helgen sa kristdemokraternas extra riksting med bred majoritet ja till EMU. Annat var det 1996. Då sa kristdemokraterna i stor enighet nej till EMU. Parallellerna till partiets hållning(ar) i kärnkraftsfrågan är lätt dragna. Kristdemokraterna hoppar vidare.

Borås Tidning kommenterade kristdemokraternas extra riksting 29 och 30 januari.

Början på sidan

Search the site with Google: