Fler EMU-artiklar av Margit Gennser

Svenska EMU-skeptiker

Home


Margit Gennser på SvD Brännpunkt 99-10-06:
Är Prodi en hederlig "mr Clean"?

Med stor majoritet har EU-parlamentet godkänt Romano Prodis kommission. Hade utgången kunnat bli en annan? För den cyniske betraktaren är svaret ett oreserverat nej. Det låg i EU-parlamentets intresse att få den sex månader långa konstitutionella krisen, som inleddes med Santerkommissionens avgång, överstökad. EU-parlamentarikerna vill knappast äventyra EU-parlamentet genom en förlängd kris.

Men på minst fem olika punkter borde Prodis förslag till kommission ha underkänts.

För det första: på grund av politisk snedbalans i kommissionen.Årets EU-val innebar att vänstern förlorade och att center/högerblocket nu är klart större än vänstern i Strasbourg. Trots detta domineras kommissionen av vänsterpolitiker. En förklaring är att de olika ländernas regeringar är socialistiska. Därför bör också kommissionen vara socialistisk. EU-valet ska över huvud taget inte påverka "EU:s regering". Detta är en riktig ståndpunkt så länge EU är en mellanstatlig sammanslutning. Men är EU fortfarande i huvudsak mellanstatlig?

Nej, EU visar alltfler överstatliga drag. Omvandlingen till en federal union, inte bara till gagnet utan också till namnet, har gått snabbt. Tillkomsten av ett direktvalt parlament har ansetts nödvändig för att stärka EU:s folkliga legitimitet. Men räcker detta för att skapa en demokratisk identitet? Väljarnas utslag måste också få synliga politiska resultat. När Prodis vänsterdominerade kommission godkändes av en stor majoritet i parlamentet, fick väljarna ett tydligt besked: EU-valet är en tom symbolhandling. Det låga valdeltagandet i juni visar att många har insett detta.

För det andra: fyra medlemmar omvaldes från den tidigare till följd av skandaler avgångna Santerkommissionen. Reglerna säger att kommissionens ledamöter bär kollektivt ansvar för alla misstag, all inkompetens, vanskötsel och korruption som begås. Alla i kommissionen är således lika skyldiga. Hur kan då fyra tidigare kommissionärer få nytt förtroende? Det finns inget bra svar utom att Santerkommissionen själv avgick, innan den hunnit avsättas.

För det tredje: missbruk av makt, nepotism och korruption, skulle vara företeelser som hörde till EU:s förflutna. EU-parlamentets nya befogenhet att underkänna föreslagna kommissionärer på grund av tidigare visad inkompetens i andra befattningar eller regeringssammanhang skulle säkerställa en ny anda inom EU. Denna skulle kännetecknas av oförvitlighet, hederlighet och respekt för EU-medborgarnas pengar. Infriade parlamentets granskning dessa förhoppningar? Knappast.

Den spanska kommissionären, tidigare jordbruksminister i Spanien under den stora "linskandalen" med otroliga summor i försnillade EU-bidrag, fick godkänt. Vare sig hon blundat för bedrägerierna eller förts bakom ljuset, är resultatet detsamma: Hon håller inte måttet! Det gör inte heller den belgiske kommissionären som är svårt fläckad av gamla vapenskandaler.

Önskar Prodi återvinna vanligt folks förtroende till Europa och till den europeiska visionen borde han aldrig tagit med de nu nämnda kommissionärerna i sitt team. Hans bristande omdöme borde parlamentet korrigerat.

För det fjärde: Är Prodi den ansvarsfulle hederlige "mr Clean" som Tony Blair, Gerhard Schröder och också våra svenska EU-parlamentariker velat göra honom till? Prodis fläckfria rykte tycks vara en myt. Hans förflutna undersöks för närvarande återigen av tre olika domstolar i Italien.

"Parlamentarikerna i Strasbourg kan ha invaggats i säkerhet av den norditalienska pressen", skriver Ambrose Evans-Pritchard i The Daily Telegraph (15/9).

"Denna betraktar Prodi som sin skyddsling och har dessutom på grund av de syditalienska juridiska myndigheternas misstro mot dem, otvivelaktigt hållits okunniga om den nu två år långa korruptionsutredningen i Salerno. Men Bryssel har samtidigt varit ytterligt återhållsam, när det gällt att upptäcka något ofördelaktigt om den vänlige ekonomen från Harvard. . . . Jag trodde också på den hederliga professorn, erkänner en tidigare anti-maffiadomare och vänstersenator, men IRI (Istituto di Ricostruzione Industriale) var de politiska partiernas mjölkko och Prodi var deras skattmästare."

Med tanke på EU-kommissionens förflutna är personer som Prodi med ansvar för IRI under 80- och början av 90-talet knappast lämpliga att återställa EU-kommissionens rykte. Dessutom anses undersökningen i Salerno kunna leda till åtal av två skäl:

  1. Undersökningen har handhafts av den erfarna och effektiva maffiautredaren Castado.
  2. Undersökningen görs i Syditalien som gärna vill visa att korruption och ekonomisk brottslighet även florerar i norra Italien. Detta ökar sannolikheten för en rättegång.

EU-parlamentarikerna borde definitivt oroats av det italienska åtalshotet mot Prodi. De borde ha frågat sig om EU-kommissionens ordförande kan stå under åtal och samtidigt upprätthålla sitt ämbete men de borde också ha funderat på hur Bryssel skulle reagera. Skulle försök göras att tysta ner skandalen? Skulle regionala stöd bytas mot tystnad? Det är svåra frågor, men de borde ställts och besvarats.

För det femte: Romano Prodi är federalist. Hans politiska mål är radikala konstitutionella förändringar. Unionen ska omfatta 30 stater. Majoritetsbeslut ska vara den dominerande beslutsformen. EMU och euron är några av redskapen för att skapa ett nytt Europa.

I "Vad säger du om EMU?" socialdemokraternas nya samråd står:

"Vårt parti driver på för att EU ska bli löntagarnas och medborgarnas union, präglad av hög sysselsättning, välfärd och god miljö. Samarbetet ska baseras på självständiga medlemsstater och inte på en federation av Europas förenta stater" (s 11).

Läsaren måste fråga sig hur regeringen och våra socialdemokrater i EU-parlamentet kan stödja den federalistiska Romano Prodi och samma gäller de borgerliga representanterna med undantag för det federalistiska folkpartiet. Var finns den politiska konsekvensen?

Det finns alltså fem skäl som var och en för sig borde ha lett till en stark tveksamhet, när det gällde att godkänna Romano Prodis EU-kommission. Tillsammans borde de med råge räckt till ett underkännande.

Är det i längden hållbart att blunda för den politiska snedbalansen inom EU, för det konstitutionella brott som omvalet av fyra Santerkommissionärer innebär, för dokumenterad inkompetens, för reella åtalshot i Italien mot Romano Prodi samt den uttalade federalism som Romano Prodi företräder men som förkastats av majoriteten av väljare och partier i Sverige, Danmark och Storbritannien?

Skadar inte dessutom EU-parlamentets bristande handlingskraft parlamentets framtida anseende och ett positivt Europasamarbete?


Top of Page
Början på sidan