Bohmans förskingrade arv
Margit Gennser
Borås
Tidning 2002-10-30
Den 15 september tappade moderaterna cirka en tredjedel av sina väljare. Folkpartiet som knappt ett halvår tidigare hotats av fyraprocentsspärren var den stora vinnaren. Finns det rationella förklaringar till denna "swing"?
Moderata misstag har tidigare skapat stora väljarflöden mellan närliggande partier, exempelvis när Sam Nilsson var partisekreterare på 60-talet. Samma mönster upprepades i mildare form 1985. Ulf Adelsohn misslyckades som vallokomotiv. De moderata strategerna hade redovisat alla sina förslag till nedskärningar i offentlig verksamhet in i minsta detalj. Budgetens plussida utgjordes av mer kortfattade förslag till skattesänkningar. I valrörelsen kom kritiken mot besparingen på "knattefotbollen". Den ansågs slå hårt mot barnen. De moderata valarbetarna blev svarslösa och Westerbergeffekten var ett faktum.
I år har vi sett samma händelseförlopp, fast i värre omfattning. Moderaternas budgetförslag var komplicerat. Det innehöll stora besparingar men också nya utgifter, radikala ändringar av det finansiella ansvaret mellan stat och kommunsektor samt omfattande skattesänkningar. Finansiering av dessa senare skedde delvis genom att stora utgiftsökningar som regeringen tillåtit under senare år skulle användas till att sänka skatter. Det är möjligt att budgetalternativet inte var helt feltänkt men här fanns två svagheter - en av ekonomisk och en av politisk natur.
Det ekonomiska problemet var att Bo Lundgren anklagade regeringen för att skönmåla statens finanser. Om detta stämde, höll då moderaternas finansiering av sänkta skatter? Knappast!
Det politiska misstaget var värre. Hur kunde Bo Lundgren tro att valarbetarna skulle kunna förklara ett svårt och dåligt förankrat förslag? När frågorna om besparingar på 130 miljarder kom, blev även pålästa riksdagskandidater mållösa. Sådant skapar väljarflykt.
Budgetförslaget räcker dock inte för att förklara hela valkatastrofen. Orsakerna är fler och mer djupgående.
Vad media och moderaterna själva glömmer är att partiets framgångar har varit Gösta Bohmans! Valet 1982 kan om inte formellt så reellt räknas som hans sista valrörelse. Ulf Adelsohn hade ännu inte hunnit sätta sin prägel på partiet, som slutade att växa vid mitten av 80-talet, om vi ser till valresultat. 1991 års val gav visserligen en borgerlig minoritetsregering men det var tack vare Ian och Berts valkampanj och socialdemokraternas genomklappning.
Varför lyckades Gösta Bohman, där hans tre efterträdare skapat först stagnation och nu katastrof?
Ligger förklaringen i ändrad politisk ideologi - att partiet blivit mer nyliberalt och mindre värdekonservativt eller vice versa?
Huvudförklaringen bör sökas på ett annat plan, på sättet att utveckla politiska idéer och sprida dem - på ledarstil.
Gösta Bohman var en parlamentariker som var öppen för idéer och debatt. Den egna riksdagsgruppen behövdes för att utveckla, förankra och föra ut politiken till medlemmarna, men också för återföring av väljarnas reaktioner.
Gösta Bohman var en målinriktad partiledare men han var också demokrat och självständig tänkare. Han gillade samma egenskaper hos andra. Han var inte auktoritär.
Adelsohn, Bildt och Lundgren var Bohmans motsats. Partiet styrdes från toppen. Kritik uppfattades allt oftare som illasinnad och skadlig.
Kronförsvaret blev Bildts Poltava. Det misslyckades. Priset fick många företag och familjer betala. Varningar fanns. Dåvarande riksdagsledamoten (m) Hugo Hegeland var tidigt ute. Reaktionen från Bildt via Tobisson blev att Hegeland skulle lämna sin riksdagsplats 1994. Så blev det.
"Att genom politiska beslut etablera ett värde på kronan som inte finns är fruktlöst" utgjorde grundargumentet i Hegelands kritik. Partitoppens marknadsekonomi med mindre politisk styrning tycks i det perspektivet ihålig. Och när samma inkonsekvens dyker upp på andra områden, till exempel inom EU-politiken, växer tvivlen.
När sedan partiet säger nej till en folkomröstning i en viktig grundlagsfråga, då känner inte kärnväljarna igen sitt parti vare sig de är marknadsliberaler eller värdekonservativa. De har blivit hemlösa. Partiet har har på en gång tappat valarbetare och väljare.
Margit Gennser
f.d. riksdagsledamot (m)
ordf. i Medborgare mot
EMU
Margit Gennser Home Page - Medborgare mot EMU - Nejtillemu.com